När jag var sexton år arbetade jag extra på en restaurang. Tillsammans med mig arbetade en svart kille, några år äldre än jag själv. Någon av de första dagarna på jobbet frågade jag honom nyfiket vilket land han kom ifrån. Han blev rasande. Det visade sig att det jag tolkat som en kraftig brytning var jönköpingsdialekt, samt en ovana att prata fort och slarvigt. Och han var väldigt trött på att ständigt svara på frågor om sitt etniska ursprung.

JAG HAR SÅRAT andra människor om och om igen under mitt liv. Några gånger för att jag har varit arg och dragit till med något jag vetat att den andra skulle ta illa vid sig av. De allra flesta gångerna har det i stället varit helt oavsiktligt. Jag har varit okunnig, uttryckt mig klumpigt, inte hunnit tänka mig för. Så är det i möten mellan människor. Hur väl vi än vill blir det fel ibland. Men de senaste åren tycker jag mig ha märkt en ökande ovilja att tolka andra människor välvilligt. I olika sammanhang, både i etablerad media, på sociala forum på nätet och i det verkliga livet har jag sett en accepterad och ofta ivrigt påhejad hetsjakt på personer som uttrycker sig fel. Av rädsla för att andra människor ska tro att jag tycker att redan utsatta människor ska lära sig att tåla andras fadäser, och inte ta vid sig, så har jag inte formulerat mig i ämnet. Knappt ens tänkt tanken färdigt.

MEN FÖRRA VECKAN skrev Aftonbladets Åsa Linderborg en rasande debattartikel, där hon berättar om hur några offentliga personer råkat ut för uteslutnings- och hatkampanjer, som fortsatt även efter att de bett om ursäkt. Andra, som försökt visa solidaritet, har fått höra att de borde hålla tyst eftersom de inte vet något om hur det är att vara förtryckt. Linderborg skriver: ”Men vilka kamper får jag som vit heterosexuell människa då vara med i? Vad vinner kampen på att Tomas Ledin stannar hemma och håller käft? Alla erfarenheter går inte att förklara för andra, men vi måste lita på att alla ändå har ambitionen att förstå.”

I stället för att försöka få människor att lära nytt och tänka om så är alldeles för många alldeles för pigga på att hänga ut, håna och förlöjliga dem som säger eller gör fel, oavsett vilka skälen är. Ursäkter godtas inte. Det är ett evigt rullande i tjära och fjädrar som gäller. Människor som försöker visa solidaritet får höra att de borde skämmas. I stället för att lyftas upp till att handla om normer och strukturer fastnar kampen i personliga motsättningar och offentliga skampålar.

ALLA RÅKAR VI säga eller göra fel ibland och det är rimligt att bli arg när man upplever sig diskriminerad eller fördomsfullt bemött. Men jag önskar verkligen att folk var mindre ivriga på att mata och odla sitt hat. Ilska är jättebra som startmotor men ofta väldigt dåligt som medel för att åstadkomma något hållbart på sikt.

Kloka råd ger kloka barn.
Du kommer ångra dig om du inte berättar det här för dina barn.
Och de kommer att tacka dig om du gör det.

1. Du kan aldrig nå ditt mål om du inte försöker.
Precis alla saker du och alla andra människor på den här jorden lyckats genomföra har börjat med ett försök. Alla!
Kommer det motgångar, vilket det kommer att göra, innebär det inte att du behöver ge upp. Författaren JK Rowling blev refuserad av 12 förlag innan hon hittade ett som ville ge ut Harry Potter. Miljontals barn hade gått miste om oerhört betydelsefulla böcker om hon hade gett upp.

Låt inte din hjärnas föreställningar övertyga dig om att vissa saker inte är möjligt. Det finns många vuxna människor som begränsar sig själva varje dag. Exempelvis ser de någon som står på händer och säger ”det där skulle jag aldrig kunna göra”. Men det är inte sant. Är du fullt frisk kan du med rätt vägledning lära dig att stå på händer. Ofta handlar det om att du måste känna din rädsla och våga ändå.

3. Använd solkräm.
Forskarna har konkreta bevis för att solskyddsmedel i unga år skyddar mot hudcancer senare i livet. Dessutom slipper du bränna dig och bli skrynklig i förtid.

4. Hitta det som känns meningsfullt för dig.
Det är inte meningen att hela livet ska vara en enda lång kamp. Du mår som allra bäst när du känner att du gör någonting som känns meningsfullt. Satsa på det som känns rätt. Gör något som känns värdefullt för just dig, välj inte bara det enklaste alternativet eller det som ”alla andra” gör. Om du jobbar på bank men egentligen vill bli vildmarksguide kommer du garanterat att bli olycklig. Bli vildmarksguide!

