Hör man en sak tillräckligt många gånger så blir det en sanning. Blir man matad med reklam tillräckligt många gånger så vill man ha det! Varför?  Jo om man inte reflekterar och är riktigt kritisk så tror snart hjärnan att det är rätt, sanningen eller påverkas att vilja ha det!

Ta t.ex. att dom fria marknadskrafterna som sägs vara bäst för alla. Går det bra för dom tjänar mycket så sprider det sig ner till alla andra. För de välbärgade skapar nya jobb och tjänar massor av pengar och mycket skattepengar ramlar in i stadskassan. Detta är sant för att det sagt så många gånger!

Varför finns det då 47 miljoner som behöver matkuponger för att ha råd att äta i värdens mest fria välbärgade rikaste land USA? Trots att det finns så sjukt många rika välbärgade duktiga människor lever 25 miljoner amerikan som fattiga. Varför? Det kanske inte stämmer att om det går bra för dom rika blir det bra för resten också? Kanske har dom som vill att det skall vara en sanning  - sagt det så många gånger att det blivit en sanning -  fast det inte är det?

Jämför med idrotten och medel och långdistansträning. Vanligt folk tror att för att bli bra medel och långdistanslöpare skall man ta ut sig och pinas varje träning/dag. Allra bäst blir det man om tagit ut sig till den milda grad att man spyr. När det är helt fel. När det är bästa att kontrollerad succesivt öka träningen i många år för att bli en bra löpare. Man vill nog hitta genvägar. Men det i finns inga genvägar!

Dessutom tror ”alla” på gymmet att man måste proppa i sig massa proteinpulver för att bli stark och få stora muskler. Detta trots att ALLA näringsexperter är överens om att en varierad husmanskost med stort inslag av frukt och grönsaker är det bästa. Men eftersom de fria marknadskrafterna vill sälja produkter och tjäna pengar pumpar man ut reklam om att köpa massa onödiga pulver. Så tror många på budskapet och det blir till slut blir det en sanning! Halleluja.

Samma sak med invandrarpolitiken. Om man får höra att invandrar är en belastning och bara kostar pengar gång efter gång efter gång så blir det till slut en sanning. När det är så att inte Sverige skulle fungera utan invandring, lika lite som Norge skulle fungera utan den stora invandringen från Sverige. Hur skulle det gått för Sverige om inte Italienare, Finländare och Jugoslaver invandrade på 50-60-70-talet.
I Sverige fick 10 451 dataspecialister arbetstillstånd under åren 2009–2012. Drygt en tredjedel, 36,6 procent av samtliga invandrade i Sverige har en eftergymnasial utbildning, vilket är ungefär samma andel som för befolkningen i sin helhet, 36 procent. Personer med utländsk bakgrund leder 13 procent av Sveriges befintliga småföretag. Var femte företag som startades 2012 leddes av en person med utländsk bakgrund. Företag som drivs av invandrade har något högre tillväxt än företag i allmänhet. Bland universitetslärare är 25 procent utrikes födda och för läkare är siffran 31 procent. Etc, etc, etc, Ändå matas vi hela tiden med att allt är flyktingarnas/invandrarnas fel och förstör vårt fina Sverige

Visst man kan vi säkert hitta vissa invandrargrupper som tar längre tid att flyta in i vår ”fina Svenska perfekta samhälle”. So what. Har vi inte råd med det? Men vi hade ju råd med att sänka skatterna 140 miljarder under Alliansens regerande? Eller? Det är väl ändå dessa besparingar som naggat vår gemensamma välfärd i kanten med sämre sjukvård, äldrevård, skolgång etc, de som har pengar har nog inte märkt det, för dom kan köpa sig tjänsterna.

Slut för idag!

Förresten god försättning på det nya året!

Rekommenderar verkligen er som vill läsa en annan vinkling än den vanliga pressen att prenumerera på ETC. Nedan är i lördagendagens tidning förklaring om invandingen. Såå djävla bra förklarat. Orkar inte lägga in några bilder men hoppas att ni orkar läsa hela artikel!

------------------------------------------------------------------------------------

Att räkna på invandring och analysera den är inget stort problem. Migrationsverket har alla siffror och det jag gjorde var att helt enkelt räkna vad som hände 2013 för att svara på SD:s påstående att ”massinvandring” drabbat landet på grund av flyktingmottagandet. 
År 2013 invandrade 116 000 människor till Sverige. Av dessa var 29 988 flyktingar och 39 783 anhöriga. Resterande var: människor som studerar något år i Sverige, 7 559 stycken; människor som rekryterats av företag med arbetstillstånd, 19 292 stycken; EU-medborgare som åker till andra EU-länder för att arbeta, 20 712 stycken.

De tre sista grupperna går inte att räkna med som del i ”massinvandringen”, det är människor som jobbar här några år och sedan återvänder, precis som svenskar som pluggar utomlands eller jobbar i London som unga. Eller i Norge. Det här beror på att landgränser suddats ut (vilket är halva idén med EU), men det betyder också att människor lämnar Sverige varje år. Svenskar som vill jobba utomlands och utländska medborgare som flyttar hem.

Totalt var utvandringen 50 600 personer. Av dessa var 34 479 återutvandrare, alltså människor födda i andra länder som flyttar tillbaka.

Nettot av dessa siffror blir 17 900 personer. Det är alltså den verkliga ökningen av medborgare i landet på grund av inflyttning och inte ens den mest konspiratoriska kan påstå att det är en ”massinvandring” som hotar landets ekonomi och trygghet. Vi pratar om 2 promille av landets invånare. Att dessa människor skulle orsaka välfärdsproblem är helt orimligt i ett land som samtidigt klarat av att sänka skatterna med 140 miljarder per år.
Att SD blir rasande när de läser de här siffrorna beror på att de bygger hela sin världsbild på en myt om massinvandring. Det är partiets enda argument, tar man bort det tar man bort partiets politik, kvar finns vanliga fördomar och rasism och rätt larviga tal om ”svensk kultur” (i motsats till vad, amerikansk kultur?).
Mer förvånande är att de rödgröna partierna haft så svårt att berätta om detta enkla förhållande. Sverige har en stadig promilleinvandring som inte är något problem. En av förklaringarna kan vara att man inte vill legitimera en diskussion där flykting och asyl diskuteras utifrån ekonomi. Och det är ju rätt. Asylrätten är en del i FN:s mänskliga rättigheter och har inget med lönsamhet att göra. Om Polen drabbas av krig och miljoner människor flyr måste Sverige ta emot asylsökande, vilken invandringsnivå vi än har innan dess. Men att blunda för nettostorleken gör att man samtidigt missar hur invandring fungerar i ekonomin.

