Problem som inte går att lösa får man lära sig att leva med – tills de eventuellt går att lösa. Det är så vi behöver se på Göteborgs tiggarproblem.
Tiggarna är EU-medborgare. De har samma fria rörlighet inom unionen som vi och samma rätt att söka ett drägligt liv och en bättre framtid för sina barn. Vi kan inte avskaffa fattigdomen och förtrycket av romer i sydöstra Europa. Men vi kan se till att de tiggare som kommer till Göteborg behandlas någorlunda mänskligt.
Förtrycket och fattigdomen är problem på EU-nivå – minst. Det är viktigt att Sverige tar ansvar och trycker på i Bryssel. Men tiggarna på Göteborgs gator är vårt alldeles egna göteborgska, medmänskliga ansvar. Vi kan inte tillåta att utfattiga människor sover utomhus en vinter till. Innan kylan kommer krypande måste Göteborg kunna erbjuda tak över huvudet, varma kläder och mat i magen.
Det som redan görs av frivilligorganisationerna, för kommunala pengar, är bra – dagcentralen Crossroads, öppen förskola, möjlighet att duscha, hjälp med kläder och frukostpåsar. Men det behövs mer.
Då handlar det inte om att låta tiggarna gå före i kön – vare sig i bostadskön eller i någon annan kö. Det ansvariga kommunalrådet Dario Espiga (S) har rätt när han i GP säger att vi inte kan skapa en konkurrenssituation där bostadslösa Göteborgare får stå tillbaka för fattiga EU-medborgare. Det går inte heller att hänvisa tiggarna, burksamlarna och gatumusikanterna till de vanliga härbärgena, kommunens Tillfället, Stadsmissionens Gatljuset och Räddningsmissionens 35:an. De fattiga EU-medborgarna är för många, cirka 500 enligt Stadsmissionens beräkning. Ingen tjänar på en konflikt mellan fattiga EU-migranter och Göteborgs ”egna” hemlösa och uteliggare.
Alltså behövs det fler sängplatser i härbärgen som riktar sig direkt till hemlösa EU-medborgare på Göteborgs gator. För barnfamiljerna krävs lite mer. Barn är alltid barn oavsett var de kommer ifrån och barns behov måste alltid tillgodoses först. Det är bråttom. Kommunens krismöte nästa vecka behöver snabbt gå från ord till handling.
På lite längre sikt är det bra att kommunen tar kontakt med tiggarnas hemkommuner. Förmodligen kan vi lära av varandra. Kanske finns det något vi kan hjälpa till med där i stället för att möta konsekvenserna här. Men den som tror att det går att hålla Europas fattiga utanför Sveriges gränser bedrar sig själv. Det gör också den som säger nej till hjälp med motiveringen att tiggarna är organiserade i kriminella ligor.
Polisen i både Göteborg och Stockholm har letat efter dessa påstådda ligor utan att finna några. Däremot är det sant att tiggarna ofta samarbetar i familjegrupper. Det är både naturligt och bra. Ensamma skulle tiggarna vara ännu mer utsatta än de redan är.
GP 29/8 -13
