14 saker som gör dig lycklig

 

Vad är lycka? Det forskas mycket på lycka, men vet man egentligen något om den? Ja, faktiskt. Som allt annat styrs lycka till stor del av gener - surkartar faller inte långt från trädet. Men det är väldigt mycket man kan styra själv. Här kommer en lista på 14 saker som man - enligt vetenskapen - kan försöka göra för att bli lite lyckligare:


1. Var tacksam
Att vara tacksam för det man har och att påminna sig om det, är bland det bästa man kan göra för att känna sig lycklig. Det gör dig till en lyckligare, bättre och trevligare person att vara med. Bronsmedaljörerna är ofta lyckligare än silvermedaljörerna eftersom de är mer tacksamma över att de vunnit ett brons medan silvermedaljörerna mer känner att de förlorat ett guld. Ett bra tips är att skriva ner tre bra saker som hänt under dagen så att man minns de lyckliga stunderna bättre än de tråkiga. I ett experiment såg man att personer som skrev ner saker de var tacksamma för varje dag blev mer positivt inställda än kontrollgruppen som inte gjorde något.

Var tacksam att du är den du är för - handen på hjärtat - du vill inte vara någon annan.

 
2. Hitta ditt flow
Om man ägnar sig åt det man är bra på trivs man bättre. För omkring 40 år sedan myntade den ungerska professorn Mihaly Csikszentmihalyi begreppet flow, som han definierade som ett tillstånd när man är helt absorberad och så att säga smälter samman med det man gör. Då känns inget jobbigt. Vi glömmer bort oss själva när vi blir ett med det vi gör och livet känns meningsfullt.

3. Pengar är bra, men det finns annat i livet
Om man tjänar över en viss brytpunkt så har pengar liten effekt på lyckan. Det finns flera studier som visar att lycka korrelerar med inkomst till en viss inkomstnivå för att sedan plana ut. De allra flesta väljer dock ändå pengar framför tid, trots att mer fritid skulle göra dem lyckligare. Pengar ger fler valmöjligheter, men det är inte säkert att fler möjligheter i livet gör oss lyckligare. I valet mellan mer pengar och mer av annat, skulle vi kanske bli lyckligare av att välja mer av annat, som t ex tid.

4. Var generös.
Att ge gör oss lyckliga. Volontärarbete och att ge gör oss lyckliga och är därmed det mest osjälviska sättet att vara självisk. Den som ger mycket, får dessutom mycket mer tillbaka. Generösa personer är populära. Ingen gillar en sniken snåljåp som varken bjuder på sig själv eller ett glas öl.

Studier visar också att pengar som spenderas på aktiviteter - som konserter och middagsbjudningar - ger mer glädje än materiella inköp som kläder, elektronik (man blir glad tills man läser manualen) eller smycken. Forskning visar också att köp till andra gör oss lyckliga, s k prosociala utgifter.

Genom att ge till andra blir man lyckligare och ett leende är en belöning som går rakt in i hjärnan.

5. Lev i nuet
Det är bra att vara närvarande i nuet och inte låta tankarna vandra iväg. Personer somdagdrömmer är mätbart olyckligare än människor som är lagom upptagna. Är man för mycket eller för lite upptagen är risken stor för stress.

6. Sträva efter något
Vi väljer ofta det lätta före det rätta. Människan är lat av naturen. Genom att sätta upp ett mål att sträva mot tvingar man sig att uppnå något och denna strävan gör oss lyckligare. Målet kanske verkar viktigt, men forskningen visar att det är själva vägen dit och tanken på målet, som gör oss lyckliga. Det är trevligare att tänka på att man ska vara ledig och resa bort än att faktiskt göra det och i efterhand är allting som förut. Då gäller det att börja planera nästa resa, tävling, kurs eller mål igen.

7. Tänk positivt
Optimister är lyckligare än pessimister. Även om det är en form av självbedrägeri, så blir man faktiskt lyckligare av att leva i tron att allt är lite bättre än det är. Jajamensan.
 
8. Träna minst 2-3 gånger i veckan
Regelbunden träning gör oss lyckligare. Man träffar andra människor och under och efter en löptur frigörs lyckoämnen som endorfiner och endocannabinoider i hjärnan. Studier visar också att människor som tränar gillar sig själva och sina kroppar mer än folk som inte tränar.

