Vad säger ni nu då, Svenskt Näringsliv?

 

Nyligen riktades skarp kritik mot Alliansens förslag om att lägga ned och privatisera Arbetsförmedlingen. 

I fronten står ekonomiprofessor Lars Calmfors, som är tydlig i sin intervju i Sveriges Radio. ”Privata utförare presterar generellt sett inte bättre. Det är viss övervikt åt att de snarare presterar sämre”, säger Calmfors i samband med att den liberala tankesmedjan Fores presenterade sin antologi ”Framtidens arbetsförmedling”.

Frågan är vad Alliansen har att säga om det uttalandet. Men det kanske mest intressanta är vad finansiärerna till rapporten, Svenskt Näringsliv och Almega, har att säga om ekonomiprofessorns uttalande?


Det mest sannolika scenariot skulle i så fall inte innebära första gången som Svenskt Näringsliv och näringslivsförespråkare ställer sig kritiska till rapporter som de själva har varit med och finansierat. Ett klassiskt exempel är det som hände docenten Laura Hartmann, som tidigare var forskningschef för näringslivsanknutna SNS.

Hartmann tog, på uppdrag av näringslivet, fram en mycket uppmärksammad forskningsrapport om privatiseringarna inom offentlig sektor i Sverige. I rapporten från 2011 som har studerat privatiseringar inom välfärden framgår att intentionerna med privatiseringarna inte har lett till önskvärda effekter som kostnadsbesparingar och bättre kvalitet.

Svenskt Näringsliv och förespråkare för näringslivet ställde sig skarpt kritiska till rapporten och forskningschef Hartmann, där Svenskt Näringslivs dåvarande vd Urban Bäckström beskrev rapporten som ”bedrövlig” med ”tendentiösa slutsatser”.

 

Rapportens slutsatser låg ju inte alls i linje med näringslivets förhoppningar och önskemål om ett underlag som skulle kunna legitimera ytterligare privatiseringar av svensk offentlig sektor. Hartmann fick munkavle av SNS dåvarande vd efter att rapporten presenterats och fick inte bemöta den kritik som näringslivet riktade. Det hela slutade med att Hartmann valde att avgå. Samma sak gjorde även hennes kollega, professor Olof Pettersson, som avgick i protest mot SNS-ledningens agerande.

En annan av kritikerna till SNS-ledningen var just Lars Calmfors, som tillsammans med flera andra ställde sig mycket kritisk till hur SNS-ledningen fallit undan för näringslivets påtryckningar där vetenskap fått stå tillbaka för ideologi.

Sju år senare är Calmfors den som är huvudredaktör för en rapport om privatiseringen inom arbetsmarknadspolitiken – och Laura Hartmann en av författarna. Slutsatserna om att privata aktörer presterar sämre än offentlig arbetsförmedling tas sannolikt inte emot varmt av finansiärerna Svenskt Näringsliv och Almega.

 

Sannolikt heller inte slutsatsen om att en genomgripande privatisering, av en redan idag privatiserad arbetsförmedling, inte är lösningen på de stora utmaningarna på arbetsmarknaden.

Förra året kostade privata utförare hela sex miljarder att jämföra med de 8,5 miljarder som hela Arbetsförmedlingens organisation kostade.

Förvisso föreslår Fores i sin rapport att mer privatisering av Arbetsförmedlingen, men i små steg, kan testas och utvärderas. Men någon genomgripande reform, som både Alliansen och näringslivsorganisationerna föreslår, förordas inte. Av erfarenhet, menar Calmfors, att ett sådant experiment snarare skulle riskera att gå snett.

Det återstår att se om Svenskt Näringslivs avgående vd Carola Lemne, med samma emfas som arbetsgivarorganisationens Urban Bäckström, öppet uttrycker sitt missnöje mot en forskningsrapport som inte går i linje med näringslivets intressen.

 
 

Våra och deras skriande beh

 

I samma stund som vi skapar ett ”dom” skapar vi någon som vi inte kan identifiera oss med. Det kan handla om de där invandrarna lika gärna som de där SD-arna. I nästa steg börjar vi klistra på ”dom” egenskaper och stereotypa bilder av allt det som ”vi” inte är. Den egna gruppen kan ju inte vara sämre så därför värderas ”våra” egenskaper högre. Sedan är det inte långt till nästa steg där vi börjar se ”dom” som mindre värda.

Ett exempel på en vanlig vi och dom-uppdelning är hur vi med tilltagande förskräckelse sneglar på USA och det politiska läget i landet. Vi svenskar är så sansade, korrekta och insiktsfulla i jämförelse med dom där tokiga amerikanerna där borta.

 

I ”The Uncivil Agreement” skriver Lilianna Mason om den hårda polariseringen inom den amerikanska väljarkåren. Amerikaner identifierar sig allt mer helhjärtat med ett av de två stora partierna, bosätter sig i områden där grannarna också är anhängare av samma parti och umgås i kretsar av likasinnade.

Med hänvisning till Masons bok påpekade Svenska Dagbladets Jenny Nordberg att det numera är helt ofarligt att diskutera politik vid en middagsbjudning i USA. Eftersom alla ändå tycker likadant så finns ingen risk att det blir dålig stämning.  Men det mest skrämmande med polariseringen är att den leder till en mentalitet av att vattentäta vinnare eller förlorare.

 

Precis på samma sätt som du fanatiskt hejar på ett fotbollslag kan du bli odrägligt kaxig eller fullkomligt nedslagen beroende på hur det går för ditt lag (parti). När Demokraternas kandidat förlorade förra valet gick många new yorkare runt och sörjde i veckor. Förlusten var något som berörde den egna identiteten. Jaja, new yorkare vi känner med er, men kom igen nu, gaska upp er för fan och fundera över hur det kunde gå så snett. Gör om, gör rätt.

Men går det inte att hitta liknande polariserande trender här i Sverige med vår benägenhet att isolera oss inom olika identiteter? Jag kan till exempel känna igen mig i känslan av att ”förlora” varje gång som SD gör ett framsteg. Utmaningen är att inte koppla nederlaget till min identitet som invandrare eller vänster eller feminist. Nederlaget handlar om något större. Om att hela vårt samhälle tar ett steg närmre intolerans, likformighet, misstänksamhet och ökade klyftor mellan människor. Det drabbar ju alla utom de som sitter i toppen.

 

Det finns mycket som lockar med bekväma vi och dom-uppdelningar. Det hjälper våra hjärnor att få lite ordning och reda i den ofantliga mångfalden av människor i vår omgivning. Men framförallt tillfredsställer vi och dom-tänket vårt behov av att känna oss lite bättre än andra. Till och med lite mer öppensinnade och progressiva.

”Dom” kan i vissa specifika situationer upplevas som mystiska eller rent av exotiska, beroende på hur långt ifrån en själv (vi tror) de står. Ibland kan deras märkliga egenskaper upplevas som uppfriskande och lite kittlande. ”Vi” kan till och med dra till med att, ja, vi borde faktiskt lära oss av ”dom”. (De har minsann ingen jantelag i USA till exempel.)

 

Som latinamerikan i Sverige har jag blivit påklistrad en massa ”positiva” stereotypa bilder. Jag förväntas vara eldig, färgstark, sensuell, äta kryddig mat och älska att dansa salsa. Att jag buntas ihop med cirka 0,4 miljarder människor som kan benämnas som latinos, verkar mindre intressant. I andra sammanhang förväntas jag besitta någon slags inneboende vishet eller vara mer upplyst eftersom jag avviker från normen. I all välmening klistras jag på stereotypa egenskaper av någon som vill känna sig öppensinnad och progressiv.

Men när ”dom” råkar vara SD-arna som du inte trodde fanns i ditt bostadsområde eller på ditt jobb, finns inga spår av exotiskt, intressant, kittlande. Kanske för att vi oftast ser dem som vanliga svennar som står obehagligt nära oss själva? SD-arna får gärna vara syndabockarna som får bära alla våra synder (rasism) åt oss. I det här fallet är ”dom” några som vi helst vill förkasta och som ”vi” absolut inte kan lära nåt av.

Det SD erbjuder sina väljare är en möjlighet att känna sig värd något. Du behöver inte ha åstadkommit någonting särskilt, du behöver inte ha någon särskild talang, du behöver bara vara svensk. Det är lätt att håna såväl partiet som dess anhängare för det absurda i den idén: du är svensk, därför är du värd något. Men alla har vi behov av att känna oss värda något, av att känna en grundläggande gemenskap, av att vara del av något större än oss själva. Det är inte behovet som är absurt.

Frågan ”vi” måste ställa oss är vad det är som tillfredsställer våra behov av att bli sedd, inkluderad och att känna oss värda något. Och vad det är som gör att andra går omkring med det skriande behovet otillfredsställt? Hur skapar vårt samhälle den törst som SD påstår sig kunna släcka?

