Den fantastiska naturen
På mina morgonpromenader oftast med fru Lena har vi under våren följt ett kanadagässpar. I början var ungarna inte så mycket att hänga i kroken (se ovan). Små var dom och bevakades av föräldrarna hela tiden . Med tiden har dom växt som ogräs och nu någon månad senare nästan lika så stora som föräldrarna och vågar sig ut på riktigt långa äventyr på egen hand (se nedan). Snart är dom ”tonåringar” och vet och kan allt och gör som dom vill och skiter i föräldrarnas förmaningar. För det mesta går det säkert bra men en och annan av ungarna blir säkert mat till någon rovdjur. Inte minst om dom inte är 100 procent friska.
Vi har ju själv 3 katter i vårt lilla radhus som kommer hemsläpande med både det ena och andra den här årstiden bl.a. möss, kaninungar, skator och senast t.o.m. en riktigt stor råtta. Sådan är naturen - den enes bröd den andres död. Döden är en naturlig del av livet. Tycker att vi människor har en förmåga att överdramatisera när någon dör. Visst är den hemskt och tragiskt speciellt när unga människor dör och kan förstå att det är en chock och leder till stor sorg. Men när en 85 åring får sitt liv avslutat, hur det nu än sker, finns det väl ingen anledning av sörja ihjäl sig. Vi skall ju alla den vägen vandra och har man fått 85 år blir i alla fall jag nöjd.
På dagens morgonpromenad dök det upp en ny fågelfamilj med små ungar. Ett nytt gäng som förgyller tillvaron de närmaste veckorna med andra ord och gör det lättare att få tummen ur och verkligen ta den där promenaden.
