Träffa folk på resor

 Fantastisk intressanta människor man träffar om man bara pratar med stolsgrannen på flygningarna. Hade ganska många möjligheter eftersom min resa från Spanien till Sydafrika tog över 30 timmar. Vill man åka billigt kostar det tid!

Resan började i Alicante – via Madrid – vidare till Rom – till Addis Abeba och slutdestinationen Johannesburg

 

På första flyget träffade jag Julia som var från Chicago och studerade en speciell lite större vildkatts liv i Kapstaden. Genom att sätta GPS på dom kunde man följa vad dom gjorde dag o natt, och det var inga snälla saker för att överleva! 

 

En engelsman som åkte till Kenya och för att idka segelflygning. Uppvindarna var tydligen speciellt bra för just segelflygning i kenyanska bergen. 

 

En kärring från Sydafrika som varnade mig för alla svarta, för dom stjäl allting. Inte konstigt jävla kärring, ni vita har ju stjäl stora delar av deras liv i decennier. 

 

En norsk kille som gjorde sin pilotutbildning i Sydafrika eftersom det bara kostade 1/3 del av vad det kostade i Norge! Kan var ursprungligen från Nepal och som 23 åring flyttade han till Oslo och bodde där med sin fru sedan 5 år tillbaka. Han berättade att det var svårt att få jobb som ny pilot. För alla bolag ville ha rutinerade piloter. Och det för att försäkringarna var lägre för rutinerade piloter än nyutexaminerade. Men han trodde det snart skulle bli en öppning på SAS för dom hade inte anställt nya piloter på typ 15 år och många var på väg in i pension.

 

Rena skämtet när man skulle in i Sydafrika. Kanske något hundratal före mig i kön. Fanns 10-talet mottagare bås men bara 5 av dom som användes. Och helt plötsligt går 2 på lunch (eller något) utan att ersättas på ca 30-40 min. I vissa bås satt det personer men verkade inte ha någon störrre lust och jobba/ hjälpa till? Trodde jag hade all tid i världen (3 tim) och hinna med min buss till min slutdestination Dullström. Tog mig 2 1/2 timmar att köa bara i passkontrollen! Snacka om att tålamodet prövades ordentligt och nerverna också för den delen. Inte bra! Sedan rusa och hämta bagaget och han precis med bussen!


Så var mitt år 2016

En del har fått detta personligen hem i lådan. Och ni får vänta tills i morgon för något nytt.

Kanske lite för långt för en del också. Lovar att det blir ett mycket kortare inlägg i morgon...

Tyvärr orkar inte min uppkoppling med att få in foton i texten....

 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Mitt 2016

 

2 januari iväg på årets första träningsläger till ett riktigt bra ställe i Spanien, Palo Alto, som Torbjörn Nilsson i MAIK hittat. I strålande väder tillbringade jag tiden 2-13 jan där med ”hela” mitt träningsgäng.

 

Extra skönt när vi samtidigt fick vi höra att vintern kom till Sverige med snö och  -10 grader när vi var borta.

Väl hemma kom ännu mer snön också i mitten av januari - lite som 1995 en av dagarna . Bilden från baksidan av huset.

 

En ny krydda i livet är när jag ibland får passar världens finaste unge i barnbarnet Sigge när mamma behöver göra något och Lena jobbar.

 

Var tvungen att sälja min mest älskade röda Audin, eftersom den drack mer och mer olja, 1 liter på 100 mil till slut. Ville verkligen inte sälja och lura någon privatperson. Då kanske dom kommit och hälsa på mig efter försäljningen. Trodde jag skulle få 50-60 000kr för den men KöperDinBil gav mig 82 000 för dom fattade ju inte att motorn var på väg att krascha.

 

Bestämde mig att bli en riktig miljövän (;  Fungerar utmärkt att åka kollektivt. Sällan behöver man vänta mer än 3-4 minuter. Helt överraskande bra system. Behöver knappt bil faktiskt. Varit utan 1 månad nu utan att egentligen sakna det! 

Har nu åkt spårvagn i 2 månader. Trodde det skulle vara stressande men visar sig vara precis tvärt om. Där ser man - man vet inte förrän man provat.

 

I dag 10 mån gammal 30mars tog Sigge sina första riktigt stapplande steg och han var så stolt.

 

Efter ett tag har jag insett nackdelarna med att inte ha bil - inte minst när det ösregnar när man har 6-700 meter att gå till bussen. Och helgerna när man skall till Skatås och köpte en gammal ”skrotbil” för 15 000kr i väntan på att hitta en ny finare bil i partifärgen. Jag vill inte påverkas inte av reklam och kommersialism men gör det oundvikligen ändå. Fan också – jag behöver väl ingen djävla fin bil.

 

Idag såg jag en äldres kvinna ramla ner stendöd på ICA Toppen... Den första gången jag såg en död människa live.

 

Lena har ledsnat på mig och mitt alltför stora engagemang i jobbet/träningsgruppen och vill flytta till egen lägenhet. Det har nog varit på gång länge. Hade hoppats på att vi kunde bo ihop och ha lite av var sitt liv men det funkade inte! Jag kan nog förstå henne! Har löst ut henne från radhuset genom 50% av vinsten på radhuset så hon hade till kontantinsats till ny lägenhet i Bohus.

Fick problem när vi ville låna pengar till hennes lägenhet. Banken kräver att vi använder (deras) juridisk hjälp för bodelning annars inget lån. Dom tyckte också att vi borde skilja oss på "riktigt". Och säger dom att vi måste blir det tvärt om. Tom känner inte mig;)  Men det löste sig till slut utan deras ”krav”….

 

Var utomlands 2 ggr i ”denna” majveckan - först i Danmark o kollade 10 000m Nordiska mästerskapen där Joel sprang o bröt efter 7,5km i halvstormen. 3 dagar senare Minibuss till Hamar i Norge med 7 ungdomar som bl.a. försökte kvala till UVM på 3000m. En kille var mindre än en sekund ifrån;(

 

Har en liten downperiod psykiskt igen! Varför? När det mesta går på räls! Intervjuad av både TV i dokumentär om Khaddi och radio om vår träningsgrupp/integrationsprojekt.

 

Det är en riktig fröjd varje gång jag får tillfälle att passa Sigge. Han är alltid så härligt glad utan när han är trött och/eller hungrig. Men lite sömn eller mat så är han lika glad igen…

 

Den 22 maj sprang (MiniVarvet 300m) Sigge sitt första Göteborgsvarv ännu ej fyllda 1 år. Vad månde bliva!

Besökte Daniel och Lina i samband med Tävling i Stockholm. Jättetrevligt men hur kan man leva utan TV?

 

Var i London när Suldan kvalade till JVM på tävlingen British Milers Club på 14.10.12 på 5000m. Vill påstå att killen är den största talang någonsin i Sverige. T.o.m. större än lillebror Chrille.

 

Nu är jag definitivt i en stor svacka psykiskt igen. Eller så är det början till senildemens på riktigt den här gången... Helt förvirrad - glömmer verkligen allt - snurrar i huvudet - vågar nästan inte prata med folk för jag säger fel hela tiden. Fel namn - fel dag - fel tid - fel plats. Tänker negativt om allting. Tycker inte jag får gjort någonting. Allt är mitt fel och min okunnighet! Tänker en sak och något annat kommer ut ur munnen. Riktigt skrämmande är det.

 

Reser till EM i Amsterdam med 30 sponsorer tränare och styrelse för vår årliga klubbresa. Och lilla klubben Utby hade 3 aktiva med och nu också 3 kvalade till Olympiska spelen. Lovisa Lindh tog brons på 800 och i bara farten slår Svenskt rekord på 1000m (2.36.05) Och 100 000kr i prispengar. Inte illa.

 

Inget dåligt gäng!!   Från vänster Joel Zachrisson 5-faldig Svensk Juniormästare 2015. Fredrik Johansson Svensk o Nordisk mästare på maraton 2015, Suldan Hassan Junior-VM deltagare, Charlotta Fougberg, OS deltagare 3000m Hinder, Khaddi Sagnia, OS deltagare längdhopp, Lovisa Lindh Bronsmedaljörare EM 800m och OS deltagare.

 

Sedan blev det resa igen till Junior-VM i Polen med "min" fantastiske, ödmjuke supertalang och vän Suldan Hassan som sprang 5000m.

Notabelt från Polen - billig med allt. Taxi till stan ca 4-5 km 26kr, entrecote plus 2 stora öl 150kr. Alla ungdomar kunde bra engelska (börjar läsa redans 1a klass) däremot kan inte äldre o medelålders ett ord.

Nu förstår jag varför många Polacker åker och jobbar i Sverige för en för oss en urusel lön. Det blir ändå minst de dubbla gämför med hemma i Polen.

 

Det är inte helt fel att känna sig rik när man är utomlands som i Polen. Man behöver aldrig fundera på oroa sig för vad saker och ting kostar och om pengarna skall räcka. Befriande lite amerikanska matställen, vilket betyder att folket inte är i närheten så feta som i Sverige, Norge, USA och andra länder som anammat den amerikanska skräpmatskulturen.

 

Hamnade på lyxhotell en dag av någon anledning. På morgon vid frukosten kommer f.d världsrekordhållaren och numera högsta hönset i Internationella Friidrottsförbundet Sebastian Coe fram till mitt bord på frukosten och hälsar , skakar hand och hälsar mig välkommen. Antingen förväxlad han mig med någon annan eller så är han så vänlig att han hälsar på mig eftersom han inte känner mig.

 

Och nu vet jag att jag inte är riktigt senil. Efter några dagar i Polen och genom att träffa nya människor och nya miljöer mår jag så jävla bra. Mina bestående tankar hemma i Sverige om att jag börjar bli senil är som bortblåsta!! Vilken jävla tur att jag beslutade att åka hit........
I dessa idrottskretsar är jag uppskattad och respekterad.

 

Här i Polen är människorna som i stora delen av övrig världen Surprice dvs. kvinnorna verkar vara väldigt måna om sitt utseende och gubbarna ser ut som skit. Dom är också väldigt servicemannen i alla fall kvinnorna. Kvinnorna var måna om utseende klädmässigt men inte lika likriktat dom i Sverige utan snyggt men väldigt individuellt.  Människorna verkar väldigt stolta och går rakryggade. Inte många feta människor eftersom dom inte har anammat den amerikanske skitmaten förmodar jag. Visst är Polacker ovanligt nationalistiska men det märker man inte av i det vanliga livet som turist! Människor som människor var helst i världen man kommer! Ingen går mot rött ljus!! Lydigt folk..

Suldan 5 sek från personligt rekord och 14e placering i världen och 4a Europa utan att få till det riktigt bra.

 

Yngsta dottern Sandra har efter några år som arbetare på 7Eleven via egen företagare som ”fransarpåsättare” i ett par år och nu till slut fått sitt drömjobb som försäljare på ett skoföretag. Där skall hon enligt egen utsago jobba ett tag och försöka jobba sig uppåt i butiken. Bra tänkt.

 

Min älskade son Daniel är äntligen klar kiropraktor efter ett tufft jobb i snart ett år för att i sin praktik hitta 150 personer att behandla innan han fick sitt åtråvärda diplom. En mardröm när han hade som allra första patient och svimmade under behandlingen pga. av influensa visade de sig. Men han är en fighter och är snart igång igen och har blomstrande praktik om några år.

 

Man kan inte annat än beundra äldsta dottern Jenny också, med sin frisörsalong. Förra året satsade hon ju på att bygga ut salongen för 250000kr och blev ”blåst” av byggfirman på ytterligare ett par hundra tusen. Men nu har hon fått med sig en kompanjon i företaget och dom har en jättefin blomstrande salong med nytt namn INDIVID och 5 frisörer som hyr stolar hos dom.

