Curres tankar

I nästa ögonblick kan det hända, som bara sker vart 100 år.  (Italienskt ordspråk)

Det är bättre att fråga och verka dum, än att inte fråga och förbli dum. (Kinesiskt)

Att ta medicin är inte roligt, men att ha roligt är bra medicin. (Japanskt)

I går kväll smidde jag tusen planer,  i morse gjorde jag som vanligt. (Kinesiskt)

Måste ju ha med en bild annars blir det kanske lite torftligt...

Bilden får mig att minnas en semester för några år sedan i dom Norska fantastisk vackra fjordarna, när jag satt i en roddbåt och drog upp 40st fiskar (Sej) på en timma.

Varför hittar jag ofta ”tråkiga” tankar?  Skulle kanske var bättre att ha roliga historier hela tiden istället?

Denna gång blev det självmord och självmordstankar. Har ju själv varit inne i den s.k. väggen vilket var bl.a. pga. att jag ville för mycket, jobbade för mycket och hade andra problem i familjen, vilket satta sig på både psyket och även rent fysiskt med enorm trötthet.  Under detta tiden, ett år eller 2, frågade ingen om jag hade några självmordstankar. Självmordstankar hade jag aldrig, men om jag hade haft det skulle det säkert ha hjälpt om någon frågade mig.

Det som fick mina tankar igång idag var när jag hörde på God morgon söndag på TV4 när man presenterade hur satsningen från regeringen på självmordsbekämpning var i jämförelse med trafiksäkerhet. Ynka 3 miljoner satsas på självmordsbekämpning och 150 miljoner på trafiksäkerhet. Betänk då att ca 1500 människor tog sitt liv 2011 och ”bara” 400st dog i trafiken. Skandal. Lika mycket skandal att i princip småpotatis satsas på psykiatri i jämförelse med hur många miljarder som helst på sjukvård. Och det i ljuset av att psykiska problem och utbrändhet numera är väldigt vanligt och mer och mer kan betraktas som en folksjukdom i dagens stressande tuffa samhälle. Varför är det så ini helvete svårt att satsa på förebyggande åtgärder i så många avseenden bl.a. förebyggande sjukvård, hälsovård, psykvård…?  Mitt svar blir att det är så svårt rent statistisk och ekonomiskt att utvärdera förebyggande åtgärder och att det dessutom kommer att lönar sig i längden. Även om ALLA vet att det är enda vägen att någonsin få en möjlighet att riktigt lösa problemen. Ett andra stort problem är naturligtvis att marknadskrafterna är så enormt starka och har sååååååååå mycket pengar och påverkar oss att t.ex. äta massa skit, stressa oss att alltid vara vackra, köpa fina nödvändiga prylar för att vara lyckliga. Halleluja.

Slutklämmen får bli att var inte rädda att prata med människor som mår dåligt, som finns runt dig överallt. Och märker du att någon mår riktigt-riktigt dåligt våga fråga om människan har självmordstankar. Då kanske du kan rädda någons liv och världen bli ytterligare lite-lite bättre.

-------------------------------------

Kan man skämta om allt? Ja det mesta tycker jag, så kunde inte hålla mig från att ta med nedanstående bild som enligt tecknaren har med självmord att göra.

Man tror inte det är sant när man läser hur utbrett våldtäkter av kvinnor i världen är. Vad är det med oss män egentligen. Är vi djuriska varelser som någon kvinna i Feministisk initiativ sa vid något tillfälle. Ja man kan ju börja undra när man kan läsa att det i t.ex. Sydafrika, som anses vara ett av dom värsta länder i sammanhanget, genomfördes ca 500.000 våldtäkter under 2011. I en undersökning 2009 i samma land visade en stor intervju med svart, vita, stadsbor och landsbygdsmän att en 4:e del någon gång begått en våldtäkt och 10 % mer än en gång. När man på andra ställen kan läsa att män i krig för att riktigt förnedra motståndarna systematiskt våldtar kvinnorna. Tänk vad som händer kvinnan om hon dessutom bor i fel land där religionen säger att varje våldtagen kvinna får skylla sig själv och sedan behandlas som pestsmittad.  Vi män kan ju försök sätta oss in i den situationen!! När jag såg ett reportage i TV att en frånskild kvinna i Kenya var tvungen att utföra sexuella tjänster för att över huvud taget få köpa fisk av mannen i fråga. Man har svårt att tro att det är sant…..