5. Jag tror på dig, men det är inte det viktigaste.
Det viktigaste är att du tror på dig själv. Att ha ett bra självförtroende handlar om hur bra du tror dig själv vara på att klara av olika saker. Vid 3 till 8 års ålder är självförtroendet hos barn som bäst. Då är det viktigt att bekräfta barnet (”jag ser att du …”) och ge valmöjligheter så att barnet känner att det är med och påverkar (”nu ska ska vi göra det här, vill du välja den här eller den här?”).

6. En negativ inställning försvårar livet.
Att ägna livet åt att klaga över saker är inte kul. Ändra frasen ”jag måste” till ”jag ska”. Som förälder kan du alltid välja din inställning och det du väljer kommer att färga av sig på dina barn. Forskning visar att positivt tänkande kan göra människor både smartare (!) och friskare.
Författaren Elizabeth Gilbert har sagt: ”Du måste lära dig att välja dina tankar precis på samma sätt som du väljer dina kläder varje dag”.

7. Förändring behöver absolut inte varje dåligt.
Livet förändras hela tiden. Hur bra eller dåligt vi har det exakt i den här stunden så kommer det att förändras, det kan du vara alldeles säker på. Har någonting gått dåligt? Har du misslyckats? Har du fått underkänt i ett prov? Kommit försent? Släpp det. Fokusera på vad du kan göra och inte på du borde ha gjort i stället.

8. Oroa dig inte i onödan.
Fråga dig själv? Är det här någonting jag kan påverka eller inte?
Kan du påverka det? Gör det.
Kan du inte det? Släpp det.
Det är tips som du som förälder också bör ta till dig. Barn är inte dumma, de känner av sina föräldrars oro.

9. Lyssna på din magkänsla.
Känner du någonstans nere i maggropen att saker och ting inte riktigt står rätt till? Lyssna på den känslan! Undersökningar visar att framgångsrika människor fattar över 90 procent av sina beslut på magkänslan. Tyvärr är det vanligt att många i dagens stressiga samhälle kör över den och följderna blir att de tvivlar mer på sig själva. Bli inte av dem – lyssna noggrant!

10. Sluta aldrig vara barn.
Det är hälsosamt att vara barnslig. Det roliga behöver absolut inte ta slut för att du är över 30 och har ett viktigt kontorsjobb. Du kan fortfarande hjula på gräsmattan, äta tårta till frukost och hoppa jämfota av glädje.

11. Behandla människor med kärlek och respekt.
Missa aldrig en chans att ge någon en komplimang eller ett leende. Det kostar dig ingenting och du kommer att få så otroligt mycket tillbaka.

12. Alla är nybörjare någon gång.
Säg inte nej bara för att du inte kommer att vara bra från början. Att våga vara nybörjare är modigt. Dessutom är det en bra träning i ödmjukhet inför dig själv.
Här är du som förälder en viktig förebild. Vad vågar du pröva på som du är riktigt usel på? Salsa? Surfning? Målning? Rullskridskor?

13. Du kan aldrig veta allt.
Lev med ett öppet sinne. Du kommer aldrig att veta allting om allt. Lyssna på människor som tänker eller gör saker annorlunda, chansen är stor att det finns någonting du kan lära dig.
Winston Churchill lär ha sagt: ”En fanatiker är en som inte kan ändra sig”.

14. Det är misstagen som lär dig om livet.
Misslyckades du? Bra! Kom ihåg att ingenting någonsin är precis så dåligt som det verkar. Det finns en livsvisdom gömd i varje erfarenhet. Ta lärdom av den amerikanska psykologen B.F. Skinner som sa: ”Ett misslyckande är inte alltid ett misstag, kan det helt enkelt vara det bästa man kan göra under omständigheterna. Den verkliga misstaget är att sluta försöka”.

15. Kärleken är oändlig.
Tro aldrig att det finns ett stopp för hur mycket kärlek du kan känna. Kärlek kommer aldrig att vara någon bristvara – slösa med den så gott det går!

16. Uttryck dina känslor.
Att kunna säga ”jag älskar dig” och att lära sig att på ett sansat sätt uttrycka olycka och frustration är en nyckel till hälsosamma relationer i framtiden.

17. Livet kommer inte att vara som på tv.
Ett av Bill Gates tips till alla föräldrar är att underrätta barnen om att tv inte är verkligheten. ”I verkliga livet måste folk lämna kaféerna och gå på jobb”.

