Mera bra från DN....
Det sägs att gränsen för flyktingmottagandet är
nådd. Men i relation till vad?
Vi har blivit rikare. Igen. I historiskt snabb takt också – 3,9 procent i tillväxt jämfört med tredje kvartalet förra året vilket även per capita torde vara rejält. Så härligt, tänkte jag när Nordeas chefsekonom sa att vi sannolikt har ytterligare några ”starka kvartal” framför oss (DN 30/11). Nu ska här konsumeras!
Fast nej, så tänkte jag alls inte. Dels är det ju inte säkert att jag får ta del av tillskottet. Dels gör det mig detsamma. Jag tror det var när månadslönen översteg 30. 000 kronor som jag upptäckte ett nytt mönster hos mig själv: jag tittade inte längre på priserna när jag handlade mat.
Från att ha tvekat och räknat på jämförelsepris med korgen i hand slängde jag blint ner det ena efter det andra. Om det såg dyrt ut var bara bra, då ”unnade” jag mig nämligen. Sedan dess har läget förblivit oförändrat. Jag tjänar mer än vad jag kan göra av med. Och det gör antagligen också den övriga fjärdedel av 33-åringar som tjänar mer än 30. 000.
Liksom finanskrisen 2008 fungerade som universell förklaring till varför Alliansregeringen misslyckats med olika ambitioner kan vi vara säkra på att flyktingkrisen kommer att fylla samma ursäktande funktion när sittande regering bedriver högerpolitik. Det skulle inte behöva vara så. Man skulle lika gärna kunna föreställa sig att nuvarande situation tas som intäkt för att föra en offensiv omfördelningspolitik där vi som lever i besinningslöst överflöd tvingas dela med oss.
Något sådant opinionstryck finns emellertid inte. I stället verkar ännu lägre lägstalöner, urholkning av arbetsrätten och än brutalare krav på jobb för uppehållstillstånd och anhöriginvandring vara framtidens melodi.
60 miljarder uppskattar Migrationsverket att flyktingmottagandet kommer att kosta nästa år. Det senaste årets tillväxt motsvarar omkring 150 miljarder. Låt oss tala mer om kostnader framöver. Och om tillgångar.
Hur uttjatad den än kan tyckas vara blir därför julhandeln en så viktig symbol för vår tid. Julhandeln har alltid varit en alienationens högtid, ett diagnostiskt test på hur väl den socialt avskurne individen förmår engagera sig i allsköns konsumtionsexcesser med Jesu kärleksbud ringande i öronen. Ju större elände i världen, desto mer avslöjande blir testet. I år har vi ett samhälleligt moralexperiment av Milgram-proportioner framför oss. Förra året slog julhandeln rekord med 70 miljarder i omsättning och nu förutspår Svensk Handel som vanligt att nytt rekord kommer att slås.
Viktigt är dock att inte skämmas. Vad varje liberal ledarskribent kommer lära oss är ju att införskaffandet av råsaftscentrifuger och robotdammsugare är att betrakta som medmänskliga handlingar. Ju fler som handlar desto större blir ”kakan”, ekonomin ”får skjuts” och det bästa vi vet, fler jobb, genereras (om vi har tur). Att föreställa sig att fördelningen inte skulle behöva gå omvägen via ytterligare en omgång tv-apparater och surfplattor är naivt, för att inte säga farligt. Då hotas hela samhällsekonomin!
Om finanskrisen gav uppsving för kritisk reflektion kring kapitalismens vara eller icke-vara ser denna kris ut att bli de mörkblå tankegodsens återkomst. Misslyckandet är vänsterns. Vi har inte varit tillräckligt bra på att påtala kostnaderna för ränteavdrag (32 miljarder förra året), rut- och rotavdrag (18 miljarder, 2013) eller de 99 miljarder som Alliansregeringens jobbskatteavdrag gick på förra året. Inte heller har vi lyckats uppmuntra till reflektion kring vad en människa behöver, om medelklassen verkligen lider materiell brist eller om där finns andra behov. Framför allt har vi misslyckats med att beskriva vart rikedomarna tar vägen, att de tio rikaste procenten i Sverige äger nära 70 procent av förmögenheten och att miljardärerna blir fler och rikare och nu äger motsvarande 1.800 miljarder tillsammans (Veckans Affärer 16/11).
60 miljarder uppskattar Migrationsverket att flyktingmottagandet kommer att kosta nästa år. Det senaste årets tillväxt motsvarar omkring 150 miljarder. Låt oss tala mer om kostnader framöver. Och om tillgångar.