Curres tankar

Jag har ju tagit emot ett par flyktingar som väntar på om dom skall få stanna i Sverige eller inte. Dom har båda fått ett första avslag och överklagat. En är Somalier och en Irakier. Båda är med i min löpargrupp. Dom har båda 1850kr att leva på. Det skall räcka till allt – boende, kläder, mat, hygienartiklar, etc, etc. Därför bodde dom tidigare tillsammans med andra i samma situation i små lägenhet. Inte sällan 6-8 personer. Hur skall man annars kunna leva på 1850kr i månaden. Dessa killar har alltså inte fått uppehållstillstånd ännu och får därför ingen som helst hjälp förutom de 1850kr. Troligtvis för att dom inte skall svälta ihjäl i väntan på besked. Hos mig får dom naturligtvis bo gratis men betala sin mat och annat själva.

Mina båda killar har bott i Sverige 2-3 år nu och ännu inte fått definitivt besked om att få stanna eller ej. Dom pratar bra Svenska men är naturligtvis väldigt oroliga att bli tillbakaskickade till sina hemländer. En kille har flytt från militärtjänst och säger att han betraktas som desertör och kommer att bli dödad om han åker tillbaka. Den andra bodde i Kabul och där vet vi ju att det är förkommer bombningar var och varannan dag.

En annan situation är när man har fått uppehållstillstånd (och fått de 4 sista siffrorna på personnumret)  då man får hjälp med hyra (Om man kan hitta en lägenhet) och utöver det får man ca 4000kr att leva på. Dessutom möjlighet att gå i skola och jobba. Har man inte fått uppehållstillstånd som mina killar får men ju INTE jobba. 

Jag bor i ett radhusområde och har en yta på 140m2 i 5 rum och kök. När min fru och jag blev särbos för ca 10 månader sedan blev jag ensam i huset. Samma som mina 3 närmaste grannar. Grannar har sagt att dom har också funderat på att göra som jag och ta emot flyktingar. Men det har tyvärr inte blivit av. Jag kan tycka att det är ju inte klokt att 40% av hushållen i Göteborg består av ensamhushåll. Inte sällan äldre människor med stora hus när barnen flyttat ut.

Det är klart att det blir lite stökigare i huset men samtidigt blir det roligare att komma hem efter jobbet. Och samtidigt kan man känna att man gör något vettigt med integrationen i Sverige. Att bara få se den glädje och tacksamhet killarna visar varje dag är värt mer än pengar.

Du som har chansen – ta chansen – att dela med dig och få glädje och självtillfredsställelse tillbaka.