Curres tankar

Helt otroligt att det gått ett år igen. Säger som många andra gamlingar, att det verkligen går fortare och fortare för varje år och slutet närmar sig sakta men säkert. Samtidigt känner jag mig fortfarande väldigt ung i sinnet och på inget sätt rädd för döden.

Skall i år igen försöka hålla det kort – men ni vet hur det gick förra året!

Året inleddes ”som vanligt” utomlands på träningsläger. Vad annars. I år var det tillsammans med Göteborgs lovande ungdomar i 16-20 åldern i sydligaste delen av Portugal Monto Gordo.

Jag känner mig lika priviligierad som alltid. Att få jobba med det man älskar och nu i år t.o.m. driva ett medel och långdistansprojekt i Göteborg är ytterligare ett privilegium. ”Mitt” kära Utby IK befinner sig på en hög nivå räknat på olika sätt. I år har vi ju dessutom Charlotta Fougberg utvecklats till en riktig världsstjärna med en Silvermedalj i EM på 3000m Hinder i somras. En av mina egna aktiva Fredrik Johansson var också med på EM och sprang maraton. Den 3e Utbyiten som var med i EM var Lovisa Lindh på 800m. Helt fantastiskt och mera kommer!

Känner mig faktiskt rik för första gången i livet. Inte för jag känt mig fattig på något sätt men efter det att jag tog ut min pension växer det kontot hela tiden på ca 10.000kr och är nu öppe i 100.000 och kommer att vara 600.000 när jag blir 67 år. Å andra sidan får jag "bara" 11.000 i grundpension. Och om jag väntat till 67 skulle ja fått 16.000! Men å andra sidean har jag 600.000 och leka med. Dessutom kommer jag att jobba så länge någon vill ha mig och jag är frisk nog. När jag blir skraltig kommer jag ändå inte behöva några stora summor pengar. Så tänker jag - i alla fall!

Har naturligtvis varit utomlands ett antal gånger även i år. Den mest exotiska resan var till Addis Abeba i Etiopien. Ville se om det var möjligt att ha träningsläger där. En av våra aktiva Abdikadir bor där under de kallaste månaderna och tränar bl.a. med en hel del i världseliten. Så Lena och jag drog iväg en vecka i februari. Vi bodde riktigt lyxigt på ett hotell ägt av självaste Haile Gebreselassie. För 500kr/dygn bodde vi som kungar med helpension. Det var verkligen en upplevelse att se hur enkelt dom levde. Hur en del sprang med sina varor på åsneryggar ner till stan (5-6km) på morgonen och springande bredvid tomma djuren på eftermiddagen. Dag efter dag efter dag. Trots fattigdomen och de mycket enkla levnadsförhållande verkade dom gladare och lyckligare än vi bortskämda människor i väst som har ALLT.

 Det klart att dom vet inget om vårt välstånd och lika bra är väl det.  Träningsförhållandena var utmärkt och vi såg många av världens bästa löpare träna tillsammans med Abdikadir. Men träningscampen ligger på 3000m´s höjd vilket enligt ”alla” experter är för högt upp för oss blekansikten!? Men det kanske kan bli ett läger i framtiden ändå!

Vi träffade en missionär som visade oss runt stan bl.a. en ”vansinnesfärd” i bil runt stan i mörkret korsande mellan ofantligt många människor och ofantligt stora hål i gatan. Helt djävla ofattbart att vi inte körde över någon och att den gamla skrotbilen höll.

Denne missionär frågade om vi kunde ta med oss lite kryddor på vägen hem till Sverige eftersom vi hade 2 tomma resväskor på hemvägen. Jag sa väl ja som vanligt för att vara snäll, utan att tänka mig för. Dagen efter kommer dom med 38kg och både Lena och jag fick lite kalla fötter och sov lite oroligt dagen innan hemresa. Tänk om det var knark eller något annat olagligt. Vi var nervösa när vi checkade in de båda extraväskorna på flygplatsen men det var inga problem varken på utresan, mellanlandning eller i svenska tullen. Puh.

.

På resan till Etiopen hade vi massa T-shirt, medaljer o skolmaterial i 2 extra väskor som vi delade ut till barn i Addis Abeba.

Nästa utlandsresa blev det traditionella Påsklägret med klubbens friidrottare. I år blev det till Parafrugell 8 mil norr om Barcelona. Det mest anmärkningsvärde på lägret var väl när vi tog en bussresa till Barcelona. Jens Petrusson och Joel Zachrisson skulle vara hemma. Men döm om vår förvåning när dom helt plötsligt dök upp på cyklar i Barcelona. Galningarna hade cyklat 12 mil på 5 timmar. Först på refugen till motorvägen tills polisen körde bort dom, senare mest på småvägar. Hem tänkte dom åka buss men det fick dom inte eftersom dom inte hade kläder på överkroppen. Men det löstes med att någon snäll människa gav dom T-shirt.  

