Curres tankar

I framtiden när Zlatan, Messi och Ronaldo gjort sitt och knackar på pärleporten öppnar GUD.

Först gick Messi upp för alla trapporna och knackade på dörren. GUD  öppnar, svarade och hälsade välkommen

- Messi du kan sätta dig till höger om mig. Det blev Ronaldos tur – Gud öppnade igen och sa till Ronaldo att han fick sätta sig till vänster sida om GUD.  Zlatan knackar på och säger innan GUD hinner yttra sig – flytta på dig du sitter på min plats.

Själv skall jag sätta mig på soffan i kväll till vänster om min fru Lena och käkar den traditionella fredagsräkmackan och kanske ta mig en öl eller 2.

TREVLIG HELG….

Hjälp Kostas, Dimitrios och Georgiosodupulopululosos att få det fortsatt bra hemma i Grekland,
de riskerar nämligen hemskheter i sitt hemland som t.ex.
- betala skatt
- behöva gå till jobbet varje dag
- jobba längre om dagarna än 09-15
- inte få sina 14 månadslöner om året
- inte få gå i pension vid 50 års ålder med 96 % av lönen

Ge din gåva redan idag.

SMSa  Souvlaki till 72 500
Sms:et kostar 16 000 kr + ev operatörsavgifter.

Jag blev Blåvittfantast vid födseln eftersom min far höll på IFK Göteborg. Och eftersom dom råkade vara riktigt bra och spela underhållande fotboll på den tiden fanns det ingen anledning att ändra på det. Spelade jag faktiskt fotboll själv i min ungdom. Först hemma gå gården/grusplan/gräsytor etc dygnet runt från 10-11 år och började i ett lag vid 14-årasåldern. Bode i Backa så det blev  Backa IF bl.a tillsammans med mångåriga GothiaCup-generalen Dennis Andersson.  Jag blev faktiskt tillräckligt bra för att få en plats i Pojkstadsloppet (16-åringar) tillsammans med bl.a. Roger Gustavsson (5-faldig svensk mästare i Blåvitt som tränare ett 10-tal år senare) och Kenny Andren som båda spelade just i Häcken på den tiden. En annan liten rolig parantes är att jag och Roger var studiekamrater under gymnasietiden och vi läste bl.a. ryska tillsammans på Lundby gymnasium. Betänk att det var under vänstertiden på slutet av 60-talet då ”alla” var med och demonstrerade mot kriget i Vietnam och kärnkraftutbyggnad.

”Du föds till att bli Gaisare, du fostras till att bli Blåvitt och du tvingas bli Öisare. BK Häcken är det enda lag du börjar hålla på genom ett personligt val.”

Står det på Häckens hemsida och det stämmer helt in på mig och min situation.

Egentligen borde jag ha bytt favoritlag för länge sedan. Betänk att jag bott på Hisingen hela mitt 58 åriga liv utan 3 år i USA under universitetstiden. Men på 60-70talet fanns det inga andra lag än  Blåvitt-ÖIS-GAIS att välja på.  Häcken fanns ju inte riktigt på kartan på den tiden även om laget bildades 1940 men låg i div 5 under 1970-talet.

Jag minns tex när min far tog med mig på matcherna och jag fick sitta på hans axlar. Det var riktig familjefest på matcherna och jag kan inte komma ihåg att det förekom några som helst bråk varken så tidigt eller när jag gick själv med kompisarna  och hejade på Blåvitt under hela 70-80-talet oftast på Nya Ullevi.

Jag har alltid tyckt om att hålla på de små föreningarna/svaga människorna som ofta är underdogs.  Jag tycker om att protestera mot orättvisor och felaktigheter i samhället-världen-idrotten och i andra sammanhang och detta har säkert haft betydelse för att välja ett nytt favoritlag.

Och nu är jag så d-a trött på att när man kommer till Nya Gamla Ullevi är det ofta det första man ser hur många poliser som helst för att idioter från olika klubbar skall slåss istället för att titta på underhållande fotboll. Det viktigaste är inte att se trevligt underhållande fotboll längre hos fanatikerna i respektive lag – nej det viktigaste är att respektive idioters lag skall vinna med alla medel både på och utanför planen.

