Olika roller i livet
Som människa inbillar jag mig att man agerar lite olika i olika situationer. Man spelar lite av teater genom att ha olika roller i olika situationer. En del har tydliga gränser mellan rollerna andra, inkluderande mig själv tror jag, har inte så stora skillnader i de olika rollerna. Jag är lika barnslig och galen i vilken roll jag än är i. Kanske skall man agera mer olika i rollerna för att inge mer respekt, vad vet jag.
Föräldrarollen är nog kanske den viktigaste rollen man har i livet. Skall man vara mer som en kompis eller är det viktigt att vara en sträng uppfostrande förälder eller kanske något mitt emellan. D.v.s.. sträng ibland och kompis ibland i olika situationer. Naturligtvis gör det skillnad på vad man gör och säger som förälder. Men hur stor skillnad blir det i slutändan kan ingen med säkerhet säga. Alltså är det oerhört svårt hur uppfostrande kontra kompis man skall vara. Många menar att det viktigaste är hur man beter sig och agerar i föräldrarollen och inte vad man säger. Naturligtvis är det ju samtidigt olika i olika stadier av barnens uppväxt. Det finns ju otaliga exempel på att barn har uppfostrats av samma föräldrar under samma tid och barnen har blivit väldigt olik i slutändan ändå. Inte minst i min egen brödraskara där vi är 4 st. Min grundfilosofi är att man som förälder gör så gott man kan sen får framtiden utvisa hur ens barn klarar sig i slutändan. Mer kan man inte göra.
I tränarrollen kanske man skall vara mer autoritär och inte för mycket kompis med sina aktiva. Vad vet jag? Samma ”problem” som i föräldrarollen att det är olika under olika perioder i den aktives stadier. Naturligtvis måste man vara mer fostrande/autoritär med de yngre aktiva eftersom de behöver ledas eftersom vi äldre sitter inne med kunskapen i det stadiet. Men sedan är jag övertygad om att det viktigaste är att den aktive med åren lär känna sin egen kropp fysiskt och inte minst psykiskt. Det är enda sättet att nå riktigt långt i sin idrottsliga karriär, anser jag. Ingen kan ju helt logiskt känna vad som funkar eller ej bättre än den aktive själv. I längden blir tränarrollen mer att vara ett pollplank/rådgivare, anser jag.
Kanske skall man inte gå med de aktiva på disco på nyår o dansa som en gammal gubbe som jag. Får man mindre respekt som tränare då? Ja kanske. Men jag bryr mig egentligen inte. Man är som man är och jag är inte det typen som springer omkring o planerar strategiskt vad som är bäst eller inger mest respekt i respektive situation.
Det finns ju en massa andra roller också naturligtvis som t.ex. mansrollen, kanslirollen, vuxenrollen, lärarrollen, etc, etc men det får vi ta en annan gång