En annan resa var till St. Moritz där bl.a. Fredrik Johansson förberedde sig för sin start i EM maraton. Stannade där några dagar och åkte sedan direkt till EM i Zürich där vi sammanstrålande med klubbens tränare-styrelse och sponsorer. Där fick vi vara med om 3 fantastiska friidrottsdagar med stora framgångar för våra aktiva i Utby IK/Ullevi FK. Charlotta Fougberg sprang hem SILVER medalj på 3000m Hinder, Lovisa Lindh dubbelpersade på 800m och gick till semifinal med fantastisk 2.01,73 och sist men inte minst Fredriks heroiska maratonlopp där han vara nära pers på den tuffa banan och näst bäste Svensk efter Mustafa Mohammed.

En liten helgresa till Paris med Lena i somras avslutat mitt löfte om att besöka New York, London och nu Paris. Vi fick några underbara dagar med fantastiskt väder, mycket god mat och dryck fina upplevelser. Hade helt glöm att det fanns så mycket fina att se i Paris. Inte minst lyckades jag på 3 besöket nu äntligen få tummen ur och gå upp i Eiffeltornet.  

Nästa resa blev en av 3 resor på vår semester, till grannlandet Danmark (Varberg – Grenå) med Lena. Hon ville åka till staden där hon praktiserade för några år sedan. Om det var Ålborg eller Århus kan jag inte hålla redan på. Efter en god natts sömn ställde jag in GPS-en och började köra mot färjan. Det visade sig att jag åkt fel håll (söder ut istället för norr) i 10 mil. Inte mycket att göra åt eftersom vi nu skulle missa båten, nu 20 mil norrut. Beslutade snabbt att fortsätta söderut runt hela Danmark och ta båten över Helsingör – Helsingborg. När vi passerade Varberg efter 50 mils körande kom båten samtidigt in så någon tid hade vi inte tappat men någon 1000-lapp dyrare blev det. Men det drabbar ju ingen fattig.

Resa 3 på semestern blev en tredje utlandsresa på 3 veckor. Nu till Paradiset på Åland och till blivande svärföräldrarna och vår son Daniel med respektive. Åland är verkligen en av favoritplatserna på denna jord. Inte minst med tanke på en fantastisk miljö, trevligt sällskap och att få fiska och basta varje dag!

Lena´s stora intresse (förutom mig) är hennes häst Prima. Till och med jag har lärt mig att mocka skit i stallet. För varje gång jag träffar hästen blir jag mer och mer kär i den. Det är verkligen något speciellt med djur när man börjar lära känna dom. Em liten "rolig" eppisod från i somras var att när häste var på bete på en stor äng ville den helt plötsligt inte komma när lena skulle rida. Så fort vi närmade oss honom stck han. Till slut fick vi lura honom och bygga en extra hage och dunkade det till slut. Men innan dess tog det ibland timmar innan vi fick tag i honom den lille busen 

Jag påverkas ju inte av reklam! Men jag har egentligen alltid haft i bakhuvudet att ha en fin bil någon gång i livet. Men hela tiden varit rationell och slagit bort det ur huvudet. För jag behöver ju bara en bil att transportera mig och mina prylar. Men nu har den djävla kapitalistiska reklamen vunnit över mig också. Helvete!! Så nu har jag köpt en ny fin bil i Audi A4 med 170 hästar under huven. Det drabbar ju ingen fattig och det är jag väl värd. TiiHii.

Vi har ju 3 fina katter i huset också. Men inte sällan får vi peta bort fästingar på dom. Ibland stora som pottekulor men ibland också nästan osynliga små kryp i pälsen. Ändå blev jag förvånad att min lilla sårskorpa som blev ett större rött märke efter en månad visade sig vara Borrelia. Men det botades med antibiotika och inga framtida men får vi hoppas.

Under året var det ju också ett val som slutade i kaos. Och det som inte fick hända hände. D.v.s. att Sverigedemokraterna fick diktera villkoren vilket innebar att Sossarna såg sig nödgade att utlysa nyval. Själv taktikröstade jag på FI i förhoppning att dom skulle få över 4 procent och att vänsterblocket på så sätt skulle bli stort nog för att slippa inflytande från Sverigedemokraterna i Sveriges Riksdag. Men Fi fick ”bara” 197 000 röster dvs. 3,2 procent. Spännande fortsättning följer. Jag tror att det är andra mycket större krafter som styr vårt samhälle och världen så om det blir S eller M som styr Sverige gör ingen jättestor men ändock liten skillnad. Inte minst på synen på jämlikhet!

