Visst vore det helt galet om barn skulle behöva ärva föräldrars miljonskulder? Samma sak borde ju då också gälla i det omvända förhållandet med tillgångar!
Orättfärdig om slumpen skall avgöra när, var och av vem man föds av. Slumpen kan göra att man föds av 2 aidssmittade föräldrar i slummen eller om man föds av 2 friska välbärgade föräldrar som har allt.
Inget barn har ju frågat efter att få komma till världen! Alltså borde väl alla nyfödda ha åtminstonde någorlunda samma förutsättningar när livet börjar.
Med detta som underlag tycker jag man skall avskaffa dagens Arvsrätt. Inte skall din framtid avgöras av vad dina föräldrar är eller har på banken. Det räcker väl med att generna direkt är orättvist fördelade.
Sedan förstår jag ju också att inget är rättvist och kommer heller aldrig att bli det. Men lite mer rättvisa går att skapa om tillräcklige många vill det.
Men varför går det inte att göra direkt idag? Jo för väldigt få av dom som har det bra vill lämna ifrån sig det dom har. Saknar dessutom ofta tillräckligt med empati för att bry sig längre än till sina egna barn.
Jag tycker att man ska belönas efter förtjänst. Eftersom föräldrar inte delas ut efter förtjänst (vad jag vet i alla fall) så tycker jag ur rättvisesynpunkt att arvsrätten bör avskaffas.
Ett förslag kan vara att man få behålla en del av arvet tex låt säja 1 miljon kronor. Resten går det det allmänna för att förstärka tex barnomsorg, skola, sjukvård och äldrevård.
Nordkorea försöker skrämma världen med att testskjuta kärnvapenraketerer.
Vips så tar naturligtvis våra militärförespråkare chansen att vilja ha mer pengar till försvaret och bl.a. till det totalt penningslukande flygplanet JAS Gripen ”måste ju naturligtvis” moderniseras enligt dessa krafter. Det har ju bara kostat ca 1 miljard per styck och 90 st. skall byggas de närmaste åren och m,an siktar på 400st till slut..
Militären tror att vi ändå bara kan försvara oss i en veckan från angrepp från fienden. Det enda som kan rädda oss från eventuella krig är att inte bli inblandad i dom. Och det gör man genom förhandlingar och samförstånd länder emellan. Och skulle Ryssland, som väl dom flesta fortfarande anser vara vår värsta fiende, få för sig att kriga mot Sverige tror jag inte det tar en vecka innan dom krossar oss. Men det kommer aldrig att hända, sanna mina ord. Inte kommer Nato och USA sitta stilla i båten vid ev. angripande.
Costa Rica bestämde 1948 att lägga ner sitt försvaret och inte slänga ut pengar på en armé och har sedan dess därför inga försvarsutgifter. Landet har inte varit inblandad i några krig sedan dess. Däremot har grannarna varit inblandad i ett antal krig under samma tid. Costa Rica har betydligt bättre ekonomi (BNP per invånare räknat i dollar 11.927) än grannländerna Nicaragua (3.206 $), Honduras (4.343 $), Guatemala (5.070 $) och alla varit inblandade i flera krig under samma tid. Är det bara en tillfällighet??
Sverige klarade sig ju också från att vara med i både 1a och 2a världskriget och hade stora försprång inte minst ekonomiskt framför de länder som deltog. Ingen tillfällighet, eller? Men nu efter 50 år är dom ikapp oss. Så svaret är håll er borta från krig och lägg ner försvaret och använd pengarna på andra stora behov som sjukvård, skolväsendet, åldringsvården där pengarna skulle göra mycket bättre nytta
Kan Costa Rica kan Sverige.
Nu väntar vi bara på att SÄPO börjar klaga på att Sverige är hotat av terrorister och att dom behöver mer pengar för att skydda oss. Från vad och vilken är naturligtvis hemligstämpat. Varför jo för att det egentligen inte finns någon stor fiende utan dom är mest rädda om sina välbetalde jobb.
Kan bara hålla med. Ordföranden i Europas största ungdomsförening (Bromma) med 4000 medlemmar står och skryter i TV om att ett par av landets bästa fotbollsspelare kommer ifrån deras verksamhet. I stället borde han fundera äver hur många som förvunnit i yngre åldrar på grund av före tidig elitsatsning som också kunnat bli bra i framtiden om dom fått lekt och utveckats med glädje och i lugn och ro.
Föreningar som elitsatsar bör fråntas stöd. Priset att låta barn slås ut från idrotten på grund av så kallade elitsatsningar är alltför högt. Det är dags att gå från ord till handling och satsa på verklig bredd, skriver idrottsläkaren Klas Östberg med flera idrottsdebattörer.