Man blir nästan rädd och absolut förtvivlad när man hör uttalanden som fotbollsspelaren Alexander Östlund i Hammarby. ”Som fotbollsspelare är du en typ soldat. Du skall gå ut och vinna kriget. Du skall gå ut på plan och dö för din tränare. Men det typen av mentaliteten saknar vi”

Idag är det svårt att motivera familjer att gå på Gamla Ullevi och titta på fotboll speciellt när Stockholmslagen är på plats.

Idioter o fanatiker får bestämma och vanliga människor vågar inte stå emot. Ta tex det kanske utmärkta initiativet att slå ihop GAIS-ÖIS-Häcken till ett riktigt storlag. Bra eller dålig ide, vad vet jag? Men diskussionen han inte ens börja eftersom några enstaka fanatiska fotbollsidioter hotar initiativtagarna till den grad att dom inte ens vågade gå vidare med förslagen. Ni kommer säkert ihåg hur idioterna kom rusande in vid den första presskonferens som visades på TV.

För bara ett 30-tal år sedan visste man knappt var en pedofil var -  inte jag i alla fall. Troligtvis fanns dom kanske i samma antal som idag! Men idag är det ingen tvekan om att det finns helt ofattbart många människor med alla möjliga sjuka sexuella dragningar. Det är ju ingen tvekan om att Viljo Nouisianen var pedofil.  Det är heller ingen tvekan om att otroligt många tjejer blivit våldtagna men tyvärr sällan får rätt i domstol pga. att bevisbördan att ord står mot ord. Detta är vi alla väldigt eniga om hoppas jag.

Men är svår frågan är var går gränsen för sexuella trakasserier i dag? Enligt många experter är det den antastades känslor som helt avgör. Så när jag inte kan låta bli att titta ner i kvinnors urringningar ”en sekund för lång tid” och kvinnan känner obehag av det har jag då utfört en sexuell trakasseri?

Jag inbillar mig att människan fortfarande har en viss del ”naturliga djuriska  instinkter ” kvar från evolutionen som övriga djur i världen. Vad är normalt? Det finns naturligtvis i sexuallitet som i allt annat ett normaltillstånd och ytterligheter åt båda hållen. Pedofili, våldtäkter och andra grova sexuella trakasserier är naturligtvis extrema "sexuella" mänskliga ytterligheter. Den andra ytterligheten kanske är att man helt förtrycker eller helt enkelt inte har/saknar några sexuella känslor alls.  Men var går gränsen?

Kan verkligen den anklagande kvinnans/mannems känslor helt avgöra vem/vad som är rätt och fel? Det måste ju finnas kvinnor/män med väldigt stor onormal sexualdrift och motsvarande kvinnor/män som mer eller mindre hatar sex. När jag då tittar ner i en kvinnas urringning ”en sekund för länge” eller dylikt och hon tycker jag utför en sexuell trakasseri. Är det då helt hennes känslor som avgör ? Kan jag då dömas för sexuella trakasserier ? Detta även om det på inget sätt var min avsikt? Vet att jag verkligen hårddrar det men var går gränsen ?

Känslor är oerhört svåra saker. Att se att någon brutit benet eller blivit misshandlad rent fysiskt är ofta lätt att avgöra. Men känslor och inte minst sexuella  är helt omöjligt att se och därför otroligt mycket svårare att avgöra inbillar i alla fall jag mig.

Något annat som är oerhört  svårt är att ”den allra minsta” form av sexuella trakasseri  kan göra att  man blir stämplad för livet, inte minst av allmänheten. Jag råkar känna en vän som vid skilsmässa blev anklagad för sexuella handlingar på deras gemensamma 6-åriga dotter av hans fru. Mannen blev omedelbart fråntagen rätten att träffa sina barn under utredningen. Att mannen var oskyldig och fick rätt efter 5 år av diverse rättegångar hjälpte honom föga. Under de 5 åren hade hans f.d. fru gott om tid att hjärntvätta barnen om att pappan var en hemsk människa.  Idag är det en nedbruten och alkoliserad människa.