Vi skulle kunna se rasister som onda eller som sjuka. Vi skulle även kunna se dem som människor vars grundläggande behov inte tillfredsställts.


Vi styr och mäter ihjäl oss!

Det kanske är en märklig siffra att bli skogstokig över. Men vanmakten jag känner inför dessa 36 procent är enorm. Vad håller vi på med och hur ska vi ta oss ur det?

Det handlar om den svällande administrationen i välfärden. Sluta inte läsa nu. Dö inte tråkdöden. Håll ut, jag lovar, det här är otroligt intressant. Det berättar något signifikant om vårt samhälle, något som har skett i det fördolda. En böld som har växt och växt utan att vi har pratat om det.


 


Är du kvar? Ok, de 36 procent jag pratar om är ökningen av administrativ personal i Sveriges landsting. Mellan 2010 och 2017 blev administratörer och ledningspersonal 36 procent fler. Detta samtidigt som vårdpersonalen, däribland sjuksköterskor, barnmorskor, röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker, under samma period endast ökade med två procent. Personal finns alltså i vården, bara inte där de behövs som mest. Siffrorna har tagits fram i en utmärkt granskning som Vårdförbundets tidning Vårdfokus har gjort. Fler styr, kontrollerar och mäter – färre vårdar.

 

Samma tendens ser vi inom andra välfärdsområden. Patrik Hall, professor i statsvetenskap, skrev i höstas på DN Debatt om hur chefer och administratörer inom välfärdens olika områden blivit allt fler samtidigt som personalgrupper som sysslar med kärnverksamheten inte alls ökat i samma utsträckning, i vissa fall har de till och med blivit färre. Han menar att det finns klara belägg för att gruppen ”managementbyråkrater”, som ägnar sin tid åt ledning och styrning, kommit att dominera allt mer. Han skriver:

 

”Alltfler personer ägnar alltmer tid åt att utforma dokument om vad andra ska göra och hur denna verksamhet ska kontrolleras, snarare än att utföra själva verksamheten. Förlorare blir kärnverksamheter som exempelvis utbildning, vård, omsorg och brottsbekämpning.”

Han har tidigare påpekat, i ett kapitel i boken ”Nordic lights: work, management and welfare in Scandinavia”, att managementbyråkratin blir ett sätt att låtsas att den gamla byråkratin inte finns. Men vid en närmare titt gör de marknadsinspirerade styrteknikerna att byråkratin växer, eller till och med tar över.

 

Det vi ser är inte den tunga statliga byråkratins harvande, det är marknadsanpassningens.

 

För bilden stämmer inte. Bilden av byråkrati signalerar krångel och en trögrörlig stor stat. Samtidens ledmotiv säger oss att byråkrati är något vi kastar av oss i takt med att statens ägande krymper och mer och mer underställs den fria marknaden, eller när offentlig verksamhet ”marknadiseras”, blir mer effektiva och hämtar sina styrmetoder från närings­livet. I själva verket förhåller det sig tvärtom. Samhället har inte blivit mindre byråkratiskt i takt med nyliberalismens genomslag, utan mer byråkratin ser bara annorlunda ut.

 

David Graeber kallar det, i boken ”Reglernas utopi – Om teknolgi, enfald och byråkratins hemliga fröjder”, till och med för liberalismens järnlag. Han menar att allt tal om ”avreglering” när det gäller marknadsutsättning av offentlig verksamhet är en bluff, det handlar i stället om ”omreglering”, som i sin tur för med sig fler regleringar, och mer pappersarbete. Som ett exempel på denna järnlag tar han Sovjetunionen som efter upplösningen och den totala marknadsanpassningen lyckades åstadkomma en dramatisk ökning av antalet byråkrater.

 

I boken ”The tyranny of metrics ”av Jerry Z Muller, som kom ut tidigare i år, beskrivs hur fixeringen vid att mäta prestation i västvärlden har slagit igenom inom allt från sjukvård och poliskår till universitet, och hur det förvrider verksamheterna – eftersom allt inte går att mäta, och det som går att mäta ibland inte är det relevanta. Plötsligt strävar man efter att uppfylla de mätbara målen, medan värden som är svårmätbara knuffas ut. När det finns pengar med i spelet uppstår dessutom ofta fusk, som vi sett i Sverige exempelvis när det gäller

betygsinflationen på friskolorna.

Graeber efterlyste med sin bok en byråkratikritik från vänster. Högern har haft monopol på byråkratikritiken och deras lösningar leder helt fel. Det är dags att ta upp stafettpinnen.

 

Ytterligare en bra artikel i tidningen ETC...


Resan fortsätter

Idag drog vi iväg till hamnstaden Berbera redan kl 6.30 för att undvika den värsta trafiken. En resa på 12 mil och vägen skulle vara bra sa dom. Men det visade sig att vi har lite olika värderingar på en bra asfaltväg. Liknade mest en riktigt dålig ihoplappad asfaltväg i Svenska mått mätt. Stackars bilar men vår bil var i alla fall 4-hjulsdrift.

 

Vägspärrar (dvs.ett sletet rep över vägen) typ en gång per mil - men ingen direkt koll eller avgift. Bara snackade 15-20 sekunder. Syfte oklart. Men vid ett tillfälle ville vägvakten ha pengar för att passera då blev vår chaufför skitarg och bad honom flygga o fara o då fick vi passera utan att betala. Jag fattar som vanligt ingenting.

 Våran trevlige chaufför och 16-barnsman. Stackars kvinnor varav en hade fött 13 av barnen.

 

Helt otrolig rolig man chaufförenhan prata mycket. Han var 60 år gammal o det visade sig att han hade 16 barn med sina 3 fruar. Inte illa jobbat😜

 

Vi såg massor av kameler och om man körde över dom blir det dyrt. Om kamelen värderas till 10 000kr får man betala det bubbla till ägaren. Såg även apor, getter, katter men inga hundar. Vilda hundar har varit ett problem länge i somaliland. Och nu förstår jag varför alla somalier i gänget hemma är livrädda för hundar i Sverige. Men det löste man förra året elegant och lätt genom att samla in och skjuta ihjäl dom allihopa! 

 

 

Plastpåsar överallt i naturen. Ibland såg det ut som julgranar. av alla mestadels blåa påsarna Så man förbjud precis som i Kenya plastpåsar men ingen brydde dig om det!

 

 När vi stannade och köpte vatten såg vi en kvarglöm motor som någon tappat. Runt omkring ser ni allt skräp som samlats. Så ser det ut överallt.
 

Väl framme var det helt fantastiskt vilken fin strand det var och såååå varmt och klart vattnet. Så varmt att t.o.m. jag badade. Badar nämligen inte under ca 23 grader i havet sedan många år tillbaka. Andra gången på ca 10 år – förra var i Kuba 2017 året.

 

 Funderade länge på om jag skulle ta med detta hemska kort. Hade inget annat. Jag som gått ner 5 kg ser fortfarande ut somjag är i 5 månaden.

 

Vanligast frågan till Rahiima när vi är ute och går.
- Är du gift med den mannen.
- Nej vi är bara kompisar.

Frågade Rahimma vad som dom skulle sagt om hon sa att vi var gift. Då skulle dom ”spottat” på mig för att jag var gift mig med en så gammal gubbe. TiiHii.

 

Avslutningsvis kan jag meddela de som förutom mig själv varit orolig för min mage. Skiten har kommit ut nu men luktar inget vidare ;)


Äventyret fortsätter

Dag tre.

Tog min första dusch och det fanns varmvatten till min glädje – annars vete fan om jag duschat på hela veckan – fullkomligt hatar att duscha kallt.

 

När Rahiima och jag går på stan tillsammans frågar var och varannan person om vi är gifta. Hon får varje gång förklara att jag bara är en vän från Sverige som är på besök. Det är nämligen mycket ovanligt att en man och kvinna bara är vänner. Antingen är man gift eller så umgås man med samma kön.

 

Den i Sverige drogklassade växten Kat sälj öppet på gatorna och ca 50 % av Somaliska män tuggar den. Kan kanske jämföras med Amerikansk tuggtobak, tror jag. Men den fina men tydligen farliga drycken öl är däremot tyvärr totalförbjuden.

 

Har rätt mycket tid över till att läsa på dagarna. Just nu läser jag Omgiven av psykopater. Kan ju vara bra att kunna identifiera dom så man inte går i fällan. TiiHii. Rahiima åker naturligtvis och träffar mycket släkt och vänner. Jag är en stor kille nu så jag klarar att själv gå på stan. Speciellt nu när jag förstått att Kalo lurat mig om att det fanns massa vapen här i Somaliland. Det är nämligen förbjudet att inneha vapen precis som i Sverige. Men naturligtvis finns det kriminella gäng med vapen, precis som i Sverige. Förresten har jag bara blivit rånad en gång i livet trots alla resor över världen och det är i Göteborg! Gissa var? Bergsjön nej –  Angered nej - Tynnered nej – i parkeringsgaraget i Nordstan ja! Och av en Svensk skall tilläggas för säkerhets skull!