 

Man blir både rörd och stolt när det går bra för ens barn.

 

Måste ju också nämna lite om hur jag upplever den tråkiga hemska verkligenheten i Sverige och världen.

 

Det har verkligen inte blivit den katastrof i Sverige som främst SD, Moderaterna och deras ensidiga press, radio och TV basunerade ut förra hösten. Sverige går bl.a. ekonomiskt bättre än på länge. Arbetslösheten går ner. Visst finns det temporära problem men vad hände med det enormt STORA problemet dom skrämde upp svenska folket med?

 

Det är inte heller mer våld och skjutningar i Sverige idag jämfört med för 20 år sedan, vilket man får en uppfattning när man öppnar vilken jävla tidning som helst. Mer skrämselpropagande! Dock inte min morgontidning ETC. Skillnaden är till största delen att media så ini helvete fokuserar ensidigt på detta och allt annat skit för det är det ”vi” vill läsa om = köper tidningarna för. Och lika mycket mördade, våldtäkter, incest, bilolyckor, skadegörelse etc., etc. för 20-30 år sedan men det skrevs om andra saker då.

 

Förresten så lyssnade jag på ETCs grundare och chefredaktör Johan Ehrenborg när han kom till Göteborg på sin Sverigeturné. Riktigt intressant och humoristisk man som verkligen försöker göra förändring med sina många projekt som, solenergi, ETC-el, etc., etc. Han tror att stora förändringar måste komma nerifrån genom vanligt folk - inte uppifrån politiker och direktörer. Man kan bara hålla med. Och därför är det så svårt med förändringar. Eftersom den ekonomiska kommersiella makten styr till alltför stor del och vi idioter till människor suger kritiklöst bara i oss skiten i konsumtionssamhället.


Är sååå ledsen och förtvivlad över hur de stackars människor som kommer från fattigdom och krig och elände behandlas i samhället av alltför många. Varför kan man inte inse att ALLA människor är lika mycket värda oavsett var man råkar föddas någonstans? Ingen människa har egentligen ens frågat efter att bli födda över huvud taget och vi ”svenskar” har bara haft en jävla tur att födas just här! Hur svårt kan det vara?

 

Och nu säger experterna att vi behöver 60 000 invandrare de närmaste 4 åren för att klara alla nya jobb. Så vad är problemet?

 

Helgen efter på Junior-SM gjorde träningsgruppen riktigt dundersuccé och resultaten innebar att 5 st. fick dra på sig landslagsdräkter i olika åldersklasser.

 

Hann med en kort tripp till Island med vännen David Wendel. Vi gjorde Island på en dag Golden Cirkel och hann se bl.a. vattenfall, kontinentalplattorna, geislar och lite annat. Sedan kollade vi på NM 19 åringar där Suldan för en gång skulle gjorde ett riktigt dåligt lopp. Fick en ny rumskompis sista 2 nätterna i fotografen Hasse Sjögren som var en riktig trevlig bekantskap.

 

Fick en inneboende i radhuset i augusti via Lenas syster från skåne. Elias visade sig vara en helt otroligt trevlig kille som skall studera i Göteborg i ett år på någon slags teater textil linje. En fantastisk stark kille som gillar att klä ut sig till kvinna!

 

Blir uttagen som ledare för medel och långdistanslöparna i Ungdomsfinnkampen, troligtvis pga. att 3 av mina aktiva blivit uttagna till landskampen.  Så det blir en 7e resa utomland hittills i år nu till Finland .

 

En månad senare i Terräng-SM hade jag min största framgång som tränare genom tiderna! 13 st. medaljörer från Utby IK varav 11 var från min grupp!
Och Utby IK bästa klubb i hela Sverige!

 

 

De unga killarna (Hampus Börjesson, Joel Zachrisson, Suldan Hassan) som mycket överraskande tog LAGbrons i seniorklassen, bara ynka 9 sekunder från guldet (Suldan tog Silver individuellt också)

 

En bra dag i november när en av mina aktiva från Irak fick (dock bara tillfälligt) uppehållstillstånd i 3 år. Har några till från Somaliern och Irak som väntar på besked!

 

Avslutar året "som vanligt" utomlands. Först 2 veckor med de " yngre" i gruppen i Santa Pola Spanien i ca 2 veckor från den 18 dec. och sedan direkt till Sydafrika och hälsar på Eliten fram till den 11 januari.

 

Förlåt alla där hemma, men tycker det är så skönt att åka iväg över det hysteriska Jul och Nyårsfirandet.

 

 

 

Lästa Böcker under året…

 

-Kapitalet av Karl Marx äntligen fick jag tummen ur och läsa denna skitjobbiga 900 sidiga bok. Första 50 sidorna riktigt bra - resten vetenskaplig utredning knappt läsbar och ögnade bara igenom det mesta. Reflektion är att om en del arbetare har det tufft i västvärlden idag är det ingenting mot arbetarna på 1800-talet i England med barnarbete och 12 timmar arbetsdag. Ungefär som det i dag är i de värsta låglöneländer som typ Kina Indien och många andra länder.

 

- Vinnarskalle  av Olof Röhlander– en bra bok som ger mig att jag är på rätt väg.

- Björn Ferry -  Ferrytales - härlig bok helt i min stil. Läs den.

- Från snack till verkstad - om Antirasism

- Vän av ordningen - om hur en högerradikal via nätet sprider sitt hat mot  mångkulturen men vänder helt efter en resa till Thailand.

-De förklädda flickorna i Kabul - om hur vidrigt det är att vara kvinna i Afghanistan. Mycket läsvärd

-   Enhörningen Jonas Karlsson friidrottsmediaprofilen – Läsvärd och realistisk i fråga om doping och mutor inom idrotten.

7-kamp av Karolina Klüft  - Inte vad man väntat sig men en otrolig klok empatisk kvinna. Läs den.

 

Förresten – höll på att glömma det viktigaste ;)

GOD JUL

och

GOTT NYTT ÅR.

SnurreCurre

Vem håller i trådarna ???

 

Vem var det som drog i trådarna när Stefan

 

Löfven sprattlade iväg till Saudiarabien?

 

Tror ni det var hans egna väljare, partimedlemmarna, de som gjort honom till statsminister?

 

Tror ni det var vårdbiträdet Bettan Lundgren i Kommunal som röstat på honom för att rädda resterna av välfärden?

Tror ni det var grabbarna i gruvfacket eller i Byggnads avdelning 12 som sa till varandra: "Nu får Stefan faktiskt skärpa sig och krypa till korset och be om ursäkt för det där dumma Margot sa, så att vi kan få kränga lite krigsmateriel som de behöver för att sätta Jemen på plats"?

 

Nej, det tror ni inte. Och ändå är det han som får ta kritiken.

 

Tror ni ens det var ett krav från Sverigedemokratiska väljare, där de sitter hukade över sina datorer och läser Avpixlat? Nja, kanske har någon SD-topp, rapande efter en god middag, uttryckt medhåll när han blivit ryggdunkad av näringslivets lobbyister. Men flertalet har nog att göra med att oroa sig för mörkhyade personer här i landet för att bry sig i vem som slaktar vem med svenska vapensystem där nere i utlandet.

Så vem drog i trådarna? Och vem är den lockige mannen som ler bredvid Stefan på bilderna från Saudiarabien och ser ut som en hjärtlig tomtegubbe? Hallå där, varför är han över huvud taget med, brukar man ta med sig resande försäljare i offentliga delegationer?

 

Nu blir det svårt. För den mannen och dess släkt lär hylla principen "Verka men inte synas", vilket i klartext betyder ungefär: Håll dig i skuggorna och utsätt dig inte för kritik.

Och media lyder, över hela linjen. Wallenbergs Investor må behärska 40 procent av svenska börsen, men vem synar deras hand?

 

Jo, en tidning! Läs Johan Ehrenbergs "Sveriges mäktigaste politiska organisation fyller 100 år" (14/10), den borde tryckas upp på flygblad och ligga i vartenda väntrum och varenda skolkafé, lunchrum och busstation i landet! Och förstås spridas viralt till varenda fungerande dator.

Borgerliga svenska tidningar (det vill säga nästan alla) ägnar sig stället åt den pigga sporten "Allt är vänsterns fel!" och kommer vilken dag som helst att hitta något geriatriskt gäng som sitter i en källare och trallar sången om Josef Stalin, vår vän och kamrat. Och detta kommer då att vara förklaringen till välfärdssamhällets sammanbrott, de ökande klyftorna och klimatkatastrofen.

 

De enda företrädare för "näringslivet" man vågar ge sig på i media är de uppenbara skojarna och skurkarna som driver flyktingboenden till ockerpriser och köper guldmöbler till sig själv för vinsterna. De har inga farliga nätverk i ryggen och äger inga mediekanaler. Ibland vågar man hosta lite om en privat skandalskola också, i alla fall innan den introducerats på börsen.

Föreställ er i stället ett mediesamhälle där all makt granskas, inte bara den demokratiska, det vill säga den som utövas av valda politiker!

 

Ett mediesamhälle där en djärv reporter vågar sticka en mikrofon under nosen på Wallenberg och fråga: "Hur tänker ni egentligen, när ni försöker sälja Saab till en grym och krigisk kungafamilj som vill utplåna sina grannar?"

En utfrågning av näringslivsföreträdare som ylat över höga skatter som de i alla fall inte betalar, typ Panamagänget?

En debattpanel i SVT som tar itu med Svenskt Näringslivs Carola Lemne, när hon vill driva Uppsala universitet som ett företag?

En artikel som...

Hör ni, jag skulle ledigt kunna fylla hela detta krönikeutrymme med exempel på vad det inte skrivs om här i landet!

Medan lydigt disciplinerade journalistarméer hittar ryska u-båtar överallt (vi måste köpa mer vapen och gå in i Nato!), närgranskar tafatta miljöpartister (som man vill ha bort ur riksdagen för att ta över i mitten) och smetar ett tjockt lager nöjesjournalistik över verkligheten.

Men vad tjänar det till att skjuta på pianisten? Det finns gott om journalister som verkligen försökt ta ett djupt bett i dagens verklighet. Och strax blev de frilansjournalister, eller fick ta vick på posten!


Varför

Varför

Var är det för fel på många av oss människor i Sverige? Varför gnäller vi om allt möjligt och omöjligt?
och varför står det mest om elände i tidningarna? Man kan ju bli deprimerad för mindre.

Varför letar vi problem istället för glädjeämnen i vardagen.

DE flesta av oss som har jobb och tillräcklig ekonomi har ju allt som behövs för att för att vara lyckliga i Sverige. Vi har ju faktiskt haft turen att födas i ett av världens mest välmående, jämlikaste länder Det är värre för dom som är arbetslösa som jagas med blåslampa för att söka de jobb som inte finns.

Jag tror vi har alltför mycket tid och för lite vettigt att göra. Kombinerat med att vi påverkas av reklam att vi måste gör eller vara på ett visst sätt vilket skapar stress och ångest. Jag vill jämföra det med fattiga/inte sällan läskunniga människor som indoktrineras/hjärntvättad med att koranen/islam och andra religioner är det enda som kan göra en lycklig.

Vi tror att vi är helt fria i västerländska länder som tex. Sverige och USA. Men jag vill påstå att de ekonomiska kommersiella krafterna är så enormt starka att påverka oss så att många av oss inte kan stå emot. Vi påverkas utan att veta om det, tänka på det, om vi inte är väldigt kritiska hela tiden  mot vad vi läser och hör i massmedia.