Det hemska är tycker jag att t.o.m. en mycket hårfin-tveksam-falsk anklagelse får så enorma konsekvenser för den anklagade.  Tro nu på inget sätt att jag på något sätt försvarar sexuella trakasserier på något sått. Men var går gränsen?  Vid den minsta lilla antydan om sexuella trakasserier kan man bli dömd ”på livstid” inte minst av allmänheten.  En del andra grova kriminella brott kan drabba många människors liv enormt mycket som tex grova ekonomiska brott. Mördare kan botas med vård men tydligen kan man inte botas från de allra minsta formen av ibland tveksamma sexuella trakasserier, eller?

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sexuella trakasserier  enligt    

Sexuella trakasserier kan innebära allt från kränkande kommentarer och blickar till att någon sprider rykten eller tar på dig när du inte vill. Det är bara du som kan avgöra om du blir trakasserad eller inte. Ingen ska behöva utsättas för trakasserier, oavsett om de handlar om sex, kön, sexuell läggning eller något annat.

Sexuella trakasserier handlar om alla typer av kränkningar som anspelar på sex. Här är några exempel:

·         Någon ger dig obehagliga blickar, visslingar eller kommentarer som anspelar på sex.

·         Någon sprider rykten om dig som har med sex eller din kropp att göra.

·         Någon tar på dig på ett sätt som känns obehagligt.

·         Någon kallar dig för något som anspelar på sex och som du upplever kränkande.

·         Någon skickar oönskade meddelanden till dig, till exempel mejl eller sms, som anspelar på sex.

·         Någon visar upp sexuella bilder, till exempel porrbilder, mot din vilja.

Ibland kan gränsdragningen kännas svår. Det kanske börjar som något välmenande, men går över till något obehagligt. Till exempel då en vänskaplig kram går över till en obehaglig närkontakt när den du kramar plötsligt börjar trycka sin kropp mot din. Eller då någon lägger en hand på din axel på ett sätt som till en början känns helt naturligt, men känns mindre naturligt när handen börjar glida ner över ryggen och smeka dig. Oavsett hur det går till är det du som avgör om du blir trakasserad eller inte. Känns det kränkande så är det kränkande.

Ibland kan det vara svårt att skilja på trakasserier och det ”normala” spelet mellan kvinnor och män. Det som någon tycker är roligt kanske du uppfattar som kränkande. Men det är bara din upplevelse som räknas. Det du uppfattar som kränkande är också det.

Jag stödjer diverse organisationer som förhoppningsvis hjälper att göra Världen lite bättre. Jag tror och hoppas i alla fall att jag gör LITE nytta. Om inte annat så gör det nytta för mitt eget samvete. Många kommer säkert tycka att det bara är en massa skryt jag skriver och pengarna kommer ju ändå inte fram, men då tror jag ofta att man egentligen inte vill chansa på att ”förlora” några surt förvärvade kronor och har det som en ursäkt.

Vad kan man då göra ?

Man kan stödja olika organisationer genom att bli medlem och betala en årsavgift alternativt en summa i månaden. Själv har jag valt att vara medlem i och på så sätt stödja organisationer ekonomiskt men inte minst oppositionsmässigt samtidigt. Läkare utan gränser, Världsnaturfonden, Bris, Unicef, Amnesty, Drogfri skola, Rökfri generation ........

Man kan köpa el genom GodEl som på detta sätt kan dela ut 330.000/månad till välgörande ändamål. Det kostar mig ingenting eftersom Elkostnaden är likvärdig med alla andra bolag.

Har ett fosterbarn i Kenya sedan 5 år tillbaka som kostar ”ynka” 250kr i månaden. För det får jag mycket glädje när breven dimper ner ungefär en gång per kvartal där han berättar om sin utveckling både i skolan o fritiden. Till jul och födelsedagen skickar man en extra valfri summa (500kr). Vanligtvis går pengarna till mat, kläder men nu senast hade han köpt en get för pengarna.

Jag och min fru är s.k. stödföräldrar och tar hand om en autistisk utvecklingsstörd kille en gång i månaden. Något av det bästa och roligaste jag gjort i senare delen av livet. Rekommenderar er att prova. Det behövs massor av stödföräldrar.