 

Satt mig och studerade en gatukorsning en bra stund. ”Naturligtvis” finns det inga trafikljus, skyltar eller linjer. Ett jävla tutande hela tiden som i södra Europa. Det var kaotiskt värre men funkade ändå ok tills en stackars trafikpolis kom med din pipa och visslade allt han orkade, stående mitt i korsningen med fara för livet! Dom flesta bilar var små Toyota Civic – samma bil som Pelle Crona har hemma. Inga övriga jämförelser;)

 

Först satt jag helt ensam där men sen kom lite unga killar, sedan en tiggande ung flicka med ett litet barn och sedan plockade killarna upp grejer att polera skor med och jag som hade gympaskor på mig. Sedan kom några äldre gubbar också! Då gav jag killarna några kronor och tyckte det var dags att gå hem till hotellet! Inte bara för att det var för mycket folk runt mig utan också innan jag blev förgiftad av alla avgaser.

 

Det är faktiskt lag på att ha säkerhetsbälten på sig i bilarna. Men tydligen inte på lastbilsflak och i bussar. TiiHii

 

 

Köpte med mig medicin mot rännebajs för säkerhet skull. Vad händer? Det blir naturligtvis tvärt om, så nu får jag försöka hitta något för att få ut skiten istället;)

Tror det beror på ändra mat, att man inte rör sig så mycket och att jag inte kunnat träna som vanligt pga. av min efterhängsna förkylning. Så fort jag blir kvitt min förkylning skall det börja tränas för det finns faktiskt ett riktigt OK gym på hotellet.

 

I morgon blir det en ca 3 timmars bilfärd till havet utan livvakt med kopist i baksätet. Håll tummarna;)


Äventyret fortsätter dag 2

Jag sov verkligen som en liten gris första natten. De 2 tidigare nätterna hade ju varit riktigt dåliga pga. flygresa och sista natten hemma pga. av förkylning. Mitt rum har ”naturligtvis” ingen air-conditioning och lyhört som bara den. Var så trött så hörde ingenting i natt. Får se hur det går i fortsättningen.

 

Dags att gå ut och äta. Frukost ingick i rummet. Erbjöds getnjure men avböjde, utan det blev äggröra, bröd, kaffe, te och ”juice”. Te och maten ingick i logikostnaden men inte kaffe och juice, så nu vet man det till nästa gång.

 

Middag vid 6-tiden och vi blev körda av Rahiimas mosters chaufför. Vi gick in och dom visade oss ett litet rum att äta i. Men jag ville hellre äta tillsammans med alla andra ute i friska luften ute i salongen. Efter lite diskussion som tydligen berodde på att Rahiima är en kvinna så fick vi ändå lov att sitta där bland alla andra gubbar. Naturligtvis frågade jag Rahiima om hon eller hennes moster skulle kunna få dåligt ryckte men det sa hon att hon inte brydde sig om.

Jag åt lax och när maten kom insåg jag att vi kan kanske ändå skulle ”låst in” oss i ett litet rum för nu fick vi ”miljoner” nya kompisar i form massor av flugor. Försökte förtvivlat vifta bort dom medan jag snabbt åt upp delar av maten. Så nu vet man det!

 

”Alla” vuxna verkar ha mobiler men inte använder dom så enormt mycket som vi hemma i Sverige. Kom och tänka på vad Suldan berättade för mig när jag frågade honom, vid tillfälle, vad man gjorde som barn efter mörkrets inbrott när han bodde här i Somaliland och inte hade mobil och TV?

”Vi samlades familjen och snackade om vad vi gjort under dagen och kanske vad vi skulle göra nästa dag. Ibland berättade också de äldre männen historier om vad som hände när dom var unga och ibland vad som händer ute i den stora världen”.

Kanske därför jag upplevt att Somalierna hela tiden håller igång och pratar och pratar hemma i Sverige. Det verkar vara ett sunt sätt att lära känna varandra och förstå varandra. Innehöll säkert också en hel del hjärntvättning av islamska religionen från dom äldre. Inget gott som har något ont med sig och tvärt om ;)

 

En normal tvärgata. Alla bor naturligtvsi i egna hus. Har ännu inte sett några lägenhetskomplex i alla fall.
 

Hoppas ni inte tycker att jag försöker nedvärdera livet i Somaliland. Det är verkligen i temeningen men man "måste" ju ta framolikheterna med Sverige.  Det är fattigt och kanske 100 år efter oss i levnadsstandard och mycket annat. Dessutom har dom en helt annan kultur och religion vilket dom nu levande inte kan lastas för. Men man har också mycket gott i sin kultur som t.ex. att man hjälper dom som har det svårt både inom familjen och klanen. Sedan förväntas man ju dela med sig vid tillfällen när man själv har det bra. Det är ju en av anledningarna att nästan alla Somalier som bor i Sverige skickar pengar till sina förhållandevis fattiga släkt och familjemedlemmar i sitt födelseland.  

 

I det avseendet tycker jag faktiskt att Sverige och stora delar av västvärlden ligger efter. I Sverige o västvärlden har man blivit alldeles för egoistiska och giriga. Och det konstiga är de som haft turen att bli rika på olika sätt, inte sällan är värst! Många av dom kan inte riktigt fatta att dom haft turen att födas i t.ex. ett av dom fantastiska Skandinaviska länderna och med alltigenom goda förhållanden och kanske dessutom i ett redan välbärgat hem som har allting. Många kan heller tyvärr inte sätta sig in i vilket helvete det kan vara att fly från krig, förföljelse eller ”bara” ren fattigdom – utan vill skicka tillbaka dom dit dom flytt ifrån. Ja dom kan försöka försvara sig med att alla inte är i behov av hjälp. Visst kan det vara så att några ”fuskar” men det stora flertalet kommer att få ett helvete och kanske skickas in i döden om man skickas tillbaka.

 

Förresten så hade jag också ljugit för migrationsverket om min ålder eller annat om det behövdes för att slippa gå ut i krig och dö och kankse ännu värre döda andra människor speciellt för någon jävla religions skull. Hade inte du ljugit då ?


Reseupplevelser i Somaliland

Tänkte det kunde vara ett alldeles utmärk forum på min gamla blogg att ge lite intryck från min resa till det stora turistlandet Somaliland;) Somaliland är en självutropad del av Somaliern. Och skall enligt dom flesta jag pratat med vara ett relativt lugnt land. Förutom min hjälptränare Kalo som påstod att så fort man åkte utanför storstaden var man tvungen att ha en livvakt med kpist i baksätet och aldrig gå ut vid mörkrets inbrott. Den som överlever får se;)

 

 

Efter en låååång flygresa för att få det billigt var vi framme i huvudstaden Hargisia. Vi mellanlandade i Dubai och där fick jag reda på att Rahiima och jag inte fick sitta tillsamman eftersom vi ärr av olika kön. Jag det kan ju gå illa;) Flygplatsen i Hargisia tar emot 4 plan per vecka! Efter att alla i ”mottagningshallen” hade tittat på mitt Visum kom jag med hjälp av min reskamrat Rahiima till slut in i landet. Från börjar var vi 4 st. som skulle resa men 2 hoppade av och då blev det bara Rahiima kvar. Rahiima som var med i vår löpargrupp för ett antal år sedan bor och jobbar i Jönköping. När hon fick höra att vi skulle göra en träningsresa till Addis Abeba för ett år sedan ville hon hänga på och sedan ta sig till Hargesa. Så hon började spara till resan. Hon hade nämligen bott här upp till 17 år ålder och inte varit här sedan dess och blev väldigt besviken när det inte skulle bli av. När övriga sedan hoppade av tänkte jag att jag kan väl hänga med då och få bocka av ett land till på min lista. Lite extra kul eftersom inte ens Ulf Friberg varit här utan bara i ca 160 andra länder. Detta blir inom parantes mitt 43e land. Sen gillar jag ju äventyr också.

 

Bara några första intryck. Kommer mera. Det var inte alls så varmt utan runt 20, men klockan var ju inte mer än 9 på morgon – blev värre fram på middagen 31 grader. Gick en kort utflykt på stan för att inhandla lite vätska (öl och annan alkohol finns inte;() och lite frukt. Fy fan va tort – inte regnar på ett antal år. Fy fan va skitigt. Överallt sprang getter omkring och letade mat och skugga. Alla hejade glatt på mig. Första gången jag handlade betalade jag med 5 dollar och fick 32 600 pengar tillbaka. Bra deal. Ingen ville ha någon dricks varken när man handlade eller åt på restaurang. Jag köpte dock inga skor;)

 
 
 
Hotellet jag bor på.
 