För i tiden var livet kanske enklare. Man jobbade hela dagarna tills man blev trött – åkte hem och åt och sov och kanske inte orkade med så mycket mer. Man hann väl också med att tillverka lite barn, ty det föddes ju mycket fler barn per capita då. Kanske hade man inte så mycket annat att göra på kvällarna. Jag vill verkligen inte tillbaka till det livet, för vad vore livet utan Facebook. TiiHii

Idag har vi ju så mycket annat ”viktigt” att tänka på; som hur vi ser ut; vilka kläder vi har på oss, etc  för att tillfredsställa sig själv och sin omgivning . För detta verkar vara väldigt viktigt i dagens samhälle. Sedan är det ju viktigt att ha en fint välbetalt jobb; ha en fin bil; fint hus/lägenhet; fin trädgård och alla andra viktiga saker för att tillfredsställa sig själv och inte minst sin omgivning. Men det räcker inte; nu är det också väldigt viktigt vad vi skall äta och dricker vilket alla dessa urtråkiga matprogram som varje kanal/program med självaktning ju måste ha med på in repertoar.  Sen gäller det ju att följa vett och etikett och alla andra viktiga regler. Man skall ju också vara som alla andra och inte sticka ut regler dock ha annorlunda åsikter än gemene man. Man får absolut inte höja rösten för då är men in te en bra människa och

”Hur har det blivit på detta viset”. Har vi blivit lyckligare av all denna fantastisk välfärd? Skulle inte tro det eftersom den stora och växande folksjukdomen i det svenska samhället i dag är depression

Hur skapas alla dessa MÅSTEN?

Jag vill påstå att de kommersiella krafterna har stor del i det. Vi matas med reklam om allt möjligt och omöjligt som vi ”behöver” för att bli lycklig. Blir vi verkligen lyckligare av allt detta jagande efter allt möjligt och omöjligt!

I fattiga länder som t.ex. Etiopien och Somaliern finns inte ordet depression.

Min upplevelse är att människor i dessa länder är mycket lyckligare än vi i Sverige som har allt som behövs för att vara lyckliga. Inte för att jag skulle vilja flytta till dom länderna för det men nog verkar man

Hur har det blivit ”på detta viset”?

Och det räcker inte längre nu är det viktigt vilket kaffe vi dricker, vilket vin vi dricker, vilken mat vi äter. OCH är vi lyckligare för det?

 

Många ångrar sig i slutet av livet att man inte gjorde mer vad man tyckte var roligt. Sa mer vad man

 

Men varför gör man det inte då? Jag tror att det beror till stor del den enorma reklam som väller över oss att vi skall göra det och det för att bli lyckliga och gör vi inte det år det åt helvete. Det gäller tex, försäkringar, pensioner etc., etc.,

Kanske också att gör man det man verkligen vill ger det inte lika mycket pengar och man kan inte köpa det och det som vi är hjärntvättade att vi måste ha för att vara lycklig.

Jag tycker faktiskt att jag är relativt lycklig. Jag gör numera nästan vad jag vill. Jag har ju för det första ett jobb som jag älskar och brinner för trots att lönen väl inte är direkt stor. Men jag känner mig faktiskt rik till skillnad från mänga av mina närmaste som jag vet har mycket mer pengar än mig men alltid undrar vad saker och ting kostar och säger att dom inte har råd ändå. Man sparar väl till pensionen som reklamen matar oss med är såååå viktigt. Vad vet jag?

 

Jag har ju haft förmånen att resa en hel del i mitt jogg och det som slår mig väldigt ofta är att de fattigaste människorna är mycket lyckligare än oss rika Svenskar. Det är klart att dom har ju inte sett allt fint vi har och vet inte bättre.

Tidigare trodde jag att fattiga människor i stora delar av världen inte var lika lyckliga som oss - nu vet jag bättre....

 

 


Dax igen

Det var längesedan jag skrev på min gamla blogg.

Livet går upp och ner och jag har väl kanske insett att jag inte kan förbättra/förändra världen genom min blogg;). Det verkar i alla fall inte som det går riktigt bra med allt eländes elände man får läsa och höra om.

Men som tur är - är inte världen så eländig. Det är bara det att press radio och TV ”bara” skriver om elände eftersom det tydligen är det vi vill läsa?

Nå i alla fall detta lilla inlägg var tänkt att handla om min lilla resa till Junior-VM i Polen.

Från början hade jag tänkt åka ner 2-3 dagar i anslutning med att en av mina aktiva Suldan Hassan skall springa 5000m. Men ångrade mig veckan innan då det uppstod en möjlighet att hänga på landslaget eftersom dom hade några platser över på sin resa dit.

Sagt och gjort. Det fick bli en längre resa på 10-talet dagar och kombinera med en liten semester.

Men första problemet uppstod när jag skulle boka rum, för vi hemmortstränare får inte bo på samma hotell som landslaget. Började då leta på internet efter ett rum på 10dagar på samma hotell. Fanns inga. Vad gör man. OK jag letar efter ett rum första natten så tar vi en dag i sänder. Sagt och gjort bokade ett rum utan att veta ett skit var det låg i staden. Döm om min förvåning när jag tog en taxi dit att jag såg tävlingsarenan från fönstret på hotellet. Halleluja. Kostnad den natten ca 400kr.

Nästa dag gör jag samma sak. Hamnade en bit utanför stan denna gången i en riktigt fin lägenhet. Taxin dit som tog ca 20min kostade 85kr! Två nätter räddade.

 Utsikt från mitt hotel och uteplatsen....

Samma sak natten efter. Lite dyrare hotell (600kr) tog taxi dit för 56kr. Till min förvåning var det ett riktigt lyxhotell och hela IAAFs höjdare råkade bo där.

Här sitter jag och äter frukost på morgonen när en gentleman kommer fram skakar hand med mig och önskar mig "god morning". Han uppenbarligen blandar ihop mig med någon annan. Mannen är, tro det eller ej, SEBASTIAN COE. "O My God" som Khaddi brukar säga.

Mellan hotellnätterna sitter hela Svenska laget tränare, ledare tillsammans på läktaren och hejar på våra. Svenska laget verkligen äger stadion och har den absolut bästa hejarklacken. Här träffar man också gamla kompisar från hela landet som man lärt känna genom åren. Kan man ha det bättre?

Nu har jag faktiskt lyckats boka 3 nätter på samma ställe. Kostnad 350kr per natt och antagligen inte lika lyxigt som i natt. Tar en taxi dit så man hittar. Spännande är det…

Fortsättning följer … kanske…

 

 Träffade min "lille" kompis från Malmö igen.

Ha d GÖTT…


Man är full av fördomar

Ser ett par spela musik inne på Nordstan. Inget konstigt eller ovanligt med det. Spelar skitbra men har fina kläder och då undrar man varför dom står o spelar och samlar in pengar. Står länge o lyssnar. Men nästan ingen lägger i pengar. Inte jag heller, till att börja med.

 

Hade dom sett fattiga ut hade jag gett dom pengar direkt, som vanligt. Men nu blev jag direkt misstänksam med mina fördomar. Det kan det väl inte vara synd om dom som har så fina kläder! Men kanske dom enda kläder dom äger? Hon spelar fiol o han gitarr. Kanske dom medvetet vill att musiken skulle avgöra och inte kläderna för att skänka en slant? Vad vet jag? Funderar på att gå fram och fråga varför dom spelar? Vågar jag det?  Dom ser verkligen inte fattiga ut! Är jag fördomsfull nu igen? Har jag överhuvudet taget med det att göra? Tar dom illa upp om man frågar? Vågar jag fråga? 

 

Tog till slut mod till mig! Det visade sig vara ett utländskt par. Tjejen från Ungern kunde ingen engelska men killen kunde förklara lite. Hon kunde inte längre försörja sig på spelandet i Ungern. Dom var alltså inte så rika trots att dom var välklädda och såg väldigt svenska ut. Många tankar genom hjärnan på kort tid! Massa fördomar på kort tid. Jag lade en peng och gick vidare.

 

 

Förresten sedan jag började åka buss o spårvagn har en helt ny värld öppnat sig. Träffat måååånga nya människor, även om man inte pratar så mycket med dom flesta. Sparar ju samtidigt en massa pengar nu när jag inte har någon bil. Så där en 3-4 000 i månaden. Då får jag mer pengar över att kunde ge fattiga stackare utanför affären, folk som går och plockar burkar och spelemän/kvinnor på stan. Skänka lite mer till olika välgörenhetsorganisationer, insamlingar och försöka bidraga lite till en bättre värld och samtidigt vara stolt över att man i alla fall försöker! Och ändå ”gå med vinst” – för 3-4000 blir det ju inte.

 

Så tänker jag. Något galet är det säkert med mig! Tänk om inte mina pengarna räcker till när jag blir pensionär! Tänk om det blir fastighetskollaps och min pensionsförsäkring i huset går upp i rök.

Jaså är det kanske så man skall leva och tänka. Gå och oroa sig för morgondagen. Mycket bättre och inte slösa bort pengar på tiggare, fattiga, idiotiska välgörenhetsföreningar ”där ändå inte pengarna kommer fram”. Istället borde jag "naturligtvsi" spara MINA pengar på banken och/eller investera dom (fin fras) ifall någonting händer, som ”alla” andra vettiga människor gör. Fan det har jag inte fattat med min lilla hjärna! Helvete! Vad skall jag göra nu då?

 

Fortsätter nog som jag gör, i egoistiskt syfte naturligtvis, för jag mår så jävla bra av det. Sen får andra lägga pengarna på hög om dom mår bra av det, hur fan dom nu kan göra det.


Av barn, dårar och fyllon får vi höra sanningen

Vi har ett problem med radikalisering i samhället.

Enligt SD:s propaganda så är Sverige på väg mot ett inbördeskrig. Det är nästan så att det är en önskan. Från borgerligt håll har det börjat rotas i garderoben efter kanske inte bruna men definitivt khakifärgade skjortor. Jag tror inte att vi rör oss mot ett inbördeskrig. Men jag tror att det som pågår just nu är ett krig om kultur. Vi i vänstern har tagits på sängen. För vi trodde att det här med kultur var vår grej. Vi har blivit fat and happy och naivt trott att vi skulle kunna sitta kvar på våra höga hästar, med en känsla av moralisk överlägsenhet. 

 

Jag känner att vi inom vänstern har ett problem och det är att vi är såna jävla losers. Nu pratar jag inte om kommunisterna eller de autonoma. Jag pratar om vanligt folk som är emot välfärdsbolagens skatteflykt, som är emot försvagad arbetsrätt, som verkligen tycker att alla människor är lika mycket värda. Jag pratar om vanligt folk som inte tycker att stängda gränser är en lösning eller att vi ska tävla i ett race to the bottom med resten av EU. Jag talar om folk som tror på anständighet och som inte har ett tryckande behov av att spotta på tiggare utanför ICA. Hur blev vi sådana förlorare? Nu måste vi ta tag i detta. Vi måste skärpa oss i vår retorik. Vi måste säga ifrån. Vi måste hävda vår moraliska rätt och stå upp för den kultur vi vill ha i samhället.

 

SD har normaliserat ett beteende baserat på ett mindervärdeskomplex. De har tagit sig rätten att som barn ställa sig och vråla osammanhängande i rummet och vi står som ängsliga föräldrar och skäms för att ta tag i situationen. För det är pinsamt. Barn är pinsamma för att de bryter mot alla normer som vi vuxna måste förhålla oss till i ett samhälle. De lever rövare på uteserveringar, de kissar ner sig och de är fruktansvärt jobbiga i grupp. Men ”av barn, dårar och fyllon får du höra sanningen”, säger någon*. Som om det gjorde barn till vettiga förebilder? Så länge du inte är beredd att låta ett barn sköta din ekonomi och fatta beslut om vad det blir för middag varje dag så ska du hålla tyst. 

