Såå bra
Tålamod och långsiktighet
Vill påstå att tålamod och långsiktighet är två av de viktigaste ingredienserna i friidrott för att nå riktigt långt som senior inom friidrotten. För det är väl dit vi alla idrottsledare/tränare vill att våra aktiva skall komma?! Ja förresten gäller det även i vanliga livet som studier, få jobb, hitta lägenhet etc., etc., Bara valet av föräldrar kan vara viktigare och med det menar jag de gener man föds med och det är ju inte så mycket man kan styra över själv.
Tycker det är tragiskt att se så många talanger som stressas och hetsas i unga år med alldeles för mycket kvalitetsträning och till att göra bra resultat redan som 13-14-15-16-17 åringar. Det värsta är dom som genom föräldrar och tränare har som kortsiktiga mål att kvala till Ungdoms-VM; vinna Götalandsmästerskap som 13-14 åringar; vinna Ungdoms SM som 15-16-17-åringaroch/eller jagar tex Svenska och/eller Distrikts åldersrekord, inte sällan med forcerad träning med stora kvalitetsinslag. Till vilken nytta?
Visst är det kul under resans gång för de duktiga och tidigt utvecklade ungdomarna, så länge det går bra. Men alla, och jag säger alla, stöter på motstånd i form av skador, ”oförklarliga” resultatdippar eller dylikt. Och då står inte minst föräldrar, tränare, farmor, skollärare, kompisar, etc och undrar vad som hänt och vad som är fel. När det i själva verket inte hänt något konstigt alls mer än att den tidiga mognaden har kommit ikapp och man har en helt naturligt stopp/trappsteg i utvecklingen. Då infinner sig inte sällan, som ett brev på posten, tveksamhet om sin egen kapacitet, träningsmetod och annat. En klok tränare förklarar det för den aktiva. Om inte den aktive förstår, är det tyvärr inte långt kvar till försämrad lust, mindre inspiration, sämre självförtroende och istället infinner sig prestationsångesten. De ungdomar som då inte har en omgivning som förstår och förklarar att det är en helt naturlig utveckling slutar tyvärr ofta alldeles för tidigt.
Den kloke Per Crona vill påstå att innan man är i 20-årsålder kan man inte avgöra om en aktiv kommer att gå hela vägen oavsett hur lovande/duktig vederbörande är på vägen dit.
Det kanske låter tråkigt men under pubertet och upp till kanske 15-16-17-årsåldern utvecklar man normalt ändå beroende på normal tillväxt etc. Kanske inte lika fort som med forcerad kvalitetsträning men i längden på ett mycket bättre jämnare sätt. Tyvärr finns det alldeles för många ”välmenande” föräldrar som tror att man måste vara duktig redan i unga år och träna hårt hela vägen redan i unga år för att bli bra som senior. Det kan man kanske ha en viss förståelse för av ren okunnighet? Men tränare som hållit på ett antal år borde förstå bättre och jag tycker det är oförsvarligt att förstöra unga talanger med alltför tidig hård psykisk press och forcerad kvalitetsträning. Visst någon kanske kan överleva och även utvecklas som senior men det är i så fall undantagen som bekräftar regeln.
Tycker Curre Ljung
Mera kloka ord från M-P BOËTHIUS
Fördummandet tar friheten ifrån oss
Anorektiskt nedskurna medier krymper berättelsen om världen: kändisar, mode, brott, trädgård, kändissjälvmord, tävlingar (dit räknas nu politiken), våld, matlagning, smink, terrorism och trender. Sådant som genererar reklam eller rädsla.
Häromdagen försökte jag läsa en understreckare på Svenska Dagbladets nätsida, en mycket kvalificerad text som krävde koncentration. Men reklamattacken av små bilar som körde omkring ovanför texten och var omöjlig att ta bort gjorde läsandet omöjligt. Jag borde alltså ha kopierat texten för att få läsa den i lugn och ro. Istället övergav jag den. SvD:s bristande respekt för läsarna fick mig att tappa lusten. Den regim vi lever under förbjuder graffitin, den betraktas som ett brott, men tillåter en aldrig tidigare sedd hemsökelse av reklam på livets alla områden, på alla en gång befriade ytor. Graffitin säger oss ibland, oftast med humor, hjärtskärande sanningar, men den är förbjuden. Reklamen, som ofta störtljuger (alla rynkor borta på sju dagar) är tillåten överallt: fasader, media, public service, all världens ytor, Facebook, Twitter, mobilen, dold i bloggar och så vidare i all oändlighet. Vad händer med människor som ständigt utsätts för detta tilltal?