Invandring är inte en kostnad. Det är en investering för samhällen som gör alla rikare.

Sverige har en nettoinvandring som är lönsam för hela samhället (jag refererar bland annat till OECD:s rapport kring det). Även om sysselsättningen är lägre bland invandrade är nettot ändå betydligt större än kostnaderna när någon kommer hit.

Sverige skulle inte fungera utan invandring, lika lite som Norge skulle fungera utan den stora invandringen från Sverige. Det här vet varje kommunchef, varje företagare, varje seriös nationalekonom. Men visst finns det propagandister som påstår annat. En vanligt citerad ekonom bland SD:s brevskrivare är Tino Sanadajl. Hans metod bygger på att diskutera samhällets utgifter för skola, vård och omsorg för invandrare som en kostnad, inte en investering, samtidigt som han inte räknar samhällets inkomster från det arbete invandrade långsiktigt ger. Om man på samma enögda sätt skulle räkna på barn skulle det vara ekonomiskt vanvett för ett land att vi föder barn. De första 18 åren är ju barn bara kostnader. Först efter tio till tjugo års arbete är ”investeringen” i ett barn återbetald. En invandrad vuxen som blir byggnadsarbetare är givetvis mycket mindre kostsam för samhället eftersom hen går färre år i svensk skola. Men nu vill vi människor ha barn och många anser nog att det är en del av själva meningen med livet. 

För ett samhälle är det dessutom nödvändigt om inte samhällets ekonomi ska förtvina. Ingen ekonomisk utveckling sker om inte ett land växer i antal, erfarenheter och kunskap. Ett vanligt knep bland rasister är därför att kalla samhällets investering i en person från annat land för en ”kostnad” medan samma investering i ett barn fött i Sverige ses som en självklar satsning.

Rasister har svårt att erkänna att Migrationsverkets samlade kostnader 2013 var 14 miljarder, inte mer. För att få ihop hotet om ekonomisk moras lägger de till ”integrationskostnader” (2014 budgeterat till 12,5 miljarder). Men detta är också en investering. Vi utbildar människor och tar hand om dem och får så småningom tillbaka i form av arbete och skatt. 

Problemet med rasisters argumentation är dock att den hoppar hela tiden. Påpekar du invandringens netto eller positiva effekter av att fler väljer att komma till detta land så hoppar de snabbt till falska påståenden om brottslighet. Man blandar brottslighet från turister, grannländer och nyanlända från krig, man sprider myter om polisens uppgivenhet (fast grov brottslighet faktiskt minskar i Sverige). Det är klart att man blir trött av att höra dessa falska mantran från SD:are. Men även här finns ett enkelt grundfakta som jag tycker räcker. Brottslighet, fattigdom och arbetslöshet följer varandra. Det är mer än sex gånger vanligare att personer vars familj haft socialbidrag är registrerade för brott än personer vars familj inte haft det (Källa: BRÅ:s rapport ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet”). Samhällets kriminalitet beror på hur vi tar hand om varandra. Barn med problem som inte får stöd skapar stora problem framöver. Flyktingar som inte får utbildning och jobb får i sin tur svårt att skapa ett värdigt liv åt sina barn. Brottsligheten har inte med ursprung att göra, utan med hur samhället motarbetar ojämlikhet och utslagning. Nej, det gillar inte rasister att höra. Men det är viktigt att berätta ändå.

Givetvis kan man diskutera ett samhälle utan att överhuvudtaget använda ord som ekonomi, investering och kostnad. Ett samhälle finns ju till för sina medborgare, vi ska utvecklas och få leva så bra vi kan. 

Vi ska inte gå med vinst och vi ska inte mäta våra liv i om vi är lönsamma eller inte. Vi ska leva gott och ta hand om varandra (då mår vi bäst). Men nu använder rasister falska påståenden om flyktingar och invandrare för att skapa en hotbild och skrämma människor. Då är det viktigt för alla rödgröna att också kunna svara på det. Solidaritet och mänskliga rättigheter står inte i motsättning till ekonomisk sund utveckling. Rasism och fega brott mot asylrätten skadar samhällets själ och mening. Men det skadar också ekonomin.

Johan Ehrenberg

Utdrag ur GP torsdagen den 30 oktober

• Segregation och inkomstklyftor är faktorer bakom den ojämlika hälsan och människors skilda livschanser. Den politiska retoriken har under lång tid gett uttryck för en vilja att motverka segregationen, men den består lika fullt, skriver Ove Sernhede apropå en konferens om social hållbarhet som invigs i dag.

Gör Göteborg jämlikt och hela staden socialt hållbar. Så lyder rubriken när Social resursförvaltning i samarbete med Fattigdomsprojektet på Hisingen arrangerar en konferens för mer än ett tusental kommunanställda på Svenska Mässan. Bakgrunden är Göteborgs kommunfullmäktiges beslut att verka för att minska skillnaderna i hälsa och livschanser mellan olika stadsdelar och socioekonomiska grupper i staden. De senaste decenniernas stadsutveckling har skapat ett Göteborg med ökande klyftor. En central aspekt av denna utveckling rör hälsan. Den socialt hållbara stad som Göteborg vill vara kräver att stadens alla medborgare ges ”goda” och likvärdiga livschanser. Den diskussion om folkhälsans betydelse för samhällsutvecklingen som lyfts fram i ett flertal studier under senare år har uppenbarligen gjort intryck på stadens politiker. Till konferensen har också professor Sir Michael Marmot från London bjudits in som huvudtalare. Marmot var ansvarig för den i detta sammanhang uppmärksammade WHO-rapporten Closing the Gap .