Nu tror ni kanske att jag har en hög lön som kanslist i Utby IK. TiiHii.  Nej, jag har väl en medellön i samhället , tror jag dvs. 24.500 före skatt och ca 16.000 kr ut.  Har jag råd med detta? Jag prioriterar detta i livet och mår bra av det och blir lyckligare, hoppas och tror jag i alla fall.  Andra prioriterar att samla pengar på hög, till pensionen, till sina barn, till ny flott bil, nytt flott hus, resor till värmen, och/eller till shoppande av kläder och skor, etc. och det är ju ett val man gör som jag har svårt att förstå. Men så är det.

Eftersom jag inte bryr  mig så mycket om flotta bilar, min pension (det löser sig), kläder, bilar så har jag råd med några 1000-lappar till annat än mitt eget leverne. Jag tycker egentligen att det är en förbannad plikt att hjälpa andra som inte haft samma tur som mig att födas frisk (någorlunda i alla fall) i ett tryggt land (någorlunda i alla fall) som Sverige.

Såg ett TV program för ett tag sedan där man talade om lycka. En man hävdade att om man tjänade 30.000kr eller om det var 40.000kr/mån så har man tillräckligt för att tillgodose ”alla” basala behov som mat, boende, hygien och också råd med att spara lite pensionen, till semesterresa eller liknande. Men om man tjänade 400.000kr/mån blev man inte lyckligare snarare tvärt om hävdade han eftersom man då bara oftast har finare bil, hus, kläder och åker längre på semestern. Dessutom får man ”problem” med hur man på bästa sätt investerar pengarna.  Tror det kan ligga en del i det. Är ju svårt att sätta sig in i eftersom man troligtvis aldrig kommer att vara i den situationen. En annan intressant fråga är om man helt plötsligt lyckades komma över massa miljoner på något sätt skulle man då ändra sin personlighet och tänka som många välbärgade människorna? Tror inte det men man vet aldrig.

Men då undrar man ju hur de ”höga” herrar/kvinnorna på t.ex. storbankerna tänker när dom inte är nöjda med  700.000 i månaden utan dessutom  behöver en bonus så dom orkar motivera sig att arbete ordentligt. Ännu  otroligare är hur dom tänker som ger dessa människor lönen och sedan försöka motivera det så det verkar rimligt för oss vanligt folk. Vad skall dom med alla pengarna till undrar man. Nu fick jag med detta igen,  en av mina hjärtefrågor . TiiHii.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lycka enligt Wikipedia,

Lycka är en känsla av varaktigt välbehag. Under de senaste decennierna har ett forskningsfält växt fram, lyckoforskning, som undersöker vad som skapar lycka i människors liv.

Lycka är ett belöningssystem som används för att premiera ett leverne i vilket våra behov tillgodoses. Lycka är därmed inte ett mått på framgångsrikhet då en framgångsrik person fortfarande kan vara olycklig. Undersökningar visar att människor i rika länder inte är lyckligare än dom i fattiga. Inte heller har stora lotterivinster, allvarliga sjukdomar eller materiella ting någon långvarig effekt på människors lycka. Exempel på några faktorer som har långvarig effekt för hur lyckliga vi känner oss är personlig status och respekt från andra människor samt att ha ett fördelaktigt utseende. Förutom miljöfaktorer så finns det stora individuella genetiska skillnader mellan olika individer som påverkar nivån av lycka. En majoritet av befolkningen anser sig vara lyckliga. Något som kan tyckas lite motsägelsefullt är att de flesta även tror sig vara lyckligare än dom flesta andra.

Lycka kan vara att flyga drake. Förresten har ni sett filmen Flyga drake – En mycket sevärd film..

Alla vet vi  ju vilken fantastisk höjdhoppare han var. Men det är inte därför jag högaktar honom i första han utan mer alla andra fantastiska kvalitéer Stefan besitter.