I takt med att medierna sparkar eller pensionerar kvalificerade journalister och förytligar och idiotiserar berättelsen om världen – allt för att tjäna pengar på anorektiskt nedskuren medieprofessionalism och flirta med reklamköparna – krymper berättelsen om världen: kändisar, mode, brott, trädgård, kändissjälvmord, tävlingar (dit räknas nu politiken), våld, matlagning, smink, terrorism och trender. Sådant som genererar reklam eller rädsla.
Häromdagen hörde jag en journalist i Sveriges Radio ställa Miljöpartiets Åsa Romson till svars för att Sverige skulle förlora jobb om deras idé om miljöskatter blev verklighet. Denna journalist låtsades inte om att världen står vid avgrundens rand, att miljöförstörelsen redan har gått för långt, att miljöskatter är välkommet men dock bara en droppe i havet. Inte Åsa Romson heller, antagligen för att skrämmeri inte genererar röster. Hon försvarade miljöskatterna med att de tillslut skulle generera grön tillväxt, men vågade ännu inte säga som det är.
Det är redan bevisat att tillväxt, så som kapitalismen och liberaler hyllar den, är en totalt omöjlig utväg. Vi kan inte fortsätta att slakta jorden i jakt på grundämnen, mineral, gas och olja, den tiden är förbi. Men de flesta journalister, politiker och konsulter fortsätter som vanligt, letar efter nyckeln under gatlyktan fast den tappades bort i det stora mörkret.
Just nu lever vi i en tid där praktiskt taget alla tiger eller accepterar lögner, för att tjäna pengar eller få röster eller för att få behålla jobbet. Maktmänniskorna i EU har gjort ett katastrofalt jobb; fredsunionen har skapat ett alleuropeiskt missnöje, grogrund för den fascism den var menad att motverka. Och nu har de mage att inleda en maktkamp om chefsjobbet i EU! Alliansen har bringat Sverige i förfall – järnvägen är en politisk kollaps, medan miljarder läggs på nya bilvägar runt Stockholm. Bostadsbristen är skapad för att hålla uppe priserna. Arbetslösheten bland de unga är skapad för att hålla nere lönerna, man kallar det marknadsstyrning. Skolan har använts för att segregera folket, för fördumning och som guldgruva för riskkapitalister.
Jag hörde en filosof på BBC som trodde att i framtiden kommer det bara att finnas fem globala universitet för eliten. En elit som ska lära sig skriva, läsa, forska och tänka – men resten ska inte ”behöva” det utan utrustas med datorer som ”lärare” och, för att slippa tänka, kunna knappa sig till svar på alla frågor. Svar som är formade för att gagna marknaden och denna elit. Fördumning som ideologi och affärsidé. Och marknadens retorik är ännu inte genomskådad. När man säger ”se upp, de vill fördumma oss!” så säger PR-folket att det är ”folkförakt”, fast det är precis tvärtom. Exakt som det gestaltades i Orwells bok 1984, i propagandan från sanningsministeriet: ”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.” Är vi inte där, med råge?
USA (och Europa) bedriver krig mot terrorismen, som garanterar att de alltid kommer att vara i krig, eftersom makten behöver krig för att legitimera sin makt. Men det är fred i USA och Europa, det är bara i Pakistan och Jemen och Afghanistan och så vidare som drönare mördar terrorister. ”Krig är fred”. Alltfler människor har fåtts att tro att total övervakning från makten och marknaden, NSA, Google, övervakningskameror, FRA, Facebook etcetera betyder trygghet. ”Frihet är slaveri”. Och, tänker jag, makten tycker att ”folkbildningen” gått för långt, den ska de absolut inte satsa på i framtiden, den är kontraproduktiv för marknaden. ”Okunnighet är styrka”. Men jag misströstar inte, det gör jag aldrig. Folken tar sig alltid fram tillslut. En visdom inför framtiden är denna: Bara de som absolut inte vill ha eller strävar efter makt, ska få makt av oss.