SOM ETT LED i det hälsoarbete kommunen vill dra i gång har Social resursförvaltning publicerat Skillnader i livschanser och hälsa i Göteborg . Rapporten, som också presenteras på konferensen, kan ses om en fortsättning på Fattiga och rika – segregerad stad , den forskningsrapport som kommunen för några år sedan beställde av Sveriges ledande bostadsforskare för att få klarhet i hur de sociala och ekonomiska klyftorna utvecklats i Göteborg mellan 1990 och 2006. Den nya rapporten visar att ojämlikhetens geografi förstärkts. Medelinkomsten för män i Långedrag är nu 718 000 kronor, medan män i Östra Bergsjön får nöja sig med 138 000 kronor, en skillnad på 580 000 kronor. Även om denna skillnad är stötande är detta inget det rådande politiska klimatet har någon principiell invändning emot. Med det skifte som omvandlade Sveriges politiska landskap under 1990-talet kom inkomstskillnader att betraktas som positiva för tillväxten.

 

 

DÄRIGENOM SKULLE ALLA få det bättre. Det fördelningspolitiska tänkande som hade varit framträdande under välfärdsdecennierna efter andra världskriget framstod som passé. Nu skulle marknadens logik se till att alla blev inbegripna i välståndsökningen. Denna föreställning visar sig nu vara just en föreställning. I de minst bemedlade stadsdelarna har nämligen, enligt den aktuella rapporten, medelinkomsterna sjunkit med 10 000 kronor sedan 1990, medan den växt med mer än 300 000 kr i de rikaste stadsdelarna, allt mätt i 2011 års penningvärde.

Det finns inga internationella överenskommelser för hur stora inkomstskillnader bör vara i ett land. När det gäller hälsa är förhållandena annorlunda. Alla medborgares lika rätt till god hälsa är en av FN inskriven mänsklig rättighet. Att det föreligger skillnader på mer än nio år i förväntad livslängd mellan män i väster och män i nordost är det därför svårare för stadens politiker att gå runt.

Dessutom – enligt beräkningar som gjordes 2011 kostar den ojämlika hälsan Västra Götalandsregionen 13-14 miljarder kronor per år. Forskningen visar att det inte bara är människors absoluta livsvillkor som påverkar hälsonivån. Ju större inkomstskillnader ett samhälle har, desto sämre är allas hälsa, även de rikas. Nivåerna för mental ohälsa, karies, fetma, tonårsgraviditeter, drogmissbruk och skolprestationer bestäms också av hur jämlikt och sammanhållet samhället är. Rapporten följer här de resultat som de brittiska forskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett redovisat i sina uppmärksammade studier.

Segregation och inkomstklyftor är faktorer bakom den ojämlika hälsan och människors skilda livschanser. Den politiska retoriken har under lång tid gett uttryck för en vilja att motverka segregationen, men den består lika fullt. Segregationen benämns ständigt som en ödesfråga, inte minst för att den utgör ett hot mot den sociala sammanhållningen. Ingen tycks vara bredd att göra något mer än kosmetiska insatser åt de rådande förhållandena. Den samtida segregationen är en social skiktningsprocess som sorterar människor i det fysiska rummet. Segregationens drivkrafter har till stor del sin rot i den stadsutveckling som i  omvandlingen från tillverknings­industri till kunskapsstad satt fokus på att skapa en attraktiv innerstad med kultur, evenemang och exklusivt boende. Den som inte har den plånbok som krävs för att bli en del av detta nya Göteborg får hålla till godo med stigmatiserade bostadsområden i stadens ytterområden. Gentrifiering och segregation är två sidor av samma mynt.

 

NÄR FASTIGHETSKONCERNEN FRAMTIDEN av kommunfullmäktige ges i uppdrag att vara ”processägare” för integrationen innebär detta ett sätt att avhända sig det politiska ansvaret för denna viktiga fråga. Att definiera den belägenhet Göteborg står inför som ett integrationsproblem är också att blunda för grundproblemet, segregationen. Ojämlikheten i den urbana geografin omvandlas till en förvaltningsfråga för de kommunala bostadsbolagen i stadens miljonprogramsområden. Men det är inte Bergsjön eller Gårdsten som är orsaken till segregationen, det är inte heller här de nycklar som behövs för att bryta segregationen står att finna. Utan att se till hela stadens utveckling blir det omöjligt att förstå denna fråga. För att rå på segregationen krävs först av allt ett erkännande av att det råder en konflikt mellan den nuvarande politiken för stadsutveckling, som befäster den sociala skitningen, och talet om att bryta segregationen. Det tänkande om tillväxtsom i dag dominerar har inget öga för den form av fördelningspolitik och sociala investeringar som krävs för att skapa en socialt hållbar stad.

De senaste decenniernas politik har pressat villkoren för de som lever på marginalen. Nivåerna i sjuk- och a-kassan har försämrats, massarbetslösheten har permanentats och skattesystemet har omvandlats. Mönster av ojämlikhet som rådde vid tiden före välfärdsstaten har återskapats. Sverige är det land inom OECD som sedan 1985 visat upp störst ökning vad gäller inkomstskillnader. Kan man då på lokal nivå, trots denna utveckling, göra något för att utjämna skillnader och klyftor för att skapa social sammanhållning och en jämlikare hälsa? Konferensens andra dag har fokus på olika workshops som avser att mobilisera kommunens tjänstemän; de uppmanas ”göra något, göra mer och göra det bättre”.

DET FINNS ETT samband mellan utbildningsnivå och hälsa. Att satsa på utbildning i de utsatta stadsdelarna borde därför vara ett sätt att verka för förändring av såväl hälsa som livschanser. Men samtidigt som rapporten visar på de stora skillnaderna i utbildningsnivå mellan olika stadsdelar så visar den också att utbildningsgapet över tid minskat. Eftersom inkomstgapet samtidigt ökat kan detta tolkas som att det inte lönar sig att utbilda sig i Göteborg. Detta förhållande, menar rapporten, kan skapa grund för frustration som kan leda till social oro. Denna reflektion säger oss att det lokala förändringsarbetet måste vara förankrat i en förståelse för konsekvenserna av den nuvarande modellen för stadens utveckling. Att kommunens tjänstemän diskuterar göteborgarnas ojämlika livschanser, att det i hållbarhetens tecken serveras ekologisk mat och att konferensmapparna är producerade av ett socialt arbetskooperativ är gott. Men så länge vi inte diskuterar alternativ till den ’enda vägens politik’ för tillväxt – som gett oss den ojämlika stad vi nu lever i – är det svårt att utveckla de strategier som med Michael Marmots ord måste till för att ”motverka den orättvisa fördelningen av makt, pengar och resurser”.