I en studie undersökte man återfallsfrekvensen hos personer som drabbats av depression efter tre olika typer av behandlingar: medicinering, motion och en kombination av både medicin och motion. Efteråt såg man att 38 % och 31 % av de medicinerade resp kombinationsgruppen återföll, men endast 9 % av motionsgruppen. Eller som en positiv person skulle utrycka det: 91 % tillfrisknade av motion.

9. Sov mer
Sömn är också viktigt för vår lycka. Negativa intryck hanteras av amygdala - ett urgammalt område i hjärnan - medan positiva minnen bearbetas av hippocampus. Man vet att sömnbrist påverkar hippocampus mer än amygdala, vilket betyder att man blir sämre på att minnas trevliga minnen, medan allt otrevligt hänger med och t o m förstärks. I ett experiment såg man att trötta studenter minns 81 % av alla negativa ord, men endast 31 % av de positiva orden. Det finns också studier som visar att personer med sömnbrist blir känsligare för känslor som rädsla och ilska, känslor som finns i amygdala. Det är kanske det uttrycket att vakna på fel sida betyder. Det kan räcka med en tupplur mitt på dagen för att nollställa denna känslighet och hamna på rätt sida igen.

 
10. Gå ut
Att vistas ute gör oss på bättre humör och förbättrar arbetsminne och tänkande. Det är viktigt med raster och pauser, men allra bäst är att ta en kort promenad ute.

Mest lycklig blir man av att gå i skogar, parker och vid vatten långt från stadens monotona ljudmatta. Japanerna kallar en promenad i skogen för skogsbad och japanska forskare spekulerar kring att vi tar del av skogens molekylära signalsystem när vi rör oss i skogen. Jag tror dock snarare att en promenad ute sätter fart på vårt eget signalsystem.

11. Skratta och le
Genom att le och skratta och tolka det som händer positivt och inte gräva ned sig, förstärks de "glada" synapserna, medan de "sura" synapserna försvagas i hjärnan. Dessutom förstärker omgivningen beteendet genom att le tillbaka. Det kanske kan kallas för positiv återkoppling.

12. Meditera
Redan efter några minuter av meditation förändras hjärnan och man känner sig lugn, belåten och mer medveten. Efteråt har man lättare för att fokusera på saker och ting.

Hjärnan fungerar med hjälp av elektriska signaler. Dessa signaler ger upphov till vågor som pendlar med olika frekvenser. Olika mönster kan kopplas till olika sinnesstämningar, från deltavågor (0,1-4 Hz) som indikerar att man sover eller är ovanligt trög, till dåsiga tetavågor (4-8 Hz), fokuserade och aktiva alfavågor (8-13 Hz) och till sist snabba betavågor (13-30 Hz) som är kopplade till förhöjd beredskap som t ex när man sysslar med problemlösning eller har ångest och andra jobbiga problem.

Man har sett att på personer som mediterar börjar hjärnan slå alfavågor. Betavågorna drar sig undan. Betavågor är bra när man ska vara aktiv och lösa kritiska problem, men precis som man inte vill gå omkring med en puls på 125 vill man inte att hjärnan ska gå på högvarv hela tiden. Det bästa är om hjärnan genomsköljs av alfavågor med korta tsunamis av betavågor som fixar problem. Meditation är för hjärnan lite som löpning är för hjärtat och löpning kan också vara en form av meditation. Man har sett att det bildas alfavågor i löpares hjärnor och i likhet med löpning blir man bättre på att meditera, ju mer man mediterar. Fokuserad uppmärksamhet är som en muskel som måste stärkas med träning och det gör man med meditation.

Den bästa bloggen om meditation är Leo Babautas Zenhabits. Den är full med kloka ord och goda råd. Det räcker med så lite som två minuter om dagen till att börja med.

Att meditera är något jag alltid tänker att jag ska börja med men jag har inte börjat. När jag testat blir det säkert ett inlägg om det. Jag borde göra det för det är 1) enkelt och 2) bra för hälsa och välbefinnande. Det borde räcka för att jag ska göra det. Det finns en bra app för introduktion som heter Headspace som jag ska slå på och lyssna på i tio minuter senare ikväll.

Många tror att meditation är flum, men det ger mätbara fysiska effekter. Se bild nedan.
 
