Vem håller i trådarna ???
Vem var det som drog i trådarna när Stefan
Löfven sprattlade iväg till Saudiarabien?
Tror ni det var hans egna väljare, partimedlemmarna, de som gjort honom till statsminister?
Tror ni det var vårdbiträdet Bettan Lundgren i Kommunal som röstat på honom för att rädda resterna av välfärden?
Tror ni det var grabbarna i gruvfacket eller i Byggnads avdelning 12 som sa till varandra: "Nu får Stefan faktiskt skärpa sig och krypa till korset och be om ursäkt för det där dumma Margot sa, så att vi kan få kränga lite krigsmateriel som de behöver för att sätta Jemen på plats"?
Nej, det tror ni inte. Och ändå är det han som får ta kritiken.
Tror ni ens det var ett krav från Sverigedemokratiska väljare, där de sitter hukade över sina datorer och läser Avpixlat? Nja, kanske har någon SD-topp, rapande efter en god middag, uttryckt medhåll när han blivit ryggdunkad av näringslivets lobbyister. Men flertalet har nog att göra med att oroa sig för mörkhyade personer här i landet för att bry sig i vem som slaktar vem med svenska vapensystem där nere i utlandet.
Så vem drog i trådarna? Och vem är den lockige mannen som ler bredvid Stefan på bilderna från Saudiarabien och ser ut som en hjärtlig tomtegubbe? Hallå där, varför är han över huvud taget med, brukar man ta med sig resande försäljare i offentliga delegationer?
Nu blir det svårt. För den mannen och dess släkt lär hylla principen "Verka men inte synas", vilket i klartext betyder ungefär: Håll dig i skuggorna och utsätt dig inte för kritik.
Och media lyder, över hela linjen. Wallenbergs Investor må behärska 40 procent av svenska börsen, men vem synar deras hand?
Jo, en tidning! Läs Johan Ehrenbergs "Sveriges mäktigaste politiska organisation fyller 100 år" (14/10), den borde tryckas upp på flygblad och ligga i vartenda väntrum och varenda skolkafé, lunchrum och busstation i landet! Och förstås spridas viralt till varenda fungerande dator.
Borgerliga svenska tidningar (det vill säga nästan alla) ägnar sig stället åt den pigga sporten "Allt är vänsterns fel!" och kommer vilken dag som helst att hitta något geriatriskt gäng som sitter i en källare och trallar sången om Josef Stalin, vår vän och kamrat. Och detta kommer då att vara förklaringen till välfärdssamhällets sammanbrott, de ökande klyftorna och klimatkatastrofen.
De enda företrädare för "näringslivet" man vågar ge sig på i media är de uppenbara skojarna och skurkarna som driver flyktingboenden till ockerpriser och köper guldmöbler till sig själv för vinsterna. De har inga farliga nätverk i ryggen och äger inga mediekanaler. Ibland vågar man hosta lite om en privat skandalskola också, i alla fall innan den introducerats på börsen.
Föreställ er i stället ett mediesamhälle där all makt granskas, inte bara den demokratiska, det vill säga den som utövas av valda politiker!
Ett mediesamhälle där en djärv reporter vågar sticka en mikrofon under nosen på Wallenberg och fråga: "Hur tänker ni egentligen, när ni försöker sälja Saab till en grym och krigisk kungafamilj som vill utplåna sina grannar?"
En utfrågning av näringslivsföreträdare som ylat över höga skatter som de i alla fall inte betalar, typ Panamagänget?
En debattpanel i SVT som tar itu med Svenskt Näringslivs Carola Lemne, när hon vill driva Uppsala universitet som ett företag?
En artikel som...
Hör ni, jag skulle ledigt kunna fylla hela detta krönikeutrymme med exempel på vad det inte skrivs om här i landet!
Medan lydigt disciplinerade journalistarméer hittar ryska u-båtar överallt (vi måste köpa mer vapen och gå in i Nato!), närgranskar tafatta miljöpartister (som man vill ha bort ur riksdagen för att ta över i mitten) och smetar ett tjockt lager nöjesjournalistik över verkligheten.
Men vad tjänar det till att skjuta på pianisten? Det finns gott om journalister som verkligen försökt ta ett djupt bett i dagens verklighet. Och strax blev de frilansjournalister, eller fick ta vick på posten!
Ytterligare en bra krönika i ETC Varför
Varför
Var är det för fel på många av oss människor i Sverige? Varför gnäller vi om allt möjligt och omöjligt?
och varför står det mest om elände i tidningarna? Man kan ju bli deprimerad för mindre.
Varför letar vi problem istället för glädjeämnen i vardagen.
