Curres tankar

Vill påstå att tålamod och långsiktighet är två av de viktigaste ingredienserna i friidrott för att nå riktigt långt som senior inom friidrotten. För det är väl dit vi alla idrottsledare/tränare vill att våra aktiva skall komma?!  Ja förresten gäller det även i vanliga livet som studier, få jobb, hitta lägenhet etc., etc.,  Bara valet av föräldrar kan vara viktigare och med det menar jag de gener man föds med och det är ju inte så mycket man kan styra över själv.

Tycker det är tragiskt att se så många talanger som stressas och hetsas i unga år med alldeles för mycket kvalitetsträning och till att göra bra resultat redan som 13-14-15-16-17 åringar. Det värsta är dom som genom föräldrar och tränare har som kortsiktiga mål att kvala till Ungdoms-VM; vinna Götalandsmästerskap som 13-14 åringar; vinna Ungdoms SM som 15-16-17-åringaroch/eller jagar tex Svenska och/eller Distrikts åldersrekord, inte sällan med forcerad träning med stora kvalitetsinslag. Till vilken nytta?

Visst är det kul under resans gång för de duktiga och tidigt utvecklade ungdomarna, så länge det går bra. Men alla, och jag säger alla, stöter på motstånd i form av skador, ”oförklarliga” resultatdippar eller dylikt. Och då står inte minst föräldrar, tränare, farmor, skollärare, kompisar, etc och undrar vad som hänt och vad som är fel. När det i själva verket inte hänt något konstigt alls mer än att den tidiga mognaden har kommit ikapp och man har en helt naturligt stopp/trappsteg i utvecklingen. Då infinner sig inte sällan, som ett brev på posten, tveksamhet om sin egen kapacitet, träningsmetod och annat. En klok tränare förklarar det för den aktiva. Om inte den aktive förstår, är det tyvärr inte långt kvar till försämrad lust, mindre inspiration, sämre självförtroende och istället infinner sig prestationsångesten. De ungdomar som då inte har en omgivning som förstår och förklarar att det är en helt naturlig utveckling slutar tyvärr ofta alldeles för tidigt.

Den kloke Per Crona vill påstå att innan man är i 20-årsålder kan man inte avgöra om en aktiv kommer att gå hela vägen oavsett hur lovande/duktig vederbörande är på vägen dit.

Det kanske låter tråkigt men under pubertet och upp till kanske 15-16-17-årsåldern utvecklar man normalt ändå beroende på normal tillväxt etc. Kanske inte lika fort som med forcerad kvalitetsträning men i längden på ett mycket bättre jämnare sätt. Tyvärr finns det alldeles för många ”välmenande” föräldrar som tror att man måste vara duktig redan i unga år och träna hårt hela vägen redan i unga år för att bli bra som senior. Det kan man kanske ha en viss förståelse för av ren okunnighet? Men tränare som hållit på ett antal år borde förstå bättre och jag tycker det är oförsvarligt att förstöra unga talanger med alltför tidig hård psykisk press och forcerad kvalitetsträning. Visst någon kanske kan överleva och även utvecklas som senior men det är i så fall undantagen som bekräftar regeln.

Tycker Curre Ljung