Nollvision hämmar

Är det verkligen nödvändigt att ha 0-vision i allt möjligt o omöjligt. Eller 100 % säkerhet så fort någonting skall göras/genomföras. Måste man hänga ut varje stackars människa som råkar göra  minsta misstag i sitt jobb eller på sin fritid. Måste vi alla snart, för säkerhets skull, skaffa advokater som bedömer vad vi kan och/eller vågar göra. Skulle det inte göra livet väldigt tråkigt och begränsande?

Kan se i framtiden att t.ex. dagisbarn sitter vid sandlådan med hjälmar på sig eftersom personalen inte vågar låta barnen leka ifall barnen skulle skada sig. För då får ju den ansvariga personal stå till svars för att ha varit ovarsam. Och i förlängningen kanske både bli av med jobbet och t.o.m. åtalad för denna hemska oförsiktighet. Skall inte barn kunna leka och ingår det inte i livet att ibland kanske slå sig. Kommer ihåg en väldigt tråkig händelse för några år sedan när ett barn mycket olyckligt avled i en rutchkana.  Naturligtvisa ofattbart hemskt sorgligt för de drabbade föräldrar. Men var man tvungen att som gjordes byta ut alla rutschkanor av den sorten i hela landet. Skall man över huvud taget våga lämna sina barn leka, dom kan ju skada sig? Skall vi kanske sätta upp övervakningskameror så föräldrar kan sitta hemma o kolla vad barnen gör när dom sitter med sina hjälmar vid sandlådan ifall en meteorit ramlar ner i huvud på barnen. Hur långt skall vi gå i 0-visonen och/eller säkerhetstänkandet?

 

Barn leker fortfarande utan hjälmar.............

Ett annat exempel kan vara när man skall arrangera löpartävlingar inne i Göteborg. Då vill ansvariga att vi skall hålla en vägfil helt fri på tex Södra vägen ifall det börjar brinna i huset. Ja men hallå. Om det mot all förmodan skulle börja brinna tror dom inte människorna flyttar sig då, eller? Eller kanske ett ännu värre konstigare argument att vi inte kan springa på gamla Götaleden ovanför Götatunneln ifall det inträffar en stor olycka inne i nya Götatunneln och då måste dom ha den vägen i reserv. Ja men hallå igen. Vad är sannolikheten att det skulle hända just under de 2 timmarna en sen lördagskväll mellan 22.00-24.00 av årets 8760 timmar när det inte varit någon större olycka sedan tunneln öppnade juni 2006 alltså på ytterligare 45.000 timmar. Räkna på det ni som är duktigas matematiker. Detta är bara ett par exempel på situationer där jag tycker 0-vision och överdrivet säkerhetstänkande begränsar möjligheterna . Måste man verkligen ha denna enorma säkerheten. Snart vågar/får man inte arrangera/göra någonting längre, för det kan ju hända något. Visst skall det finnas viss normal säkerhet men börjar det inte gå till överdrift, eller?


Kommentarer
Postat av: Berndt Hallberg

Halloj Curre!

Är alla vi som skall vara funktionärer i helgens adventspel tillräckligt försäkrade om nu mot förmodan olyckan skulle vara framme så att inte den som är tävlingsledare blir uthängd?

Skämt åsido men det ligger onekligen en del i det du berör i ditt inlägg.

H-expressen

2011-11-18 @ 10:52:55
Postat av: Cristiana

Huvudet på spiken!

En fantastisk bok i ämnet:

I trygghetsnarkomanernas land : Sverige och det nationella paniksyndromet. av David Eberhard

2011-11-18 @ 12:10:43
Postat av: Stefan

Göteborgsvarvet skulle inte finnas om det skulle startas nu. Trafikkontoret och Räddningstjänsten skulle aldrig godkänna en sådan bansträckning. Så det är tur att det startade 1980 och blev direkt så stort att det inte nu inte längre går att stoppa. Det verkar som att inställningen på Trafikkontoret är att om det nu skall springas så får ni väl anordna det i Slottsskogen. Det går ju alldeles utmärkt att anordna Vårruset där och en hel del andra lopp. Några stadslopp som stoppar upp biltrafiken vill vi inte veta av. Vilket är egentligen bäst för Göteborg 15000 löpare eller 1500 bilar?



Räddningtjänsten är inte mycket bättre med sina utryckningsvägar. De kan inte tänka sig att byta sin ordinarie utryckningsväg för bara en kort stund medan den blockeras av löpare trots att en mindre omväg kanske skulle göra att utryckningen skulle då betydligt fortare.

2011-11-20 @ 04:28:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0