Om Johan Wallersteins kritik

Ulf Friberg är en mycket kunnig och bra medel/långdistanstränare. Hans träningsfilosofi tror jag i stora drag överensstämmer med dom flesta andra medel och långdistanstränarna i Sverige. Ulf Friberg startade sin karriär som medel och långdistanstränare med att få ta hand om några som skulle visa sig vara stora löpartalanger  bl.a. Mustafa Mohamed, Ahmed Mohamed och  Rizak Dirshe med flera. Dessa hade säkerligen inte blivit några löpare över huvud taget om inte Friberg haft turen att hitta och skickligheten att hjälpa dessa till framstående idrottskarriärer. Efter att ha haft dessa framgångrika löpare i sitt stall och med det enorma självförtroende och fantastiska förmåga att uttrycka i sig i framför allt tal har det ena givit det andra.

 

Snart blev Ulf landslagstränare och sedermera en ½ tidsanställning av SFIF som ansvarig för utvecklingen grengruppen medel och långdistans i Sverige. På detta sättet fick Ulf kontakt med många andra duktiga löpare/löperskor speciellt de som bodde i västra Sverige.  Många ville ”naturligtvis” träna med Ulf eftersom han haft mycket stora framgångar med just bl.a. Mustafa Mohammed och Rizak Dirche.

Ulf har stort självförtroende och ett pedagogiskt sätt att förklara för aktiva hur man kan bli en bra löpare under hans vingar. Den förmågan är jag väldigt avensjuk på och skulle behövt i lagom dos av i mitt eget tränarskap.

Med tanke på ovan är det inte konstigt att många velat träna med Ulf. Många har också utvecklats bra under Ulf ledning. Men många har också, vill jag hävda, inte klarar den hårda press och hårda träning dom upplevt och kanske inte utvecklats som dom kanske haft möjlighet med någon annan tränare. Det är naturligtvis alldeles för många aktiva som försvinner på vägen med eller utan Ulf som tränare. Och diskussionen är naturligtvis oerhört subjektivt. Ulf har haft flera av de bästa löparna i landet i sitt eget stall i många år vilket ingen kan ta ifrån honom och det skall han ha kredit och uppskattning för.

Problemet tror jag ligger i att Ulf är så väldigt säker på att han har rätt och med sitt starka självförtroende och verbala förmåga är det ”ingen” som i längden orkar argumentera med/mot honom. Ulf vill säkert bara av välvilja att vi andra skall förstå vad som verkligen är rätt! Det är just detta som gör att diverse problem uppstår i kommunikationen med Ulf, tror jag.

Varje människa är en unik individ och har olika förutsättningar både fysiskt och minst lika viktigt mentalt. Min bestämda åsikt, som jag förresten fått av den mer kände tränaren Jack Daniel, är att det viktigast för att bli en riktigt bra löpare är i ordning:

1. Den medfödda talangen är ”tyvärr” viktigast
2. Den aktives egen inre drivkraft
3. Att den aktive har optimala förutsättningar att kunna genomföra sin satsning.
4. Att ha en bra tränare/rådgivare på vägen.

Sorry Ulf och mina andra kära tränarkollegor. Vi är inte så viktiga som vi kanske tror. Det är bara att kolla genom åren hur många aktiva medel o långdistansare som mer eller mindre har varit sina egna tränare i Sverige och har lyckats minst lika bra som dom som haft hjälp av oss tränare de senaste 50 åren. Varför? Jo största anledningen är att ingen känner sin egen kropp (fysiskt och inte minst lika viktigt psykiskt) så bra som den aktive själv. Speciellt svårt är det att vara tränare i medel och långdistansare om man inte själv varit aktiv och kan förstå och sätta sig in i den aktives situation.

Naturligtvis är det olika behov hur mycket hjälp den aktive behöver i olika åldrar/skeenden. Här ovan pratar jag om låt säga aktiva i 18-årsåldern och uppåt. För att bli en bra löpare skall man helst som mycket ung haft turen att få levt ett aktivt liv och få röra på sig mycket. Bra också att ha börjar träna/leka friidrott i 10-12-14 årsåldern i en allmängrupp med mycket allmänstyrka och löpskolning för att få en bra löpteknik, etc., etc. Men det är en helt annan historia.