Inte nog med att kvinnor i stora delar av världen behandlas fruktansvärt illa på många olika sätt och våldtäkt måste vara det allra värsta att bli utsatt för. Dom diskrimineras på många olika sätt, dom får stå ut med menstruation en gång i månaden, utstå att föda barn, få fysiska problem med klimakteriet i senare delen av livet. Jag är glad att jag hade ”turen” att födas som man även om jag vet att just föda barn måste vara en helt otrolig fantastisk upplevelse trots mycket smärta i själva födelseögonblicket. En fantastiskt euforisk upplevelse som jag som man aldrig kommer att få uppleva.

Samma med pedofili. Här gick man, tillsammans med många andra tränare i Göteborg, bredvid en pedofil i 10-15 år (Viljo Nousiainen) utan att misstänka någonting. Kan verka ofattbart idag. Anledningen är nog att jag och många andra knappt visste vad pedofili var och fanns. Idag vet man bättre och förstår hur många sjuka män i form av pedofiler och våldtäktsman det finns i denna på många sätt sjuka värld.

Visst är det intressant och samtidigt skrämmande hur rykten kan uppstår. Ibland och förhoppningsvis oftast sprids rykten säkerligen av misstag. Någon säger någonting men kanske lite otydligt som sedan lyssnaren pratar med någon annan om. Ni har säkert alla någon gång spelat leken cirkeln, där första personen viskar någonting till personen bredvid och på liknande sätt genom alla 10 personerna i cirkeln. När den 10e personen säger vad den har hört tror den första inte sina öron hur budskapet förändrat.

Om alla rykten bara uppstod av ett misstag skulle det troligtvis inte orsaka någon större skada utan snabbt redas ut. Men helt annorlunda blir det naturligtvis när någon medvetet  sprider elaka rykten. Då är cirkusen snart igång. På detta sätt kan ett rykte med lätthet förstöra för en enskild person eller en hel organisation eller liknande under lång tid. Plötsligt är det i mångas ögon en sanning det någon har sagt. Om det verkligen har hänt är däremot högst osäkert. Kan förstås kanske uttalat sig precis så, men det kan lika gärna röra sig om ett missförstånd. På ett företag kan folk sitta och sura på varsin kant över var dom tror är sant och vägrar lyssna på varandra, när allt egentligen beror på något som är ett missförstånd, skämt eller en lögn eller bara en lite oskyldig överdrift.

Ryktesspridning är därför ett farligt vapen. Det kan användas av dina fiender för att förstöra för dig, men det kan lika gärna avfyras av misstag, av dig själv eller några av dina vänner. Att sprida rykten och skvallra är kanske mänskligt och kan ge en viss maktberusning och känslan av att veta mer än andra. Det är dock alltid ett destruktivt beteende, som leder kan leda till obehag och irritation för någon.

Hur gör man då för att låta bli att sprida ett rykte? Det är enkelt. Först måste man själv vara oerhört försiktig med vad man säger och skämtar om så det inte uppstår onödiga tveksamheter/rykten. Och om man hör något ryckte gäller det att agera direkt genom att ta kontakt med personen eller organisationen ifråga och ställer raka frågor och berättar för dom om ev. missförståndet.
När det giller information är det också viktigt att ALLA parter får samma information samtidigt och inte strategiskt försöka informera en del först och sedan resten senare.