 

Det kommer mera…..


Axel Schuman

ALEX SCHULMAN tyckte jag var en riktig tomte när han var ung. Men fy fan va kloka krönikor han får ihop nu.
------------------------------- 

Det här är ju bara populistiskt trams

Valrörelsen 2002 såg till en början ut att bli precis som vanligt – 40 procent till malliga sossarna, Moderaterna bittra och bistra på runt 20% och hopplösa trion Centern, Miljöpartiet och Folkpartiet dansar som vanligt runt 4-procentsspärren, men alla klarar sig av någon anledning kvar

Men på sommaren ett par månader innan valet hände något sensationellt. Folkpartiets ledare Lars Leijonborg gick ut från ingenstans och krävde att invandrare som kom till Sverige skulle genomgå ett språkkrav för att få bli svenska medborgare. Resten är väl historia. Folkpartiet fick 13% i valet, kvällstidningarna fick spel, publicerade tecknade bilder på Leijonborg med päls, tassar och en gul man och så rubriken LEIJONKUNGEN överallt.

 

Det var detta fula lilla trick av Lars Leijonborg som stack ut under valet 2002. Hade den ägt rum i dagens valrörelse hade någon väl knappast ens noterat den i den enorma mängden av populistisk sörja som vi nu tvingas vada genom dagligen. Det finns snart sagt inte ett enda parti som längre avstår från att angripa svaga och minoriteter för att kunna fånga upp de invandrarfientliga väljarströmmarna som oroligt rör sig mellan partierna i mitten och på högerkanten. Jag läste i veckan hur KD:s partiledare Ebba Busch-Thor och Lars Adaktusson (KD:s talesperson inom integrationsfrågor) gick ut i en debattartikel i Expressen och krävde ett förbud mot böneutrop. Det var hårda, bestämda ord. De kunde ”under inga omständigheter” acceptera böneutrop. Det hette också att böneutropen är ”en påminnelse om islamistiskt förtryck”. Och att de ”tränger in i människors hem”. Och så vidare, och så vidare, och sen ett benhårt krav: i det här landet ska ingen muslim få ropa ut sin tro. Det måste förbjudas omedelbart. 

 

Jag vet knappt om det är värt att prata om debatt-texten i sig. För det är ju bara populistiskt trams, ingen bryr sig väl egentligen om det här förslaget, allra minst de två som skrev det. Men om man ska säga något så vore väl ändå det rimliga att vi ändå tillåter muslimer att praktisera sin tro här i det religionsfria landet Sverige. Och om det eventuellt finns folk som störs av ropen så får man väl lösa det från fall till fall, av kommunen. Precis som man väl löser lokala problem om någon har problem med en kyrkklocka som låter för mycket.

 

Texten är bara intressant om man ser den som ännu ett exempel på den rent populistiska politik som nu äger debatten totalt. Det är en islamist-skräck som KD fångat upp och som de nu vill göra politik av. Som så många andra partier före dem i det här valet. Parti efter parti, förslag efter förslag handlar om att ingjuta skräck i väljarna. Jag har aldrig tidigare varit med om en valrörelse där så mycket är fokuserat på att säga nej till olika saker. Nej till böneutrop. Nej till vård av papperslösa. Nej till religiösa friskolor. Jag tittar i skrivande stund på en livefeed från SD:s valkonferens och möts genast av citatet: "Vi ska inte hysa utländska mördare."

Nej till utländska mördare, alltså.

Hela rörelsen är mörk och nej-orienterad. Den tar fasta på vanliga människors skräck, och sen släpper den inte taget. Alla partier gör vad de kan för att hitta det här årets variant av 2002 års språkkrav på invandrare. Det är sorgligt, förstås, men jag tänker att det inte kan lyckas den här gången. Det parti som verkligen vill skapa en sensation det här valet borde göra något helt annat. I en valrörelse där alla använder skräck och populism, så borde det omvända kunna utgöra den stora knallen. Tänk det parti som plötsligt presenterar en riktig vision för landet, en uppsamling äkta idéer som alla bygger på en tro på Sverige och på samhället. 

 

Ge mig ett sånt parti. 

 

ALEX  SCHUMAN 

 

Ge mig det parti som börjar säga JA istället för NEJ och jag ska rösta på det. 


Mycket bra från FB

Här kommer det första av mina kommande artikelar som jag tycker är riktigt bra och vill spara för att kunna gå tillbaka till vid senare tillfälle!


I denna artikeln klär artikelförfattaren fullständigt av GP ledarskribent Alice Teodorescu. 

----------------------------------

 

 

Nu när jag har GP på tråden känns det rätt att fortsätta granska Alice’s senaste artikel. Alice berättade om sjukhusbesöket med sin tremånaders bebis och hur bedrövlig det var när bebisen inte fick den vård Alice tyckte att barnet skulle få. Sjukvården levererar inte upp till hennes förväntningar och trots att hon inser att vården saknar personal drar hon slutsatsen att vårdens problem beror bl.a.  på migrationen. 

 

Som skribent verkar Alice ha blivit mer och mer likt en katt. Hur än man kastar katten upp i luften kommer den att landa på marken på fyra ben. I Alice’s fall verkar det som att alla problem i Sverige beror på migrationen. Med det vänder jag mig därför till dig, Alice:

 

Med de argument du framför i din artikel undrar jag varför du och din mamma ens kom till Sverige en gång? Ni kom hit och använde resurserna som tillhörde svenskar. Din mamma och du fick gratis sjukvård och du fick gå i skolan gratis. Du fick även möjligheten att utbilda dig till jurist. Helt gratis. Mycket av de resurser som egentligen skulle gå till ursprungsfolket i Sverige har du unnat dig. Jag undrar varför du tycker det var rimligt att du och din mor fick samma likvärdiga möjligheter som andra svenskar, samtidigt som du inte anser att de som kommit hit senare ska få det? Jag undrar även hur det skulle gå om din mamma hade stannat kvar i Rumänien? Inte helt osannolikt vore att du som född i ett fattigt land skulle känna dig tvungen att söka dig till Sverige, kanske för att sitta på gatan och tigga? 

 

Men vad glad jag och många andra blir när vi tänker att din mamma hade mod och vilja att kunna bryta bandet med hemlandet och söka efter en bättre framtid för dig. Jag gillade den debatt du startade i början när du påminde alla om vikten av individens frihet men det verkar som att det inte finns så mycket av de värderingar kvar i dina texter.

 

Din mamma tog med dig till Sverige där medborgarna betalar skatt för en gemensam välfärd så att alla som bor i Sverige ska få möjligheten att gå i skolan och få sjukvård när de behöver det. Det är dock för mig en fullständig gåta varför du som har unnat dig gratis sjukvård och utbildning under uppväxten nu förespråkar att nyanlända ska betala sin sjukvård själva för att du som betalar skatt ska få den vård du själv anser att du ska få? Att skattepengar bara ska finansiera vård till svenskar som har bott här länge? Hur ska någonsin flyktingar som kommit hit från krig kunna betala själva för sin vård och utbildning? Förespråkar du nu ett land med ett system där det finns andrahands medborgare som inte har råd att söka läkare? Som dör utan medicin eller vård och som inte har råd att gå i skolan? 

 

Sjukvårdens problem beror på personalbrist och inte på migration. Lönen, arbetsmiljön och arbetsbelastningen inom vården gör att många unga inte söker sig till vården idag. Fråga mig som är barnmorska. Du påstår att vårdens problem är migrationens fel. Jag skulle snarare hävda att invandrare har räddat vården i Sverige. Det är tack vare invandrare som vården ändå fungerar idag. Om någon i Sverige skulle utlysa en enda dag strejk för personer med utländsk bakgrund som jobbar i vården, skulle den dagen hälften av sjukvården behöva stängas ner. Många invandrare är utbildade till läkare, tandläkare, sjuksköterskor och undersköterskor som jobbar inom vården. Hur skulle vården med åldrande befolkning i Sverige få tillräckligt många att arbeta där utan migration? 

 

Svensk sjukvård som drivs av professionell personal är i världsklass men vi har många utmaningar såsom brist på specialistsköterskor vilket måste hanteras. Du skriver att du inte borde skickats hem från sjukhuset med ditt barn. Jag undrar vem det är som gör bedömningen om din son ska läggas in eller skickas hem - du eller läkaren på akuten? Jag antar att den läkare som undersökte ditt barn gjorde bedömningen att ditt barn inte skulle läggas in utan skickas hem. Ditt barn blir försämrat och du söker igen varvid läkaren gör ny och annan bedömning. Du är till slut inte nöjd med hanteringen och som redaktör på en av Sveriges största tidningar skriver du en ledare om hur dåligt vården fungerat vid ditt besök? 

