Man är full av fördomar
Ser ett par spela musik inne på Nordstan. Inget konstigt eller ovanligt med det. Spelar skitbra men har fina kläder och då undrar man varför dom står o spelar och samlar in pengar. Står länge o lyssnar. Men nästan ingen lägger i pengar. Inte jag heller, till att börja med.
Hade dom sett fattiga ut hade jag gett dom pengar direkt, som vanligt. Men nu blev jag direkt misstänksam med mina fördomar. Det kan det väl inte vara synd om dom som har så fina kläder! Men kanske dom enda kläder dom äger? Hon spelar fiol o han gitarr. Kanske dom medvetet vill att musiken skulle avgöra och inte kläderna för att skänka en slant? Vad vet jag? Funderar på att gå fram och fråga varför dom spelar? Vågar jag det? Dom ser verkligen inte fattiga ut! Är jag fördomsfull nu igen? Har jag överhuvudet taget med det att göra? Tar dom illa upp om man frågar? Vågar jag fråga?
Tog till slut mod till mig! Det visade sig vara ett utländskt par. Tjejen från Ungern kunde ingen engelska men killen kunde förklara lite. Hon kunde inte längre försörja sig på spelandet i Ungern. Dom var alltså inte så rika trots att dom var välklädda och såg väldigt svenska ut. Många tankar genom hjärnan på kort tid! Massa fördomar på kort tid. Jag lade en peng och gick vidare.
Förresten sedan jag började åka buss o spårvagn har en helt ny värld öppnat sig. Träffat måååånga nya människor, även om man inte pratar så mycket med dom flesta. Sparar ju samtidigt en massa pengar nu när jag inte har någon bil. Så där en 3-4 000 i månaden. Då får jag mer pengar över att kunde ge fattiga stackare utanför affären, folk som går och plockar burkar och spelemän/kvinnor på stan. Skänka lite mer till olika välgörenhetsorganisationer, insamlingar och försöka bidraga lite till en bättre värld och samtidigt vara stolt över att man i alla fall försöker! Och ändå ”gå med vinst” – för 3-4000 blir det ju inte.
Så tänker jag. Något galet är det säkert med mig! Tänk om inte mina pengarna räcker till när jag blir pensionär! Tänk om det blir fastighetskollaps och min pensionsförsäkring i huset går upp i rök.
Jaså är det kanske så man skall leva och tänka. Gå och oroa sig för morgondagen. Mycket bättre och inte slösa bort pengar på tiggare, fattiga, idiotiska välgörenhetsföreningar ”där ändå inte pengarna kommer fram”. Istället borde jag "naturligtvsi" spara MINA pengar på banken och/eller investera dom (fin fras) ifall någonting händer, som ”alla” andra vettiga människor gör. Fan det har jag inte fattat med min lilla hjärna! Helvete! Vad skall jag göra nu då?
Fortsätter nog som jag gör, i egoistiskt syfte naturligtvis, för jag mår så jävla bra av det. Sen får andra lägga pengarna på hög om dom mår bra av det, hur fan dom nu kan göra det.
Av barn, dårar och fyllon får vi höra sanningen
Vi har ett problem med radikalisering i samhället.
Enligt SD:s propaganda så är Sverige på väg mot ett inbördeskrig. Det är nästan så att det är en önskan. Från borgerligt håll har det börjat rotas i garderoben efter kanske inte bruna men definitivt khakifärgade skjortor. Jag tror inte att vi rör oss mot ett inbördeskrig. Men jag tror att det som pågår just nu är ett krig om kultur. Vi i vänstern har tagits på sängen. För vi trodde att det här med kultur var vår grej. Vi har blivit fat and happy och naivt trott att vi skulle kunna sitta kvar på våra höga hästar, med en känsla av moralisk överlägsenhet.
