Mer ur ETC och M-P BOËTHIUS
Jag kan se att allt fler svenskar tycker att vi som kallar Sverigedemokraterna för nyfascister går till överdrift, att deras politik blir alltmer ”rumsren” och att yngre journalister med flera tycker att de ska behandlas som ett parti bland alla andra – och det gör mig verkligt, verkligt skräckslagen.
Själv är jag född med en tatuering på själen där det står skrivet ”aldrig mer”! Det var trösteordet efter andra världskriget, när Europa begått självmord och låg i ruiner och förintelselägren öppnats för hela världen att se. Alla tvingades betrakta vad människor är i stånd att tillfoga varandra, organiserat folkmord på sex miljoner judar och på romer, homosexuella, Jehovas vittnen, kommunister och förståndshandikappade – utfört av medmänniskor av kött och blod som lydde order. Insikten att människan är i stånd till grymheter som överstiger allt förnuft om makten ”slår följe” med den sidan av människan och använder människors behov av hopp om en bättre tillvaro till att predika: ”Om vi bara gör oss av med dessa människohinder och eliminerar dem kommer allt att bli bättre.” Det är för mig den innersta kärnan i fascismen och nazismen, och denna innersta kärna finns hos Sverigedemokraterna. ”Om vi bara slipper utomeuropeiska invandrare och muslimer i Sverige kommer allt att bli bättre.” Det är därför de är nyfascister – ”nya” därför att de förstått att omge sig med en demokratisk retorik, fascister därför de gör invandrare till syndabockar, på samma sätt som nazisterna gjorde. Före dem fanns ungturkarnas folkmord på armenierna, i vår tid folkmorden i Rwanda. Det bara fortsätter
... Och jag kan se att så många svenskar inte fattar, att de faktiskt inte är medvetna om att Europa är världshistoriens mest blodiga och människoslaktande kontinent någonsin – på sin tid värre än IS, islamiska staten – att det är ”vi” som är de värsta massmördarna i världshistorien, alldeles nyss, triggade av främlingsfientlighet, den som SD göder. Vi förlägger idag – med rätta – det vidriga vanvettsvåldet till IS, men försöker glömma vår egen historia. Jag tror faktiskt inte att tongivande kommentatorer, journalister och tyckare i Sverige av idag vet vad Europa åsamkat mänskligheten. De gestaltar oss numera som goda välfärdsstater, som ”störs” av invandrare och tiggare, men en kontinent som vill vara världens samvete. Och fattar inte varför andra kontinenter tvivlar. Välfärdsstaterna i Europa skapades för att de som efter andra världskrigets mänskliga sammanbrott och Europasjälvmord äntligen fick makten och insåg vad orättvisor, fattigdom, ojämlikhet och brist på fördelning av ländernas rikedomar kan förleda människor till. De är nu alla döda. Men råkapitalismen lever, den som bekostade Adolf Hitlers väg till makten. Inte för att de hyllade nazisismen utan därför att de trodde att en fascistisk massrörelse skulle kunna besegra vänstern, som hindrade deras totala expansion.
När jag läser Sören Gylls (gammal makt-vd), Stefan Hannas (centerpartist) och Lars V. Kylbergs (gammal LKAB-boss) uppmaning till Moderaterna i tidningen Dagens Industri – att vi ska behandla SD som ett parti som alla andra och att de vill att alliansen ska börja samarbeta med SD – hör jag klockorna ringa som i älskade Ernest Hemingways bok For whom the bell tolls – Klockan klämtar för dig på svenska. Titeln är hämtad från poeten John Donne: ”och sänd för den skull aldrig bud och fråga för vem klockan klämtar; den klämtar för dig.”
Dödsringningen är för oss alla, såklart: vi ska alla en dag dö, men ibland klämtar dödsklockorna mitt i livet. Det tyska näringslivet stödde Hitler, de trodde att det var en väg att besegra vänstern men ångrade sig sedan, efter att kriget lagt deras företag i ruiner, såväl materiellt som moraliskt. Wallenbergs i Sverige räddade genom bulvanägande några av dem. Och det är på dessa tyska företagare jag tänker, det är därför klockorna ringer, när jag läser Sören Gylls och grabbarnas drapa i DI. Fattar de ingenting? Precis som tyskföretagen fattade noll? Girigheten besegrar alla dubier? Stöder de faktiskt ett parti som vill göra sig av med olämpliga invandrare? Inte döda, men slippa är nyfascismens nutida paroll. Och såvitt jag har sett har det svenska näringslivet inte reagerat eller tagit avstånd, vilket ger mig kalla kårar. Var är vi nu? Var Sören Gyll en pilotfisk, som skulle testa om det är möjligt för svenskt näringsliv att stödja nyfascister? Så att man slipper socialdemokrater, miljöparti och stödet från Vänsterpartiet i den skakiga regeringsställningen? Kommer Moderaterna, som andra nordiska partier, både till höger och vänster att falla för frestelsen att göra invandrare till syndabockar? Är ”aldrig mer” helt bortglömt i Sverige av idag? I så fall klämtar klockan verkligen för oss.
M-P Boethius