18. Stäng av internet
Barn i dag kan omöjligt veta hur livet var före du hade smartphone och surfplatta, men du minns. Visa dem det. Gå ut i skogen, snickra en koja, ro en båt, bygg ett sandslott eller bara titta upp på himlen en stund varje dag.

19. Ta hand om naturen.
Miljön finns överallt runt omkring oss, vi lever av och i den, därför måste vi också värna och ta hand om den. Allt vi gör i dag påverkar hur vår jord kommer att se ut i framtiden. Respektera den och gör hållbara val.

20. Älska dig själv.
Du som förälder älskar så klart ditt barn, men det kommer att finnas en dag då inte finns kvar på jorden och gör det längre. En av de finaste gåvorna du kan skicka med ditt barn i livet är en grundmurad självkänsla.
Vårdguiden definierar självkänsla så här: man känner att man har ett eget värde utan prestationer, titlar, yrke eller ekonomi. Man litar på sitt eget omdöme och måste inte ha bekräftelse från andra för att känna att man duger. En person med god självkänsla uppfattas ofta av omgivningen som trygg, vänlig och accepterade. Att ge sitt barn en god självkänsla leder ofta till att man tar väl hand om sig själv när det till exempel gäller sömn, mat och hälsa. Det kan handla om att barnet klarar av att sätta rimliga gränser gentemot andra människor. Det kan också vara lättare att hantera händelser i livet mer balanserat om man inser sin egen roll utan att ta överdrivet stort ansvar.

Den här krönikan är skriven av Zandra Lundberg.

Gör Göteborg jämlikt och hela staden socialt hållbar. Så lyder rubriken när Social resursförvaltning i samarbete med Fattigdomsprojektet på Hisingen arrangerar en konferens för mer än ett tusental kommunanställda på Svenska Mässan. Bakgrunden är Göteborgs kommunfullmäktiges beslut att verka för att minska skillnaderna i hälsa och livschanser mellan olika stadsdelar och socioekonomiska grupper i staden. De senaste decenniernas stadsutveckling har skapat ett Göteborg med ökande klyftor. En central aspekt av denna utveckling rör hälsan. Den socialt hållbara stad som Göteborg vill vara kräver att stadens alla medborgare ges ”goda” och likvärdiga livschanser. Den diskussion om folkhälsans betydelse för samhällsutvecklingen som lyfts fram i ett flertal studier under senare år har uppenbarligen gjort intryck på stadens politiker. Till konferensen har också professor Sir Michael Marmot från London bjudits in som huvudtalare. Marmot var ansvarig för den i detta sammanhang uppmärksammade WHO-rapporten Closing the Gap .

SOM ETT LED i det hälsoarbete kommunen vill dra i gång har Social resursförvaltning publicerat Skillnader i livschanser och hälsa i Göteborg . Rapporten, som också presenteras på konferensen, kan ses om en fortsättning på Fattiga och rika – segregerad stad , den forskningsrapport som kommunen för några år sedan beställde av Sveriges ledande bostadsforskare för att få klarhet i hur de sociala och ekonomiska klyftorna utvecklats i Göteborg mellan 1990 och 2006. Den nya rapporten visar att ojämlikhetens geografi förstärkts. Medelinkomsten för män i Långedrag är nu 718 000 kronor, medan män i Östra Bergsjön får nöja sig med 138 000 kronor, en skillnad på 580 000 kronor. Även om denna skillnad är stötande är detta inget det rådande politiska klimatet har någon principiell invändning emot. Med det skifte som omvandlade Sveriges politiska landskap under 1990-talet kom inkomstskillnader att betraktas som positiva för tillväxten.

DÄRIGENOM SKULLE ALLA få det bättre. Det fördelningspolitiska tänkande som hade varit framträdande under välfärdsdecennierna efter andra världskriget framstod som passé. Nu skulle marknadens logik se till att alla blev inbegripna i välståndsökningen. Denna föreställning visar sig nu vara just en föreställning. I de minst bemedlade stadsdelarna har nämligen, enligt den aktuella rapporten, medelinkomsterna sjunkit med 10 000 kronor sedan 1990, medan den växt med mer än 300 000 kr i de rikaste stadsdelarna, allt mätt i 2011 års penningvärde.

Det finns inga internationella överenskommelser för hur stora inkomstskillnader bör vara i ett land. När det gäller hälsa är förhållandena annorlunda. Alla medborgares lika rätt till god hälsa är en av FN inskriven mänsklig rättighet. Att det föreligger skillnader på mer än nio år i förväntad livslängd mellan män i väster och män i nordost är det därför svårare för stadens politiker att gå runt.