Jag känner att vi inom vänstern har ett problem och det är att vi är såna jävla losers. Nu pratar jag inte om kommunisterna eller de autonoma. Jag pratar om vanligt folk som är emot välfärdsbolagens skatteflykt, som är emot försvagad arbetsrätt, som verkligen tycker att alla människor är lika mycket värda. Jag pratar om vanligt folk som inte tycker att stängda gränser är en lösning eller att vi ska tävla i ett race to the bottom med resten av EU. Jag talar om folk som tror på anständighet och som inte har ett tryckande behov av att spotta på tiggare utanför ICA. Hur blev vi sådana förlorare? Nu måste vi ta tag i detta. Vi måste skärpa oss i vår retorik. Vi måste säga ifrån. Vi måste hävda vår moraliska rätt och stå upp för den kultur vi vill ha i samhället.
SD har normaliserat ett beteende baserat på ett mindervärdeskomplex. De har tagit sig rätten att som barn ställa sig och vråla osammanhängande i rummet och vi står som ängsliga föräldrar och skäms för att ta tag i situationen. För det är pinsamt. Barn är pinsamma för att de bryter mot alla normer som vi vuxna måste förhålla oss till i ett samhälle. De lever rövare på uteserveringar, de kissar ner sig och de är fruktansvärt jobbiga i grupp. Men ”av barn, dårar och fyllon får du höra sanningen”, säger någon*. Som om det gjorde barn till vettiga förebilder? Så länge du inte är beredd att låta ett barn sköta din ekonomi och fatta beslut om vad det blir för middag varje dag så ska du hålla tyst.
För varje dag som går blir jag mer och mer upprörd över hur situationen ser ut i samhället jag lever i och hur världen i stort verkar vara i fritt fall. Jag blir förbannad. Jag blir rädd. Jag är så trött på att vara rädd. Rädsla och ilska leder till radikalisering och plötsligt inser jag att jag är en av de som radikaliserats. Det är en bisarr känsla. I sociala medier utsätts jag dagligen för tankar och idéer som triggar ett hat jag inte är bekväm med att känna. Jag klickar mindre och mindre på länkar från tidningar där jag redan vet vilken åsikt som kommer att förmedlas. Jag isolerar mig till viss del socialt då jag inte längre orkar lyssna på vänners idiotiska åsikter. Jag har aldrig varit så vänster som jag är nu. Det är samma sak som hänt i andra änden av den så kallade politiska skalan. Skillnaden är att på den andra sidan bränns flyktingförläggningar och mördas barn. Jag kan tänka mig att betala mer skatt.
Vi som ser oss som vänster måste göra ett uppryck. Vi måste radikaliseras och med det menar jag att vi måste våga ryta ifrån. Vi måste använda våra ord som vuxna. Och vi måste gå ihop med andra vuxna. Vi kan börja med att bjuda hem liberalerna (då menar jag inte partiet med det nya namnet, men många av deras väljare). Vi måste samtala om den samhällskultur vi vill ha och än så länge så är vi fler som vill ha en medmänsklig kultur än tvärt om.
Ur ETC...
Flaskor på gatan
I lördags när jag gick till bussen för att åka till Skatås passerade jag dessa båda flaskor vid 9.30-tiden. Dom stod placerade tydligt och väldigt synligt på en trottoar som många går på för gå till busshållplatsen eller gå till torget. Döm om min förvåning att flaskorna stod kvar 4 timmar senare när jag gick hem. Säkert hade 100-tals människor passerat!
Naturligtvis borde idioterna som ställde flaskorna där från början inte gjort det. Alternativt slängt dom i papperskorgen ca 100m därifrån som man ser från brottsplatsen!
Hur fan tänker folk. Gärningsmännen/kvinnorna tänker nog överhuvud taget inte alls. Men alla andra som gått förbi inkl. mig själv första gången! Jo man tänker nog - jag har inte gjort det, alltså är det inte mitt jobb - inte min förpliktelse att slänga skiten! Det får idioterna som slängt det göra!
Och visst borde det vara så och tyvärr ser inte bara flaskor ”all over the place” utan massa annan skit överallt inte minst cigarettfimpar.
Alla som känner mig vet att jag på intet sätt är bättre än någon annan vad det gäller att följa lagar och regler. Snarare tvärt om gillar jag att bryta speciellt idiotiska lagar och regler. Förresten finns det lag på att man inte får skräpa ner?