 

För varje dag som går blir jag mer och mer upprörd över hur situationen ser ut i samhället jag lever i och hur världen i stort verkar vara i fritt fall. Jag blir förbannad. Jag blir rädd. Jag är så trött på att vara rädd. Rädsla och ilska leder till radikalisering och plötsligt inser jag att jag är en av de som radikaliserats. Det är en bisarr känsla. I sociala medier utsätts jag dagligen för tankar och idéer som triggar ett hat jag inte är bekväm med att känna. Jag klickar mindre och mindre på länkar från tidningar där jag redan vet vilken åsikt som kommer att förmedlas. Jag isolerar mig till viss del socialt då jag inte längre orkar lyssna på vänners idiotiska åsikter. Jag har aldrig varit så vänster som jag är nu. Det är samma sak som hänt i andra änden av den så kallade politiska skalan. Skillnaden är att på den andra sidan bränns flyktingförläggningar och mördas barn. Jag kan tänka mig att betala mer skatt. 

 

Vi som ser oss som vänster måste göra ett uppryck. Vi måste radikaliseras och med det menar jag att vi måste våga ryta ifrån. Vi måste använda våra ord som vuxna. Och vi måste gå ihop med andra vuxna. Vi kan börja med att bjuda hem liberalerna (då menar jag inte partiet med det nya namnet, men många av deras väljare). Vi måste samtala om den samhällskultur vi vill ha och än så länge så är vi fler som vill ha en medmänsklig kultur än tvärt om.

Ur ETC...


Flaskor på gatan

I lördags när jag gick till bussen för att åka till Skatås passerade jag dessa båda flaskor vid 9.30-tiden. Dom stod placerade tydligt och väldigt synligt på en trottoar som många går på för gå till busshållplatsen eller gå till torget. Döm om min förvåning att flaskorna stod kvar 4 timmar senare när jag gick hem. Säkert hade 100-tals människor passerat! 

 

 
 

Naturligtvis borde idioterna som ställde flaskorna där från början inte gjort det. Alternativt slängt dom i papperskorgen ca 100m därifrån som man ser från brottsplatsen! 
Hur fan tänker folk. Gärningsmännen/kvinnorna tänker nog överhuvud taget inte alls. Men alla andra som gått förbi inkl. mig själv första gången! Jo man tänker nog - jag har inte gjort det, alltså är det inte mitt jobb - inte min förpliktelse att slänga skiten! Det får idioterna som slängt det göra!

 

Och visst borde det vara så och tyvärr ser inte bara flaskor ”all over the place” utan massa annan skit överallt inte minst cigarettfimpar.
Alla som känner mig vet att jag på intet sätt är bättre än någon annan vad det gäller att följa lagar och regler. Snarare tvärt om gillar jag att bryta speciellt idiotiska lagar och regler. Förresten finns det lag på att man inte får skräpa ner? 


Vad som fick mig att slänga glasflaskorna var att jag började tänka ett steg till - på om några småbarn hittade dom och tex  slängde dom så dom gick i sönder. Då skulle kanske barnen själva skada sig själva alt. någon bil få punktering, någon hund-katt skada tassarna etc. 


Kanske skall man försöka tänka ett steg längre ibland? 


Vad menas med att vara eller ha det tråkigt

Jag är inte intresserad av mode och kläder.
Jag är inte intresserad av mat och definitivt INTE av alla dessa urtråkiga matprogram.
Jag är inte intresserad av inredning och absolut inte av alla jävla inrednings- och bygg-program, arga snickaren, äntligen hemma, husförsäljningsprogram………
Jag är inte intresserad av vilket väder det blir -  för det blir ändå vad det blir.
Är fullständigt ointresserad av om det varit någon bilolycka någonstans, som inte sällan är förstanyhet i medierna. Hur intressant är det på en skala? 
Också faktisk helt ointresserad av om någon blivit nedslagen eller t.o.m. skjuten och hoppar alltid helt över att läsa om det i tidningen. 
Är också ointresserad av vad som händer kändisar, kungligheter och deras avkommor. 
Jag är heller inte intresserad av musik (men lyssnar på det) och absolut inte att gå på hysteriska stora popkonserten som "alla" andra "måste" göra. 
Är också totalt ointresserad av melodifestivalen, Lets dans och andra tillgjorda program där man sjunger, dansar och annat.
Jag är inte heller ett skit intresserad av gamla stora kyrkor och fina byggnader över hela världen. Jag kan bara se alla slavar som inte sällan fått sätta livet till för att bygga skiten/skrytbyggena. 

 

 
 

---------------------------------------------------

Däremot älskar jag mitt enkla jobb, min träningsgrupp och är väldigt intresserad av något så tråkigt som politik och naturen.
Älskar också att prata och diskutera med människor både på kafferasterna och inte minst på mina resor i världen och att höra om olika människors livshistoria. Som tex.  när jag var i Las Vegas träffade och pratade jag med ett antal uteliggare, när sonen spelade poker. Möte otroligt intressanta människor med ofta grymt tragiska berättelser. Eller i Sydafrika där bl.a. några svarta (”naturligtvis”) tex.  passade var sin parkeringsplats och tog betalt istället för våra P-automater. Eller skoputsaren i Adis Abeba som fick 30 kr istället priser 2,5kr för jobbet. Glädjen man kunde se när man gav dom lite pengar, gav nog mig ännu mer glädje.
Iställer för byggnader väljer jag att djur om i världen eller så enkla saker som att på morgonpromenaderna på sommaren se hur "min" ankungar växer mer och mer vecka för vecka

 

Så det finns faktiskt annat än det ”alla andra” är intresserade av och man behöver inte vara tråkig eller ha ett innehållslöst liv för det! 

 

 

Nu kommer jag till poängen med tankarna och en sån där jobbig tanke igen. 

 

Jag vill påstå att mycket av det som "alla" är intresserad av mer eller mindre är "påtvingat" av kommersiella krafter genom reklam reklam reklam och gör att det blir viktigt att bli accepterad och vara på ett visst sätt och helst som alla andra i samhället! 


Jag kan ju inte säga att det är bättre eller sämre än mina intressen.


Men min poäng är att många inte väljer sina egna intressen och många mår t.o.m. dåligt av bl.a. utseendefixering – pengajakt – bekräftelsebehov etc..


Om "alla" istället brydde sig om sina medmänniskor och inte bara sin familj-sitt fotbollslag-sin religion-sitt politiska parti-sin miljö (inte bara att sin egen lilla trädgård skall vara fin)…

Om ”man” istället var kritisk mot orättvisor, var hjälpsam och försöka var positiv istället för att hitta fel i allt och gnälla om det. Då skulle nog världen vara bättre att leva i.


Vill på inget sätt påstå att jag alltid är ett föredömen.
Jag är tyvärr också inte sällan negativ och gnällig men jag försöker att tänka på det och bättra mig. 
Jag är tyvärr också full av fördomar men försöker att vara medveten om det och jobba på det. 

Varför babblar jag om detta. Jo någon sa till mig och tyckte att jag inte kunde uppskatta intressanta saker som mode-mat-musik och måste ha ett tråkigt liv.

Detta har gnagt i min lilla hjärna och därför blev dessa tankar nedskrivna på bloggen.

 


Myter om de höga skatterna..

Svenska skatter är långt ifrån världens högsta. Enligt OECD-siffror ligger de långt under genomsnittet för medelinkomsttagare. För höginkomsttagare är de däremot fortsatt bland världens högsta.

 

För både medel- och höginkomsttagare ligger skatterna i Sverige långt under genomsnittet. Det visar en sammanställning av OECD-siffror som tidningen Arbetet gjort. Skattetrycket kan mätas på två sätt: Skattekilen är skillnaden mellan kostnaden för arbetsgivaren och det som löntagaren får utbetalt på sitt lönekonto. Marginalskatten är hur mycket en anställd betalar i skatt på den sista intjänade kronan. När det gäller skattekilen för medelinkomsttagare ligger Sverige på tionde plats bland OECD-länderna. Och Sverige placerar sig långt under medel när det gäller marginalskatterna för låg- och medelinkomsttagare. Till och med USA, Storbritannien och Israel ligger högre. Med undantag för just Israel, är Sverige det land i OECD-området som haft störst nedgång i beskattningen på arbete från år 2000 och framåt. Anledningen är främst jobbskatteavdraget som infördes i fem steg av den förra regeringen.

 

Även kapitalskatter har sjunkit

Men även kapitalskatterna har sjunkit i Sverige. Exempelvis avskaffades arvs- och gåvoskatten 2004, förmögenhetsskatten 2007 och fastighetsskatten 2008.

– De här förändringarna har genomförts av olika regeringar från både vänster och höger. Och det har egentligen skett utan någon större politisk debatt vilket kan tyckas märkligt, säger Peter Englund, professor i finansiell ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, till sajten KIT.

Sett till marginalskatter för höginkomsttagare ligger Sverige dock fortfarande i OECD-toppen. Det är bara i Belgien som de som tjänar bäst betalar mer. Trots de sjunkande skatterna för breda inkomstlager lever bilden av Sverige som ett högskatteland kvar. Men Peter Englund menar att det i dag snarare är tvärtom. Sett till både kapital och inkomster beskattas medelsvensson inte alls särskilt högt.

– Sannolikt var det så att vi i Sverige tidigare stack ut internationellt när vi tidigare hade alla de här kapitalskatterna tillsammans. Men jag tror man överreagerade lite i politiken. I dag vill jag påstå att Sverige sticker ut åt andra hållet som ett av de länder som beskattar hushållens kapital allra minst, säger Peter Englund till KIT.

 

 

Statistik -------------------------------------

Marginalskatt

Marginalskatt är den skattesats som betalas på den sist intjänade kronan. Den beskriver hur mycket av en extra intjänad krona som individen får behålla. Uppgifterna avser ensamstående utan barn, år 2014.

Källa: Arbetet och OECD

Låginkomsttagare

OECD-snitt: låginkomsttagare 31,84

Sverige: 28,32 (24:e plats)

Högst på listan hamnar: Belgien 54,92, Tyskland 46,95 och Österrike 44,36

Medelinkomsttagare

OECD-snitt: 36,1

Sverige: 31,86 (24:e plats)

Högst på listan hamnar: Belgien 54,92, Tyskland 52,31 och Irland 52

Höginkomsttagare

OECD-snitt: 40,37

Sverige: 56,86 (2:a plats)

Högst på listan hamnar: Belgien 59,75 och på tredje plats Danmark 56,22

Fotnot: Som låginkomsttagare räknas den som tjänar 67 procent av medelinkomsten. Som medelinkomsttagare räknas den som tjänar 100 procent av medelinkomsten. Som höginkomsttagare räknas den som tjänar 167 procent av medelinkomsten. Medelinkomsten i Sverige låg 2014 på 26 400 kronor i månaden före skatt

 


Forskning om SD-myter ger hopp

I spåren av Sverigedemokraternas framgångar kommer en oundviklig gissningstävlan om vad framgången beror på, hur den kan hejdas och framför allt – hur stort partiet kan bli. Denna offentliga gissningslek borde i betydligt högre grad ställas mot forskning. Till stora delar behöver vi inte gissa – vi vet, via existerande studier. Om vi vill veta.

Problemet med gissningarna är att de ofta upprepas av andra opinionsbildare och på så sätt går från att vara fria tankar, till att bli myter och till sist allmänt accepterade sanningar. Falska verkligheter uppstår och försvaras med argumentet att de utgör åsikten hos sanningssägare vilka står i konflikt med en verklighetsfientlig naivitet.

Henrik Arnstad, (som skrivit detta) har ägnat sommaren åt att läsa in sig på forskningen kring de frågeställningar som förekommer i dessa vanliga myter. Här är några av resultaten.