Tyvärr har jag säkert själv varit delaktig i ryktesspridningar. Oftast omedvetet men också kanske någon gång medvetet. Det minsta lilla rykte kan spridas och skapa mycket större skada än man kanske kan tänka sig.

Så mitt sena nyårslöfte får blir att försöka vara noga med sanningen, inte överdriva och inte skämta för mycket som kan misstolkas eller missförstås. Om du gör det samma kanske världen kan bli lite bättre. Försöka duger.

Hur många känner som jag att det äntligen är dags att gå till jobbet igen efter helgen? Förhoppningsvis en större del av er, eftersom jobbet  ju är en stor del av livet. Men är inte så säker på att det stämmer för huvuddelen av Svenska folket. Upplever tyvärr att många på fredag upplever att det äntligen är fredag och man längtar efter att gå via systemet och få supa skallen av sig under helgen för att glömma alla problem man haft på jobbet under veckan. Hoppas jag har fel ”som vanligt” och att även detta bara är en (felaktig) känsla jag har.

Har nämligen ett jobb som jag verkligen älskar. Älskar för mycket tycker nog bl.a. min fru och visst kan det vara så ibland eller kanske mera har varit så. Dessutom alldeles för engagerad enligt inte minst folk i Göteborgs friidrottsförbunds styrelsen. Känner mig i alla fall oerhört priviligerad att ha fått jobbat som idrottskonsulent i stort sett hela mitt liv. Att älska sitt jobb är inget motsattsförhållande till att vara ledig o tycka om sin lediga helg, fritid, semester etc. Det är naturligtvis också viktigt att se fram emot, tycka om och njuta av.

Igår (söndag) var jag lite sjuk men idag har jag inte tid att vara sjuk längre så nu är jag på benen igen och jobbar. Hade jag haft ett jobb jag ”hatade” hade nog sängen varit ett naturligare alternativ.

Jag har naturligtvis också haft korta perioder i livet när jag själv haft en klump i magen varje måndagen när man skulle gå till jobbet. Men det var en kort period när jag provade ett annat jobb i 1 år. Så lite vet jag hur det kan kännas. Jag har också haft perioder i livet när ingenting var roligt under en ganska lång tid men det är en annan historia som vi kanske får ta en annan gång.

Ha en trevlig vecka på jobbet, på dina fria lediga timmar i veckan och se också fram emot en trevlig helg.

Stackars mig. Jag har feber och ont lite här och var. Det är faktiskt väldigt ovanligt att jag är sjuk över huvud taget. Brukar skoja om, med lite allvar i, att det är mina föräldrars förtjänst som lätt mig sova utomhus i barnvagnen oavsett väder och vind när jag var riktigt liten. Dessutom var jag en galen unge i unga år, precis som nu i äldre år, och lekte och sprang omkring i skog o mark dagarna i ända. Var såååå arg när man var tvungen att komma hem o äta t.ex. mitt i en viktig fotbollsmatch grannbarnen emellan. Naturligtvis har arvet också här stor betydelse, men är övertygad om att även levnadsättet i unga år har stor inverkan.

Det är verkligen inte farligt att ibland vara sjuk och jag vägrar att ta massa sprutor mot alla möjliga smittor. Naturen får har sin gång och någon gång skall man ända trilla av pinnen. Det kan ju också vara trevligt att bli omhändetasgen av sin fru med mat o dryck, hinna läsa en god bok och samtidigt få vila upp sig ordentligt. Tror i längden att det inte är bra att vaccinera sig mot dittan och dattan. I framtiden kan det bli att allt är så rent och skyddat att om/när någon större epidemier bryter ut så kommer varken antibiotika eller andra mediciner att bita på kropparna och många kommer därför att stryka med.

Måste vara bra för kroppen att vara sjuk ibland för då blir den starkare. Ungefär som med friidrottsträningen. Man tränar – pressar kroppen för att den skall bli starkar. Det gäller naturligtvis mer som ung människa. Som riktigt gammal är det en annan historia för då är det nog viktigare att överleva än att bli stark för framtiden.