 
13. Många små saker
Det är bättre att göra 1000 små saker för lycka än en jättesak. Det är inte de stora evenemangen som ökar lyckan, utan de många små sakerna i vardagen - det är de stunderna som är livet. Chansen att vinna på lotto är en på flera miljoner, men för varje lott skulle man kunna göra något roligt istället. Dessutom blir man ändå inte lyckligare av miljonvinster (om man inte är mycket fattig).

14. Umgås med de du gillar
Spendera så mycket tid som möjligt med människor du gillar och undvik negativa personer. Personer kan vara närande eller tärande. När man umgås med närande personer blir man starkare av all positiv återkoppling, medan en tärande person är som ett svart hål som suger upp all energi och inte ger någonting tillbaka. Sociala personer med starka relationer är lyckligare än personer utan starka relationer. När man frågat personer på dödsbädden ångrade de mest av allt att de inte ägnat mer tid åt nära och kära.

Empatiska personer är lyckligare och genom att dela med sig av sig själv och ta del av andra och ge återkoppling, blir man lyckligare än om man sitter för sig själv. Även introverta personer kan öka sin lycka genom att försöka vara mer sociala.

Lyckoforskaren Daniel Gilbert formulerar det så här: "We are happy when we have family, we are happy when we have friends and almost all the other things we think make us happy are actually just ways of getting more family and friends ..." Facebook räknas inte. Ingen kan ha 1000 vänner.

Slutsatsen man kan dra av allt detta är att det viktigaste är relationerna till andra människor, att ta vara på sig själv och att med glatt humör ägna dagarna åt att göra det man verkligen gillar att göra.

Myter om invandring

FN-dagen mot rasism. Politikerna flyr ansvar. Invandringen leder inte till lönedumpning, ekonomiska förluster eller mer brott. Att så många tror tvärtom är katastrofalt: forskning punkterar myt efter myt.

 

Diskussionen borde handla om bättre integration, inte hur vi stryper invandringen, skriver initiativtagarna bakom nätverket ”Oss alla”.

Kärrtorp, Malmö och nu senast rasistiskt klotter på högstadieskolan Vasa Real i Stockholm. Rasistiskt våld och motreaktioner. Att främlingsfientligheten fått fäste i Sverige står utom tvivel. De starka reaktionerna på det nazistiska våldet i Kärrtorp och Malmö visar samtidigt på ett brett folkligt stöd för mångfald.

Låt oss börja här och nu. Vi i gräsrotsinitiativet ”Oss alla” har låtit flera tankesmedjor sammanställa aktuell svensk och internationell forskning kring invandringen och dess effekter i rapporten ”Våga ta debatten för ett Sverige för oss alla”. Den visar på invandringens positiva betydelse för Sveriges tillväxt och nyföretagande. Liksom att myter kring lönedumpning, bidragsberoende och ökad kriminalitet är just myter.

Här är fakta från forskning, som på område efter område, punkterar myterna om invandringen:

1 ”Invandring leder till ekonomiska förluster för mottagarländerna”.Fel. Flera aktuella internationella studier visar på positiva tillväxteffekter av invandring. Dessa uppstår bland annat av att invandring bidrar till ökad export, ökad specialisering på arbetsmarknaden samt motverkar kompetensbrist och arbetskraftsbrist.

I Sverige fick 10 451 dataspecialister arbetstillstånd under åren 2009–2012. Drygt en tredjedel, 36,6 procent av samtliga invandrade i Sverige har en eftergymnasial utbildning, vilket är ungefär samma andel som för befolkningen i sin helhet, 36 procent. Personer med utländsk bakgrund leder 13 procent av Sveriges befintliga småföretag. Var femte företag som startades 2012 leddes av en person med utländsk bakgrund. Företag som drivs av invandrade har något högre tillväxt än företag i allmänhet. Bland universitetslärare är 25 procent utrikes födda och för läkare är siffran 31 procent.

Forskningen visar att invandring bidrar till ökad export.

2 ”Invandring innebär en stor belastning på statsbudgeten”. Fel. Forskningen visar att de statsfinansiella effekterna av invandring är små. Om de är negativa eller positiva beror till stor del på hur väl arbetsmarknaden tar emot invandrade. Det bekräftas både av svensk forskning och av en analys gjord av OECD.