 

Myt 1: Den relativt stora flyktingmottagningen i Sverige är en viktig förklaring till SD:s framgångar. Om vi skulle ta emot färre flyktingar skulle svenskarna bli mindre oroliga, rasismen minska och därmed också det potentiella stödet för SD.

 

 

Det verkliga förhållandet synes vara raka motsatsen. Attityder angående både invandring och invandrare blir mer positiva i ett samhälle, när koncentrationen av invandrare är hög.

Det påpekar exempelvis sociologerna Mikael Hjerm och Andrea Bohman vid Umeå universitet, med hänvisning till internationell forskning (se exempelvis European Populism and Winning the Immigration Debate, forskarantologi redigerad av Clara Sandelind, University of Sheffield). Även statsvetarna M.V. Hood och Irwin L. Morris har visat att attityderna gentemot invandrare blir mer positiva, desto större andel av befolkningen de utgör.

Det bästa sättet att minska rasism skulle – i så fall – vara att fortsätta ta emot många flyktingar, eller kanske till och med öka mottagningen. Ju fler utlandsfödda som existerar i samhället, desto större chans till interaktion mellan dessa och infödda medborgare. Och dessa möten leder till personliga relationer, som minskar rasismens politiska möjligheter.

Framför allt är det helt fel väg att gå, att minska flyktingmottagningen. Inte bara humanitärt (och troligen också samhällsekonomiskt), utan även konkret politiskt gentemot rasistpartier som SD. En minskning av mottagningen skulle bekräfta SD:s politik, ge denna legitimitet och öka partiets storlek. Dessutom skulle färre invandrare i Sverige troligen innebära mer rasism. Detta bekräftas av tex. länder som Norge och Finland, där invandringen är betydligt mindre än Sverige, men där rasismen – troligen just därför – funnit betydligt större legitimitet än i Sverige. Vilket i sin tur ledde till ett av de värsta terrorangreppen i vår tid.

Ett annat känt exempel är judehatet i Nazityskland, som nådde enorma proportioner och ledde till Förintelsen, trots att andelen judar i Tyskland 1933 enbart uppgick till några bråkdels procent av befolkningen.

 

Myt 2: De som röstar på rasistiska partier kan inte kategoriseras som rasister. Oftast handlar det om proteströster eller osäkerhet i tider av ekonomisk kris.

 

 

Forskningen visar att de flesta som röstar på rasistiska partier gör det av samma skäl, som gäller för alla partier: väljarna uppskattar partiets politik, i detta fall specifikt rasismen. Detta enligt statsvetarna Wouter van der Brug, Meindert Fennema, Sjordje van Heerden och Sarah de Lange (Amsterdams universitet), som stödjer sig på ett flertal internationella studier.

Forskningsresultatet bekräftas i studier av SD:s väljare. Det som är utmärkande för SD-väljarna är deras intoleranta och främlingsfientliga attityder, sammanfattar professor Peter Hedström och fil.dr. Tim Müller en vetenskaplig studie av SD-väljarna från valet 2014 (Right-wing populism and social distance towards Muslims in Sweden – Results from a nation-wide vignette study).

Ändå tillskrivs de som röstar exempelvis på SD andra förklaringar angående sitt politiska beteende. Exempelvis att de är manlig arbetarklass med låg utbildning som tillhör modernitetens förlorare. Tanken är inte helt utan stöd, det existerar en överrepresentation av sådana män bland de som röstar på rasistpartier. Men denna är ytterst liten (mindre än tio procent).

En annan tanke är att de som röstar på rasistpartier är proteströstare, de vill mest röra om i grytan och chocka befintliga politiska samhällseliter. Detta stämmer så pass att de som röstar rasistiskt ofta har mycket lågt förtroende för det politiska systemet. Men det behöver inte betyda att de aktuella väljarna inte vet vad de röstar på. Tvärtom, visar forskning.

 

 

 

Myt 3: Sverige var fram till nyligen ett etniskt homogent land. Den senaste tidens invandrare innebär något helt nytt och mångkulturellt som svenskarna har svårt att hantera. Detta måste vi våga börja debattera.

 

 

Det som utmärker Sverige sedan decennier tillbaka är motsatsen. Redan under andra världskriget blev Sverige ett flyktingmottagarland av enorma proportioner, samtidigt som våra grannländer tvärtom producerade flyktingar. Denna skillnad kvarstod till stora delar under efterkrigstiden, då Sverige tog emot stora mängder flyktingar, invandrare och arbetskraft från stora delar av världen. Detta särskilde Sverige från många andra europeiska länder, som fortsatt erfor att den egna befolkningen flyttade utomlands (inte sällan till Sverige).

Detta beskrivs i forskningsantologin Reaching a State of Hope: Refugees, immigrants and the Swedish welfare state, 1930–2000, redigerad av historikerna Mikael Byström och Pär Frohnert.

Genomgående har motståndet hävdat att just den dåvarande aktuella vågen av invandring var helt ny, jämfört med tidigare mottagning. Detta eftersom invandrare generellt – efter en besvärlig inledande tid – funnit sig tillrätta i det svenska samhället. Då tvingas motståndet hävda att de nya invandrarna är något fundamentalt annorlunda, än de tidigare.

I dag hävdas ofta att flyktingar från mellanöstern kommer att ta med sig sin konflikt till Sverige, ett argument som även hördes då människor från före detta Jugoslavien tog sig till Sverige under tidigt 1990-tal. Det skulle inbördeskrig på svensk mark mellan kroater, serber och bosnier. Så blev emellertid inte fallet.

 

 

Myt 4: Sveriges misslyckade integrationspolitik.

 

Ofta upprepas frasen Sveriges misslyckade integrationspolitik som en vedertagen sanning. Men under sommaren presenterades en internationell studie (Migrant Integration Policy Index) som visar på raka motsatsen.

Enligt denna studie är Sverige överlägset bäst i Europa på integrationspolitik, vilket inte borde överraska, eftersom Sverige har decennier av erfarenhet. Enligt undersökningen ligger Sverige i topp inom nästan alla statistiskt jämförda områden, däribland diskriminering, arbetsmarknad och familjeåterförening.

 

Myt 5: Sverige har blivit ett rasistiskt land.

 

I juli kom EU:s senaste statistiska genomgång av medlemsländerna vilken visar att Sverige skiljer sig markant från övriga EU i synen på utomeuropeisk invandring. Generellt uppskattar 34 procent av EU:s befolkning utomeuropeisk invandring, medan 56 procent är negativa. Därefter nämner rapporten specifikt Sverige:

"Sweden stands out as being the only country where a large majority of the population take a positive view of the immigration of people from outside the EU (66% for the total ‘positive’ vs. 31%)."

Statistiken förklarar varför debatten är så polariserad i Sverige, till skillnad från exempelvis våra grannländer, där det råder en betydligt mer negativ syn på invandrare. I Sverige är den antirasistiska demokratiska ideologin fortfarande ytterst levande, stridbar och folkligt förankrad.

Statistiken är också en möjlig förklaring till att det svenska rasistpartiet är betydligt mer radikalt än sina nordiska systerpartier, vilka utgörs av högerpopulistiska rörelser med grund ideologisk underbyggnad. SD däremot är ett parti sprunget ur den mörkaste svenska svartbruna historien och som – enligt en studie gjord av undertecknad – fortfarande utmärks av fascistisk ideologi. I Sverige är det helt enkelt betydligt mer radikaliserat att rösta rasistiskt, än i Europa generellt.

Den starka folkliga förankringen i demokrati och antirasism innebär dock inte att vi är säkra inför framtida SD-valframgångar. Siffran 31 procent negativa till utomeuropeisk invandring antyder en stor potential för SD att växa. Partiet har redan brutit sig bortom det generella glastaket för rasistiska partier, som normalt ligger på cirka 15 procent av valmanskåren.

Rasism är politik. Och som all politik kan den övertyga människor även utanför kretsen av redan övertygade. Adolf Hitler nådde inte makten via sitt judehat, utan genom att 1931–1933 fokusera på andra frågor, inte minst sociala. Framför allt var han 1933 en fullt lagligt och parlamentariskt tillsatt regeringschef i en västerländsk parlamentarisk demokrati. Det gjorde honom emellertid inte till demokrat. Däri ligger historiens viktigaste lärdom.

  

Slutsatser:

Ovanstående baseras på vetenskap, vilket därmed innebär att uppfattningarna inte står oemotsagda eller utgör sanningar. Vetenskap är inte vetenskap utan ifrågasättanden och debatt.

Ändå pekar denna forskning på viktiga och relevanta synpunkter, som förtjänar långt mer uppmärksamhet i konkurrens med de fritt utslungade åsikter, som alltför ofta utgör grund för det offentliga samtalet. Att bygga debatten på kunskap har visat sig vara ett dokumenterat fungerande sätt att motverka rasismens politiska triumf.

För det är rasismen som är det stora hotet mot vårt land, vår välfärd och vårt samhälle – inte de hanterbara utmaningar som invandringen utgör.

 

Henrik Arnsted

- See more at: http://www.gp.se/kulturnoje/1.2821530-henrik-arnstad-fem-myter-om-sd-och-invandringen#sthash.1rNfjjx0.dpuf


Bankerna skämmer ut sig igen.

Hej, skulle vilja sätta in. Säger jag på ett Swedbank-kontor. Ett helt vanligt önskemål. Tänker jag. Men att dyka upp med kontanter och förvänta sig att min bank ska hantera dem, lika självklart som den låter mig ta ut kontanter i automaten utanför entrén, är förmätet. Jag möts av ett urskuldande leende. Tyvärr. Jag kunde ha bett om att blancolåna en miljard och fått exakt samma du-ber-om-det-omöjliga-reaktion. 

 

Min avsikt var att banken skulle hjälpa mig att överföra ett par tusenlappar som jag fått i födelsedagspresent till mitt konto. När den vägrar … Jag blir irriterad. Men nu handlar denna ledare inte om mina vedermödor, utan om att svenska storbanker ägnar sig åt systematisk nedmontering av service som är fundamental för att miljoner människor ska ha en fungerande vardag. 

 

När glömde de bort oss? Den frågan ställer en 76-årig kvinna från Bredaryd. Om jag är irriterad är hon redo att rasande belägra Swedbanks huvudkontor. När hon ringer mig berättar hon hur hon varit banken trogen genom livet, att den kontakt hon haft med dess lokala represen-tanter varit viktig för henne. Det är där hon har sparat. Det är där hon har betalat sina räkningar.

 

 

Men strax före årsskiftet avvecklades kontoret. Och så läser hon om 20 miljoner kronor i fallskärm till en sparkad vd, om en styrelseordförande som använt socialdemokratin som trampolin mot tunga näringslivsposter. Det hon har att säga om Anders Sundström lämpar sig inte i tryck. Men något censurerat: Han förkroppsligar det giriga som förfular en historia av sparbanksrörelse och kooperativa jordbrukskassor. Hon känner inte igen sig. Hon känner sig bortglömd. Och det är hon. 

 

Liksom övriga 1 419 invånare i det småländska samhället. Nu ska hon ta sig till Värnamo för att uträtta bankärenden. Det tar dryga halvtimmen med bil. Om hon hade en.

 

Det finns många Bredaryd i Sverige. Swedbank hade, för inte ens tio år sedan, drygt 450 kontor spridda över landet, men vid halvårsskiftet i fjol hade antalet minskat till 300. Nu är det ännu färre. Att de vita fläckarna växer sig större avspeglas inte i hur banken presenterar sig. Swedbank är ”inkluderande”, ”spelar en viktig roll i de lokala samhällen där vi verkar” och ”arbetar hårt på att utveckla långa och nära relationer med våra kunder” – med ”ett omfattande kontorsnät”. 