Anledningen till att Moderaterna gick så dåligt i årets val är enkelt.  Man kan inte sänka skatterna mer! För det viktigaste för alltför stora delar av Svenska folket är deras egen plånbok. Och nu har Sverigedemokraterna fått svenska folket att tror att det är invandringen som kostar för mycket pengar så dom själva inte kan få ännu mer pengar i sin egen plånbok. Därför bytte en hel del Moderater till Åkessonpartiet. För då tror/hoppas dom nämligen att i framtiden få mer pengar i sin egen plånbok eftersom invandringen (empatin) skall bort ur politiken.

Borg och Reinfelt kan avgå med belåtenhet eftersom dom nått sina mål att börja privatisera och amerikanisera Sverige. För nu kan fler som har fått sänkta ha skatter råd att köpa sin egen sjukvård, äldrevård, sina barns skolgång, spara extra till pensionen, etc, etc. Alltså precis som i USA. Dom som har det svårt får väl skärpa till sig och kämpa lite hårdare om de jobb som inte finns för dom. Och om dom har det riktigt dåligt måste dom kämpa ännu hårdare för att hitta dom jobben som ändå inte finns för dom! Förresten är det bara ett spel för galleriet, enligt Uppdrag granskning, att man vill ha full sysselsättning. Nej man vill ha si så där 5-6-7 % arbetslöshet för att hålla nere löner och kostnader så vinsterna hålls uppe för kapitalägarna.

Jag tycker verkligen inte det är fel att de som haft turen att födas intelligenta, friska, har rika föräldrar, har en egen hög drivkraft och verkligen kämpat sig till hög levnadsstandard. Det krävs nog en liten ”kapitalistisk drivkraft” i människan för att göra så gott man kan för att föra samhället framåt. Men alla har inte haft turen att föddas på rätt ställe och det hjälper inte hur mycket blåslampa du än sätter i röven på dom, av olika anledningar. Det är dessa människor som inte egentligen är så väldigt många som vi som har råd, skall hjälpa och dela med oss till.

Dom som redan har det bra har fått för sig att de som inte har jobb skor sig på samhället och inte vill jobba. Visst finns det kanske några ynka promille som inte vill arbeta. Men ALLA arbetslösa som jag träffat vill verkligen jobba och mår riktigt dåligt och skäms om dom inte har något jobb.

Det som retar mig mest är att man inte kan fördela alla resurser och tillgångar  på jorden och i sverige åtminstonde lite jämnare och att det skall vara så djävla stor skillnad mellan fattiga och rika! Man får försöka trösta sig med att det är inte rikedom, makt och pengar som gör en människa lycklig. Men har man inte mat, tak över huvudet och något vettigt att göra på dagarna är det mycket svårare att leva.

Min berättelse är en historia ur verkligenheten som konsulent och tränare i Utby IK/Ullevi FK.

Det är nämligen så att Utby IK ´s huvudsakliga upptagningsområde för ungdomar är Nordöstra delarna av Göteborg d.v.s. Angered, Bergsjön, Kortedala, Gamlestan…..

I klubben har vi bl.a. 2 ensamkommande flyktingar som jag lärt känna mycket väl de senaste 2 åren. Vet du att dom lever på 3150kr/månad? Plus att om dom hittar en lägenhet står det sociala för det. Men hur lätt tror du det är att få en lägenhet? Inga privata fastighetsbolag tar ”naturligtvis” emot socialfall! Alltså är man hänvisad till kommunala fastighetsbolag. Båda mina vänner har naturligtvis inga egna lägenheter. Dom bor hos kompisar och betalar normalt för det 500kr för att man behöver ha en adress dit posten skall gå! Kvar 2650 att leva på till mat, kläder, hygienartiklar och allt annat man behöver. Hårda bud men har aldrig hört dom klaga över sin situation. Hellre bor dom naturligtvis här i Sverige och slipper bli tvingad ut i krig, förtryck och/eller riktig fattigdom!

Vi startade också för ca 2 års sedan ett samarbete med somaliska föreningen och hade som mest 53 många ungdomar med i föreningen från just Somaliern. Fem av dessa är numera med i min träningsgrupp och satsar nu på att bli duktiga friidrottare. Har genom detta sett hur deras ekonomiska situation är. Kanske har ungdomarna det något bättre än de ensamkommande eftersom dom bor i familjer. De föräldrar som har lyckats få jobb har det hyggligt bra! Men de som inte fått jobb har det verkligen inte lätt.

Naturligtvis har dessa barn ofta inte råd med träningskort till t.ex. Friidrottens Hus eller våra kommunala anläggningar. Man har ofta inte heller råd med träningsoveraller och/eller spikskor. Som tur är finns det idrottsföreningar som Utby IK/Ullevi FK som ställer upp ekonomiskt och ger dessa barn en chans att förverkliga sina drömmar att bli friidrottsstjärnor. Naturligtvis har inte ens Utby IK råd att hjälpa t.ex. alla de 53 somalier som började i föreningen. Men de 5 som visade stort intresse och kämpat vidare har vi efterhand stöttat med den ekonomiska hjälp som behövs för att dom skall få samma chans som andra ungdomar boende i t.ex. i sydvästra välmående Göteborg. Småpengar i det stora hela för Utby IK men mycket stor betydelse för dessa ungdomar att kunna vara med i föreningen och idrottsrörelsen. Kan ju också tillägga att en av dessa 16-17 åringar redan är Svensk Ungdomsmästare och 2 andra kvalade redan första året till ungdoms-SM.

Åter till våra ensamkommande flyktingar. En av dessa är ledare/tränare i föreningen. Vid tillfälle skickade vi tränarersättningen direkt in på hens bankkonto, som alla andra tränare/ledare får dvs. 200kr per träningstillfälle i form av rese och matersättning. Det var sammanlagt 800kr. Men det skulle vi inte ha gjort för då drog man 800kr från månadsersättningen dvs. 3150-800kr=2350kr den månaden. Besökte och pratade med hens socialsekreterare och frågade om det verkligen stämmer att hen inte fick ta emot denna ersättning utan att behöva dra det på sitt bidrag. Jo så är det och socialsekreteraren sa att det har ingen betydelse om det är en stor eller liten summa! Regler är regler och om vi ger ”lön” utan att redovisa det så är det fel, sa hon. ”Du får ju tänka på att det är våra skattepengar” som hen får, sa socialsekreteraren!