3 ”Alla utrikes födda som kommer till Sverige lever på bidrag”. Fel. En stor del av dem som invandrar till Sverige kommer för att arbeta eller studera – många får uppehållstillstånd på grund av de har ett arbete i Sverige. Sysselsättningsgraden bland utrikes födda män som bott i Sverige i minst 16 år och med asyl som grund för uppehållstillstånd är över 70 procent. En ny svensk studie visar att utrikes födda inte har högre risk att hamna i bidragsberoende än inrikes födda. Men det tar fortfarande alltför lång tid för nyanlända flyktingar att komma in på arbetsmarknaden.

 

 

4 ”Invandringen leder till lönedumpning och invandrarna tar jobben från svenskar”. Fel. Invandringen tycks ha liten eller obetydlig effekt på inföddas löner och arbetslöshet, enligt internationell forskning. En ny svensk studie visar att flyktinginvandringen inte har påverkat inrikes föddas möjligheter på arbetsmarknaden. En studie av amerikansk tillverkningsindustri visar att infödd arbetskraft inte hotas av en ökad invandring.

5 ”Invandringen har lett till en våg av kriminalitet”. Fel. Majoriteten utrikes födda begår aldrig brott, precis som majoriteten inrikes födda. Det är människor med mindre resurser i mer utsatta situationer som begår flest brott.En aktuell svensk studie visar att utrikes födda och deras barn är överrepresenterade i brottsstatistiken men om man tar hänsyn till faktorer som utbildning och inkomst, samt bostadssegregation under barndomen så försvinner brottsgapet helt för kvinnor och till mycket stor del för män.

6 ”Det är omöjligt att ha ett socialt skyddsnät och samtidigt välkomna alla”. Fel. Det går att kombinera ett samhälle med omfattande sociala skyddsnät och stor invandring. Länder med omfattande sociala skyddsnät har ofta lättare för att öppna upp för mer invandring än länder med svagare skyddsnät.

7 ”Solidaritet kräver likhet”. Fel. Internationell forskning visar att det går att bygga samhällen med stor mångfald, där människor samtidigt är beredda att bidra till det gemensamma. Människor i länder med stor etnisk mångfald identifierar sig inte mindre med sitt land än människor i mindre etniskt mångfacetterade länder.

8 ”Invandrare måste vara beredda att assimilera sig”. Fel. Människor som identifierar sig med och upprätthåller band till mer än ett land har tillgång till värdefulla resurser och dessa resurser kan underlätta invandrares integration.

9 ”Sverige är på väg att bli ett muslimskt land”. Fel. Däremot framgår det i flera studier att religiös tillhörighet kan underlätta integrationen på många sätt, till exempel genom att en kyrka, moské eller tempel fungerar som en mötesplats i det nya landet.

10 ”De flesta flyktingar är ekonomiska migranter”. Fel. Forskningen visar att geografisk närhet och mänskliga band är avgörande för vart asylsökande söker sig. De allra flesta flyktingar flyr över närmaste gräns. Det är bara en bråkdel av världens flyktingar som tar sig till europeiska länder som Sverige. Det sker vid svåra konflikter. Många av dem som kommer till Sverige i dag 2014 flyr från inbördeskriget i Syrien.

Den sammantagna bilden av den forskning som tankesmedjorna Reforminstitutet och Arena Idé sammanställt ger alltså ett kraftfullt stöd för att välkomna de invandrare som kommit till Sverige. Sverige behöver invandrare.

Det är katastrofalt att mytbildningen kring invandrare fått så brett fäste – från snabbköpskassan ända fram till riksdagens talarstol.

Därför kommer vi att se till att vår rapport når alla 349 ledamöter i Sveriges riksdag. Vi ska sörja för att fakta når privat och offentlig sektor, näringslivsorganisationer, fackföreningar och alla Sveriges förstagångsväljare. Vi kräver att våra folkvalda politiker tar sitt fulla ansvar i frågan om invandringen genom att aktivt motarbeta mytbildningen.

Vi kan inte tillåta kortsiktiga och valtaktiska överväganden sätta Sveriges framtid på spel. Diskussionen borde handla om hur vi förbättrar integration, inte om hur vi stryper invandringen. Det behövs för att säkra tillväxten, och det är avgörande för att utveckla vårt land. Vi alla behövs, och det finns plats för oss alla.

Vårt nationella upprop fortsätter.


Jag är arg nästan varje dag

Ilskan och vreden blir till sånger. Supervalåret 2014 är Mikael Wiehes musik mer politisk än kanske någon gång tidigare.