Jag undrar vem vågar möta dig nästa gång när du söker för ditt barn? För det sätter enorm press på personalen för att göra rätt prioriteringar. Jag undrar om alla medborgare som velat bli behandlade annorlunda har samma makt för att göra sin röst hörd som du när du använder ledarsidan för personligt egensyfte.

 

Du anser att du betalar skatt och därför ska få den service du anser att du ska ha? Sjukvården funkar inte riktigt som en vanlig hotellverksamhet. Sjukvårdspersonalen måste ständigt göra rätt prioriteringar, annars kan onödig inläggning och vård av en mindre sjuk patient leda till att en annan som behöver akut hjälp inte överlever. Sjukvården och dess personal kan aldrig basera sitt arbete på hur mycket en person betalar i skatt. Om just dina betalda skattepengar skulle gå direkt till den välfärd du använder gratis, skulle de inte ens räcka till telenätverker för att du skulle kunna ringa 112 nästa gång du behövde hjälp. 

 

I Sverige finansierar vi välfärden och sjukvården med gemensamma skattepengar. En del betalar mer, en del mindre. Men vi har bestämt att vi inom sjukvården inte ska göra skillnad på folk utifrån hur mycket skatt de betalat. Alla som bor i Sverige ska ha rätt till jämlik vård. Därför behöver vi ständigt prioritera för alla kan inte få allt. Varken du eller någon annan.


Nytt avslitt i mitt "bloggande".

En gång i tiden trodde och ville jag förändra världen och var mycket aktiv på denna blogg.
Men tiden kommer i kapp en. Nu har jag blivit pensionär och har funderat på att helt lågga ner denna blogg. 
 
Men så kom jag på en annan ide. 
 
Vill ha något ställe där jag samlar på bra artikla jag läser i olika sammanhang. Och att jag kan gå tillbaka och påminnas om dessa artiklar. Många artiklar från ETC kommer säkert att hamna här. 
 
Lite då och då kommer jag säkert att skriva lite personliga inlägg. 
 
Den som lever får se hur det blir;)  Som nybliven pensionär vet man ju inte riktigt år från år hur länge man får vara med och leka;)

Varför inte dela med sig?

Jag har ju tagit emot ett par flyktingar som väntar på om dom skall få stanna i Sverige eller inte. Dom har båda fått ett första avslag och överklagat. En är Somalier och en Irakier. Båda är med i min löpargrupp. Dom har båda 1850kr att leva på. Det skall räcka till allt – boende, kläder, mat, hygienartiklar, etc, etc. Därför bodde dom tidigare tillsammans med andra i samma situation i små lägenhet. Inte sällan 6-8 personer. Hur skall man annars kunna leva på 1850kr i månaden. Dessa killar har alltså inte fått uppehållstillstånd ännu och får därför ingen som helst hjälp förutom de 1850kr. Troligtvis för att dom inte skall svälta ihjäl i väntan på besked. Hos mig får dom naturligtvis bo gratis men betala sin mat och annat själva.

 

Mina båda killar har bott i Sverige 2-3 år nu och ännu inte fått definitivt besked om att få stanna eller ej. Dom pratar bra Svenska men är naturligtvis väldigt oroliga att bli tillbakaskickade till sina hemländer. En kille har flytt från militärtjänst och säger att han betraktas som desertör och kommer att bli dödad om han åker tillbaka. Den andra bodde i Kabul och där vet vi ju att det är förkommer bombningar var och varannan dag.

 

En annan situation är när man har fått uppehållstillstånd (och fått de 4 sista siffrorna på personnumret)  då man får hjälp med hyra (Om man kan hitta en lägenhet) och utöver det får man ca 4000kr att leva på. Dessutom möjlighet att gå i skola och jobba. Har man inte fått uppehållstillstånd som mina killar får men ju INTE jobba. 

 

Jag bor i ett radhusområde och har en yta på 140m2 i 5 rum och kök. När min fru och jag blev särbos för ca 10 månader sedan blev jag ensam i huset. Samma som mina 3 närmaste grannar. Grannar har sagt att dom har också funderat på att göra som jag och ta emot flyktingar. Men det har tyvärr inte blivit av. Jag kan tycka att det är ju inte klokt att 40% av hushållen i Göteborg består av ensamhushåll. Inte sällan äldre människor med stora hus när barnen flyttat ut.

 

Det är klart att det blir lite stökigare i huset men samtidigt blir det roligare att komma hem efter jobbet. Och samtidigt kan man känna att man gör något vettigt med integrationen i Sverige. Att bara få se den glädje och tacksamhet killarna visar varje dag är värt mer än pengar.

 

Du som har chansen – ta chansen – att dela med dig och få glädje och självtillfredsställelse tillbaka.


Lite om resa till Cuba

Resan till Kuba började dåligt ... 
 
Semesterresan till Kuba med min numera särbo Lena skulle avgå Måndag 4 september. 
Glad i hågen körde Anders Prytz oss till Landvetter kl 4.00. Men icke sa Nicke, 
vi fick inte åka med. SnurreCurre hade klantat sig igen och uppfattat att det räckte
att köpa Visum vid ankomst till Havanna, precis som vi gjorde i Etiopien och Sydafrika!
Men så var inte fallet! Hade säkert funkar om vi kommit till Havanna men flygbolaget
vägrade låta oss åka dit.
 
Men fick istället chansen att gå till Flunsåsparken på Tisdagen och lyssna på den otroligt 
rolige och Claes Malmberg. Så det gjorde verkligen inget att vi missade ett par dagar på
Kuba. Har inte skrattat så mycket någon gång under 2017. En helt underbart rolig människa
som skämtar mest om sig själv och "kapitalismen" på ett snyggt sätt! 
 
Nytt försök denna gången 3 dagar senare med Visum, men nu med risk att en orkan Irma 
skulle stoppa oss! Vi kom iväg till Kuba till slut i alla fall! 
 
"Naturligtvis" behandlades vi "stormrika" turister och bodde mycket lyxig och behandlades
som kungligheter! 
 
Fattigt var det men dom flesta verkade samtidigt vara lyckligare än oss "rika" som har allt. 
Och otroligt mycket vackert att titta på för en "gubbsjuk" 64-åring!
Sverige var himmelriket för vår fantastiske guide Frank och några till under resan, 
eftersom vi hade 4 fantastiska omväxlande årstider, jämlikhet, demokrati, .....
När jag sa att Svenskarna gnäller om allting och inte minst vädret och delar av
folket är deprimerade, hade han/dom svårt att tro mig! 
 
Orkanen Irma, ställde till det lite grand, drog förbi och bara snuddade Havanna, 
trodde jag första orkan-natten. Icke sa Nicke! Resebyrån ville flytta oss till ett nytt
Hotel så vi satte oss glatt i en Taxi som inte kom någonstans eftersom det var
avstängt överallt. Tur för oss skulle det visa sig för just det tilltänkte hotellet drabbades
illa av orkanen och hade vatten upp till midjan dagen efter.
 
  
Vi tog taxin tillbaka till vårt säkra Hotel där man naturligtvis upplevde regn och blåst men i säkerhet mitt inne 
i Havanna. Tur Skall utmana ha ibland! 
Tyvärr var vi utan ström dvs. Air-conditioning (ett rent helvete i värmen) Svettades som den gris man är, 
speciellt på natten! Men allra värst inget internet😢😢. Vi gick ner o kollade stan dagen efter - ingen rolig 
syn på många ställen med meterhögt vatten på gatorna. 
 
 En liten fin historia när vi såg en hund som höll på att sugas ner i denna kloak och en man sprang fram o fick tag  i hundens huvud/hals och räddade livet på den. 💕Och gav folkets jubel..
 
Efter några dagar kom elektriciteten och internet tillbaka😜
 
Halva tiden har gått! Då träffar vi ett trevligt par vi drar runt med några dagar. En från Australien och en 
från USA som nu båda nu bodde i Australien. Gubben måste ha tjänar ”a lod of money” i gas/oljeindustrin. 
Han var 54 år och hade gått i pension. Dom var på resande fot hela tiden! 110 länder har dom avverkat! 
Kvinnan var en mycket trevlig, för hon hade samma åsikt om USA, som jag, och det mest som gällde politik 
faktiskt. T.ex. att amerikaner är lika hjärntvättade precis som muslimer och andra typer av hjärntvättning 
"all over the place"!
 
