Curres tankar

Senaste tiden har jag återigen fått 2 nya bevis på att lågintensiv träning är grunden och viktigast i medel o långdistansträning. Skriver inte det för att få rätt utan att försöka rädda Svensk medel o långdistanslöpning. Såg ni  intervjun med skidåkaren Marit Björgen på TVn för några dagar sedan? Hon tränade 100-talet mer timmar än Svenskorna. Men var inte 100 timmar mer kvalitetsträning utan focus  på lågintensiv träning för att bygga en stor bas som sedan ger resultat när man intensifierar träningen. Marit och hennes norska kollegor är väl bevis på att det funkar.

Andra bekräftelsen var att lyssna på Ants Nurmekivi, tränare och professor från Estland. Där focus också låg på samma lågintensiv som jag kallar LSD (Lång Slow Distans).  Detta glädjer naturligtvis mig och många andra tränare. Ants var själv en duktig löpare med bl.a 13.46på 5000m  – 28.59 på 10.000 som var väldigt respektabla tider på 1960-talet. En av hans ider var att avsluta långpassen med några koordination lopp över 100m för att aktivera dom röda muskelfibrerna och att under själva bansäsongen springa korta rusher 50-60m för att aktivera samma snabba muskelfibrer men utan att framkalla mjölksyra!

Vi som förespråkar mycket lågintensiv träning har emot oss att högintensiv träning  ger snabbare men kortsiktigare resultat. Och när dessutom gemeneman /allmänhet/ press/radio/TV  tror och förmedlar att snabbhet/teknik samt att man måste träna så man spyr för att bästa resultat skall uppnås är det inte lätt för oss gamlingar att få gehör för enkla men långsiktiga mål.

Tack Björgen o Ante  och måååånga andra tränare i världen.

Lite mer……........................................

Lågintensiv träning 90 min o längre är för att förbättra grundförutsättningarna för att öka syreupptagingsförmågan blodcirkulation, syreupptag, kapillär bildning, hjärtats pumpvolym, mytocondiebildning. Allt som ligger till grund för att kunna klara och tillgodogöra sig den mer intensiva träningen under tävlingssäsongen ! Men det är för många tränare och aktiva för enkelt för att vara sant. Eller för tråkigt/enformigt. Snarare är det roligt om man är en grupp som tränar tillsammans och mår bra än att få smaka på mjölksyrepass var och  vartannat träningspass. Mjölksyrepass som inte hjärnan gillar och bara är nedbrytande både fysiskt  och psykiskt,  inte minst bland ungdomar.

Den psykiska inverkan är minst lika viktig som den rent fysiska i många lägen. Vilket är roligast att gå till träningen och springa 90 min lugn distans eller att köra mjölksyre och spy efteråt. Vilken träning tror du håller i längden? Varför tror ni många stora talanger slutar alldeles för tidigt? Jo efter några år med hård högintensiv ofta mjölksyreträning är det inte lika kul/skönt att komma till träningen längre. Inte minst när man ser de som tränat lågintensivt kommer i kapp. Kanske inte bara på grund av träningen men också att de talangfulla "bara" ofta är tidigt utvecklade.

Många tror att det är den tuffa intensiva träningen som ger resultat när det är den lågintensiva som är viktigast och grundförutsättningen  för att få nytta av den kvalitativa träningen!