Det senaste årets skriverier om barnidrott har visat att den på många håll inte är någon lek. En viktig förklaring till det är att de så kallade elitsatsningarna kryper allt längre ner i åldrarna.
Men att kalla det elitsatsningar är egentligen helt missvisande. För det finns ingen forskning som stödjer att de här satsningarna skulle ge oss fler idrottsstjärnor. Det finns ingen som tror att vi kommer få fler guldmedaljer genom att låta barn träna skadade, spela matcher på värktabletter, nivåindela femåringar eller att bedriva barnidrott som strider mot FN:s barnkonvention. Det är inte heller så dagens svenska idrottsstjärnor tränade som barn.
Den största förlusten är dock inte uteblivna medaljer utan alla barn som slås ut på vägen. För vad är priset för en tioåring som petas ur laget och sedan vänder idrotten ryggen? Vad är priset för en nioåring som tränat så hårt att han skadat sig så svårt att han inte kan idrotta mer i hela livet? Vilka hälsoeffekter får det? Vad innebär det i förlorad livskvalitet?
Vi kräver nu att de här elitsatsningarna för barn får ett slut. Och vi vet att vi har ett starkt stöd för det. För så tycker de flesta föräldrar vi träffar, så tycker Riksidrottsförbundet, så tycker forskarna och så tycker regeringen.
Det som krävs nu är att vi tar ansvar för våra barn genom att gå från ord till handling. Och det finns flera goda exempel på att det håller på att ske. Nyligen såg vi Riksidrottsförbundet sätta ner foten genom att hålla inne pengar till gymnastikförbundet. Ett annat exempel är Eskilstuna kommun som sa nej till de krav Sveriges olympiska kommitté ställde på kommunen för den verksamhet de bedriver i Eskilstuna så länge de inte kan säkerställa att verksamheten följer FN:s barnkonvention. Eller som Mona Kanaan som är ordförande i kultur- och fritidsnämnden i Eskilstuna uttryckte det: ”Vi ska se över huruvida vi framöver ska jobba för barnens bästa eller för de bästa barnen.” Det tycker vi är väldigt bra sagt och det bästa är att det faktiskt inte är någon motsättning.
Men ska vi lyckas med det så krävs att vi satsar på att utbilda våra tränare så att de får kunskap om barns behov och utveckling. Då måste vi få fler klubbar som satsar på bredd och som erbjuder allsidig och varierad träning för barn. Då måste vi rusta upp lekplatser och miljöer där barn får möjlighet till spontanidrott.
Det är så vi får en idrott som ger barn en möjlighet att hitta glädjen i idrotten så att de kan hålla på hela livet. Det är så vi ger våra barn en bra grund att stå på den dag de är redo att börja sikta mot stjärnorna. Det är en satsning för guld och hela livet. Vi vill att:
1. Riksidrottsförbundet ska stoppa allt stöd till klubbar som bedriver elitsatsning för barn under 12 år.
2. Sveriges kommuner bör ha en policy som inte tillåter att klubbar som bedriver elitsatsningar för barn under 12 år får tillgång till kommunens idrottsanläggningar.
3. Starta forskning som granskar elitsatsningar och deras hälsoeffekter på barn.
4. Starta en utbildning om hårt tränande barn och deras skador för läkare och andra som behandlar idrottande barn.
5. Höj tränarnas kompetens om barn och deras utveckling.
6. Rusta upp våra lekplatser och skapa miljöer för barns spontanidrottande.
KLAS ÖSTBERG
idrottsläkare
TOBIAS ÖSTBERG
journalist
EJNAR ERIKSSON
professor emeritus idrottsmedicin, Karolinska Institutet
LARS-MAGNUS ENGSTRÖM
professor emeritus, GIH
PETER HASSMÉN
professor i idrottspsykologi
SUZANNE WERNER
professor i idrottsmedicinsk rehabilitering, Karolinska institutet
BÖRJE SALMING
THOMAS FOGDÖ
ANDERS GÄRDERUD
JELENA GALIULINA
fd basketspelare
MARTIN WIDMARK
författare
MÅRTEN KLINGBERG
filmregissör och skribent
LENNART ENGELBREKTSSON
grundare av spontanidrottsanläggningen Camp Active
Jo, jag har gått och tänkt på det här ett tag nu, och jag skulle vilja betala lite mer skatt, faktiskt.
Precis hur mycket mer har jag inte hunnit fundera ut, men jag tänkte ändå att det så här i god tid före valet vore lämpligt att skicka en så kallad signal till lämpliga partier.
Detta är min signal: Jag är nog ungefär genomsnittsavlönad medelklass, jag har haft glädje av jobbskatteavdrag och sånt några år. Men det var inget jag bad om då, och nu tycker jag ännu mer att det räcker. Jag tänkte att det är viktigt att ni vet detta, så att ni inte börjar flörta med mig om fel saker framåt valdags 2014.