 

 

Swedbank har sällskap i denna exodus från glesbygden (och från mellanstora städer). Andra storbanker stänger sina kontor med förklaring att lönsamheten är dålig och att den digitala transformationen är att betrakta som klappad och klar. Vem behöver kontor när det finns www! Under senaste decenniet har Swedbank, Nordea och SEB totalt lagt ner drygt 250 kontor. 

 

Uppenbart behöver det inte vara ekonomiskt dårskap att behålla – och förstärka – lokal närvaro. Handelsbanken har valt en annan väg. 2015 gjorde Sveriges radio en granskning som visade att Handelsbanken skaffat sig fler kontor och med sina 463 har lika många som Swedbank och SEB tillsammans.

 

Känner du själv att banken är till för dig, att den utgår från kundens behov? När de fyra slagit vinstrekord med 106 miljarder kronor. När de tänjer glappet mellan räntan för sparande och för lånande. När de högsta cheferna tjänar mer under ett år än du gör under ditt yrkesliv (2014 hade SEB:s Annika Falkengren inkomst av tjänst på drygt 30 miljoner kronor). När du själv förväntas sköta sådant som det tidigare fanns anställda som kunde bistå dig med. När kontoren stänger. När också bankomaterna försvinner (900 de senaste åren). När kontoren som är kvar vägrar hantera kontanter. Känner du att ni har en nära relation, du och banken?

 

Banker är inte vilka företag som helst. Deras verksamhet gör att de vävs in i våra liv. Vi blir beroende av dem, och av att de faktiskt ska garantera kontinuitet och trygghet. Idag är det inte så. 

Bankerna överger sina kunder. Dels med groteska övervinster, dels rent fysiskt genom att lämna platserna där vi bor. En grupp drabbas särskilt hårt. 1920- och 30-talisterna som inte är uppkopplade. Bankerna föreställer sig en viss sorts kund och låter sedan det styra, trots att väldigt många som har gett dem förtroende har andra förutsättningar. 

 

Bankerna kommer inte att ändra sig av egen kraft. Kanske lagstifta om ett tvång för minimal täckning vad gäller kontor? Intressant tanke. Men det saknas politisk vilja hos både regering och borgerlig opposition att tvinga privata företag att upprätthålla finansiell infrastruktur. 

 

Däremot kan det mycket väl ske något snart i frågan om kontanthantering. Det kan regeringen vända med stöd i ett EU-direktiv som ska vara genomfört senast i september. Danmark har redan lagstiftat. Där ska alla bankkontor ta emot kontanter. Så borde det fungera här. Speciellt eftersom bankerna inte lyckats argumentera trovärdigt för motsatsen. Som när Swedbank påstår att miljön värnas om banken slipper transportera kontanter med fossila bränslen. Ja, eller så byter Swedbank till elfordon. Och slutar drömma om att vi alla ställer om till digitala flöden som kan avgiftsbeläggas. 

 

Eller så kanske statens egen bank SSAB ska kompensera för sveket mot kunderna? Flyttar in när andra flyttar ut. Knappast realistiskt. Att på kort tid starta hundratals kontor. Det skulle dessutom bli dyrt för oss alla. 

 

Vi som skattebetalare ska inte behöva undsätta alla de kunder som bankerna nu lämnar efter sig. Speciellt när vi ständigt förväntas vara beredda att – genom garantiprogram och stabilitetsfond – undsätta bankerna vid nästa stora kris. Ställ krav. Bredaryd, Tierp, Vä, Dalby, Lindesberg, Stöde, Tärnaby.  Ja, alla de orter som bankerna lämnat eller planerar att lämna. Tvinga dem till comeback. Med full service. Annars står de ensamma framöver. 

 

Tänker de inte på oss, tänker vi inte på dem. (Ur ETC)


Lägre ingångslöner - Nej tack..

När akademiker och i synnerhet nationalekonomer gör bort sig kapitalt blir jag alltid extra upplivad. Men ibland är det i de verkliga småsakerna som pinsamheterna avslöjar sig som allra klarast. I morse kunde man således höra ekonomen Lars Calmfors efterlysa lågbetalda ingångsjobb för att nyanlända snabbt ska kunna komma in på arbetsmarknaden. Det pågår en enorm offensiv i dessa dagar från arbetsgivare och borgerliga partier för att sänka de lägsta lönerna. Calmfors företräder Arbetsmarknadsekonomiska rådet, som finansieras av näringslivet. Men när han i radions P1 Morgon fick frågan om vilka jobb han tänkte sig kom den blunder som säkert många missade.

 

 

Han talade om sina besök på varuhuset Clas Ohlson och hur svårt det är att hitta någon där att fråga när man letar efter en vara. Där borde väl de berömda enkla jobben kunna skapas? Ett par nyanlända som med ett serviceleende vigt rör sig mellan hyllorna? Men i det ögonblicket klev den akademiske nationalekonomen fram, som uppenbarligen vet noll om det praktiska livets svårigheter. Jag skulle tro att ett jobb på Clas Ohlson är ett av de svårare jobb som finns på arbetsmarknaden. I de ändlösa hyllorna på detta utmärkta varuhus gömmer sig inte bara myriader av små prylar, utan också det svenska språkets allra mest förborgade hemligheter. Gå in på varuhuset och fråga efter vilken spik du behöver när du ska bygga om en veranda och du står mitt i ett myller av alternativ. Och när du vill köpa en skruvdragare – vad är det för laddtid på den? Ställbart vridmoment? Borrkapacitet? Behöver du också en bitsats? Och vad är det för tång du egentligen behöver – en kabelskalare? En böjd radiotång? En tångnyckel?

 

När jag nu sitter och bläddrar i Clas Ohlsons katalog inser jag att där ryms en av vår tids mest avancerade, språkexperimentella diktsamlingar. Att läsa denna katalog, att överblicka den, att snabbt kunna svara på frågor om det som står där – och ofta även att uttala orden – torde vara ett av de minst enkla jobb som finns på svensk arbetsmarknad. Nu talar jag möjligen lite som en kränkt medlem i Klubb Clas. Men det går djupare än så: det vi tror är enkla jobb är det sällan. Och det som nationalekonomer tror är enkla jobb är det ännu mer sällan. Att kasta in en nyanländ flykting med svaga kunskaper i svenska språket som vägvisare i Clas Ohlsons varudjungel är bland de sämsta arbetsmarknadsåtgärder man kan tänka sig. Den praktiska världen uppenbarar alltid hur goda ens språkkunskaper är. När jag pluggade franska i Frankrike var jag en gång tvungen att samtala med en rörmokare om en trasig vattenledning. Jag trodde jag kunde en del franska. Det kunde jag inte. Samtalet blev en tragisk sketch.

 

Ytterligare ett belysande yttrande, ett slags freudianskt-borgerlig felsägning, slapp ur Calmfors denna morgon. Det var när han menade att han med låglönejobb tänkte på ”jobb som fanns förr i tiden.” Yttrandet är centralt. Jag tror att det finns ett slags fanstomsmärtor djupt inne i borgerligheten över förlusten av den talrika tjänarklass som en gång existerade i Sverige. Det är den som så många vill återskapa med RUT-bidrag och sänkta ingångslöner. En högavlönad akademiker ska väl inte behöva stå hjälplös på Clas Ohlson? Han ska omsvärmas av uppassare – särskilt när det kan legitimeras med den stora mängden nyanländas behov?

Men sådana enkla tjänarjobb kommer inte att ha någon plats i ett modernt, postindustriellt samhälle. De sänker produktiviteten och de ökar ojämlikheten.

'

Sänkta löner botar inte. Sänkta löner är en del av den sjukdom som orsakar segregation. Och när förslag dessutom läggs om ett slags etniska jobb kan vi vara säkra på att det kommer att göda rasismen. Jag tycker det är mycket märkligt att Stefan Löfven inte på allvar skäller ut alla dessa lobbyister som nu kräver att de lågavlönade ska ta smällen för det stora flyktingmottagandet. Jag hoppas att det inte är så att Miljöpartiet, som slits sönder av migrationsfrågan, är på väg att anamma samma låglönelinje som borgerligheten?

 

Så vad bör göras? Resurser behöver omfördelas från de översta inkomstskikten till massiva utbildningssatsningar för att lyfta de nyanlända som saknar utbildning och för att fixa snabbspår för dem som har utbildning in på arbetsmarknaden. Den offentliga sektorn behöver långt fler anställda och med den rätta kombinationen av utbildning och avtalsenlig lön är vården och omsorgen en utmärkt plats att hitta in i det svenska samhället och samtidigt göra nytta. Inte minst skulle det nu behövas en stor drive för att inleda en generell arbetstidsförkortning så att fler kan dela på de jobb som behövs.

 

Det finns ingen enda, enkel lösning på integrationsfrågan. Högern har fel förslag, ja, men vänstern har väldigt ofta önsketänkt inför dessa frågor. Så mycket är i alla fall klart att det är bättre att Lars Calmfors irrar runt på Clas Ohlson i alla sina dagar än att hans förslag  genomförs.

// Göran Grejder ETC


Den fantastiska "verkligheten".

Sålde min bil och bävade inför att behöva åka kollektivt! Kom ihåg hur det var för 40 år sedan när jag senast åkte kollektivt i någon större omfattning. Då gick bussarna med ca 30 min mellanrum och missade man en fick man vänta i evigheter. 

 

Döm om min förvåning när jag nu åkt buss/spårvagn i 3 veckor hur jävla bra kollektivsystemet fungerar! Visst det tar lite längre tid än att köra bil - men under tiden man åker kan man läsa, kolla Facebook, fundera och skriva inlägg som detta, etc. För mig har det också varit avstressande jämfört med att köra bil och dessutom mycket billigare! Tror jag aldrig fått vänta mer än 3-4 min innan min buss/spårvagn kommer! 
Ytterligare ett bevis på vilken sned bild pressen ger oss om verkligheten där det låter som ingenting fungerar i kollektivtrafiken! 

 


Sålde min bil och bävade inför att behöva åka kollektivt! Kom ihåg hur det var för 40 år sedan när jag senast åkte kollektivt i någon större omfattning. Då gick bussarna med ca 30 min mellanrum och missade man en fick man vänta i evigheter. 
Döm om min förvåning när jag nu åkt buss/spårvagn i 3 veckor hur jävla bra kollektivsystemet fungerar! Visst det tar lite längre tid än att köra bil - men under tiden man åker kan man läsa, kolla Facebook, fundera och skriva inlägg som detta, etc. För mig har det också varit avstressande jämfört med att köra bil och dessutom mycket billigare! Tror jag aldrig fått vänta mer än 3-4 min innan min buss/spårvagn kommer! 
Ytterligare ett bevis på vilken sned bild pressen ger oss om verkligheten där det låter som ingenting fungerar i kollektivtrafiken! 

 

Samma falska verklighet ger media om tex.att det är livsfarligt att gå utanför dörren för då blir man med STOR sannolikhet nedslagen, rånad och/eller t.o.m. våldtagen och inte osannolikt av en flykting som ju begår mindre än 1 % av brotten i Sverige. Känner till äldre som absolut inte vågar ut när det är mörkt. Själva har dom inte råkat illa ut men man läser ju tidningarna där verkligheten beskrivs! 


Samma inom sjukvården! Så fort en stackare olyckligtvis blivit felbehandlad blir det stora rubriker i press-radio-TV. Visst kan det ta lite tid att få träffa en läkare och bli opererad vid behov. Men alla vi kan väl inte begära att få omedelbar vård direkt. Och att unvika minsta lilla fel är ganska omöjligt.


Likadant beskrivning i pressen om äldrevården.

