Det senaste årets skriverier om barnidrott har visat att den på många håll inte är någon lek. En viktig förklaring till det är att de så kallade elitsatsningarna kryper allt längre ner i åldrarna.
Men att kalla det elitsatsningar är egentligen helt missvisande. För det finns ingen forskning som stödjer att de här satsningarna skulle ge oss fler idrottsstjärnor. Det finns ingen som tror att vi kommer få fler guldmedaljer genom att låta barn träna skadade, spela matcher på värktabletter, nivåindela femåringar eller att bedriva barnidrott som strider mot FN:s barnkonvention. Det är inte heller så dagens svenska idrottsstjärnor tränade som barn.
Den största förlusten är dock inte uteblivna medaljer utan alla barn som slås ut på vägen. För vad är priset för en tioåring som petas ur laget och sedan vänder idrotten ryggen? Vad är priset för en nioåring som tränat så hårt att han skadat sig så svårt att han inte kan idrotta mer i hela livet? Vilka hälsoeffekter får det? Vad innebär det i förlorad livskvalitet?
Vi kräver nu att de här elitsatsningarna för barn får ett slut. Och vi vet att vi har ett starkt stöd för det. För så tycker de flesta föräldrar vi träffar, så tycker Riksidrottsförbundet, så tycker forskarna och så tycker regeringen.
Det som krävs nu är att vi tar ansvar för våra barn genom att gå från ord till handling. Och det finns flera goda exempel på att det håller på att ske. Nyligen såg vi Riksidrottsförbundet sätta ner foten genom att hålla inne pengar till gymnastikförbundet. Ett annat exempel är Eskilstuna kommun som sa nej till de krav Sveriges olympiska kommitté ställde på kommunen för den verksamhet de bedriver i Eskilstuna så länge de inte kan säkerställa att verksamheten följer FN:s barnkonvention. Eller som Mona Kanaan som är ordförande i kultur- och fritidsnämnden i Eskilstuna uttryckte det: ”Vi ska se över huruvida vi framöver ska jobba för barnens bästa eller för de bästa barnen.” Det tycker vi är väldigt bra sagt och det bästa är att det faktiskt inte är någon motsättning.
Men ska vi lyckas med det så krävs att vi satsar på att utbilda våra tränare så att de får kunskap om barns behov och utveckling. Då måste vi få fler klubbar som satsar på bredd och som erbjuder allsidig och varierad träning för barn. Då måste vi rusta upp lekplatser och miljöer där barn får möjlighet till spontanidrott.
Det är så vi får en idrott som ger barn en möjlighet att hitta glädjen i idrotten så att de kan hålla på hela livet. Det är så vi ger våra barn en bra grund att stå på den dag de är redo att börja sikta mot stjärnorna. Det är en satsning för guld och hela livet. Vi vill att:
1. Riksidrottsförbundet ska stoppa allt stöd till klubbar som bedriver elitsatsning för barn under 12 år.
2. Sveriges kommuner bör ha en policy som inte tillåter att klubbar som bedriver elitsatsningar för barn under 12 år får tillgång till kommunens idrottsanläggningar.
3. Starta forskning som granskar elitsatsningar och deras hälsoeffekter på barn.
4. Starta en utbildning om hårt tränande barn och deras skador för läkare och andra som behandlar idrottande barn.
5. Höj tränarnas kompetens om barn och deras utveckling.
6. Rusta upp våra lekplatser och skapa miljöer för barns spontanidrottande.
KLAS ÖSTBERG
idrottsläkare
TOBIAS ÖSTBERG
journalist
EJNAR ERIKSSON
professor emeritus idrottsmedicin, Karolinska Institutet
LARS-MAGNUS ENGSTRÖM
professor emeritus, GIH
PETER HASSMÉN
professor i idrottspsykologi
SUZANNE WERNER
professor i idrottsmedicinsk rehabilitering, Karolinska institutet
BÖRJE SALMING
THOMAS FOGDÖ
ANDERS GÄRDERUD
JELENA GALIULINA
fd basketspelare
MARTIN WIDMARK
författare
MÅRTEN KLINGBERG
filmregissör och skribent
LENNART ENGELBREKTSSON
grundare av spontanidrottsanläggningen Camp Active
