SD snackar om samhällets sammanbrott och får med sig alltför lätt de andra borgerliga partierna och nu får de flesta andra partierna att hänga på för att inte tappa för mycket röster.

Extra starkt och hoppingivande att det finns några vettiga människor som inte bara går press, medias och kommersialismen intresse. Tack DN och Peter Wolodarski - stå på ER...

 

Peter Wolodarski:

Vad sa du, går Sverige bra?

Det kan inte stämma....

Mitt i flyktingkrisen noterar den svenska ekonomin mycket goda tillväxtsiffror. Det finns resurser för att hantera stora samhällsutmaningar.

 

En nyhet är först en nyhet när någon har berättat om den. Om jag påstår att svensk ekonomi just nu utvecklas starkt skulle många förmodligen bli förvånade. En del kanske till och med skulle hävda att jag läst fel i statistiken, medvetet eller omedvetet. Det är väl kris i vårt land? De orden upprepas ju varje dag i flyktingmottagandets Sverige. En ledarskribent på Svenska Dagbladet har gått så långt som att varna för ”nationens undergång”.

I veckan presenterade Statistiska centralbyrån nationalräkenskaperna för tredje kvartalet. Det blev inga förstasidesrubriker kring SCB:s uppgifter, vare sig i Dagens Nyheter eller i Svenska Dagbladet.

Det borde det ha blivit. Svensk ekonomi visar sig nämligen från sin starkaste sida just nu. Jämfört med tredje kvartalet 2014 steg BNP med 3,9 procent, en siffra som överträffade prognosmakarnas förväntningar. Det är historiskt höga nivåer. Någon nationell undergång är för närvarande inte i sikte. Som jämförelse var motsvarande BNP-siffra i vårt grannland Finland –0,2 procent; på andra sidan Östersjön sjunker alltså ekonomin.

Jag twittrade i veckan om de svenska BNP-siffrorna med orden ”i inrikespolitiken råder kris, men i ekonomin är det fest” – något som också avspeglar sig i Stockholmsbörsens goda utveckling de senaste månaderna.

Genast kom en skur av ifrågasättanden. Siffran kan inte stämma, den måste vara manipulerad, den är missvisande. Ungefär så lät det.

Det var som att debattörernas egen bild av verkligheten inte tålde att konfronteras med torra fakta från Statistiska centralbyrån. Har man bestämt sig för att det är kris, så är det.

 

 

Om någon sagt att den svenska ekonomin skulle växa med drygt 50 procent under de kommande två decennierna skulle personen ha avfärdats som verklighetsfrånvänd.

 

Den som läser SCB:s utförligare beskrivning av BNP-statistiken ser att uppgången är bred och omfattar såväl konsumtion och investeringar som export. Hushållens disponibla inkomster har ökat med hela 3,5 procent jämfört med 2014, rensat för inflation.

Arbetsmarknaden då? Också där ser det oväntat bra ut. I den senaste arbetskraftsundersökningen ökade sysselsättningen i oktober med 81 000 personer jämfört med året innan. Även andelen sysselsatta steg. Samtidigt sjönk arbetslösheten med 0,8 procentenheter till 6,7 procent.

När jag hänvisade till SCB:s statistikredovisning, som sett likadan ut i många år, kom nästa motargument.

Det är, påstod flera personer, inte relevant att tala om BNP-tillväxt. Vi måste sätta det måttet i relation till antalet människor i befolkningen, det vill säga BNP per capita.

Underförstått: när man tar hänsyn till den stora invandringen hamnar krisen i blixtbelysning.

I veckan bad jag SCB att ta fram BNP per capita-statistik för den svenska ekonomin. När befolkningen växer snabbt kan det ju skapa en klyfta mellan de två måtten, i alla fall kortsiktigt.

Så hur ser skillnaden ut just nu? Jämfört med för ett år sedan växte Sveriges BNP per capita med 2,8 procent tredje kvartalet 2015, också det en mycket god siffra. Det är ungefär 3 procentenheter bättre än Finland, som inte alls haft samma befolkningstillväxt som Sverige.

Jag har också bett SCB att ta fram BNP per capita-siffror från 1993 och fram till i dag.

1993 var ett speciellt år för Sverige. Landet hade precis gått igenom den värsta finanskrisen sedan 1930-talet. Flyktingmottagandet från krigets Balkan var rekordhögt, arbetslösheten och underskotten i den offentliga ekonomin hade stigit snabbt.

Det var många, inte minst bland våra nationalekonomer, som uttryckte skepsis om framtiden. Budskapet var tydligt: vi behöver vänja oss vid en lägre levnadsstandard, åtminstone i förhållande till andra länder. Det svenska välståndet byggde på gamla industriföretag som etablerats 100 år tidigare. Återväxten i näringslivet var svag. Den svenska modellen hade kört in i väggen, fick vi höra.

Hur har det gått sedan 1990-talet? Enligt SCB har BNP/capita, alltså välståndet per person, stigit med hela 52 procent mellan 1993 och 2014, rensat för inflation. Under samma period ökade befolkningen med 1 miljon, från 8,7 till 9,7 miljoner. Det är en förbluffande bra välståndsutveckling, med tanke på de allt vanligare tongångarna om att Moderaterna och Socialdemokraterna de senaste 30 åren ”förstört Sverige” med sitt ”invandringsexperiment”.

En ny digital sektor, med företag som Spotify, Klarna och King i spetsen, har sedan millennieskiftet gett Sverige ett internationellt rykte som kreativt och dynamiskt. Stockholm rymmer ett globalt lysande IT-kluster, där många utlandsfödda arbetar.

Om någon på 1990-talet sagt att den svenska ekonomin skulle växa med drygt 50 procent under de kommande två decennierna skulle personen ha avfärdats som verklighetsfrånvänd. Inte minst om man lagt till att Sverige, under samma period, skulle gå igenom ännu en svår finanskris 2008–2009.

Inget av detta utesluter att den nuvarande flyktingkrisen ställer det svenska samhället inför en svår prövning. Inget av detta utesluter våra växande problem med segregation, klyftor och obalanser på bostadsmarknaden. Inget av detta utesluter de fallande resultaten i den svenska skolan, som förmodligen är det största hotet mot ekonomins framtid.

Men det finns också en annan, betydligt mer positiv sida av myntet. Och den handlar om styrkan i svensk ekonomi.

Vi växer för närvarande snabbt och är som land rikare än någonsin. Vår välståndsutveckling de senaste decennierna överträffar alla förväntningar. Statsskulden är låg i ett internationellt perspektiv.

Det finns, med varje rimligt mått mätt, resurser för att hantera också stora samhällsutmaningar.