Hur viktig är familjen

I många, kanske dom flest,  kulturer är familjen och dess medlemmar oerhört  viktigt. Familjen kan i vissa fall vara kärnfamiljen dvs. man, fru o barn.  I andra länder ett par 3 generationer som lever tillsammans och hjälper en med allt möjligt. Familjen kan i andra kulturer vara mycket större dvs.  hela släkten där man ibland inkluderar kusiner och då kanske det går mera över i olika klaner.

Min fru och mina barn är ”naturligtvis” de viktigaste personerna i mitt liv och så är det säkert helt naturligt för de allra flesta människor Men den stora frågan tycker jag är hur viktig får familjen vara. Går den före allt annat?

Vi tycker nog dom flesta av oss att det inte får gå till som i ytterlighetsfall t.ex.  maffiavärlden eller liknande där familjen är det viktigaste av allt och står över lagen och t.o.m. mord kan rättfärdigas.

Jag tycker man i vissa fall kan jämföra med andra former av gruppfanatism. Den värsta är enligt mitt förmenande religion där ”man” i extrema fall kan göra allt för sina egna men döda de utanför sin egen religion ”utan att blinka”. Andra motsvarande situationer är idrottsfanatiker som t.ex. extrema fotbolls-fans  som gör allt för sina egna och hatar alla andra klubbarns supporters.

All form av fanatism är av ondo. Är man fanatiker lyssnar man inte på motparten och vill inte ens försöka förstå någon annan åsikt.  Både i ”liten” form som t.ex. i familjen och i det stora perspektivet som t.ex. i religion eller olika rasrelaterade problem.

Jag är på inget sätt perfekt i detta avseende eller i något annat avseende heller förresten. Jag har massor av fördomar i ryggmärgen som jag fått i arv, miljö och uppfostran. Förresten var min käre far en inbiten kommunist i min uppväxt och sa bl.a. under en jultillställning med hela släkten att ”han inte tycker hans egna barn är mer värd än andra barn”. Jag tycker faktiskt han hade en poäng i att alla skall behandlas lika och är värd lika mycket. Men det är svårt att tro att han verkligen kände så djupt inne i själen. Så där kanske ni kan förstå att jag är som jag är. TiiHii.

Enda sättet att komma över dessa problem i världen är att alla vore som Nelson Mandela som har den mycket ovanliga förmågan att försonas med sina värsta fiender trots att dom behandlat honom som en hund. Men det finns tyvärr inte så många Mandelor och därför ser jag inget större hopp till förändring på varken kort eller lång sikt.

Åter till familjen. Visst är det viktigt att man samlar familjen och umgås.  När man har små barn är det ju naturligt att samlas varje dag men när alla barnen, som i mitt fall, är utflugna blir det inte varje dag.  Vår familj har tex som tradition att samlas på söndagarna för att äta middag tillsammans dvs de 2 av våra 3 barn,  med respektive, som fortfarande bor i Göteborg.  Äldsta sonen bor i Uppsala och sa vid tillfälle att det är inte antalet gånger vi ses eller hörs ”farsan” som är avgörande för hur mycket  vi tycker om varandra.

Det är minst lika viktigt för mig personligen med söndagsmiddagarna än att träffas på Julafton och andra religiösa kommersiella högtider för familjens skull.  Eftersom jag är en  MYCKET stark ateist och julen råkar vara ett religöst påfund och dessutom är ett gigantiskt kommersiellt jippo så är det av naturliga själ inte lika viktigt för mig. Snarare tvärtom känner jag en viss avsky för det. Visst när barnen var små var man väl ”tvungen” att spela med i julhysterin och ljuget om tomten och allt annat falskt. Minns en jul när barnen var små och hade fått ”tonvis” av julklappar. Alldeles för många för att uppskatta allt. Den roligaste leksaken var en kortlek som jag kommer ihåg kostade 5.95. Löjliga familjen tror jag den hette och den spelade vi hela julhelgen. Dom andra julklapparna glömdes nästan bort.

Inte har jag någon större lust att låta marknadskrafternas styra mitt umgänge med familjen. Visst är julen en mycket trevlig tradition speciellt när man hade små barn hemma,  men varför kan inte hela familjen träffas den 24 mars istället och ha lika trevligt.

Det blev ingen röd tråd i denna artikel heller, men har man lagt ner några timmar på den så får man väl lägga ut den ändå. I börja av mitt bloggande hade jag för avsikt att försöka ha inlägg varje eller varannan dag. Så  blev inte fallet och nu har jag känt det som en press de senaste 2 veckorna. Det vill jag inte naturligtvis känna så nu kommer jag att vänta på inspiration och skriva när andan faller på.
På 8:e dagen av min fasta har jag gått ner 6kg – målet är 10kg….


Kommentarer
Postat av: Elisabeth Östberg

Då får du väl gå hem till Arne och elka Nelson Mandela eller?

2011-11-26 @ 18:58:45
Postat av: kjell selander

Just julen är vi inte helt eniga om.

2011-11-28 @ 22:32:13
Postat av: kjell selander

Det var en väldigt fin julbild i alla fall-lite julkänslor har du nog-du är ofta tomte i bemärkelsen att du ger bort.

2011-12-10 @ 12:15:11
URL: http://kjellbrellsworld.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0