Visste inte att det är förbjudet för amerikaner att besöka Kuba. Paret vågade därför inte tala om för sina 
amerikanska vänner att dom varit på Kuba och åkte en omväg via Mexiko för att inte bli avslöjade på vägen 
till släkten i USA.! 
 
Damen som ägde det fina rummet vi i bodde i  var gift med en man som bodde i Australien och hade 4 barn,  
3 barn bodde utomlands i Norge-Barcelona och Las Vegas - bara yngste dottern kvar! Mycket konstigt.
Hon gillade nog inte systemet😂. En dag kom hennes pojkvän (En irländare som bodde på någon ö 45 mins 
flygväg därifrån) så hon fick nog sitt sexbehov tillfredsställda! 
 
Skönhetsidealen finns ta mig fan här också "naturligtvis" speciellt i den yngre generationen.  Såg en kille 
kanske 15-16 år gammal raka benen långt upp i skrevet helt ogenerat! Men lite konstigt kanske då att se 
kvinnor klä sig så man såg kroppskurvor tydligt - även de riktigt välbärgade utan att veka skämmas eller 
bry sig!  Red på häst för första gången på riktigt, efter att blivit övertalat av Australiensaren, i 2 timmar och 
det var skitkul! Vi red bl.a. i riktigt geggig lera där som stackars hästarna gick i gegga tiol knäna.
 
 
 
I Havanna försökte var och varannan lura oss att köpa allt möjligt mest cigarrer! Men på landet i tex Vinales 
där vi bodde i 2 dagar, verkade människor ärligt hjälpsamma utan att luras! Och mycket mer till freds med 
sig själva! 

 En första riktiga ridtur i hela mitt liv...Skitkul var det..
 
Alla man pratade med var verkligen trevliga o tillmötesgående. Efter ett tag fattade man också att det inte 
var någon ide att ge dricks. Det gick ju ändå i en gemensam kassa som delades av alla och av det gick 
dessutom en del till staten.
 
Det finns 2 valutor. En för oss turister och en för vanliga kubaner, som var värd 24 ggr än turistvalutan. 
CUC som valutan hette! Så löste man problemet att vi turister skulle betala mer än lokalbefolkningen
 Prisexempel vår valuta 1CUC = 10kr
Hyra ett jättefint rum 25 CUC =250kr/natt
Åka taxi 3 tim – ca 15mil – 80CUC = 800kr - 4 personer 200kr/pers 2 i bilen 400kr/person. 
Äta ute 3-6 för middag 30-60kr
Drink 3-4 30-40kr
Öl 2-3 20-30
Klippning 10 = 100kr och tog 12 min! 
Kvitto fanns inte någonstans så man måste ju lita på varandra, tror och hoppas jag. Misstänker att om 
man försökte sko sig var nog "straffet" hårt av omgivningen ! Tex att han blev av med jobbet och svårt att 
få nytt! Speciellt i lilla Vinales där alla kände alla! Säkert annorlunda i stora Havanna (2 miljoner invånare).
 
Lite kul att kineserna är här precis som i Etiopien. Nästan alla nya fordon var Kinesiska tex. elmopeder, 
kinesiska bilar Geele, kinesiska grävmaskiner, alla nya taxibilar. Kineserna "are all over the place" där 
man kan tjäna pengar! 

 
 
 Det vanligaste fortskaffningsmedlet på landet var faktiskt häst och vagn på olika sätt!
 
Tillbaka till Havanna
Sista dagen blev det Veteranbilsresa genom stan och äntligen för Lena en stund på stranden! Faktiskt riktigt 
fin strand och det varmaste vatten jag känt i riktigt vatten i hela mitt liv! 

                                                               Bilsäkerhet existerade inte
 
Dock längtar Kubanen till underbara Sverige med 4 årstider och vi till Kuba med sol och värme och i stort sett 
sol varje dag! Sådan är nog tyvärr människans natur, att aldrig vara riktigt nöjd! 
Till sist kan jag inget annat än notera att det verkar vara så att kvinnorna ger männen sexuellt var de vill ha 
och tvärt om! Inte minst viktigt i ett bra liv😜
 
 
Hemfärden blev väl inte helt bra med 2,5 timmars försening till att börja med i Havanna. Våra TV apparater 
på flygstolen visade sig vara kaput vilket ju är lite jobbigt på en 20 timmars flygresa. På ditrest konsumerade 
jag 3 filmer, men nu fick man försöka sova bort tiden istället! Ett plåster på såren blev 60€ rabatt på nästa 
resa med Air France. 
 
Men inget som något gott med sig, förseningen gjorde att jag träffade 2 mycket intressanta människor. 
En Ukrainare som spenderat 4 år i Norge studerande språk! En amerikansk militär som varit och försökt 
hjälpa Ukainska regeringen med deras militärsystem! Båda verkade grymt smarta! 

Vad säger man då om Kuba!
1 – det var så olidligt varmt! Olidligt de 2 dagarna evter orkanen när elen och Airconditioningen var ur funktion
2 - materiellt riktigt uruselt förutom för oss turister.
3 - att man som i alla fattiga länder blir smålurade här o där! Tex. -Cigarrgubbe lurade oss både på pris och
kvalité (bara för han skulle få mat till sina barn, sa han) och det kan man väl inte tacka nej till;) 
- mamman med tjock mage och sade att hon var med barn och ville ha lite mat (inga pengar) och det slutade 
med ganska mycket mat=pengar😜
-Vi åkte "cykelbil" och guiden sa priset skulle ligga runt 2-3pengar CUC, oVi kom överens om 5 CUC. När vi 
var framme efter 2 km var det helt plötsligt 5 per person;(
Men för oss är det egentligen ”inga pengar” men aldrig roligt att bli blåst/lurad!
4-Och alla dessa jobbiga jävlar som frågade om Taxi så fort vi stack ut näsan genom dörren....

 
 
Fanns hur många Veteranbilar som helst - var ofta också Taxi.
 
Men hellre hjärntvättad (för det är vi alla på något sätt mer eller mindre) i Kubas kultur där man lever ett till 
synes stillsamt liv och hjälper varandra och inte oroar sig över vädret, sin ekonomi och framtiden. 
Än att vara kapitalistiskt hjärntvättad och stressa och arbeta ihjäl sig för att kapitalägarna skall bli ännu rikare 
och bara tänka på dig själv, slå sig fram och skita i alla andra! 
 
Men var man än är och hur bra man har det, så får jag säga att hemma är väl ändå bäst? 

 
 Alla barnen hade samma kläder. Olika för lågstadet /röd) mellanstadet (röd) högstadiet Gula

 Lena var naturligtvis också ute och red..
 
 Fantastisaka grottor fans det. Vi åkte båt igenom dom..
 
 

Tågtrafien.


Idag fick jag själv upptäcka vad den nya fria konkurrensen inneburit inom tågtrafiken. 
Det är ju alltid så att om man själv inte blivit drabbad har man ingen aning om hur det förhåller sig.

Glad i hågen hade jag köpte en sittplats (via SJ appen) från Kastrup/Köpenhamn till Göteborg!

Först skulle man gå igenom ännu en passkontroll innan man fick gå ut på perrongen. Det har man ju läst om i tidningarnas efter Sveriges strängare invandringspolitik och nu fick man uppleva det live. 
Sedan var tåget försenat 12 minuter den korta vägen från Köpenhamns Central som skulle ta 4 minuter.

 

Nå i alla fall skall bli skönt att sätta sig på sin plats 44 i tågvagn 4. Döm om min förvåning när det inte fanns någon vagn 4 (inte heller plats 44) och fick vara glad att jag överhuvud taget fick en ståplats i det 4 vagnar korta tåget.  Många kom inte ens med tåget utan blev kvar arga helt förklarligt på perrongen.! En förklaring via högtalare fick vi så smånning om, nämligen att man inte lyckat skrapa ihop mer än 6 vagnar mot 10st planerade. Inte kul om man som jag, betalt 521kr för resan! 


Så en mycket trång ståplats med massa andra, med jobbiga resväskor, blev det till Malmö Central, där vi utan förvarning blev avkastade och fick stressa till ett tåg längre fram! Härligt äntligen till ett riktigt tåg.! Så jävla härligt vet jag inte om det var. Fanns nämligen mycket begränsade platser för oss med stora resväskor och alla regler måste ju följas så det slutade med väskan i en vagn och jag i en annan. Ni som tror att jag höll på att explodera har rätt! Men fick i alla fall nu en egen sittplats.

 

Gött att äntligen få lite att äta! Men det fanns naturligtvis inte någon restaurangvagn som på SJ's tåg. Synd att jag inte åt i Köpenhamn då, när jag hade gott om tid! En liten automat med lite oätliga varor fanns. Inget kaffe heller så huvudvärken närmade sig när man missat 3-kaffet.

