Curres tankar

Jag blev Blåvittfantast vid födseln eftersom min far höll på IFK Göteborg. Och eftersom dom råkade vara riktigt bra och spela underhållande fotboll på den tiden fanns det ingen anledning att ändra på det. Spelade jag faktiskt fotboll själv i min ungdom. Först hemma gå gården/grusplan/gräsytor etc dygnet runt från 10-11 år och började i ett lag vid 14-årasåldern. Bode i Backa så det blev  Backa IF bl.a tillsammans med mångåriga GothiaCup-generalen Dennis Andersson.  Jag blev faktiskt tillräckligt bra för att få en plats i Pojkstadsloppet (16-åringar) tillsammans med bl.a. Roger Gustavsson (5-faldig svensk mästare i Blåvitt som tränare ett 10-tal år senare) och Kenny Andren som båda spelade just i Häcken på den tiden. En annan liten rolig parantes är att jag och Roger var studiekamrater under gymnasietiden och vi läste bl.a. ryska tillsammans på Lundby gymnasium. Betänk att det var under vänstertiden på slutet av 60-talet då ”alla” var med och demonstrerade mot kriget i Vietnam och kärnkraftutbyggnad.

”Du föds till att bli Gaisare, du fostras till att bli Blåvitt och du tvingas bli Öisare. BK Häcken är det enda lag du börjar hålla på genom ett personligt val.”

Står det på Häckens hemsida och det stämmer helt in på mig och min situation.

Egentligen borde jag ha bytt favoritlag för länge sedan. Betänk att jag bott på Hisingen hela mitt 58 åriga liv utan 3 år i USA under universitetstiden. Men på 60-70talet fanns det inga andra lag än  Blåvitt-ÖIS-GAIS att välja på.  Häcken fanns ju inte riktigt på kartan på den tiden även om laget bildades 1940 men låg i div 5 under 1970-talet.

Jag minns tex när min far tog med mig på matcherna och jag fick sitta på hans axlar. Det var riktig familjefest på matcherna och jag kan inte komma ihåg att det förekom några som helst bråk varken så tidigt eller när jag gick själv med kompisarna  och hejade på Blåvitt under hela 70-80-talet oftast på Nya Ullevi.

Jag har alltid tyckt om att hålla på de små föreningarna/svaga människorna som ofta är underdogs.  Jag tycker om att protestera mot orättvisor och felaktigheter i samhället-världen-idrotten och i andra sammanhang och detta har säkert haft betydelse för att välja ett nytt favoritlag.

Och nu är jag så d-a trött på att när man kommer till Nya Gamla Ullevi är det ofta det första man ser hur många poliser som helst för att idioter från olika klubbar skall slåss istället för att titta på underhållande fotboll. Det viktigaste är inte att se trevligt underhållande fotboll längre hos fanatikerna i respektive lag – nej det viktigaste är att respektive idioters lag skall vinna med alla medel både på och utanför planen.

Man blir nästan rädd och absolut förtvivlad när man hör uttalanden som fotbollsspelaren Alexander Östlund i Hammarby. ”Som fotbollsspelare är du en typ soldat. Du skall gå ut och vinna kriget. Du skall gå ut på plan och dö för din tränare. Men det typen av mentaliteten saknar vi”

Idag är det svårt att motivera familjer att gå på Gamla Ullevi och titta på fotboll speciellt när Stockholmslagen är på plats.

Idioter o fanatiker får bestämma och vanliga människor vågar inte stå emot. Ta tex det kanske utmärkta initiativet att slå ihop GAIS-ÖIS-Häcken till ett riktigt storlag. Bra eller dålig ide, vad vet jag? Men diskussionen han inte ens börja eftersom några enstaka fanatiska fotbollsidioter hotar initiativtagarna till den grad att dom inte ens vågade gå vidare med förslagen. Ni kommer säkert ihåg hur idioterna kom rusande in vid den första presskonferens som visades på TV.