I december meddela vår äldsta dotter att hon var med barn och om ett halvår blir Lena och jag morföräldrar.

Avslutade året som brukligt sista åren utomland 27 december – 10 januari. Monto Gordo gäller i år också tillsammans med 30-talet löparungdomar i Göteborg. Här hade jag nöjet att dela rum med en ny mycket trevlig bekantskap i min "assistent coach" Kaj Zachrisson. En goare gubbe får man leta efter och har sällan haft så roligt med en rumskamrat. Kaj - Du e bäst – nej förresten näst bäst! 
Och bara några dagar senare åker jag och Lena till Sydafrika. Men det får vi tala om nästa år.

En del har det verkligen bra och jag tillhör en av dom!

Hör man en sak tillräckligt många gånger så blir det en sanning. Blir man matad med reklam tillräckligt många gånger så vill man ha det! Varför?  Jo om man inte reflekterar och är riktigt kritisk så tror snart hjärnan att det är rätt, sanningen eller påverkas att vilja ha det!

Ta t.ex. att dom fria marknadskrafterna som sägs vara bäst för alla. Går det bra för dom tjänar mycket så sprider det sig ner till alla andra. För de välbärgade skapar nya jobb och tjänar massor av pengar och mycket skattepengar ramlar in i stadskassan. Detta är sant för att det sagt så många gånger!

Varför finns det då 47 miljoner som behöver matkuponger för att ha råd att äta i värdens mest fria välbärgade rikaste land USA? Trots att det finns så sjukt många rika välbärgade duktiga människor lever 25 miljoner amerikan som fattiga. Varför? Det kanske inte stämmer att om det går bra för dom rika blir det bra för resten också? Kanske har dom som vill att det skall vara en sanning  - sagt det så många gånger att det blivit en sanning -  fast det inte är det?

Jämför med idrotten och medel och långdistansträning. Vanligt folk tror att för att bli bra medel och långdistanslöpare skall man ta ut sig och pinas varje träning/dag. Allra bäst blir det man om tagit ut sig till den milda grad att man spyr. När det är helt fel. När det är bästa att kontrollerad succesivt öka träningen i många år för att bli en bra löpare. Man vill nog hitta genvägar. Men det i finns inga genvägar!

Dessutom tror ”alla” på gymmet att man måste proppa i sig massa proteinpulver för att bli stark och få stora muskler. Detta trots att ALLA näringsexperter är överens om att en varierad husmanskost med stort inslag av frukt och grönsaker är det bästa. Men eftersom de fria marknadskrafterna vill sälja produkter och tjäna pengar pumpar man ut reklam om att köpa massa onödiga pulver. Så tror många på budskapet och det blir till slut blir det en sanning! Halleluja.

Samma sak med invandrarpolitiken. Om man får höra att invandrar är en belastning och bara kostar pengar gång efter gång efter gång så blir det till slut en sanning. När det är så att inte Sverige skulle fungera utan invandring, lika lite som Norge skulle fungera utan den stora invandringen från Sverige. Hur skulle det gått för Sverige om inte Italienare, Finländare och Jugoslaver invandrade på 50-60-70-talet.
I Sverige fick 10 451 dataspecialister arbetstillstånd under åren 2009–2012. Drygt en tredjedel, 36,6 procent av samtliga invandrade i Sverige har en eftergymnasial utbildning, vilket är ungefär samma andel som för befolkningen i sin helhet, 36 procent. Personer med utländsk bakgrund leder 13 procent av Sveriges befintliga småföretag. Var femte företag som startades 2012 leddes av en person med utländsk bakgrund. Företag som drivs av invandrade har något högre tillväxt än företag i allmänhet. Bland universitetslärare är 25 procent utrikes födda och för läkare är siffran 31 procent. Etc, etc, etc, Ändå matas vi hela tiden med att allt är flyktingarnas/invandrarnas fel och förstör vårt fina Sverige

Visst man kan vi säkert hitta vissa invandrargrupper som tar längre tid att flyta in i vår ”fina Svenska perfekta samhälle”. So what. Har vi inte råd med det? Men vi hade ju råd med att sänka skatterna 140 miljarder under Alliansens regerande? Eller? Det är väl ändå dessa besparingar som naggat vår gemensamma välfärd i kanten med sämre sjukvård, äldrevård, skolgång etc, de som har pengar har nog inte märkt det, för dom kan köpa sig tjänsterna.

Slut för idag!

Förresten god försättning på det nya året!