 

Det konstigaste av allt är nog ändå att jag köpte och betalde biljetten i SJs App och fick åka Öresundståget som väl ändå inte är ett SJ tåg? Någon som kan svara på det? 

 

Hur mycket försenad innan jag kom till Göteborgs vet jag inte – för jag är inte framme ännu.

 

Det är väl helt underbart med fri konkurrens.  I alla lägen blir det säkert bra för kapitalägarna som suger ut vad dom kan och skiter fullständigt i långsiktighet. Man får hoppas att man hinner stoppa det i skolväsendet innan det är för sent och har gått för långt. Halleluja 


Religion igen..

”Äntligen” mitt favoritämne. Ni som följt mig lite kommer ju att få läsa en hel del upprepningar. Men några helt nya reflektioner finns allt med.


Hur man kan följa och leva efter tankar som skrevs av gamla gubbar i 2 urgamla skrifter som Koranen och Bibeln är för mig fullkomligt obegripligt. Skrivna för 2000 år sedan när man trodde jorden var platt och när man bara kunde lita på vad tidigare generationer kunde komma ihåg och berättade.

 

Säkerligen kom dom ihåg fel eller säkert medvetet förvanskade vad dom hört från sina hallucinationer efter att dom pratat med sin respektive Gud. Ni vet ju vad som händer om en historia går från mun till mun i en rad med 10 personer. Säkert likadant med delar av texterna i Koranen och Bibeln. 
Visste är hel del tankar och levnadsregler bra som t.ex. i Bibeln att du skall behandla alla på samma sätt som du själv vill bli behandlad och mycket annat också för den delen. I Koranen att man skall hjälpa dom som har det svårt. Fasta för att tänka på dom som inte har det lika bra. Men deras tanke verkar vara att bara hjälpa de som har samma tro och då går det snett igen! 

 

Allmänna levnadsregler kan väl inte vara svårt att ”författa” för vem som helst utan att blanda in religioner!



Nu har vi ju faktiskt vetenskap och evolutionen som varje normalbegåvad upplyst människa kan förstå och vill jag mena är pålitligare än de gamla gubbars historier! De flesta troende är ju hjärntvättade av tidigare generationer redan vid födseln, speciellt i fattiga obildade länder som ofta ligger 100 år efter oss i utvecklingen och/eller behöver ha en trygghet i att ha något att luta sig mot i denna konstiga/sjuka värld vi lever i. Och kunna skylla på att det är någon annans fel att världen ser ut som den gör. Eller att det är människans fel. Gud var bara så snäll och gav oss världen sedan sket han tydligen i vad vi gjorde med den.   

 

Naturligtvis förstår jag också att det är en frid och trygghet i att vara troende. Därför väljer nog även upplysta intelligenta människor att tro, inte sällan efter en kris i livet. Eller som ”Stena Olsson” sade vid ett föredrag jag lyssnade på när frågan ställdes om han var troende? – Efter en konstpaus på 5-10 sekunder svarade han - Ja för säkerhets skull så är jag nog det.



Sverige var ju i ungefär samma situation för 100år sedan. Dom flesta jobbade på sin egen gård hårt med jordbruk, man hade inte sällan uppemot 10 barn (precis som fattiga i andra delar av världen idag) man visste inget om vetenskap och litade på att prästerna hade sanningen vilket gav lite tröst i bedrövelsen och hopp om liv efter döden om man skötte sig. 



Träffade en inflyttad Pakistanier här i Sydafrika och vi började diskutera. Han ägde en internettaffär. Vi började prata och han sa att han frivilligt valde sin region (Muslim) när han var 23 år dvs 4 år sedan (även om hans familj också var muslimer ;). Han menade på att han inte var hjärntvättad utan valde själv! Han var inte avundsjuk på oss västerlänningar som drack sprit, ”gamblade” och annat som var synd i hans religion.  Han kände det inte heller som en börda att be 5 ggr om dagen eller fasta en gång om året. Allt detta trots att han tillhöra en minoritet muslimer i Sydafrika sa han sig vara i frid med sin tro. Och jag tror honom.

 

Blev t.o.m. inbjuden på middag till honom. Väl där visade det sig att det fanns 3 ytterligare muslimer i huset. En omvänd kines, en broder och en Iman. Det fanns 30 muslimer i Dullström och inga lediga damer så därför fick dom laga mat själva. På grund av det fanns det ingen färdiglagad mat när jag kom kl. 5.Efter 2 mäns matlagning var maten klar efter 2 timmar och 15 min. Jag tror attegentliga syfte var att försöka omvända en til till muslismen. Men där gick dom i alla avseenden trevliga herrarna bet och maten var god. 


Sydafrika Apartheid

 

Oerhört tydligt att Apartheid finns kvar i Sydafrika. Inte på papper för det avskaffade Mandela 1994 när han blev president. Men det är fruktansvärt tydligt fortfarande. Om jag som vit börja prata med en svart servitör och det kommer en vit förbi slutat hon kommunicera med mig direkt. Inte minst om det är chefen själv. Har gjort det flera gånger bara för att se att det inte varit tillfälligheter.  Hittills har jag inte sett en chef vara något annat än vit i affärer-restauranger eller dylikt. Har heller nästan aldrig sett en vit som serverad på restaurangen, baren eller något ställe. Dom står bara och övervakar och dirigerar.

 

Alla taxibilar har svarta förare.  Vita människor äger egna bilar och behöver därför inga taxibilar. Svarta har inga bilar och behöver därför åka Taxi. Taxi är Minibussar som oftast tar ett 12-15 personer i bilen.  ALLA vita sydafrikaner kör fina bilar ofta statsjeep. De mycket få svarta har riktiga skrotbilar. Boendet är likadant, naturligtvis. De vita bor i stora fina hus med höga staket runt (inte sällan elstängsel) och skyltar att inkräktare skjuts. De svarta bor utanför stan i kåkstaden.

 

Allt e så sjukt i mina ögon. Men det är klart att det var ju inte länge sedan de svarta inte fick åka i samma buss, gå i samma skola, gå i skola över huvud taget, gå på samma toalett, gå på samma sida gatan som den vita härskande befolkningen.

Det kommer naturligtvis att ta generationer innan det blir någorlunda jämlikt mellan svarta o vita. Först av allt måste ju de äldsta generationerna helt enkel dö bort. Sedan måste alla svarta gå i skolan och studera och utbilda sig.

 

Igår fick jag för mig att fråga städerskan på vårt hus om jag fick komma och hälsa på hemma hos henne i kåkstaden! Hon hade berättat att hon hade 2 barn och man där hon bodde. Hon började bara skratta och såg kanske lite chockad ut. Fick inget svar. Nästa dag kom hennes mamma och ville hälsa på mig. Antagligen för att kolla vad jag verkar vara för konstig viting.  Men fortfarande inget svar på om jag fick hälsa på henne. Nu frågar jag inte mer utan hon får ta initiativet annars kanske hon känner sig tvingad. Det kanske är väldigt skämigt att ta hem en vit och alla undrar kanske va fan gör den galne mannen där. Hon kanske blir mobbad för det. Eller så är det en fjäder i hatten. Vad vet jag?

Blev inte religion i dag heller….


Upplevelser från Spanien

Lite betraktelser från mitt läger i Spanien i 2 veckor med mina yngre aktiva innan jul!  

 

Går på stranden i en liten stad utanför Alicante i Spanien och funderar! Hela stan är helt öde mer än halva året och 20 000 lägenheter står tomma. Lägenheter som mestadels tillhör välbärgade människor inne i Spanien och en hel del Svenskar. Måste ju finnas många fler liknande städer/byar i Spanien, Italien, 

 

Spanjorer är naturligtvis som alla andra människor, massor av vänliga, en del mindre vänliga etc. som alla länder! Men i alla fall verkar fler än hemma i Sverige tyvärr röka! De verkar ta hand om sina äldre bättre - har aldrig sett så många som drog runt med äldre i rullstolar. Också grymt många i uppklädda kvinnor som överallt i världen. Många som ser ut att komma direkt från värsta modevisningen! Såg inte heller en enda tiggare. Undrar varför? Kanske finns det en lag emot det i Spanien? En annan historia!

 

Frågade damen som jobbade i hotellets lobby på julafton. Hur känns det att jobba på julafton och inte fira jul med din 4a åriga dotter? – Vadå - jag slutar kl. 23 och det tar en halvtimma hem med bilen. Dom väntar på mig hemma sedan börjar vi fira jul! Konstigt för oss men kanske inte ovanligt för Spanjorerna som har sena vanor.

 

Däremot inte en människa ute när man tar en morgonpromenad vid 10-tiden! Återigen inget är rätt eller fel bara olika! Samma kvinna berättade att medellönen för en butiksanställd och hotellreceptionist som hon har jobbat som, var 1200Euro och 25 % i skatt gav 900 Euro ut (ca 9000/ månad) Men då måste man som vanligt ta med i beräkningen att levnadsförhållandena är lägre här än hemma! 