Alla som varit på en Mikael Wiehe-konsert, och vi börjar bli ganska många vid det här laget, vet att han är duktig på att berätta historier mellan låtarna. Numera byter han ut alla monologer en gång om året för att inte upprepa sig. Så verkar berättelserna, anekdoterna och skrönorna också vara oändliga till antalet.

Vi träffas för att prata om Mikael Wiehes nya skiva Protestsånger men han gör gärna utvikningar med historier om när han av en slump hamnade i Alexandros Panagoulis begravningståg, hur han missade månlandningen på tv för att han inte fick upp toalettdörren på en spansk bar och hur han alldeles kort träffade Leonard Cohen på ett "jävligt fint hotell" i Granada. Mikael råkade ha sin och Ebba Forsbergs skiva med översatta Cohen-sånger i väskan och överlämnade cdn till mäster Cohen.

- Trevlig är fel ord, men han var tillmötesgående. En riktigt jävla väluppfostrad och civiliserad människa. Han hade jobbat hela kvällen men tog sig ändå tid i några minuter, minns Mikael Wiehe på besök i Göteborg.

Du är här i rollen som protestsångare. Hur ser en sådan ut 2014?

- En protestsångare står på sin mentala sockerlåda med sin röda flagga bakom sig. Han bär rutig flanellskjorta och sjunger om samhällets tillkortakommanden. Han är mobil, lätt att förflytta och kan spela på många olika sorters ställen.

Det finns en del riktigt arga sånger på nya skivan. Hur fungerar vreden som kreativt bränsle, är den bara av godo eller är det svårt att rikta in den i en sång?

- Jag är arg nästan varje dag. Det räcker att jag öppnar morgontidningen. Men svårigheten ligger inte i vreden som sådan utan i att hitta formuleringar som man i alla fall själv upplever som nya. Som En tärande elit på nya skivan, det är ett spanskt uttryck som blev en bra refräng.

Du sjunger att du vill skicka den tärande eliten till Guantanamo på obestämd tid, det är hårda ord.

- Ja, det är det. På skivan som kom till förra valet sjöng jag att jag skulle hacka i högern i bitar och det blev ett jävla liv. Jag anklagades för hatpropaganda.

Det är lätt att dra paralleller till Timbuktu och Kartellen och raderna om att Jimmie Åkesson skulle bankas gul och blå.

- Jo, det är klart. Men jag tycker de gör helt rätt. Jag menar, efter att först ha demonterat hela samhället, misshandlat sjuka och gamla och våldfört sig på skolan blir man upprörd över en sång som man menar uppmanar till våld. Vad är då det andra om inte våld? Det gör mig galen, det är ett sådant hyckleri.

Hur menar du?

- Ja, alltså det påminner mig om min farsa när han var liten och gick på fin internatskola i Danmark. Den låg i en liten bondby på Själland och på vägen till skolan mötte han en stor bondkille som slog honom på truten varenda dag. Tills en dag när pappa tänkte att nu jävlar och slog tillbaka. Då blev dansken plötsligt liten, började gråta och ville inte slåss mer. Det är samma sak här. Man tar ifrån människor deras pengar, vård och värdighet men de ska fan inte komma och gnälla. Då är det våldsbejakande.

Det handlar kanske inte så mycket om vad som sägs, utan hur man tolkar och uppfattar orden som används?

- Absolut, det pågår en kamp om ordens innebörd. Jag läser en intressant bok nu, Reinfeldt-effekten av Aron Etzler, som bland annat reder ut hur Moderaterna kunde börja kalla sig det nya arbetarpartiet. Samtidigt har man på bara några år demolerat ett folkhem och det tar jävligt lång tid att bygga upp igen, det är den brända jordens politik.

Fascismen och främlingsfientligheten växer sig starkare än på mycket länge i Europa. Hur känner du inför det?

- Jag är skitnervös. Det nyliberala experimentet har resulterat i att vi har 25 miljoner arbetslösa i Europa, de flesta under 30 år. Det är klart att folk blir förbannade, allt annat hade varit osunt. Men vreden tar sig kanske inte de uttryck man hoppas på, det handlar kanske inte om att människor går ihop för att bygga ett bättre, mer jämlikt och jämställt samhälle. Istället gör man som i Ungern och säger att det är zigenarnas fel och om vi bara slår ihjäl dem blir allt bra. Här i Sverige blir det lite mer utspätt med Sverigedemokraterna, men det kommer att bildas nya, mer högerextrema partier här också.