Stefan tävlade under hela sin karriär för sin moderklubb Kils AIK friidrott i alla tävlingar förutom när han hade landslagsdräckten på sig. Stefan inledde alla säsonger med att tävla på hemma-arenan Sannerudsvallen i Kil. Snacka om klubbkänsla. Stefan tränades under hela sin karriär av sin egen far, Johnny Holm, vilket många förståsigpåare ifrågasatte. Man måste ju ha en ”proffstränare” för att lyckas. Men Stefan stod på sig och bevisade att det visst gick bra. Tränarens roll är viktig men enligt mitt mycket övervärderad. Stefan är ett bevis att den egna personliga drivkraften är minst lika viktig. Stefan Holm är bara 181 centimeter lång/kort vilket även det ifrågasattes av ”expertisen” att vara tillräckligt för att nå världstoppen. Stefan tillhör den mycket lilla skara som hoppat 50 cm eller mer över sin egen längd och bevisade igen att det var möjligt att bli bäst i världen trots det. Till skillnad från många andra som säkerligen gett upp på vägen.

2004 med OS Guldmedalj och Jerringpriset

Samtidigt ställde Stefan Holm alltid upp för sin klubb, sin stad och inte minst för sitt land i div landskamper alltid med glädje. Det som kanske är allra mest beundransvärd är att han stannade hemma i Sverige och gjorde rätt för sig genom att betala sin skatt som alla andra höginkomsttagare i landet. Detta utan att aldrig kritisera det utan alltid tala väl om Sverige och landet han bodde i. Till skillnad från en del andra som inte vill skatta för sina miljoner utan bosätter sig utomlands och på det sättet inte är villig att bidraga till vår gemensamma välfärd.

Dessutom är Stefan superintelligent utan att även i detta sammanhang någonsin framhäva det och bli högfärdig. Detta visade Stefan inte minst i TV-programmet På spåret där han "naturligtvis" vann och även visade prov på humor. En mer "perfekt" människa är svår att hitta. Nästan i klass med Nelson Mandela.

46 miljoner amerikaner levde i fattigdom förra året. Så många människor har inte varit fattiga i USA sedan regeringen först började publicera statistik 1959.

Nästan var sjätte invånare lever i fattigdom. I den svarta och latinamerikanska befolkningen är 25 procent fattiga. Tröskeln för fattigdom ligger för en tvåbarnsfamilj på 22 000 dollar, ungefär 147 000 kronor.

Den första o största orättvisan sker direkt vid födseln. Spännande. Kommer man att bli född av 2 fattiga aidssmittade i afrikaner ,bli multihandikappad i Brasilien, av prinsessan Viktoria eller "bara" av en helt vanlig normalintelligent medelsvenson? Det bestämmer man ju inte själv, eller hur! Därefter avgör miljön, arv och uppfostran genom dina föräldrar till mycket stora delar vilken människa du formas till, eller hur!

Med detta i bagaget har man naturligtvis också ett eget ansvar att göra det bästa efter av de förutsättningar man fått (kanske 15-20 % kvar att jobba på). Att en stor del människor sedan påstår att allt hänger på en själv är helt obegripligt för mig. Kanske inte konstigt att det ofta är de människor som haft turen och fått det bra direkt efter födseln och i uppväxten som klagar på dom som inte haft samma tur. För tur är det!

En helt annan orättvisa bland de som haft turen från början är lönesättning för olika arbetsinsatser. Vår statsminister är verkligen värd sin lön på drygt en miljon per år, tycker jag faktiskt. Och han borde sätta standarden för övriga höginkomsttagare i Sverige. Bl.a för det enorma ansvaret (ansvar skall ju betalas bra enligt förståsigpåarna i samhället) han har. Att vissa generaldirektörer i statliga verk (tex Systembolagets Anitra etc) har mycket bättre betalt än stadsministern är helt obegripligt. För att inte tala om bankdirektörer, SKF-, Volvo-, Vattenfall-chefer etc, etc med ibland upp emot närmare  10-tals miljoner i grundlön och inte sällan behöver en bonus för att orka jobba ordentligt.

För att inte tala om dom spelar i Frölunda Indians bl.a. tidigare målvakten (Johan Holmqvist) som hade 5 gånger så mycket betalt som stadsministern. Men dom stackarna ishockeyspelarna har ju sån press på sig nu! Vilken vanlig arbetslös, lågavlönad arbetare har inte en press på sig kanske varje dag för att få det att gå runt. Vem tycker synd om ishockey spelarna. Inte jag i alla fall.