Vad som fick mig att slänga glasflaskorna var att jag började tänka ett steg till - på om några småbarn hittade dom och tex slängde dom så dom gick i sönder. Då skulle kanske barnen själva skada sig själva alt. någon bil få punktering, någon hund-katt skada tassarna etc.
Kanske skall man försöka tänka ett steg längre ibland?
Vad menas med att vara eller ha det tråkigt
Jag är inte intresserad av mode och kläder.
Jag är inte intresserad av mat och definitivt INTE av alla dessa urtråkiga matprogram.
Jag är inte intresserad av inredning och absolut inte av alla jävla inrednings- och bygg-program, arga snickaren, äntligen hemma, husförsäljningsprogram………
Jag är inte intresserad av vilket väder det blir - för det blir ändå vad det blir.
Är fullständigt ointresserad av om det varit någon bilolycka någonstans, som inte sällan är förstanyhet i medierna. Hur intressant är det på en skala?
Också faktisk helt ointresserad av om någon blivit nedslagen eller t.o.m. skjuten och hoppar alltid helt över att läsa om det i tidningen.
Är också ointresserad av vad som händer kändisar, kungligheter och deras avkommor.
Jag är heller inte intresserad av musik (men lyssnar på det) och absolut inte att gå på hysteriska stora popkonserten som "alla" andra "måste" göra.
Är också totalt ointresserad av melodifestivalen, Lets dans och andra tillgjorda program där man sjunger, dansar och annat.
Jag är inte heller ett skit intresserad av gamla stora kyrkor och fina byggnader över hela världen. Jag kan bara se alla slavar som inte sällan fått sätta livet till för att bygga skiten/skrytbyggena.
---------------------------------------------------
Däremot älskar jag mitt enkla jobb, min träningsgrupp och är väldigt intresserad av något så tråkigt som politik och naturen.
Älskar också att prata och diskutera med människor både på kafferasterna och inte minst på mina resor i världen och att höra om olika människors livshistoria. Som tex. när jag var i Las Vegas träffade och pratade jag med ett antal uteliggare, när sonen spelade poker. Möte otroligt intressanta människor med ofta grymt tragiska berättelser. Eller i Sydafrika där bl.a. några svarta (”naturligtvis”) tex. passade var sin parkeringsplats och tog betalt istället för våra P-automater. Eller skoputsaren i Adis Abeba som fick 30 kr istället priser 2,5kr för jobbet. Glädjen man kunde se när man gav dom lite pengar, gav nog mig ännu mer glädje.
Iställer för byggnader väljer jag att djur om i världen eller så enkla saker som att på morgonpromenaderna på sommaren se hur "min" ankungar växer mer och mer vecka för vecka
Så det finns faktiskt annat än det ”alla andra” är intresserade av och man behöver inte vara tråkig eller ha ett innehållslöst liv för det!
Nu kommer jag till poängen med tankarna och en sån där jobbig tanke igen.
Jag vill påstå att mycket av det som "alla" är intresserad av mer eller mindre är "påtvingat" av kommersiella krafter genom reklam reklam reklam och gör att det blir viktigt att bli accepterad och vara på ett visst sätt och helst som alla andra i samhället!
Jag kan ju inte säga att det är bättre eller sämre än mina intressen.
Men min poäng är att många inte väljer sina egna intressen och många mår t.o.m. dåligt av bl.a. utseendefixering – pengajakt – bekräftelsebehov etc..
Om "alla" istället brydde sig om sina medmänniskor och inte bara sin familj-sitt fotbollslag-sin religion-sitt politiska parti-sin miljö (inte bara att sin egen lilla trädgård skall vara fin)…
Om ”man” istället var kritisk mot orättvisor, var hjälpsam och försöka var positiv istället för att hitta fel i allt och gnälla om det. Då skulle nog världen vara bättre att leva i.
Vill på inget sätt påstå att jag alltid är ett föredömen.
Jag är tyvärr också inte sällan negativ och gnällig men jag försöker att tänka på det och bättra mig.