 
Sverige är ett fantastiskt land att bo! Kanske inte lika bra och jämlikt som på folkhemmets tid på på 1960-90-talets tid då Sverige tillhörde världens 3 rikaste länder per capita men ändå fantastiskt bra. 


Varför leta då media upp enstaka fel och brister inom respektive områden och ge en falsk verklighetsbild? Uppenbarligen är det tydligen det som säljer lösnummer. Men vem gynnar det och är det VERKLIGEN det vi vill läsa om som tidningsredaktionerna hävdar? 




Varför kommer nästa bara män

 

REPLIK. "Varför är det bara män" frågar ni. Jag vet. Och det smärtar att säga att jag förstår. Fråga Migrationsverkets tillståndsenhet var kvinnorna och barnen är. De vet.

De väntar på att få ta flyget hit när de efter en lång handläggning får veta att maken och pappan fått stanna här. De är i Turkiet och Syrien när de får veta att de måste ha sina pass och ta sig till en svensk ambassad och vänta upp till två år till på besked, utöver det år de väntat på pappas beslut.

Mamma vågade inte ta båten med de små över det iskalla havet. Vågade inte ta på flytvästen packad med papper. Pappa kan simma och är stark och han tycker ändå att deras liv är viktigare, dör han på havet kanske de kan ta sig ut ändå. Kanske någon förbarmar sig? Som förälder dör man för sina barn men någon måste stanna och ta hand om dem om olyckan är framme.

 Detta flyr man ifrån. Här är lite svårt att bo...

Varför kommer bara pojkar från Afghanistan? Jag vet. Talibanerna som styr på vissa platser låter inte kvinnor visats ute ensamma, och som ogifta är de omyndiga. Barn av ett land som inte ger möjlighet att ens fråga en smugglare om priset för att komma över dödens hav, för att de föddes som kvinnor.

Varför är det bara unga killar från Irak? Därför att pojkarna fick utbilda sig. De fick framtidstro. Sen började rekryteringen att slåss i militären, självmordsuppdraget att slåss mot IS eller tvångsrekryteras att slåss för IS.

Som sunni hatad för det IS gör men som irakier hata det IS gör. De vill bygga sina liv här. Hade inte hunnit träffa kärleken ännu, har ingen familj. Föräldrar som är gamla och som hoppas på Iraks framtid och som hellre ser att barnen tar sig ut.

Vilka är vi att döma deras val? Vissa väljer fel, prioriterar fel. Somliga bor i områden där det är säkrare att ta båten än att stanna. Turkiet erbjuder klen tröst och hjälp, vill ju vara samma som Fort Europa! I Sverige gör föräldrar dåliga val, vi stänger inte dörren för varken barnen eller de vuxna. Men så har se svenska pass och vit hud och kommer från samma plats som sig och då är det kanske lättare att kritisera. Damned if you do and damned if you don't. I en krigssituation finns bara dåliga val och jag har ingen aning om vilka mina skulle vara. 

 
 

Så sitt du där framför tv:n och låtsas att du vet hur de där konstiga människorna från länderna du aldrig känt är funtade, men kom ihåg att du är för mig lika mycket värd som en båtflykting från Syrien, en tiggande kastlös från Indien, en miljardär från USA, en bilmekaniker i Sverige eller en stamkund på härbärget i Frankrike.

Men för någon är du det viktigaste i världen och för den skulle de skicka dig över jorden, hålla dig kvar i det minst jävliga av två jävligheter, sälja allt och bo på gatan för att ge dig chansen till en framtid.

Det minsta du kan göra är att vara tyst och låta människor överleva i fred. Låt de dra sina andetag av vår friska luft. Du betalar inte. Du behöver inte göra något. Du behöver inte bjuda in. Gör det gärna, men du måste inte.

Men i stället för att lägga energin på att hata och dra slutsatser du inte vet något om, ta en chokladkaka, sätt på en film och var tyst så att vi som vill göra skillnad åtminstone slipper lägga energi på att reparera skadan du åsamkar utan i stället fokusera på att hjälpa. Du kommer inte skadas av det. Var tyst. Låt det vara.

 

Ewelina Anderson Edenbrink

Kommunpolitiker (S)


Banken och marknaden bestämmer

Jag och min fru har bestämt oss för att bli särbo efter 33 års äktenskap. Det händer dom bästa familjer. Jag vill bo kvar i radhuset vi ägt i 28 år. Eftersom det i princip inte finns några vanliga hyresrätter vill Lena vill köpa en lägenhet i Kungälv för att få nära till jobbet.

Vi litar på varandra och har bestämt att jag köper ut henne för att hon skall kunna köpa en insatslägenhet. Vi har räknat ut att efter reavinst och annat blir det ca 500 000kr över till henne.

Vårt radhus har en mäklarfirma värderat (gratis) till mellan 2,8 – 3,0 miljoner baserat på inventering av huset och tidigare försäljningar i området.

Husvärderaren från Fastighetsbyrån som var hos oss insisterade på att vi skall använda deras jurister så allt blir rätt och rekommenderar gärna några bra personer. Lena och jag litar på varandra och vill inte göda juristerna och det säger vi till dom.

 

 Utsikt från vårt radhus för bara några veckor sedan...

OK. Jag ringer till banken – dom vill inte ha folk springande på kontoren längre med -  sådana här småsaker görs via telefon. Pratar med en dam som tar alla mina uppgifter – min fru måste ringa själv om sina önskemål. Jag får besked efter ett dygn att jag kan låna 500 000kr till på huset. Ringer upp damen och tänker fixa lånet. Men får låna bara om vi anlitar (deras) jurister och gör en riktig bodelning. Jag ställer frågan rakt ut – t.o.m. två gånger. Så du menar att jag inte kan låna om vi inte gör en bodelning (med era jurister). Ja tyvärr så är reglerna säger hon.

Dom känner inte mig. När någon säger att jag måste följa reglerna då jävlar. Alla jävla idiotiska regler i dagens samhälle gynnar bara dom redan rika och redan välbärgade. Nordea gick med 10 miljarder i vinst sista kvartalet (3 månader) – 40 miljarder på 1 år dvs = över 1000 miljoner/dag. Läste häromdagen att 4 av världens största ekonomiska bolag i världen är banker! Snart äger kanske bankerna och oljeländerna hela världen och resten stannar i fattigdom. Utdelningen till dom redan rika aktieägarna i dom svenska banker är ca 75 % eller 30 fucken miljarder!! Och det är bara en av 4 stor banker i. Bankernas vinst skulle tex. lätt kunna finansiera alla eventuella kortsiktiga integrationskostnader.

Vill bara då nämna att Banken har tjänat 2,3 miljoner bara i räntor på vårt radhus sedan vi köpte det 1987. Då låg räntorna på runt 14 %. Och att både jag och Lena klarar kostnaderna för våra båda kommande boenden.

Som tur är finns det andra banker än de 4 största. Det kostar några tiondels procent mer i ränta men vem fan bryr sig. Någon måste väl bryta alla jävla regler som t.ex. när man säljer sitt hus. Banken bestämmer om man skall skiljas eller inte. Man ”måste” stila huset innan försäljning, göra fin broschyr, klart man skall ha budgivning etc., etc.. Allt för att motivera de skyhöga helt orimliga mäklarkostnaderna Och detta är bara när man säljer sitt hus. Så många andra jävla oskrivna regler kommersialismen har skapat sista tiden. Köpa – köpa – köpa. pengar - pengar - pengar. Och folk e så jävla lättlurade..

Jag köpte mitt radhus privat och kommer att sälja det privat. Kommer inte ha budgivning och säjer det till någon som jag bedömer behöver det. Om jag känna ännu mer pengar skiter jag fullständigt i. Det är mera värt att känna glädje över att t.ex ha hjälp en barnfamilj att hitta ett bra boende.. 


Solenergi ger hopp

På 90 minuter träffas jorden av solljus som motsvarar lika mycket energi som hela mänsklighetens energianvändning på ett år.” Just den meningen kommer från en av IEA-SPVS__ årliga rapporter och citeras i de flesta artiklar som skrivs på temat solenergi. Men vad betyder det egentligen? För att få en uppfattning om hur möjligheterna är för att tillgodose vårt behov för elektricitet med hjälp av solceller kan man betänka följande:

·         80-90 % av solceller som tillverkas nu är baserade på kisel, ett av de vanligaste grundämnena i jordskorpan.

·         1-2 år efter att solcell installerats har den genererat lika mycket el som det gick åt i tillverkningen (ca 2 år i Sverige och ca 1 år på sydligare breddgrader)

·         42% är tillväxttakten i installerad effekt solceller i snitt sedan 1995 (53% sedan 2010).

·         300 TWh per år, ungefär, genereras med den kapacitet solceller som finns installerat i världen idag.

·         År 2028, någonstans kring midsommar, skulle hela mänsklighetens elektricitet kunna komma ifrån solceller om man räknar med en fortsatt installationstakt-ökning på 42% och att vi också ökar vår elanvändning med ca 2% per år, från dagens nivå på ca 23 000 TWh.

 

 

I siffror ser det ut som nedan. 

År                  Sol-el TWh                    Total-el TWh

2015                    303                                23000

2016                    430                                23460

2017                    611                                23929

2018                    860                                24408

2019                  1232                                24896

2020                  1749                               25394

2021                  2484                                25902

2022                  3527                                26420

2023                  5009                                26948

2024                  7113                                27487

2025                10100                                28037

2026                14342                                28598

2027                20366                                29170

2028                28920                                29753

 

Visst är det hissnande. Så vill man så går det säkert. Tyvärr finns det andra krafter inte minst de som vill skydda sina inkomster. Inte minst oljeindustrin

 

Riktigt så här enkelt är det ju dock inte. Elektricitet är en speciell handelsvara då den helst bör konsumeras i samma ögonblick som den produceras, och solen skiner inte alltid på beställning. Men hela tiden utvecklas ju också sättet att lagra solenergi. Om man tittar till någon form av genomsnitt för hela jorden så stämmer dock tillgången till sol-el ganska bra med efterfrågan. Mer energi används till kylning och luftkonditionering än till uppvärmning, globalt sett, kanske svårt för oss i Sverige att förstå när vi får el eller fjärrvärmeräkningen på vintern.

Men när jag bodde i Tucson Arizona där det var varmt året om fanns inte ett enda hus med centralvärme men ALLA hus hade luftkonditionering . Och så är det ju i stora delar av världen….

 

 

Spännande eller hur!!!

Texten har jag fått från min vän Dan-Eric Archer som jobbar med Solenergi och petat in lite egna kommentarer…

Fortsättning på Moderaternas historia....

 

här kommer fortsättningen.....

När Moderaterna till slut fick makten i 8 år, tillsammans med sina borgliga kompisar, efter att bl.a. ha kallat sig de nya ”arbetarpartiet” lyckades man lura skjortan av oss dumma svenskar och snabbt förstöra vårt gemensamma solidariska folkhem i Sverige. Detta genom att ta bort 100-talsmiljarder från vår gemensamma statliga kassa och ge skattelättnader till de som redan hade tillräckligt med pengar.

Detta berövade svenska folket nödvändiga pengar för att ge ALLA bra skolgång, sjukvård, äldrevård............. Nu har det därför som brev på posten dykt upp privata alternativ, för de som har råd. Säkert enligt planen så de rika kan gynnas mer och de mindre beställda får skylla sig själva.

