Curres tankar

Var är det för fel på många av oss människor i Sverige? Varför gnäller vi om allt möjligt och omöjligt?

Varför står det mest om elände i tidningarna? Man kan ju bli deprimerad för mindre.

Varför letar vi problem istället för glädjeämnen i vardagen.

De flesta av oss som har jobb och tillräcklig ekonomi har ju allt som behövs för att för att vara lyckliga i Sverige. Vi har ju faktiskt haft turen att födas i ett av världens mest välmående och jämlikaste länder Det är värre för dom som är arbetslösa som jagas med blåslampa för att söka de jobb som inte finns.

Jag tror vi har alltför mycket tid och för lite vettigt att göra. Kombinerat med att vi påverkas av reklam att vi måste gör eller vara på ett visst sätt, vilket skapar stress och ångest. Jag vill jämföra det med fattiga/inte sällan analfabeter som indoktrineras/hjärntvättad med att bibeln/koranen/islam och andra religioner är det enda som kan göra en lycklig.

Vi tror att vi är helt fria i västerländska länder som tex. Sverige och USA. Men jag vill påstå att de ekonomiska kommersiella krafterna är så enormt starka att de påverka oss så att många av oss omedvetet inte kan stå emot. Vi påverkas utan att veta om det, tänka på det, om vi inte är väldigt kritiska hela tiden mot vad vi läser och hör i massmedia.

Idag har vi ju så mycket annat ”viktigt” att tänka på; som hur vi ser ut; vilka kläder vi har på oss, etc  för att behaga oss själv och vår omgivning . För detta verkar vara väldigt viktigt i dagens samhälle. Sedan är det ju viktigt att ha en fint välbetalt jobb; ha en fin bil; fint hus/lägenhet; fin trädgård och alla andra viktiga saker för att behaga sig själv och inte minst sin omgivning. Men det räcker inte; nu är det också väldigt viktigt vad vi skall äta och dricka, vilket alla dessa urtråkiga matprogram som varje kanal/program med självaktning måste ha med på in repertoar.  Och det räcker inte längre nu är det viktigt vilket kaffe vi dricker, vilket vin vi dricker, vilken mat vi äter. OCH är vi lyckligare för det?

Sen gäller det ju att följa vett och etikett och alla andra viktiga regler. Man skall ju också vara som alla andra och inte sticka ut och ha annorlunda åsikter än gemene man. Man får absolut inte höja rösten för då är man inte en bra människa. ”Hur har det blivit på detta viset”. Har vi blivit lyckligare av all denna fantastiska välfärd? Skulle inte tro det eftersom den stora och växande folksjukdomen i det svenska samhället i dag är depression.

Hur skapas alla dessa MÅSTEN?

Jag vill påstå att de kommersiella krafterna har stor del i det. Vi matas med reklam om allt möjligt och omöjligt som vi ”behöver” för att bli lycklig. Blir vi verkligen lyckligare av allt detta?

I fattiga länder som t.ex. Etiopien och Somaliern finns inte ens ordet depression i ordboken.

Hur har det blivit ”på detta viset”?