Som vanligt behöll jag mitt lugn (TiiHii) i den fortsatta diskussionen och lämnade mötet med ytterligare en erfarenhet hur det kan vara att vara ensamkommande flykting i Sverige!

Curt-Roland Ljung

Såg i en av många opinionsundersökning för några dagar där Feministiskt Initiativ (FI) hade 4 procent och tillsammans med alla andra ”vänsterpartierna” fick dom 52 procent tillsammans.

Tror det resultatet skulle gillas av mer än 52 % av svenska folket ty det innebär ju att Sverigedemokraterna inte får någon vågmästarroll och mycket litet inflyttande över svensk politik de närmaste 4 åren. Kanske t.o.m. Reinfeld skulle tycka att det inte vore helt fel att få bort Sverigedemokraterna från inflytande om han nu ändå skulle förlorar valet?

Svårt att tro att inte Sossarna och Löften skulle neka ta in vänstern och FI i regeringssamarbetet om det skulle bli verklighet med tanke på ovanstående resonemang.

Men att FI får över 4 % hänger på ett (Förlåt) ett fitthår. Därför tänker jag ändå ta chansen att taktikrösta på FI även om dom egentligen inte är mitt första val. Förresten har jag ganska ofta taktikröstat ibland på vänstern och ibland på miljöpartiet när dom riskerat att hamna under 4 %. Egentligen är jag nog en Sosse men mycket långt till vänster inom partiet!

Moderaterna och övriga borgliga partier litar jag inte ett skit på. Det är bara att titta på historien hur dom alltid varit emot folket bästa och stöttat företagen, kapitalet och de välbeställda. Men till slut fått ge sig för verkligheten.

Tycker att alltför många borgliga väljare tänker bara på sig själv i sin egen situation. ”Klart” att dom som redan har det bra, ofta redan från födelsen, inte vill ge bort något eller få det sämre. För mig själv, rent egoistiskt, har det ingen betydelse egentligen, om vi har borgligt styre eller sossestyrt. Jag borde kanske gilla Moderaterna för jag har ju fått ta del av alla skattelindringar de senaste 8 år sedan. Men jag försöker se lite längre än det, för jag har samtidigt sett många andra som fått det sämre i Sverige under samma tid. Det är dom som  jag försöker värnar om!

Tycker vi alla borde hela tiden ha i baktanke att det är rena turen eller för den delen oturen var och när man födds. Ingen kan välja föräldrar, hudfärg, intelligens, handikapp, land eller något annat. Jag hade turen att födas i Sverige, någorlunda normalintelligens utan några större handikapp, men kunde lika gärna hamnat mitt i slummen av 2 aidsmittade sydafrikaner. Är oerhört tacksam för det och tycker att alla andra i världen borde få chansen till ett lika bra liv som jag. Har du tänkt så någon gång Jimmy Åkesson?

När vi här talar om att få det bättre talar vi ”naturligtvis” bara om ekonomi. Men hallå, det finns faktiskt andra värden i livet. Pengar gör ingen människa glad eller lycklig och mycket pengar innebär inte mer lycka. En klok ”lycklighetsforskare” sa vid tillfälle att om man tjänar 30-35.000kr har man allt man behöver som mat, boende, möjlighet till semesterresor etc. Allt över är bara ytterligare konsumtion och ingen öka lycka!

Åter till valet och FI! Jag inser väl att FI kanske inte har en helhetsbild vad det gäller ekonomi etc. Men vem bryr sig. Dom skall ju inte regera själva utan i samarbete med dom andra partierna som har koll på läget. Men med FI i regeringen sätter dom en blåslampa på resten av regeringen vad det gäller jämställdhet, anti rasism och ett bättre och rättvisare samhälle för dom mest utsatta.

Har vi inte alla det djävligt bra och om ”vi” får 1000kr mer eller mindre i plånboken gör väl i ärlighetens namn ingen större skillnad. Och om det blir så som jag hoppas med 52 % med ”vänstern” mot rasismen, nationalism och främlingsfientlighet genom att Sverigedemokraterna hålls utanför beslut och inflytande i Sverige är jag övertygad om att vi får ett bättre Sverige att leva i.

Så gör gärna som jag och taktikrösta på FI och ge svenska folken en chans att ge Sverigedemokraterna minimalt utrymme i svensk politik de närmaste 4 åren!

Curre Ljung

Jag hade turen att födas i Sverige och någorlunda frisk med normalintelligens. I alla fall inga större handikapp mer än en liten tendens till dyslexi och numera vuxen ADHD enligt min fru.

Eftersom man inte kan välja föräldrar, intelligens, hudfärg, land, är det rena turen att jag inte istället föddes i Sydafrika i yttersta fattigdom av t.ex. två aidssmittade föräldrar. Den grundinställningen tycker jag Jimmy Åkesson och hans likasinnade också skulle ha i tankarna lite mer!

Jag har ett jobb som jag verkligen älskar att gå till varje dag. Har ju haft förmånen att jobba med mitt stora fritidsintresse friidrott och då främst medel och långdistanslöpning  i hela mitt liv eller de sista 35 åren i alla fall!

Har många vänner och kamrater mestadels genom idrotten. Också en del ovänner eftersom jag inte kan hålla käft om orättvisor och mygel.  Någon sa att jag inte har något filter mellan hjärnan och munnen!

Just nu flytet tränaruppdraget på extra bra också! Det närmaste får väl betraktas som skryt men det stämmer ändå. Aktiva som jag är involverade i just nu är:

Fredrik Johansson som skall springa maraton i EM i Zürich i sommar.
Therese Olin som vann Lidingöloppet 2013.
Joel Zachrisson sprang M22 landslaget på 5000m i helgen
Abdikadir Abdi som sprungit 14.13 på 5000m i år.
Suldan Hassan en av Sveriges absolut mest lovande 16 åringar med pers. på bl.a. 3.55,10 på 1500m.
Ett antal nya unga somalier som kommer att bli bra om dom själva vill och har tålamod.

Den stora stjärnan i Sverige just nu, Charlotta Fougbergs exceptionella framgångar har JAG också stor delaktig i. Charlotta som i år slagit Svenskt rekord, vunnit Lag-EM och tog en 4e plats i sitt allra första Diamond League. Jag tog över och tränade Charlotta i samförstånd med hennes tidigare tränare av Elisabeth Österberg. Tränade, och lyckades övertygade henne om vikten att träna mycket syreupptagningsträning (Lång relativt slö distans), henne sedan i 6 år innan min vän Johan Wettergren i all samförstånd tog över hennes träning för ca 1 år sedan.