DE flesta av oss som har jobb och tillräcklig ekonomi har ju allt som behövs för att för att vara lyckliga i Sverige. Vi har ju faktiskt haft turen att födas i ett av världens mest välmående, jämlikaste länder Det är värre för dom som är arbetslösa som jagas med blåslampa för att söka de jobb som inte finns.
Jag tror vi har alltför mycket tid och för lite vettigt att göra. Kombinerat med att vi påverkas av reklam att vi måste gör eller vara på ett visst sätt vilket skapar stress och ångest. Jag vill jämföra det med fattiga/inte sällan läskunniga människor som indoktrineras/hjärntvättad med att koranen/islam och andra religioner är det enda som kan göra en lycklig.
Vi tror att vi är helt fria i västerländska länder som tex. Sverige och USA. Men jag vill påstå att de ekonomiska kommersiella krafterna är så enormt starka att påverka oss så att många av oss inte kan stå emot. Vi påverkas utan att veta om det, tänka på det, om vi inte är väldigt kritiska hela tiden mot vad vi läser och hör i massmedia.
För i tiden var livet kanske enklare. Man jobbade hela dagarna tills man blev trött – åkte hem och åt och sov och kanske inte orkade med så mycket mer. Man hann väl också med att tillverka lite barn, ty det föddes ju mycket fler barn per capita då. Kanske hade man inte så mycket annat att göra på kvällarna. Jag vill verkligen inte tillbaka till det livet, för vad vore livet utan Facebook. TiiHii
Idag har vi ju så mycket annat ”viktigt” att tänka på; som hur vi ser ut; vilka kläder vi har på oss, etc för att tillfredsställa sig själv och sin omgivning . För detta verkar vara väldigt viktigt i dagens samhälle. Sedan är det ju viktigt att ha en fint välbetalt jobb; ha en fin bil; fint hus/lägenhet; fin trädgård och alla andra viktiga saker för att tillfredsställa sig själv och inte minst sin omgivning. Men det räcker inte; nu är det också väldigt viktigt vad vi skall äta och dricker vilket alla dessa urtråkiga matprogram som varje kanal/program med självaktning ju måste ha med på in repertoar. Sen gäller det ju att följa vett och etikett och alla andra viktiga regler. Man skall ju också vara som alla andra och inte sticka ut regler dock ha annorlunda åsikter än gemene man. Man får absolut inte höja rösten för då är men in te en bra människa och
”Hur har det blivit på detta viset”. Har vi blivit lyckligare av all denna fantastisk välfärd? Skulle inte tro det eftersom den stora och växande folksjukdomen i det svenska samhället i dag är depression
Hur skapas alla dessa MÅSTEN?
Jag vill påstå att de kommersiella krafterna har stor del i det. Vi matas med reklam om allt möjligt och omöjligt som vi ”behöver” för att bli lycklig. Blir vi verkligen lyckligare av allt detta jagande efter allt möjligt och omöjligt!
I fattiga länder som t.ex. Etiopien och Somaliern finns inte ordet depression.
Min upplevelse är att människor i dessa länder är mycket lyckligare än vi i Sverige som har allt som behövs för att vara lyckliga. Inte för att jag skulle vilja flytta till dom länderna för det men nog verkar man
Hur har det blivit ”på detta viset”?
Och det räcker inte längre nu är det viktigt vilket kaffe vi dricker, vilket vin vi dricker, vilken mat vi äter. OCH är vi lyckligare för det?
Många ångrar sig i slutet av livet att man inte gjorde mer vad man tyckte var roligt. Sa mer vad man
Men varför gör man det inte då? Jag tror att det beror till stor del den enorma reklam som väller över oss att vi skall göra det och det för att bli lyckliga och gör vi inte det år det åt helvete. Det gäller tex, försäkringar, pensioner etc., etc.,
Kanske också att gör man det man verkligen vill ger det inte lika mycket pengar och man kan inte köpa det och det som vi är hjärntvättade att vi måste ha för att vara lycklig.
Jag tycker faktiskt att jag är relativt lycklig. Jag gör numera nästan vad jag vill. Jag har ju för det första ett jobb som jag älskar och brinner för trots att lönen väl inte är direkt stor. Men jag känner mig faktiskt rik till skillnad från mänga av mina närmaste som jag vet har mycket mer pengar än mig men alltid undrar vad saker och ting kostar och säger att dom inte har råd ändå. Man sparar väl till pensionen som reklamen matar oss med är såååå viktigt. Vad vet jag?
Jag har ju haft förmånen att resa en hel del i mitt jogg och det som slår mig väldigt ofta är att de fattigaste människorna är mycket lyckligare än oss rika Svenskar. Det är klart att dom har ju inte sett allt fint vi har och vet inte bättre.
Tidigare trodde jag att fattiga människor i stora delar av världen inte var lika lyckliga som oss - nu vet jag bättre....
