Curres tankar

Hej, skulle vilja sätta in. Säger jag på ett Swedbank-kontor. Ett helt vanligt önskemål. Tänker jag. Men att dyka upp med kontanter och förvänta sig att min bank ska hantera dem, lika självklart som den låter mig ta ut kontanter i automaten utanför entrén, är förmätet. Jag möts av ett urskuldande leende. Tyvärr. Jag kunde ha bett om att blancolåna en miljard och fått exakt samma du-ber-om-det-omöjliga-reaktion. 

 

Min avsikt var att banken skulle hjälpa mig att överföra ett par tusenlappar som jag fått i födelsedagspresent till mitt konto. När den vägrar … Jag blir irriterad. Men nu handlar denna ledare inte om mina vedermödor, utan om att svenska storbanker ägnar sig åt systematisk nedmontering av service som är fundamental för att miljoner människor ska ha en fungerande vardag. 

 

När glömde de bort oss? Den frågan ställer en 76-årig kvinna från Bredaryd. Om jag är irriterad är hon redo att rasande belägra Swedbanks huvudkontor. När hon ringer mig berättar hon hur hon varit banken trogen genom livet, att den kontakt hon haft med dess lokala represen-tanter varit viktig för henne. Det är där hon har sparat. Det är där hon har betalat sina räkningar.

 

Men strax före årsskiftet avvecklades kontoret. Och så läser hon om 20 miljoner kronor i fallskärm till en sparkad vd, om en styrelseordförande som använt socialdemokratin som trampolin mot tunga näringslivsposter. Det hon har att säga om Anders Sundström lämpar sig inte i tryck. Men något censurerat: Han förkroppsligar det giriga som förfular en historia av sparbanksrörelse och kooperativa jordbrukskassor. Hon känner inte igen sig. Hon känner sig bortglömd. Och det är hon. 

 

Liksom övriga 1 419 invånare i det småländska samhället. Nu ska hon ta sig till Värnamo för att uträtta bankärenden. Det tar dryga halvtimmen med bil. Om hon hade en.

 

Det finns många Bredaryd i Sverige. Swedbank hade, för inte ens tio år sedan, drygt 450 kontor spridda över landet, men vid halvårsskiftet i fjol hade antalet minskat till 300. Nu är det ännu färre. Att de vita fläckarna växer sig större avspeglas inte i hur banken presenterar sig. Swedbank är ”inkluderande”, ”spelar en viktig roll i de lokala samhällen där vi verkar” och ”arbetar hårt på att utveckla långa och nära relationer med våra kunder” – med ”ett omfattande kontorsnät”. 

 

Swedbank har sällskap i denna exodus från glesbygden (och från mellanstora städer). Andra storbanker stänger sina kontor med förklaring att lönsamheten är dålig och att den digitala transformationen är att betrakta som klappad och klar. Vem behöver kontor när det finns www! Under senaste decenniet har Swedbank, Nordea och SEB totalt lagt ner drygt 250 kontor. 

 

Uppenbart behöver det inte vara ekonomiskt dårskap att behålla – och förstärka – lokal närvaro. Handelsbanken har valt en annan väg. 2015 gjorde Sveriges radio en granskning som visade att Handelsbanken skaffat sig fler kontor och med sina 463 har lika många som Swedbank och SEB tillsammans.

 

Känner du själv att banken är till för dig, att den utgår från kundens behov? När de fyra slagit vinstrekord med 106 miljarder kronor. När de tänjer glappet mellan räntan för sparande och för lånande. När de högsta cheferna tjänar mer under ett år än du gör under ditt yrkesliv (2014 hade SEB:s Annika Falkengren inkomst av tjänst på drygt 30 miljoner kronor). När du själv förväntas sköta sådant som det tidigare fanns anställda som kunde bistå dig med. När kontoren stänger. När också bankomaterna försvinner (900 de senaste åren). När kontoren som är kvar vägrar hantera kontanter. Känner du att ni har en nära relation, du och banken?

 

Banker är inte vilka företag som helst. Deras verksamhet gör att de vävs in i våra liv. Vi blir beroende av dem, och av att de faktiskt ska garantera kontinuitet och trygghet. Idag är det inte så. 

Bankerna överger sina kunder. Dels med groteska övervinster, dels rent fysiskt genom att lämna platserna där vi bor. En grupp drabbas särskilt hårt. 1920- och 30-talisterna som inte är uppkopplade. Bankerna föreställer sig en viss sorts kund och låter sedan det styra, trots att väldigt många som har gett dem förtroende har andra förutsättningar. 

Bankerna kommer inte att ändra sig av egen kraft. Kanske lagstifta om ett tvång för minimal täckning vad gäller kontor? Intressant tanke. Men det saknas politisk vilja hos både regering och borgerlig opposition att tvinga privata företag att upprätthålla finansiell infrastruktur. 

 

Däremot kan det mycket väl ske något snart i frågan om kontanthantering. Det kan regeringen vända med stöd i ett EU-direktiv som ska vara genomfört senast i september. Danmark har redan lagstiftat. Där ska alla bankkontor ta emot kontanter. Så borde det fungera här. Speciellt eftersom bankerna inte lyckats argumentera trovärdigt för motsatsen. Som när Swedbank påstår att miljön värnas om banken slipper transportera kontanter med fossila bränslen. Ja, eller så byter Swedbank till elfordon. Och slutar drömma om att vi alla ställer om till digitala flöden som kan avgiftsbeläggas. 

 

Eller så kanske statens egen bank SSAB ska kompensera för sveket mot kunderna? Flyttar in när andra flyttar ut. Knappast realistiskt. Att på kort tid starta hundratals kontor. Det skulle dessutom bli dyrt för oss alla. 

 

Vi som skattebetalare ska inte behöva undsätta alla de kunder som bankerna nu lämnar efter sig. Speciellt när vi ständigt förväntas vara beredda att – genom garantiprogram och stabilitetsfond – undsätta bankerna vid nästa stora kris. Ställ krav. Bredaryd, Tierp, Vä, Dalby, Lindesberg, Stöde, Tärnaby.  Ja, alla de orter som bankerna lämnat eller planerar att lämna. Tvinga dem till comeback. Med full service. Annars står de ensamma framöver. 

 

Tänker de inte på oss, tänker vi inte på dem. (Ur ETC)