Hittills är det väl i stort sett bara Ulf Fribergs egna aktiva som yttrat sig med namn i denna debatt och försvarat Ulf. Bara detta att så få vill yttra sig med eget namn borde kanske höja ett varningens finger om att allt kanske inte står rätt till. Jag har pratat med Ulf då och då genom åren och sett honom ”in action” de sista 7-8 åren eftersom mycket av hans träning bedrivits i Göteborg. Jag har själv haft aktiva som tränat med Ulf under korta tider. Hade bl.a. själv en aktiv vid namn Mohammed Bashir för några år sedan som jag tränade från 13 års ålder som gjorde bl.a. 1.50.64 på 800m som 18-åring och var med i Junior-EM och vann i stort sett alla USM på 800m som 16-17-18-19 åring. Bashir tränade alldeles för lite och skulle inte bli något om han inte började träna mycket mer påtalade Ulf för mig ett antal gånger. Bashir var med i landslagssammanhang och där fanns även Ulf. Till slut gick Bashir över och tränade med Ulf. Han fick då träna med  dom andra stora kanonerna i Ulf stall. Efter ett halvår slutade han och kom aldrig mer tillbaka.

Kort kommentar till olika jävsituationer. Krister från jogg.se som försvarar att Ulf jobbat mer eller mindre ideellt på deras hemsida och med resorna till Kenya. Men att vara objektiv när man är tränare, agent, personlig vän och dessutom har ekonomiska intressen med bl.a ha betalt för att träna ett antal av dom bästa löpare gör att jag tror det är oerhört svårt att vara objektiv i bl.a landslagsuttagningar.

Jag tycker att en landslagsansvarig på ett annat sätt skall värna för utveckling av HELA Sveriges medel och långdistansutveckling. 8-10 år räcker att vara  grengruppsansvarig i vilken grengrupp de må vara och nya friska krafter bör ta över ansvaret för medel/långdistans efter sommarens tävlingar.

Ni som vill sätta er in i hela debatten gå till  http://jwallerstein.blogspot.com/

 

 


Kommentarer
Postat av: Elisabeth Östberg

Mycket bra skrivet Curre!

2012-02-27 @ 19:40:39
Postat av: Bashir

Bra sagt!

2012-03-06 @ 06:48:09
Postat av: Berndt Hallberg

Bra uttryckt tycker jag, präglat av eftertanke och att inget är självklart. Är inte fel att ifrågasätta sina egna teorier lite då och då tror jag. Förhoppningsvis leder det till utveckling inte minst personlig sådan,gäller naturligtvis i dom flesta sammanhang.

Finns ett gammalt ordspråk som lyder som man kanske skall tillämpa fortlöpande som lyder:

Man är oftast tvärsäker på sin sak innan man är riktigt säker.

2012-03-08 @ 12:08:54
Postat av: Yannick Tregaro

Tjena Curre!



Fastnade på din blogg, du är skön som är så öppen ärlig i dina tankar. En reflektion bara angående tränare, hur viktiga vi är:



Jag håller helt med om att den aktive har det största ansvaret och att den aktive känner sin kropp bäst och att det går att bli grym utan tränare. Men en stor och viktigt del i att våga satsa på sig själv som aktiv är att man måste våga göra det. Har du en tränare som är osäker och inte tror stenhårt på sin teori, blir det väldigt svårt att våga tro på sig själv som aktiv. Då är det nog bättre att inte ha en tränare.



Självklart är det viktigt hur vi tränar och vad vi gör på träningen, men om vi tror på det vi gör till tusen procent och är helt säkra på att "det vi gör nu kommer leda till stordåd" blir man grym! Jag hävdar att det är viktigare att tro på det man gör än vad man gör. Alla tränare som jag tycker är bra tränare är svåra att diskutera med eftersom de vet vad som är bäst! Om du som tränare vacklar i din tro, se till att sätt dig ner fundera över din teori, skapa en ny om du vill.. Men sedan: Bestäm dig för att din teori är den absolut bästa i världen!

2012-03-19 @ 14:19:17
URL: http://www.yannicktregaro.se
Postat av: Johan Wallerstein



Hej Curre, Yannick och andra vänner som läser detta. Det var ett tag sedan debatten var igång men jag läser detta först idag och ger här en kort kommentar. Jag håller med Yannick om att man alltid måste tro på det man gör. Jag håller också med om att det är jättesvårt att åstadkomma något om man inte tror på sin "träningsteori". Tränaren fyller en viktig roll som stöd till den aktive, på träning, i medgång men särskilt i motgång. Curre lyfter upp situationer när han menar att tränaren (i det här fallet Ulf) gått över gränsen. När han pressar vissa av sina aktiva för mycket men också när han t ex stöttar egna aktiva så pass mycket att han ger dem förtur till landslagsuppdrag. Ett sånt (tränar)stöd till vissa aktiva och en sån stark tro på sina egna aktiva tycker jag inte att svensk friidrott ska sanktionera. Jag vill också passa på att förtydliga att min kritik mot Ulf inte bara handlade om friidrott utan också om hur man LEDER andra människor och hur man ÄR mot andra människor. Jag ställer inte upp på devisen "ändamålet helgar medlen" om det går ut över många människors välbefinnande.

2012-04-07 @ 11:26:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0