Jag är tyvärr också full av fördomar men försöker att vara medveten om det och jobba på det.
Varför babblar jag om detta. Jo någon sa till mig och tyckte att jag inte kunde uppskatta intressanta saker som mode-mat-musik och måste ha ett tråkigt liv.
Detta har gnagt i min lilla hjärna och därför blev dessa tankar nedskrivna på bloggen.
Myter om de höga skatterna..
Svenska skatter är långt ifrån världens högsta. Enligt OECD-siffror ligger de långt under genomsnittet för medelinkomsttagare. För höginkomsttagare är de däremot fortsatt bland världens högsta.
För både medel- och höginkomsttagare ligger skatterna i Sverige långt under genomsnittet. Det visar en sammanställning av OECD-siffror som tidningen Arbetet gjort. Skattetrycket kan mätas på två sätt: Skattekilen är skillnaden mellan kostnaden för arbetsgivaren och det som löntagaren får utbetalt på sitt lönekonto. Marginalskatten är hur mycket en anställd betalar i skatt på den sista intjänade kronan. När det gäller skattekilen för medelinkomsttagare ligger Sverige på tionde plats bland OECD-länderna. Och Sverige placerar sig långt under medel när det gäller marginalskatterna för låg- och medelinkomsttagare. Till och med USA, Storbritannien och Israel ligger högre. Med undantag för just Israel, är Sverige det land i OECD-området som haft störst nedgång i beskattningen på arbete från år 2000 och framåt. Anledningen är främst jobbskatteavdraget som infördes i fem steg av den förra regeringen.
Även kapitalskatter har sjunkit
Men även kapitalskatterna har sjunkit i Sverige. Exempelvis avskaffades arvs- och gåvoskatten 2004, förmögenhetsskatten 2007 och fastighetsskatten 2008.
– De här förändringarna har genomförts av olika regeringar från både vänster och höger. Och det har egentligen skett utan någon större politisk debatt vilket kan tyckas märkligt, säger Peter Englund, professor i finansiell ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, till sajten KIT.
Sett till marginalskatter för höginkomsttagare ligger Sverige dock fortfarande i OECD-toppen. Det är bara i Belgien som de som tjänar bäst betalar mer. Trots de sjunkande skatterna för breda inkomstlager lever bilden av Sverige som ett högskatteland kvar. Men Peter Englund menar att det i dag snarare är tvärtom. Sett till både kapital och inkomster beskattas medelsvensson inte alls särskilt högt.
– Sannolikt var det så att vi i Sverige tidigare stack ut internationellt när vi tidigare hade alla de här kapitalskatterna tillsammans. Men jag tror man överreagerade lite i politiken. I dag vill jag påstå att Sverige sticker ut åt andra hållet som ett av de länder som beskattar hushållens kapital allra minst, säger Peter Englund till KIT.
Statistik -------------------------------------
Marginalskatt
Marginalskatt är den skattesats som betalas på den sist intjänade kronan. Den beskriver hur mycket av en extra intjänad krona som individen får behålla. Uppgifterna avser ensamstående utan barn, år 2014.
Källa: Arbetet och OECD
Låginkomsttagare
OECD-snitt: låginkomsttagare 31,84
Sverige: 28,32 (24:e plats)
Högst på listan hamnar: Belgien 54,92, Tyskland 46,95 och Österrike 44,36
Medelinkomsttagare
OECD-snitt: 36,1
Sverige: 31,86 (24:e plats)
Högst på listan hamnar: Belgien 54,92, Tyskland 52,31 och Irland 52
Höginkomsttagare
OECD-snitt: 40,37
Sverige: 56,86 (2:a plats)
Högst på listan hamnar: Belgien 59,75 och på tredje plats Danmark 56,22
Fotnot: Som låginkomsttagare räknas den som tjänar 67 procent av medelinkomsten. Som medelinkomsttagare räknas den som tjänar 100 procent av medelinkomsten. Som höginkomsttagare räknas den som tjänar 167 procent av medelinkomsten. Medelinkomsten i Sverige låg 2014 på 26 400 kronor i månaden före skatt
