Men på sommaren ett par månader innan valet hände något sensationellt. Folkpartiets ledare Lars Leijonborg gick ut från ingenstans och krävde att invandrare som kom till Sverige skulle genomgå ett språkkrav för att få bli svenska medborgare. Resten är väl historia. Folkpartiet fick 13% i valet, kvällstidningarna fick spel, publicerade tecknade bilder på Leijonborg med päls, tassar och en gul man och så rubriken LEIJONKUNGEN överallt.
Det var detta fula lilla trick av Lars Leijonborg som stack ut under valet 2002. Hade den ägt rum i dagens valrörelse hade någon väl knappast ens noterat den i den enorma mängden av populistisk sörja som vi nu tvingas vada genom dagligen. Det finns snart sagt inte ett enda parti som längre avstår från att angripa svaga och minoriteter för att kunna fånga upp de invandrarfientliga väljarströmmarna som oroligt rör sig mellan partierna i mitten och på högerkanten. Jag läste i veckan hur KD:s partiledare Ebba Busch-Thor och Lars Adaktusson (KD:s talesperson inom integrationsfrågor) gick ut i en debattartikel i Expressen och krävde ett förbud mot böneutrop. Det var hårda, bestämda ord. De kunde ”under inga omständigheter” acceptera böneutrop. Det hette också att böneutropen är ”en påminnelse om islamistiskt förtryck”. Och att de ”tränger in i människors hem”. Och så vidare, och så vidare, och sen ett benhårt krav: i det här landet ska ingen muslim få ropa ut sin tro. Det måste förbjudas omedelbart.
Jag vet knappt om det är värt att prata om debatt-texten i sig. För det är ju bara populistiskt trams, ingen bryr sig väl egentligen om det här förslaget, allra minst de två som skrev det. Men om man ska säga något så vore väl ändå det rimliga att vi ändå tillåter muslimer att praktisera sin tro här i det religionsfria landet Sverige. Och om det eventuellt finns folk som störs av ropen så får man väl lösa det från fall till fall, av kommunen. Precis som man väl löser lokala problem om någon har problem med en kyrkklocka som låter för mycket.
Texten är bara intressant om man ser den som ännu ett exempel på den rent populistiska politik som nu äger debatten totalt. Det är en islamist-skräck som KD fångat upp och som de nu vill göra politik av. Som så många andra partier före dem i det här valet. Parti efter parti, förslag efter förslag handlar om att ingjuta skräck i väljarna. Jag har aldrig tidigare varit med om en valrörelse där så mycket är fokuserat på att säga nej till olika saker. Nej till böneutrop. Nej till vård av papperslösa. Nej till religiösa friskolor. Jag tittar i skrivande stund på en livefeed från SD:s valkonferens och möts genast av citatet: "Vi ska inte hysa utländska mördare."
Nej till utländska mördare, alltså.
Hela rörelsen är mörk och nej-orienterad. Den tar fasta på vanliga människors skräck, och sen släpper den inte taget. Alla partier gör vad de kan för att hitta det här årets variant av 2002 års språkkrav på invandrare. Det är sorgligt, förstås, men jag tänker att det inte kan lyckas den här gången. Det parti som verkligen vill skapa en sensation det här valet borde göra något helt annat. I en valrörelse där alla använder skräck och populism, så borde det omvända kunna utgöra den stora knallen. Tänk det parti som plötsligt presenterar en riktig vision för landet, en uppsamling äkta idéer som alla bygger på en tro på Sverige och på samhället.
Ge mig ett sånt parti.
ALEX SCHUMAN
Ge mig det parti som börjar säga JA istället för NEJ och jag ska rösta på det.