Ganska lägligt har det också dykt upp invandraproblem att skylla på. Och detta trots att ekonomin bevisligen går bättre än på länge med ökad BNP prognos + 3,3 och en arbetslöshet som minskat hela året. Men det hjälper inte för nu måste alla lyssna SD som på något underligt sätt lyckats skrämma livet på ”hela Svenska folket” att det är invandrarna som kommer att förstöra folkhemmet, Man har också fått draghjälp av terrordåd ,SÄPO och hela mediadrevet.  När det är dom själva (SD-Moderater och övriga borgliga partier) som själva förstört vår ”fina Sverige”. Varför är vi så djävla lättlurade.

 

Efter dessa 8 år med borgarna i makten har ju hela den gamla solidariska folkhemstanken gått i graven och lär nog tyvärr aldrig komma tillbaka i vårt numera alltför egoistiska samhälle.

Vi närmar oss med stormsteg det superegoistiska superkapitalistiska USA samhället och jag har nog gett upp hoppet om att man kan stoppa eländet…. 

...........................................

Moderaterna har aldrig stått på arbetarnas eller "vanliga" människors sida. Jag kan förstå att de välbeställda gillar utvecklingen för det gynnar ju dom. Det hemska är att SD på något djävla sätt lyckats hjärntvättat arbetarna att tro att dom står på deras sida. -


Mera bra från DN....

Det sägs att gränsen för flyktingmottagandet är

 

nådd. Men i relation till vad?

 

Vi har blivit rikare. Igen. I historiskt snabb takt också – 3,9 procent i tillväxt jämfört med tredje kvartalet förra året vilket även per capita torde vara rejält. Så härligt, tänkte jag när Nordeas chefsekonom sa att vi sannolikt har ytterligare några ”starka kvartal” framför oss (DN 30/11). Nu ska här konsumeras!

 

Fast nej, så tänkte jag alls inte. Dels är det ju inte säkert att jag får ta del av tillskottet. Dels gör det mig detsamma. Jag tror det var när månadslönen översteg 30. 000 kronor som jag upptäckte ett nytt mönster hos mig själv: jag tittade inte längre på priserna när jag handlade mat.

 

Från att ha tvekat och räknat på jämförelsepris med korgen i hand slängde jag blint ner det ena efter det andra. Om det såg dyrt ut var bara bra, då ”unnade” jag mig nämligen. Sedan dess har läget förblivit oförändrat. Jag tjänar mer än vad jag kan göra av med. Och det gör antagligen också den övriga fjärdedel av 33-åringar som tjänar mer än 30. 000.

 

När vi nu får höra att gränsen för hur många flyktingar Sverige kan ta emot är nådd kan man fråga sig: i relation till vad? Vi har onekligen organisationsproblem – alltför få bostäder, underbemanning på Migrationsverket och andra institutioner som belastas i tider som dessa – och ja, givetvis är det en skam att övriga EU-länder visat så liten solidaritet med de som flyr. Men med den snabba svängning som nu skett bland rikets debattörer stannar problembeskrivningen inte där. Även utanför GP:s och SvD:s ledarredaktioner heter det numera att det är den svenska välfärden som står på spel.
 

Liksom finanskrisen 2008 fungerade som universell förklaring till varför Alliansregeringen misslyckats med olika ambitioner kan vi vara säkra på att flyktingkrisen kommer att fylla samma ursäktande funktion när sittande regering bedriver högerpolitik. Det skulle inte behöva vara så. Man skulle lika gärna kunna föreställa sig att nuvarande situation tas som intäkt för att föra en offensiv omfördelningspolitik där vi som lever i besinningslöst överflöd tvingas dela med oss.

 

Något sådant opinionstryck finns emellertid inte. I stället verkar ännu lägre lägstalöner, urholkning av arbetsrätten och än brutalare krav på jobb för uppehållstillstånd och anhöriginvandring vara framtidens melodi.

 

 
60 miljarder uppskattar Migrationsverket att flyktingmottagandet kommer att kosta nästa år. Det senaste årets tillväxt motsvarar omkring 150 miljarder. Låt oss tala mer om kostnader framöver. Och om tillgångar.

 

Hur uttjatad den än kan tyckas vara blir därför julhandeln en så viktig symbol för vår tid. Julhandeln har alltid varit en alienationens högtid, ett diagnostiskt test på hur väl den socialt avskurne individen förmår engagera sig i allsköns konsumtionsexcesser med Jesu kärleksbud ringande i öronen. Ju större elände i världen, desto mer avslöjande blir testet. I år har vi ett samhälleligt moralexperiment av Milgram-proportioner framför oss. Förra året slog julhandeln rekord med 70 miljarder i omsättning och nu förutspår Svensk Handel som vanligt att nytt rekord kommer att slås.

 

Viktigt är dock att inte skämmas. Vad varje liberal ledarskribent kommer lära oss är ju att införskaffandet av råsaftscentrifuger och robotdammsugare är att betrakta som medmänskliga handlingar. Ju fler som handlar desto större blir ”kakan”, ekonomin ”får skjuts” och det bästa vi vet, fler jobb, genereras (om vi har tur). Att föreställa sig att fördelningen inte skulle behöva gå omvägen via ytterligare en omgång tv-apparater och surfplattor är naivt, för att inte säga farligt. Då hotas hela samhällsekonomin!

 

Om finanskrisen gav uppsving för kritisk reflektion kring kapitalismens vara eller icke-vara ser denna kris ut att bli de mörkblå tankegodsens återkomst. Misslyckandet är vänsterns. Vi har inte varit tillräckligt bra på att påtala kostnaderna för ränteavdrag (32 miljarder förra året), rut- och rotavdrag (18 miljarder, 2013) eller de 99 miljarder som Alliansregeringens jobbskatteavdrag gick på förra året. Inte heller har vi lyckats uppmuntra till reflektion kring vad en människa behöver, om medelklassen verkligen lider materiell brist eller om där finns andra behov. Framför allt har vi misslyckats med att beskriva vart rikedomarna tar vägen, att de tio rikaste procenten i Sverige äger nära 70 procent av förmögenheten och att miljardärerna blir fler och rikare och nu äger motsvarande 1.800 miljarder tillsammans (Veckans Affärer 16/11).

 

60 miljarder uppskattar Migrationsverket att flyktingmottagandet kommer att kosta nästa år. Det senaste årets tillväxt motsvarar omkring 150 miljarder. Låt oss tala mer om kostnader framöver. Och om tillgångar.


Nobels fredspris till Edward Snowden

Verkligen OK att dela ut Fredspris till diverse fredsfrämjande organisationer och till en den individuella personer som Desmond Tutu, Mahatma Gandhi, Martin Luther King, Aung San Suu Kyi, Grameen Bank, Mohammad Yunus, Malala Yousafzai, och säkert några fler.

 

 

Men nedanstående Fredspris är jag mycket kritisk till;

1973 fick Henry Kissinger det efter att USA först hade startat kriget och bombat sönder Wietnam och sedan få fredspriset efter att ca 1 miljon bombats ihjäl.

1978 fick 2 andra krigsherrar priset.  Anwar al-Sadat, Menachem Begin

1993 är helt OK att Nelson Mandela fick det. Men varför döbeln F. W. de Klerk

1994 fick 3 krigshetsare priset. Yassir Arafat, Shimon Peres, Yitzhak Rabin

2009 fick Barack Obama priset utan att ha gjort ett skit. Visst hade många inklusive mig stora förväntningar på honom. Men efter valen var han ju helt jävla bakbunden av publikanerna och fick i stort sett inte gjort ett jävla dugg på 8 år.

2012 Europeiska Unionen – vilket skämt och speciellt nu när ju det totalhavererat senaste åren. De rika länderna Tyskland, Frankrike, England, Sverige, Nederländerna, Belgien och några till starta projektet och bjuder in och hjälper på detta sätt många fattiga länder att få det bättre. Men när det ställs på sin spets och dessa länder borde hjälpa till i tex. flyktingkrisen vänder dom hela Europa ryggen. Mitt råd – kicka ut dom igen. Solidaritet gäller inte bara en väg utan båda vägarna när nationalismen frodas.

-------------------------------------------------------------------------- 

 

Mitt förslag är att i år ge Edward Snowden årets fredspris. Och förklaringen läser du i artikel nedan. Inte kan det bli sämre än de ovanstående pristagarna för oss vanliga människor i världen. Visst sämre för USA och dess allierade och deras krigsmaskineri. Men vem är priset till för. Hela världen befolkning trodde i alla fall jag i min enfald..

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 
Alltsedan det så kallade kriget mot terrorismen initierades av USA:s dåvarande regering och dess allierade efter terrorattackerna den 11 september 2001, har grundläggande fri- och rättigheter i allt högre grad kommit att hotas, inskränkas och kränkas av såväl amerikanska som andra regeringar och myndigheter. Edward Snowden har uppmärksammat världen på grava oegentligheter genom att offentliggöra ett stort antal dokument från US National Security Agency (NSA). Det handlar om maktmissbruk genom systematiska, olagliga och omfattande integritetskränkningar, i form av urskillningslös massövervakning av människors kommunikation över internet och telefon.

 

Kapprustningen i världen har allt mer kommit att handla inte bara om vapen utan om underrättelseverksamhet. Det monstruösa övervakningssamhälle som byggts upp bakom våra ryggar underminerar demokrati och rättsstat. Det raserar tilliten till vårt gemensamma samhällsbygge och motverkar ”folkens förbrödrande”. När vi vet att vi kan vara avlyssnade vågar vi inte längre kommunicera öppenhjärtigt med varandra. Det är lika viktigt för freden att stävja detta som det var att minska eller avskaffa stående arméer på Nobels tid.

Kunskap om vad som pågår är en förutsättning för att vända den farliga utvecklingen.

Vi har därför nominerat Edward Snowden till Nobels fredspris 2014.

 

Vi är i gott sällskap, bland andra med den norske juridikprofessorn Terje Einarsen, som i sin tur får stöd av en rad kollegor. Einarsen utvecklar i sin motivering varför Snowden förtjänar priset. Han menar att Snowden agerat i enlighet med folkrätten och till försvar för individuella mänskliga rättigheter, som rätten till privatliv och yttrandefrihet. Detta väger tyngre än att bryta mot nationell lag genom att som Snowden offentliggöra hemligt material. Han menar vidare att Snowden inte borde kunna straffas för sina avslöjanden eller kunna bli utlämnad till USA av en stat som är medlem i Europarådet.

Nobelkommittén bör i sitt arbete vägledas av samma grundläggande principer som dess föregångare, som 1936 tilldelade tysken Carl von Ossietzky fredspriset för sina avslöjanden om olaglig tysk upprustning. Han blev för detta dömd till fängelse för landsförräderi och spionage 1931, i det Tyskland som då fortfarande var en demokrati.

 

Sverige har en lång tradition av öppenhet och transparens och har också genom åren stått upp för mänskliga rättigheter och erbjudit en fristad för många flyktingar. Enligt Einarsen bör Snowden betraktas som flykting enligt FN:s flyktingkonvention. Snowdens uppehållstillstånd i Ryssland löper ut vid månadsskiftet. Vi tycker att EU nu borde ta sitt ansvar och erbjuda honom asyl. Sverige bör driva på för detta. Det vore att inte bara tydligt ta ställning för en person som visat stort mod och integritet och betalat ett högt pris för detta, utan också visa att Sverige fortfarande står upp för mänskliga rättigheter, oavsett vem som kränker dem. Vi planerar vidare att besöka Snowden i Ryssland för att visa vårt moraliska stöd.

 

Aldrig har så många haft så få att tacka för så mycket, yttrade Winston Churchill när brittiska flygare på våren 1940 avvärjde Hitlers invasionsförsök. På liknande sätt skulle kunna sägas om Edward Snowden att aldrig har så många haft en enda person att tacka för så mycket. Inget mindre än grunden för rättsstat och demokrati står på spel. Att belöna honom med Nobels fredspris vore därför en viktig markering för dessa grundläggande värden.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0