Dessutom – enligt beräkningar som gjordes 2011 kostar den ojämlika hälsan Västra Götalandsregionen 13-14 miljarder kronor per år. Forskningen visar att det inte bara är människors absoluta livsvillkor som påverkar hälsonivån. Ju större inkomstskillnader ett samhälle har, desto sämre är allas hälsa, även de rikas. Nivåerna för mental ohälsa, karies, fetma, tonårsgraviditeter, drogmissbruk och skolprestationer bestäms också av hur jämlikt och sammanhållet samhället är. Rapporten följer här de resultat som de brittiska forskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett redovisat i sina uppmärksammade studier.

Segregation och inkomstklyftor är faktorer bakom den ojämlika hälsan och människors skilda livschanser. Den politiska retoriken har under lång tid gett uttryck för en vilja att motverka segregationen, men den består lika fullt. Segregationen benämns ständigt som en ödesfråga, inte minst för att den utgör ett hot mot den sociala sammanhållningen. Ingen tycks vara bredd att göra något mer än kosmetiska insatser åt de rådande förhållandena. Den samtida segregationen är en social skiktningsprocess som sorterar människor i det fysiska rummet. Segregationens drivkrafter har till stor del sin rot i den stadsutveckling som i  omvandlingen från tillverknings­industri till kunskapsstad satt fokus på att skapa en attraktiv innerstad med kultur, evenemang och exklusivt boende. Den som inte har den plånbok som krävs för att bli en del av detta nya Göteborg får hålla till godo med stigmatiserade bostadsområden i stadens ytterområden. Gentrifiering och segregation är två sidor av samma mynt.

NÄR FASTIGHETSKONCERNEN FRAMTIDEN av kommunfullmäktige ges i uppdrag att vara ”processägare” för integrationen innebär detta ett sätt att avhända sig det politiska ansvaret för denna viktiga fråga. Att definiera den belägenhet Göteborg står inför som ett integrationsproblem är också att blunda för grundproblemet, segregationen. Ojämlikheten i den urbana geografin omvandlas till en förvaltningsfråga för de kommunala bostadsbolagen i stadens miljonprogramsområden. Men det är inte Bergsjön eller Gårdsten som är orsaken till segregationen, det är inte heller här de nycklar som behövs för att bryta segregationen står att finna. Utan att se till hela stadens utveckling blir det omöjligt att förstå denna fråga. För att rå på segregationen krävs först av allt ett erkännande av att det råder en konflikt mellan den nuvarande politiken för stadsutveckling, som befäster den sociala skitningen, och talet om att bryta segregationen. Det tänkande om tillväxtsom i dag dominerar har inget öga för den form av fördelningspolitik och sociala investeringar som krävs för att skapa en socialt hållbar stad.

De senaste decenniernas politik har pressat villkoren för de som lever på marginalen. Nivåerna i sjuk- och a-kassan har försämrats, massarbetslösheten har permanentats och skattesystemet har omvandlats. Mönster av ojämlikhet som rådde vid tiden före välfärdsstaten har återskapats. Sverige är det land inom OECD som sedan 1985 visat upp störst ökning vad gäller inkomstskillnader. Kan man då på lokal nivå, trots denna utveckling, göra något för att utjämna skillnader och klyftor för att skapa social sammanhållning och en jämlikare hälsa? Konferensens andra dag har fokus på olika workshops som avser att mobilisera kommunens tjänstemän; de uppmanas ”göra något, göra mer och göra det bättre”.

DET FINNS ETT samband mellan utbildningsnivå och hälsa. Att satsa på utbildning i de utsatta stadsdelarna borde därför vara ett sätt att verka för förändring av såväl hälsa som livschanser. Men samtidigt som rapporten visar på de stora skillnaderna i utbildningsnivå mellan olika stadsdelar så visar den också att utbildningsgapet över tid minskat. Eftersom inkomstgapet samtidigt ökat kan detta tolkas som att det inte lönar sig att utbilda sig i Göteborg. Detta förhållande, menar rapporten, kan skapa grund för frustration som kan leda till social oro. Denna reflektion säger oss att det lokala förändringsarbetet måste vara förankrat i en förståelse för konsekvenserna av den nuvarande modellen för stadens utveckling. Att kommunens tjänstemän diskuterar göteborgarnas ojämlika livschanser, att det i hållbarhetens tecken serveras ekologisk mat och att konferensmapparna är producerade av ett socialt arbetskooperativ är gott. Men så länge vi inte diskuterar alternativ till den ’enda vägens politik’ för tillväxt – som gett oss den ojämlika stad vi nu lever i – är det svårt att utveckla de strategier som med Michael Marmots ord måste till för att ”motverka den orättvisa fördelningen av makt, pengar och resurser”.