I morgon är det jobb igen och då har jag inte tid att vara sjuk längre…….

En regel infördes för några år sedan att den sjukskrivnes arbetsförmåga skall avgöra om man skulle få sjukpenning eller inte.  Nya sjukförsäkringen omfattar de första 180 dagarna till att börja med, baserat på vilken arbetsförmåga vi har mot det arbete man hade innan sjukskrivningen. Ja det låter väl ok men sedan spårar det ur. För att få ersättning efter 180 dagar är det den generella arbetsförmåga som måste vara nedsatt, oavsett vilket jobb du haft tidigare. I klartext man skall kunna ta vilket jobb som helst och inte kunna neka utan att få straff för det. Dessa stenhårda sjukskrivningsregler där Försäkringskassan kommenderat ut sjuka, arbetsoförmögna och ibland t.o.m. döende människor som vi kunna läsa om är ju rent sjukt, eller hur! Vid årsskiftet presenterades siffror som visade att ca 13.000 människor blivit utförsäkrade under första halvåret 2012. Inte pga  att dom blivit friskare utan för att de 180 sjukdagarna hade tagit slut och dom istället får krypa till det sociala och vädja om hjälp. Snacka om förnedrande. Och allt detta för att försöka komma åt de ändå fåtalet människor som fuskar och inte vill jobba utan föredrar att vara sjukskriva och leva på oss andra skattebetalare.

Ett nytt verktyg håller därför på att arbetats fram där man istället skall bedöma vilken toleransnivå arbetet  har för den som skall kunna arbeta. Stackars den som skall bedöma det inte minst tex den psykiska förmågan, uthålligheten, etc. Man skall inte heller göra bedömningen efter ålder, kön, utbildningen. Lycka till. … Om detta systemet blir bättre, rättvisare och mindre subjektivt kan man bara hoppas, för sämre än nuvarande system kan det i alla fall inte bli. Men fortfarande ”omöjligt” att vara rättvist och objektivt gissar jag.. Hallelulja och lycka till säger jag bara. Sjukförsäkringen riskerar att bli helt och håller behovsprövad och ”en sorts socialbidrag för sjukskrivna”.  Alltså egentligen ingen större skillnad från dagens system, där hårdare krav ställs på de som redan ”ligger ner” och redan har det tillräckligt svårt i livet. Alltså bara ett val mellan best och kolera.

Svårt att få till intressanta bloggar på beställning. Ibland dyker tankarna upp ofta ibland mindre ofta som nu. Därför får ni nöja er med en liten förhoppningsvis rolig historia denna gång i väntan på ny inspiration.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hej, svarar en liten flickas röst i telefonen. - Hej vännen, det är pappa, är mamma i närheten?
- Nej, pappa, hon är uppe i sovrummet med farbror Bosse.
Efter en kort paus säger Gunnar:
- Men du har ingen farbror Bosse, vännen! - Jo det har jag, och han är uppe i sovrummet med mamma!
- Okej då. Jag vill att du gör en sak åt mig. Lägg ned luren, spring uppför trappan, knacka på dörren och ropa åt mamma att farbror Bosses bil precis körde upp på garageuppfarten.

- Okej pappa!

Några minuter senare kommer den lilla flickan tillbaka till telefonen.
- Jag gjorde som du sa pappa.
- Och vad hände?
- Mamma hoppade upp ur sängen utan några kläder och sprang omkring och skrek hysteriskt. Sedan snubblade hon på mattan och föll nedför trappan. Nu ligger hon bara där och hennes nacke har vridit sej konstigt.
- Åh herregud! Farbror Bosse då?
- Han sprang också upp ur sängen utan några kläder. Han verkade jätterädd och hoppade ut genom fönstret och ned i swimmingpoolen. Men han måste ha glömt att du tömde den på vatten för att rengöra den. Han slog i botten och ligger där utan att röra sej.