Lite mer får ni ta alltså, under förutsättning att pengarna går till exempel till att:
- ge trygghet vid sjukdom, arbetslöshet, barndom eller ålderdom. - skapa glädje eller eftertanke genom utbildning och kultur. - utjämna orättvisor i Sverige och i världen. - bidra till att Sverige fortsättningsvis är ännu mer av ett öppet och välkomnande land för dem som har fötts till sämre omständigheter (ingen väljer sina föräldrar) - minska förstörelsen av vår livsmiljö genom minskade utsläpp och sparande av energi.
Jag vet att det är mycket jag vill ha gjort för pengarna som ni kan ta av mig, så ni måste välja noga bland de bästa förslagen och aldrig slösa!
Visst vi lever i en sjuk värld. Men frågan är om inte hatet och behandlingen av kvinnor är något av det värsta, inte minst på nätet.
Se bara ute i världen hur männen behandlar halva världens befolkning (kvinnorna). I Sverige, de nordiska länderna och i upplysta sekulära västerländska länder är det något bättre än i t.ex. starkt religiösa och fattiga länder med stor analfabetism.
Sorry my friends, men religionen och inte minst dess påhittade historieböcker i form av Koranen och Bibeln, skriva av män för 1000-tals år sedan, är återigen ett av de största orsakerna till kvinnoföraktet.
Man kan absolut på inget sätt försvara några av dessa handlingar men en förklaring kan vara att vårt ”naturliga beteende” att som i övriga naturen föröka oss fortfarande sitter kvar som en del i bakhuvudet på en del män.
Vi som bor i upplysta sekulära samhällen förstår ju till 100 % vad som är rätt och fel i sammanhanget. Men lite av naturens djuriska beteende kanske inte helt har släppt alla levande människor. Och för 2000 år sedan när Koranen och Bibeln skrevs fanns kanske ytterligare lite av de ”naturliga djuriska” beteendena kvar i Homo sapiens.
Detta försvarar på inget sätt det fruktansvärda kvinnohat som visar sig på nätet men kanske ger en liten historisk förklaring. En förklaring som man inte kan acceptera på något sätt och som måste försöka bekämpa med alla medel. Männen är ju vana att få som dom vill och när dom inte får det, blir en del desperata och kan med "religionens rätt" känna sig kränkta.
Men tyvärr är jag lite pessimistisk (som vanligt) så länge alltför många individer hänvisar och tror på de gamla religiösa historieböcker så kommer förändringen tyvärr att gå alltför långsamt och ta många generationer innan det blir någorlunda jämställt i stora delar av världen.
Igår skrevs en hel massa professorer och kända idrottsförebilder och kritiserade klubbar som bedriver Elitträning för barn under 12 år. Man förslog att dessa klubbar inte skulle få aktivetsbidrag. Allt detta stämmer med vad alla undersökningar, erfarna tränare/ledare och utbildade idrottsledare redan vet. Men vilseledda, oerfarna, outbildade föreningsledare, inte sällan föräldrar, vill överallt annat än att deras barn skall bli en ny Zlatan eller Peter Forsberg
Varför och hur sprids det så många felaktiga ”sanningar” bland allmänheten som inte alls stämmer med verkligheten?
För att bli riktigt bra elitidrotta måste man börja träna sin idrottsgren i mycket unga år! När all forskning visar att barns skall få vara barn, har roligt och prova helst spontant olika idrotter.
För att en träning skall vara riktigt bra måste man träna stenhårt varje träningspass och helst spy. När det är tvärtom att undvika alltför mycket mjölksyra och extrem trötthet så långt upp i åldrarna som möjligt.
För att bli bra medeldistanslöpare är snabbheten det viktigaste. När det är andra kvaliteter som är betydligt viktigare.
När det går dåligt behövs en rejäl utskällning av spelarna i pausen. När sanningen är att ett klarsynt resonumang om vad som inte funkar och skapa en vikänsla är det bästa receptet
Ett av ploblemet är "som vanligt" press, radio, TV som ju tyvärr har en enorm genomslagskraft. Men naturligtvis också föräldrar, idrottsföreningar, ledare, tränare och kanske inte minst vårt högsta organ RF.
När det nu är så här inom ämnet idrotten, som jag kan, är det naturligtvis högst sannolikt att andra felaktiga "sanningar" sprids i press, radio och TV i andra ämnen som inte jag känner till. Eller vad tror du?
När jag var ung var det mamma som var hemma och tog hand om oss 4 bröder.
Nu är det knappt accepterat att vara hemma med sina barn.
En barnomsorgsplats kostar samhället idag drygt 100.000 kronor.
