Curres tankar

Curres tankar gick igång efter artikeln i Expressen om Linus Törnsblad i går där han tyckte att SFIF och SOK borde tagit större ansvar för hans tragiska utbrändhet och djupa depression.

Som föräldrar har man naturligtvis stort ansvar för att ens barn får en så bra uppväxt manöverhuvud taget  har möjlighet att ge dom. Allra minst till 18 årsåldern då barnen blir själva blir formellt vuxna. Dom har ju faktiskt inte själva bett att få komma till jorden.

Hur man sedan som vuxen har för ansvar mot dina egna föräldrar är lite klurigare. Det bästa är ju att man har ett bra förhållande hela livet med sina föräldrar och då följer det sig som naturligt att också hjälpa (ta ansvar) för dom när dom blir gamla. Men jag tycker egentligen inte att man har ett självklart ansvar för det! Ponera att man blivit illa behandlad av sina föräldrar genom livet. Har man då verkligen ansvar för att ta hand om dom bara därför dom har satt dig till livet? Nej tycker jag!

Samhällsansvar för mig är att man tar ansvar inte bara för sig själv utan även för sin situation i samhället. Man  kan ju inte begära att stat/komun skall ta hand om allt för oss samhällsmedborgare, för det finns varken tid eller pengar till.  Även om vissa människor tycker att just dom behöver och skall ha hjälp med allting och det först av alla!! Störst ansvar har samhället för dom som har det extra svårt som t.ex. fysiskt och psykiskt handikappade och de som på olika sätt inte klarar sig själva.

Inom ungdoms idrotten har ledaren/klubben givetvis ett visst ansvar. Naturligtvis som ung idrottare behöver vi mycket hjälp av vår tränare/ledare i föreningen. Ledaren har  ansvar för att träningen bedrivs vettigt och med ett bra innehåll. Men föräldrar kan inte lämna över hela ansvaret på tränaren/ledaren inte minst med tanke på att 95 % av alla ungdomsledare är helt ideella och ställer upp frivilligt på sin fritid och inte är anställda på något sätt.

När det är frågan om elitidrott har den vuxne aktive själv ett mycket större eget ansvar. Elitidrott bör inte förekomma på något sätt innan 18 års åldern. Efter år av träning bör hen lärt känna sin egen kropp och hur den fungerar och därför ta ett större eget ansvar. Ingen kan ju bättre än den aktive själv känna både fysiskt och psykiskt hur hen mår och hur kroppen reagerar på olika träning! När tex. någon aktiva tränar för hårt och blir övertränad eller skadad är det i första hand hens ansvar. Detta även om det är tränaren som sätter ihop träningsprogrammen och påtalar att det är hen som måste avgöra vad som känns bra och lagom eller inte träningsmässigt. Man kan inte som tränare hoppa in i hens kropp och avgöra hur kroppen reagerar av olika träningsbelastningar . Vill hävda att om man verkligen skall gå hela vägen och bli riktigt bra idrottare  måste man som aktiv ta MYCKET STORT eget ansvar och känna sin kropp MYCKET BRA annars når man inte toppen.

Nej fan, nu blev det för långt igen. Nu orkar ni kanske inte läsa hela..... 

Ps. Observera att jag använt ordet HEN där jag tycker det kan passa! Ds