- Det är proletariserade, före detta arbetare som är frustrerade och söker sig till de här partierna. Och det kan jag förstå. Men man kan inte göra det till en moralisk fråga och säga någon är en dålig människa för att man går med i Sverigedemokraterna. När folk blir utsatta för den här typen av förnedring som det innebär att hamna i Fas 3 eller att se morsan ligga och pissa på sig i sjukhuskorridoren, då blir de förbannade. Och alla tillhör inte en välartikulerad medelklass.

Hur ska man bemöta den här ilskan?

- Det är svårt. Jag tänker på Grekland och fascisterna i Gyllene gryning. Deras partiledare slog en kvinnlig vänsterpolitiker på käften i direktsändning i tv. Då trodde den intellektuella medelklassen att fascisterna satt sin sista potatis, att man passerat gränsen för alla anständighet. Men de fördubblade sina opinionssiffror över en natt. Samma sak med i Sverige när riksdagsmännen sprang med järnrör på stan. De fick bara fler anhängare.

Varför är det så?

- Min analys är att den typen av handlingar motsvarar vreden som finns hos stora delar av befolkningen. Den är inte välartikulerad, den går bara på känsla. Fördelningen av inkomst från kapital respektive inkomst av arbete är tillbaka på nivåerna från 1914, det är klart att det händer saker med människor då.

Men det behövs egentligen inga siffror, det räcker att gå ut på stan. När jag var 25 bast var det bara alkisarna som hängde utanför systemet som bad om pengar, nu har vi tiggare utanför alla butiker och pensionärer som letar tomburkar i papperskorgarna. Vänsterns extremt viktiga uppgift i dessa tider är att försöka kanalisera ilskan till något konstruktivt.

Vad tycker du om den nya svenska, politiska musiken; Jenny Wilson, Timbuktu och andra?

- Jag tycker att Jenny Wilsons musik är intressant, jag gillar den. Hon vill någonting. Men om jag hade fått bestämma hade jag skalat bort hälften och gjort den kargare. Jason försöker lite gå samma balansgång som jag. När vi är med i Så mycket bättre tillsammans så har han den snyggaste, kubanska skjorta jag sett på väldigt länge. Han söker balansen att stå för någonting och samtidigt vilja nå ut till så många som möjligt.

Men når du ut och verkligen påverkar, eller sjunger du dina protestsånger för de som redan är övertygade?

- Min publik har blivit större efter Så mycket bättre. Det är många olika sorters människor som kommer och av olika anledningar. Så jag kan inte bara spela politiska låtar en hel kväll, det skulle inte jag inte ens stå ut med själv Men när jag spelar för 800 personer är det klart att inte alla står till vänster om socialdemokratin och då jag ser till att vara extra tydlig med det politiska. Ingen ska tro att jag har gett upp.

Saxat ur GP 9 mars 2014


Ge aldrig upp - din chans kommer !

Ni som fortfarande tittar in på min mer eller mindre döda blogg. Här får ni ett bra inlägg som jag tycker är värt att publicera för eftervärlden!!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag slösurfar och hamnar på Sportbladets hemsida. Läser en artikel om en 22-årig spelare som nu tänker lägga skorna på hyllan, trött på att inte »få chansen«. Känner genast hur jag blir provocerad. Mycket kan hända efter 22 års ålder och jag vill skrika till henne: 

»Sluta inte! Fortsätt kämpa och visa de jävlarna! Leta inte ursäkter utanför dig själv!«

Antagligen skulle du rygga tillbaka om jag skrek så till dig. Fälla ut taggarna. Klamra dig fast vid »men man måste ju ha lite tur också«, för det har du hört någonstans och det är din snuttefilt när känslan av misslyckande kryper på. Kraften i rädslan för att misslyckas är oerhört stark. Jag vet, för jag har upplevt den. Det har funnits stunder i min karriär då den rädslan nästan har käkat upp mig. 