Efter en lång paus säger Gunnar:
- Swimmingpool? Ursäkta men då har jag ringt fel nummer

Skall man skratta eller gråta? Moderata försvarsminister Sten Tolgfors och många med honom har gjort bort sig kapitalt i Saudiearab-affären. Det tackar vi för.  Hemlighetsmakeri, lögner, misstänkta lagbrott etc. gör att pressen sätter igång drevet. För en gång skull faktiskt befogat och välkommet.

Men nu blir lösningen att SÄPO skall interundersöka militärens misstag. Halleluja. Detta på grund av att det kan vara fara för rikets säkerhet. Hallå. Ungefär lika trovärdigt som när polisen internutreder sig själva. Vem tror på att det blir en trovärdig/objektiv undersökning. Inte jag i alla fall.

Värst av alla drabbas ofta barn i krig

Behövs verkligen alla dessa dyra vapen och dyra militära försvar för Sveriges och landets ekonomi. Mitt svar blir nej. Nej kära Reinfelt du får tycka att som du sa igår – att du aldrig skall ge upp försvarsaffären om det äventyrar ett enda jobb i landet. Men jag tror och hoppas i alla falla att förnuftet skall segra till slut och vi kan gå i bräschen och börja lägga ner hela skiten=militären. Då menar jag både produktion av material och hela försvaret.

Visst är det med stor sannolikhet så att om Sverige slutar sälja vapen till Saudierna så köper dom sina ”nödvändiga” vapen någon annan stans. Jag förstår också att det är ganska stora pengar det är frågan om och som Reinfeldt sa att arbetstillfällen går förlorade.

Här är det inte ekonomi och förlorade jobb det handlar om utan etik och  moral och sunt förnuft som gäller, tycker jag. Och råd har Sverige verkligen. Speciellt om inte alliansen sänkt skatterna med betydligt högre summor än hela den militära budgeten. Om vi någonsin skall kunna få en värld med mindre våld och militär upprustning måste någon gå i bräschen och våga visa att det går att leva utan alla dessa meningslösa vapen.

Sverige lägger idag ut ungefär 35 miljarder om året i militärbudgeten, och har mer än 13.000 tjänstgörande soldater i vår arme. Tänk om vi hade 13,000 aktiva för att stoppa klimathotet, 35 miljarder kronor extra till att förhindra miljöförstöring och att investera i en global klimatomställning i stället.

Statistiken säger att utan jämförelse absolut största militärutgifter har ”naturligtvis” USA, med 6 000 miljarder kronor. USA som ”alltid” har något krig på gång i världen och faktiskt hela 43 % av hela världens totala militära utgifter. Tidigare var det för att stoppa kommunismen i bl.a. Vietnam och nu mera att stoppa muslimerna och bevaka sina ekonomiska intressen inte minst i oljebranschen.

Störst utgifter per capita har just Suidiarabien som lägger över 10 % av landets utgifter på militären (ca 400 miljarder).
Världens åtta kärnvapenmakter, USA, Ryssland, Kina, Storbritannien, Frankrike, Indien, Pakistan, Israel, har tillsammans 25 000 kärnvapenstridsspetsar.

Måste väl ändå erkänna att Sverige har visat bra föredöme redan idag genom att bara använda lite drygt 1% av BNP. Costa Rika och en hel del små nationer har ingen militärverksamhet alls.

För att världen skall vakna tycker jag att Sverige skall våga bli först av dom "stora länderna" att skrota hela militären inklusive SÄPO. Vilken enorm uppmärksamhet det skulle ge världen över och kanske andra länder fattar att det faktiskt går och vågar följa efter. Det är i alla fall min ”utopiska” vision, dröm och förhoppning…..

Var rädd om vår fantastiska natur....