Är man död så är man..
Har aldrig riktigt förstått allt ståhej över när någon människa avlider och skall begravas. Det är ju helt naturligt att vi alla skall dö och grävas ner eller eldas upp. Varför är det så viktigt att hedra någon som dött? Hedra dom genom att besöka dom innan dom avlider istället.Och varför blir människor så mycket bättre efter sin död?
Kolla bara på den senaste ”stora människan”, Marget Thatcher, som ”alla” nu hyllar. En kvinna som var en stor nationalist, motståndare till apartheit och fackföreningar, som aldrig kunde kompromissa etc. etc.
Är man död så är man och hylla vederbörande är lite för sent och ofta missriktat som tex med Thatcher!
Det viktigaste verkar ju vara hur många som kommer till begravningen. Då har man varit en fin människa och allt är så bra. Att man sedan inte sällan börja bråka om ev. arv efteråt är en annan historia. Förresten har jag bestämt mig att aldrig mer gå på en begravning!
Eftersom jag inte är en vanlig människa som bara följer strömmen utan protesterat mot konstighet, orättvisor och annat och öppet deklarerar det, har jag fått en del ”fiender” på vägen. För det är ju inte normalt att inte ha samma inställning till saker som ”normala” (hjärntvättade) människor och helst skall man vara en lugn och fin/snäll människa som inte syns och bara låta tiden gå utan att protestera.
Jag vet – jag är inte riktigt klok. Men det är jag, tro det eller ej, stolt över !
Men vill man försöka få förändring måste väl några höja rösten. Är övertygad om att om 100 år kommer fler att ha samma uppfattning som mig. D.v.s. starkt ifrågasätta alla form av religion och dess uttrycksformer som t.ex. konfirmation, dop i kyrkan, giftermål i kyrkan och begravningar i kyrkan. Detta eftersom bättre upplysta människor mer och mer kommer att avslöja religionerna, koranen, bibeln, astrologi, tarotkort och alla andra påhittade historier som en bluff för att hålla människor i deras makt och fler kommer att inse att vetenskapen och evolutionen är svaret på livet.