När jag var 16 fick jag höra att jag var »duktig på att sitta på bänken«. Det var tränarens motivering till varför jag petades i ett helt år. När jag var 25 satt jag på bänken i ett lag som slutade sjua i Damallsvenskan. Jag – som hade så stora ambitioner och drömmar och som lade ner hela min själ i fotbollen – räckte alltså inte till.  Jag förstår om du, liksom jag, är rädd för att krascha inför andras ögon. Att vara den som ger allt men som ändå inte når ända fram. Att vara den som folk tvivlar på, kanske till och med hånar: »Att hon inte bara lägger av med fotbollen och satsar på något annat!« 

Det är en skam som väger tungt och som gör det svårt att hålla huvudet högt. Stundtals har mina misslyckanden fått mig att lyssna på tvivlarna. Jag har legat i fosterställning med prestationsångest och tänkt att om jag lägger all min tid på att bli en bättre spelare och inte lyckas, så innebär det att hela mitt liv är bortkastat. Jag har vacklat, jag har mött rädslan och skammen. Men jag har aldrig tappat min inre röst. Den som viskade: »Fortsätt, allt är föränderligt.« Rösten fick mig att fortsätta jobba, ännu hårdare. 

 

Jag är inte snabb, men jag är uthållig. I ett helt år satt jag på bänken och höll i. Jag åkte buss sju timmar till Stockholm för ett inhopp på sju minuter. Sprang egna intervaller efter matchen, för att vara redo den dagen då det blev min tur att starta. Bekräftelsen från ledarna var obefintlig. Varje gång jag började springa gick tränaren in i omklädningsrummet, som för att slippa se. Jag minns också en match med B-laget i division fyra, på någon grusplan ute på Hisingen. Två tjejer i motståndarlaget stod och rökte en kvart före avspark, samtidigt som jag förberedde mig som ett proffs med visualisering och rörlighet. I det läget var det svårt att hålla huvudet högt.  Efter ett halvår på bänken frågade jag tränaren: »Vilken position konkurrerar jag om?« Han svarade att han hade fullt upp att prata med de elva som startade, han kunde inte prata med oss andra också.

Uppförsbacke.

Motvind.

Kämpa, Lisa!

Och det gjorde jag. Mitt genombrott som spelare kom först vid 28 års ålder, och när jag var 30 värvades jag till Sveriges bästa lag. Då hade jag förberett mig i halva mitt liv.

Så fortsätt, du som inte har fått chansen! Den finns där runt hörnet men du får aldrig se den om du slutar nu. Kanske har du till och med redan fått chansen, utan att se den. Blind av bitterhet, rädsla eller lathet. Låt mig ge några exempel på vad jag menar, hämtade från olika personer i min närhet.

* Person ett, det var du som spelade match med U21-laget en tidig lördag i mars. Du var petad från A-laget. På läktaren satt en talangscout, men eftersom du varit ute och slarvat kvällen innan gick du på halvfart, som en tyst protest mot tränaren som petat dig. Du var nonchalant och oförberedd. Talangscouten såg dig inte.

* Person två, det var du som skadade knäet. Istället för att bygga upp din kropp från grunden under speluppehållet valde du att beklaga dig över att just du hade drabbats. Du förbannade orättvisan, du som var på väg mot ett proffskontrakt med en Serie B-klubb. Efter sex månaders oengagerad rehabträning gjorde du comeback – fem kilo tyngre och med usel kondition. Du sattes på bänken. I en match drog er mittfältare ljumsken efter tio minuter, men eftersom du var i dålig fysisk form var du inte aktuell som ersättare. Behöver jag påminna om att Häckens A-lagstränare – i desperat behov av en ny mittfältare – satt på läktaren i just den matchen? 

* Och så person tre. Det var du som var frustrerad över att dina kompisar tagits ut till pojklandskamper, medan du inte ens nådde breddlägret. Istället för att träna extra för att komma i kapp de andra valde du den enkla vägen. Du skyllde på andra. Du anklagade din tränare och grinade över medspelare som inte slog tillräckligt bra passningar. Något er senare tog din tränare över ett A-lag i en av de högre divisionerna. Han plockade med sig ett par spelare från de lag han tidigare tränat. Han valde de ambitiösa, de som han trodde skulle driva laget framåt. Du var inte en av dem. 

 

Det står var och en fritt att välja själv. Vill du sluta med fotboll, så gör det. Det är ditt val. Men skyll inte uteblivna framgångar på någon annan än dig själv. 

Visa att du är större än så. 

------------------------------------------------------

Saxat ur tidningen Offside


RSS 2.0