Rent familjär är jag och min kära fru väldigt goda vänner för tillfället. Det har verkligen gått upp och ner genom åren. Men om man har tålamod och långsiktighet (precis som i idrotten) brukar det lösa sig så småningom. Mina 3 barn mår och har det alla väldigt bra.

 

Familjen med respektive!

 

Har varit ”låginkomsttagare” hela mitt liv. Men klagar inte utan bara konstaterar! Jag tjänar idag lite drygt 30 000 kr sedan jag fick extrajobbet på GFIF som Projektledare för medel och långdistanslöparna i Göteborg, för knappt 2 år sedan. Det gör att jag tycker mig har råd med allt som jag vill göra utan att behöva tänka för mycket på om jag har råd eller ej!

Tycker om att resa och har redan varit utomland under året:
Monto Gordo Portugal nyårshelgen med friidrottsungdomar i Göteborg
Etiopien i mars med min fru Lena
Barcelona på träningsläger med klubben
Danmark semester med Lena
Åland semester med Lena
Paris semester med Lena

Zürich i Schweiz i nästa vecka till EM i friidrott är kommande utomlandsresa med Utby IK
Barcelona Spanien I oktober blir det bussresa med fru Lena
Kenya/Etiopien/Sydafrika i vinter blir det, antingen med klubben och/eller frun.

Just nu idag befinner jag mig på Friidrotts-SM i Umeå. Vädret är fantastiskt fint som det ju varit hela sommaren. Här ser jag med spänning fram emot våra aktivas tävlingar i dagarna 3 även om våra allra bästa (Charlotta, Lovisa och Fredrik) alla ligger och tränar på hög höjd i St. Moritz inför EM om 2 veckor och missar SM! Förresten kommer jag att åka upp och hälsa på dom några dagar innan själva EM!

Åter till SM i Umeå. Mellan tävlingarna har man gott om tid att diskutera och prata med gamla friidrottsvänner från alla Sveriges hörn som tex Lasse Johnsson i MAI, Anders ”Abbe” Albertsson , Stefan Olsson, och Andreas Thornell SFIF, Albin Johansson och Tomas Larsson i Hässelby, Rafael Askros i Lidingö, Fredrik Uhrbom, Kent Claesson  i Spårvägen, Carl-Magnus Berg i Heleneholm, Anders Borgström i Göta, Leif Librant, Elisbeth Östberg i Friidrottsveteraner  för att bara nämna några……

För att inte tala om alla helt underbart fantastiska aktiva tjejer killar damer och herrar också från allamöjliga klubbar i hela Sverige! 

Kan man ha det bättre?

Det var ett tag jag skrev här på bloggen. Kände att nu kanske det var dags 
att berätta för Mina "fans" TiiHii om mina äventyr och tankar. Det är lika 
mycket ett sätt att i framtiden komma ihåg vad jag gjort genom åren.


Till MIN antifans som alltid varje gång jag skriver/lägger ut något på 
denna blogg spyr galla över mig och det jag skriver. Helt ärligt kan man 
bara tycka synd att HAN inte har något vettigare att göra i livet! Denna 
förföljare och hans riktigt hemska kommentarer är en av anledningarna 
till att det varit tyst från mig. 


Året semester med frun blev enkel men mycker bra. 3 länder på 3 veckor. 
Först i Danmark några dagar sedan några dagar i mitt paradis på Åland 
och sedan några dagar i Paris.

Det var mina reflektion i Paris som kommer här. 
Framför oss på båtturen på floden satt USA ungdomar i 14-15-16 års 
åldern. Att tjejerna var sminkade rakad, uppkläda som modeller/horor och 
allt annat var väl hel " normalt"! Men killar i samma ålder med rensade/målade 
ögonbryn och allt annat var nytt men inte på något sätt förvånad utan bara en 
bekräftelse på min spådomatom att "utvecklingen" från USA via Europa och 
snart kommer även våra lättpåverkade svenskar göra samma sak. Skall i 
rättvisans namn säga att det är verkligen inte lätt att stå emot all djälva 
komersiella påverkan!

Jag har nu stått i en lång varm kö men har fått se Mona Lisa. Hallelulja. 
En djävla massa mer eller mindre religiösa kartor också naturligtvis. 
Jag skiter fullständigt i alla gamla tavlor bygganader, kyrkor och andra 
döda ting. Vad jag skulle vilja göra är att ta kort på alla de fantastiskt 
vackra kvinnor från alla världens hörn och deras olika vackra kläder! 
Men så får man väl inte ens tänka för då är man väl en sjuk djävel?? 
Speciellt när man som jag är i sällskap med min fru!  
Inte för jag förstår varför ? 

Metro/underground e så djävla överlägset. Har varit i många stora städer som 
London, NY, Moskva ... Och nu i Paris. Aldrig får man vänta mer än 3-4 minuter 
innan nästa "tåg" kommer! I Göteborg får man vara glad om det överhuvud taget 
kommer någon buss/spårvagn och i tid dessutom! I Paris verkar man ha tänkt rätt 
från början inte bara med metron utan var man än gick var det stora breda gator med 
breda trottoarer i mitten eller på varje sida för gångtrafikanter och cyklar. Och alltid 
med stor fin grönska i form av träd längs med som gav skugga för oss blekansikten 
i 33 gradig värme! Enda staden att jämföra med rent trafikmässigt väldesignat är 
Tucson Arizona. Men den staden byggdes för inte så länge sedan, iallafall fall 
jämfört med Paris, från skratchi form av 1 mile stora fyrkanter med gott om plats 
för allt som i Paris! Det gäller ju att ha tänkt till från början men då var det inte lätt 
att förutse dagens utveckling! 

Vill påstå att tålamod och långsiktighet är två av de viktigaste ingredienserna i friidrott för att nå riktigt långt som senior inom friidrotten. För det är väl dit vi alla idrottsledare/tränare vill att våra aktiva skall komma?!  Ja förresten gäller det även i vanliga livet som studier, få jobb, hitta lägenhet etc., etc.,  Bara valet av föräldrar kan vara viktigare och med det menar jag de gener man föds med och det är ju inte så mycket man kan styra över själv.