En familj där dom kommer överens om att barnen mår bäst av att vara i hemmiljön under uppväxten får ca 3000kr/månad.
Är det för barnens bästa eller är det för att skapa så många jobb som möjligt?
Varför kan inte de som väljer att vara hemma med sina barn få samma summa pengar om man väljer att vara hemma? Det skulle ge en 2 barnsfamilj 200.000kr och jag tror faktiskt vi skulle få fler tryggare barn i vårt stressade samhälle
Många tycker det är bra att någon annan tar hand om våra barn. Många av samma människor undrar varför det ser ut som det gör i skolan idag med stora problem med många otrygga och stökiga barn.
Minns det kanske ett samband?
Mitt förslag är att låta föräldrarna bestämma själva vem som är bäst på att ta hand om deras barn och betala dom samma som det kostar för samhället att ta hand om dom! Är övertygad att kvinnan eller mannen med 2 minderåriga barn skulle kunna tänka sig att vara hemma när man får 200.000kr Jag är också övertygad att det i förlängningen kommer att bli ett bättre samhälle med lugnare och tryggare barn. Och detta gäller naturligtvis alla inte minst mindre lyckligt lottade 3e klassens svenskar och invandrare.
Denna ekonomiska trygghet, för de som har barn, tror jag i förlängingen skulle ge mindre problem med stölder, bränder, våld, skolproblem, etc, etc, för tyvärr är den ekonomiska orättvisan en av de största problemen i samhället.
JAG kräver bästa möjliga sjukvård, skola, äldreomsorg, kollektivtrafik, gaturengöring, utsikt från mitt hus, etc, etc…. Jag kräver att komma först i alla köer och få hjälp omgående.! Jag kräver rabatt för jag är pensionär, barn, handikappad, gravid, barnförälder, fattiga, invandrare, arbetslös, sjukskrivna...
Men stat/kommun har ju ingen oändlig sinande inströmning av pengar. Eller?
Hur vore det om man tog ett eget större ansvar.
Jag är fullt medveten att alla inte har det så frackt i vårt samhälle och några har det riktigt dåligt. Men samtidigt känns det som många gnäller för dom inte har något bättre att göra.
Och rent generellt har vi det väl så djävla bra i Sverige jämfört med större delen av världen oavsett väder och vind eller hur!
Alla MÅSTE ju utvecklas säger "experterna" annars stagnerar man. Haleluija. Då får jag väl göra det med min blogg också då. Ändringen blir, kanske tyvärr för en del, att jag inte har som huvudmål att, ”alltid” försöka vara positiv. För det har jag ändå inte lyckats! !
Den nya inriktningen blir mer ateistisk humanistisk och att mera åskådliggöra orättvisor och andra dumheter i samhället! Och uppmärksammande av nya sjuka trender i samhället. Den som lever får läsa om hen vill !
Det betyder nog att jag kommer att bli ytterligare tuffare i min argumentation. Nu är jag nämligen så djävla trött på mjäkigheten/undfallenheten mot de sjuka ekonomiska krafterna och andra tendenser i samhället.
Däremot skall jag försöka hålla en lägre profil vid muntliga diskussioner istället. Eftersom jag har svårt att hålla känslorna i styr och upplever att jag för ofta misstolkas beroende på min, enligt många hävdar, aggressiv utstrålning.
Många gånger har det väl slagit mig att va fan lägger jag mig inte bara ner och skiter i allt och alla. Vilket märks när det blir tomt på sidorna ! Kanske det skulle vara lugnast för mig själv och jag har försökt. Men det tar inte lång tid innan det börjar klia i fingrarna och snurra runt i min lilla hjärna innan jag är sugen på att skriva av mig igen! Det är kanske lite av en sjukdom?
Men vad är meningen med livet funderar man ju på emellanåt? Speciellt om man som jag är ateist och inte har ett fritt inträde i himmelriket (alt. helvetet) att se fram emot. Kanske skall man försöka uppmärksamma lite av alla fruktansvärda orättvisor så länge man finns här på jorden? Kanske det är meningen med livet?
Är vi många som vill ha förändring så går det faktiskt att påverka hela länders förehavanden ute i världen. Varje enskild människa är faktiskt viktig. Ett bra exempel är väl när hela världen protesterade mot kriget i Vietnam vilket med all säkerhet påverkade USA att sluta kriget tidigare än man planerat. Eller när hela världen protesterade mot Apartheid i Sydafrika. Någon enskild människa startade säkert snöbollarna som sedan rullade vidare.
Något måste man ju fylla sitt liv med som känns bra ? Förutom när någon hånar en oavsett vad man skriver. Men man får inte ge sig för de destruktiva krafterna för vad händer i samhället då?
Den som lever får se och de som vill fortsätta läsa är välkomna..