 

Blev bara en kortis idag. I morgon kanske religionen ligger illa till?


Upplevelse Spanien

Lite betraktelser från mitt läger i Spanien i 2 veckor med mina yngre aktiva innan jul!  

Går på stranden i en liten stad utanför Alicante i Spanien och funderar! Hela stan är helt öde mer än halva året och 20 000 lägenheter står tomma. Lägenheter som mestadels tillhör välbärgade människor storstäder i Spanien enligt ryckten och en hel del Svenskar. Måste ju finnas många fler liknande städer/byar i Spanien och Italien, Här har vi vårt träningsläger.

 

Spanjorer är naturligtvis som alla andra människor, massor av vänliga, en del mindre vänliga etc. som alla länder! Men i alla fall verkar fler än hemma i Sverige tyvärr röka! De verkar ta hand om sina äldre bättre - har aldrig sett så många som drog runt med äldre i rullstolar. Också grymt många i snygga brudar som överallt i världen. Många som ser ut att komma direkt från värsta modevisningen! Såg inte heller en enda tiggare. Undrar varför? Kanske finns det en lag emot det i Spanien? En annan historia!

 

Frågade damen som jobbade i hotellets lobby på julafton. Är det inte lite tråkigt att jobba på julafton och inte fira jul med din 4a åriga dotter? – Vadå - jag slutar kl. 23 och det tar en halvtimma hem med bilen. Dom väntar på mig hemma sedan börjar vi fira jul! Konstigt för oss men kanske inte ovanligt för Spanjorerna som har sena vanor.

 

Däremot inte en människa ute när man tar en morgonpromenad vid 10-tiden! Återigen inget är rätt eller fel bara olika! Samma kvinna berättade att medellönen för en butiksanställd och hotellreceptionist som hon har jobbat som, var 1200Euro och 25 % i skatt gav 900 Euro ut (ca 9000/ månad) Men då måste man som vanligt ta med i beräkningen att levnadsförhållandena är lägre här än hemma! 

 

Blev bara en kortis idag. I morgon kanske religionen ligger illa till?


Vi har det bra

Varför har jag fått det oförskämt bra? Vill påstå att det mesta är rena tillfälligheter. 


Först o främst hade jag turen att födas i ett bra sekulärt land. Hade också turen att födas med normalintelligens utan några större handikapp. Turen att bli omhändertagen av 2 helt ok föräldrar och fick en som jag tror normal uppfostran där man fick tänka själv utan krav på religion eller att vara på ett visst sätt. Hade turen att komma in i idrotten tidigt. Först i fotbollen och sedan i 16- årsåldern i friidrotten. Hade turen att hamna i ett gött gäng. En av mina bröder hamnade snett och har haft ett riktigt stökigt liv trots i stort sett samma förutsättningar/uppfostran som mig och mina andra 2 bröder. Mycket tillfälligheter som avgör i livet. 

 

Många tycker säkert jag är en idiot med tanke på allt jag säger och skrivit idag o andra dagar. Men kanske det också är en av anledningarna till att jag oftast mår bra - jag försöker nämligen skita (inte alltid) i vad folk tycker och tänker om mig. Men erkänner att det inte alltid är lätt att många gånger gå emot de normala normerna. Jag vet också att jag kanske ibland är lite väl tyff och t.o.m. att någon känner sig kränkt. Det är aldrig min mening men svårt att säga var gränsen går.

 

Många tycker/tror säkert också att jag är stor egoistisk som inte bryr mig mer om min familj/släkt enligt dom gängse normerna. Naturligtvsi älskar jag mina 3 barn mer än alla andra människor men försvarar verkligen dom inrw i alla väder för att det är min familj. Jag bryr mig om de i min familj som uppskattar mig som den jag är och besöker dom naturligtvis när jag och dom vill. Jag hjälper också en del människor utanför min familj/släkt som nog behöver det mycket bättre både ekonomiskt och på andra sätt! 

 


Jag känner mig trygg i att jag är i grunden en bra människa med brister som alla andra människor. Finns ingen som någonsin varit perfekt - inte ens Jesus eller Profeten Mohammed eller påven! 
Även om jag i grunden mår bra har jag naturligtvis också mina dipps psykologiskt som alla ändå har. Men ”normala” människor pratar inte om det och vill inte visa sig svag. Det är bara idioter som jag som både pratar och skriver öppet om det;) 

Vi får se vad det blir i morgon – lutar åt en av mina absoluta favoritämne – religion….


Zlatan vs Ulf Karlsson

Jag älskar Zlatan. Han är och har varit en fantastisk fotbollsspelare de sista 10-15 år sen. Den som inte kan se det är blind. Men många svenska ”hatar” honom för att han är så kaxig, stöddig, ”osvensk” och vågar stå upp mot pressens många gånger idiotfrågor. Vågar vara sig själv. Det är väl därför jag gillar honom extra mycket. Har alltid hållit på det laget han spelar i. Jag älskar människor dom vågar uttala sig om saker och visa känslor, kanske för jag försöker vara likadan själv.

 

Men att ta upp en stämning mot Ulf Karlsson tycker jag var riktigt dåligt av Zlatan. Oavsett om Ulfs insinuerande om att det är omöjligt att gå upp 10 kg på ett år vara sant eller falskt tycker jag Zlatan kunde förbisett det. Tror förresten det inte var hans ide att stämma Ulf utan säkert någon rådgivare/advokat som skulle kunna tjäna pengar på det.

 

Jag förordar livstid för doping och skulle gälla även Zlatan om han mot förmodan använt olagliga medel.  Skall man behöva ha en vetenskaplig utredning eller vara 100 % säker på för att få uttala en åsikt? Eller vill vi ha det som i det förlovade landet USA där man snart måste ha en advokat med sig i röven hela tiden för att konsultera om man skall våga göra eller säga någonting, för att inte bli stämd. 

 

Vem tjänar och skyddas av alla dessa nya regler i samhället. Skyddas och tjänar på det gör enligt min uppfattning dom som har makten och äger kapitalet. Varför skapas alla dessa nya regler?  För att hjälpa de som inte haft lika mycket tur i livet som du och jag? Nej för att hålla människor i skick och inte störa en härskande klassen, deras makt och de som redan har det väl förspänt. Nu låter jag nog som den socialist jag är!


Träffa folk på resor

 Fantastisk intressanta människor man träffar om man bara pratar med stolsgrannen på flygningarna. Hade ganska många möjligheter eftersom min resa från Spanien till Sydafrika tog över 30 timmar. Vill man åka billigt kostar det tid!

Resan började i Alicante – via Madrid – vidare till Rom – till Addis Abeba och slutdestinationen Johannesburg

 

På första flyget träffade jag Julia som var från Chicago och studerade en speciell lite större vildkatts liv i Kapstaden. Genom att sätta GPS på dom kunde man följa vad dom gjorde dag o natt, och det var inga snälla saker för att överleva! 

 

En engelsman som åkte till Kenya och för att idka segelflygning. Uppvindarna var tydligen speciellt bra för just segelflygning i kenyanska bergen. 

 

En kärring från Sydafrika som varnade mig för alla svarta, för dom stjäl allting. Inte konstigt jävla kärring, ni vita har ju stjäl stora delar av deras liv i decennier. 

 

En norsk kille som gjorde sin pilotutbildning i Sydafrika eftersom det bara kostade 1/3 del av vad det kostade i Norge! Kan var ursprungligen från Nepal och som 23 åring flyttade han till Oslo och bodde där med sin fru sedan 5 år tillbaka. Han berättade att det var svårt att få jobb som ny pilot. För alla bolag ville ha rutinerade piloter. Och det för att försäkringarna var lägre för rutinerade piloter än nyutexaminerade. Men han trodde det snart skulle bli en öppning på SAS för dom hade inte anställt nya piloter på typ 15 år och många var på väg in i pension.

 

Rena skämtet när man skulle in i Sydafrika. Kanske något hundratal före mig i kön. Fanns 10-talet mottagare bås men bara 5 av dom som användes. Och helt plötsligt går 2 på lunch (eller något) utan att ersättas på ca 30-40 min. I vissa bås satt det personer men verkade inte ha någon störrre lust och jobba/ hjälpa till? Trodde jag hade all tid i världen (3 tim) och hinna med min buss till min slutdestination Dullström. Tog mig 2 1/2 timmar att köa bara i passkontrollen! Snacka om att tålamodet prövades ordentligt och nerverna också för den delen. Inte bra! Sedan rusa och hämta bagaget och han precis med bussen!


Tidigare inlägg
RSS 2.0