Tycker det är tragiskt att se så många talanger som stressas och hetsas i unga år med alldeles för mycket kvalitetsträning och till att göra bra resultat redan som 13-14-15-16-17 åringar. Det värsta är dom som genom föräldrar och tränare har som kortsiktiga mål att kvala till Ungdoms-VM; vinna Götalandsmästerskap som 13-14 åringar; vinna Ungdoms SM som 15-16-17-åringaroch/eller jagar tex Svenska och/eller Distrikts åldersrekord, inte sällan med forcerad träning med stora kvalitetsinslag. Till vilken nytta?

Visst är det kul under resans gång för de duktiga och tidigt utvecklade ungdomarna, så länge det går bra. Men alla, och jag säger alla, stöter på motstånd i form av skador, ”oförklarliga” resultatdippar eller dylikt. Och då står inte minst föräldrar, tränare, farmor, skollärare, kompisar, etc och undrar vad som hänt och vad som är fel. När det i själva verket inte hänt något konstigt alls mer än att den tidiga mognaden har kommit ikapp och man har en helt naturligt stopp/trappsteg i utvecklingen. Då infinner sig inte sällan, som ett brev på posten, tveksamhet om sin egen kapacitet, träningsmetod och annat. En klok tränare förklarar det för den aktiva. Om inte den aktive förstår, är det tyvärr inte långt kvar till försämrad lust, mindre inspiration, sämre självförtroende och istället infinner sig prestationsångesten. De ungdomar som då inte har en omgivning som förstår och förklarar att det är en helt naturlig utveckling slutar tyvärr ofta alldeles för tidigt.

Den kloke Per Crona vill påstå att innan man är i 20-årsålder kan man inte avgöra om en aktiv kommer att gå hela vägen oavsett hur lovande/duktig vederbörande är på vägen dit.

Det kanske låter tråkigt men under pubertet och upp till kanske 15-16-17-årsåldern utvecklar man normalt ändå beroende på normal tillväxt etc. Kanske inte lika fort som med forcerad kvalitetsträning men i längden på ett mycket bättre jämnare sätt. Tyvärr finns det alldeles för många ”välmenande” föräldrar som tror att man måste vara duktig redan i unga år och träna hårt hela vägen redan i unga år för att bli bra som senior. Det kan man kanske ha en viss förståelse för av ren okunnighet? Men tränare som hållit på ett antal år borde förstå bättre och jag tycker det är oförsvarligt att förstöra unga talanger med alltför tidig hård psykisk press och forcerad kvalitetsträning. Visst någon kanske kan överleva och även utvecklas som senior men det är i så fall undantagen som bekräftar regeln.

Tycker Curre Ljung

Vad är lycka? Det forskas mycket på lycka, men vet man egentligen något om den? Ja, faktiskt. Som allt annat styrs lycka till stor del av gener - surkartar faller inte långt från trädet. Men det är väldigt mycket man kan styra själv. Här kommer en lista på 14 saker som man - enligt vetenskapen - kan försöka göra för att bli lite lyckligare:

1. Var tacksam
Att vara tacksam för det man har och att påminna sig om det, är bland det bästa man kan göra för att känna sig lycklig. Det gör dig till en lyckligare, bättre och trevligare person att vara med. Bronsmedaljörerna är ofta lyckligare än silvermedaljörerna eftersom de är mer tacksamma över att de vunnit ett brons medan silvermedaljörerna mer känner att de förlorat ett guld. Ett bra tips är att skriva ner tre bra saker som hänt under dagen så att man minns de lyckliga stunderna bättre än de tråkiga. I ett experiment såg man att personer som skrev ner saker de var tacksamma för varje dag blev mer positivt inställda än kontrollgruppen som inte gjorde något.

Var tacksam att du är den du är för - handen på hjärtat - du vill inte vara någon annan.

 

2. Hitta ditt flow
Om man ägnar sig åt det man är bra på trivs man bättre. För omkring 40 år sedan myntade den ungerska professorn Mihaly Csikszentmihalyi begreppet flow, som han definierade som ett tillstånd när man är helt absorberad och så att säga smälter samman med det man gör. Då känns inget jobbigt. Vi glömmer bort oss själva när vi blir ett med det vi gör och livet känns meningsfullt.

3. Pengar är bra, men det finns annat i livet
Om man tjänar över en viss brytpunkt så har pengar liten effekt på lyckan. Det finns flera studier som visar att lycka korrelerar med inkomst till en viss inkomstnivå för att sedan plana ut. De allra flesta väljer dock ändå pengar framför tid, trots att mer fritid skulle göra dem lyckligare. Pengar ger fler valmöjligheter, men det är inte säkert att fler möjligheter i livet gör oss lyckligare. I valet mellan mer pengar och mer av annat, skulle vi kanske bli lyckligare av att välja mer av annat, som t ex tid.

4. Var generös.
Att ge gör oss lyckliga. Volontärarbete och att ge gör oss lyckliga och är därmed det mest osjälviska sättet att vara självisk. Den som ger mycket, får dessutom mycket mer tillbaka. Generösa personer är populära. Ingen gillar en sniken snåljåp som varken bjuder på sig själv eller ett glas öl.

Studier visar också att pengar som spenderas på aktiviteter - som konserter och middagsbjudningar - ger mer glädje än materiella inköp som kläder, elektronik (man blir glad tills man läser manualen) eller smycken. Forskning visar också att köp till andra gör oss lyckliga, s k prosociala utgifter.

Genom att ge till andra blir man lyckligare och ett leende är en belöning som går rakt in i hjärnan.

5. Lev i nuet
Det är bra att vara närvarande i nuet och inte låta tankarna vandra iväg. Personer somdagdrömmer är mätbart olyckligare än människor som är lagom upptagna. Är man för mycket eller för lite upptagen är risken stor för stress.

6. Sträva efter något
Vi väljer ofta det lätta före det rätta. Människan är lat av naturen. Genom att sätta upp ett mål att sträva mot tvingar man sig att uppnå något och denna strävan gör oss lyckligare. Målet kanske verkar viktigt, men forskningen visar att det är själva vägen dit och tanken på målet, som gör oss lyckliga. Det är trevligare att tänka på att man ska vara ledig och resa bort än att faktiskt göra det och i efterhand är allting som förut. Då gäller det att börja planera nästa resa, tävling, kurs eller mål igen.

7. Tänk positivt
Optimister är lyckligare än pessimister. Även om det är en form av självbedrägeri, så blir man faktiskt lyckligare av att leva i tron att allt är lite bättre än det är. Jajamensan.

 

8. Träna minst 2-3 gånger i veckan
Regelbunden träning gör oss lyckligare. Man träffar andra människor och under och efter en löptur frigörs lyckoämnen som endorfiner och endocannabinoider i hjärnan. Studier visar också att människor som tränar gillar sig själva och sina kroppar mer än folk som inte tränar.

I en studie undersökte man återfallsfrekvensen hos personer som drabbats av depression efter tre olika typer av behandlingar: medicinering, motion och en kombination av både medicin och motion. Efteråt såg man att 38 % och 31 % av de medicinerade resp kombinationsgruppen återföll, men endast 9 % av motionsgruppen. Eller som en positiv person skulle utrycka det: 91 % tillfrisknade av motion.

9. Sov mer
Sömn är också viktigt för vår lycka. Negativa intryck hanteras av amygdala - ett urgammalt område i hjärnan - medan positiva minnen bearbetas av hippocampus. Man vet att sömnbrist påverkar hippocampus mer än amygdala, vilket betyder att man blir sämre på att minnas trevliga minnen, medan allt otrevligt hänger med och t o m förstärks. I ett experiment såg man att trötta studenter minns 81 % av alla negativa ord, men endast 31 % av de positiva orden. Det finns också studier som visar att personer med sömnbrist blir känsligare för känslor som rädsla och ilska, känslor som finns i amygdala. Det är kanske det uttrycket att vakna på fel sida betyder. Det kan räcka med en tupplur mitt på dagen för att nollställa denna känslighet och hamna på rätt sida igen.

 

10. Gå ut
Att vistas ute gör oss på bättre humör och förbättrar arbetsminne och tänkande. Det är viktigt med raster och pauser, men allra bäst är att ta en kort promenad ute.

Mest lycklig blir man av att gå i skogar, parker och vid vatten långt från stadens monotona ljudmatta. Japanerna kallar en promenad i skogen för skogsbad och japanska forskare spekulerar kring att vi tar del av skogens molekylära signalsystem när vi rör oss i skogen. Jag tror dock snarare att en promenad ute sätter fart på vårt eget signalsystem.

11. Skratta och le
Genom att le och skratta och tolka det som händer positivt och inte gräva ned sig, förstärks de "glada" synapserna, medan de "sura" synapserna försvagas i hjärnan. Dessutom förstärker omgivningen beteendet genom att le tillbaka. Det kanske kan kallas för positiv återkoppling.

12. Meditera
Redan efter några minuter av meditation förändras hjärnan och man känner sig lugn, belåten och mer medveten. Efteråt har man lättare för att fokusera på saker och ting.

Hjärnan fungerar med hjälp av elektriska signaler. Dessa signaler ger upphov till vågor som pendlar med olika frekvenser. Olika mönster kan kopplas till olika sinnesstämningar, från deltavågor (0,1-4 Hz) som indikerar att man sover eller är ovanligt trög, till dåsiga tetavågor (4-8 Hz), fokuserade och aktiva alfavågor (8-13 Hz) och till sist snabba betavågor (13-30 Hz) som är kopplade till förhöjd beredskap som t ex när man sysslar med problemlösning eller har ångest och andra jobbiga problem.

Man har sett att på personer som mediterar börjar hjärnan slå alfavågor. Betavågorna drar sig undan. Betavågor är bra när man ska vara aktiv och lösa kritiska problem, men precis som man inte vill gå omkring med en puls på 125 vill man inte att hjärnan ska gå på högvarv hela tiden. Det bästa är om hjärnan genomsköljs av alfavågor med korta tsunamis av betavågor som fixar problem. Meditation är för hjärnan lite som löpning är för hjärtat och löpning kan också vara en form av meditation. Man har sett att det bildas alfavågor i löpares hjärnor och i likhet med löpning blir man bättre på att meditera, ju mer man mediterar. Fokuserad uppmärksamhet är som en muskel som måste stärkas med träning och det gör man med meditation.

Den bästa bloggen om meditation är Leo Babautas Zenhabits. Den är full med kloka ord och goda råd. Det räcker med så lite som två minuter om dagen till att börja med.

Att meditera är något jag alltid tänker att jag ska börja med men jag har inte börjat. När jag testat blir det säkert ett inlägg om det. Jag borde göra det för det är 1) enkelt och 2) bra för hälsa och välbefinnande. Det borde räcka för att jag ska göra det. Det finns en bra app för introduktion som heter Headspace som jag ska slå på och lyssna på i tio minuter senare ikväll.

Många tror att meditation är flum, men det ger mätbara fysiska effekter. Se bild nedan.

 

 

13. Många små saker
Det är bättre att göra 1000 små saker för lycka än en jättesak. Det är inte de stora evenemangen som ökar lyckan, utan de många små sakerna i vardagen - det är de stunderna som är livet. Chansen att vinna på lotto är en på flera miljoner, men för varje lott skulle man kunna göra något roligt istället. Dessutom blir man ändå inte lyckligare av miljonvinster (om man inte är mycket fattig).

14. Umgås med de du gillar
Spendera så mycket tid som möjligt med människor du gillar och undvik negativa personer. Personer kan vara närande eller tärande. När man umgås med närande personer blir man starkare av all positiv återkoppling, medan en tärande person är som ett svart hål som suger upp all energi och inte ger någonting tillbaka. Sociala personer med starka relationer är lyckligare än personer utan starka relationer. När man frågat personer på dödsbädden ångrade de mest av allt att de inte ägnat mer tid åt nära och kära.

Empatiska personer är lyckligare och genom att dela med sig av sig själv och ta del av andra och ge återkoppling, blir man lyckligare än om man sitter för sig själv. Även introverta personer kan öka sin lycka genom att försöka vara mer sociala.

Lyckoforskaren Daniel Gilbert formulerar det så här: "We are happy when we have family, we are happy when we have friends and almost all the other things we think make us happy are actually just ways of getting more family and friends ..." Facebook räknas inte. Ingen kan ha 1000 vänner.

Slutsatsen man kan dra av allt detta är att det viktigaste är relationerna till andra människor, att ta vara på sig själv och att med glatt humör ägna dagarna åt att göra det man verkligen gillar att göra.