Curres tankar

Elisabeth idag 70år ung har varit med i Göteborgs KVINNLIGA  IK i hela sitt i stort sett sedan klubben bildades. Elisabeth kan bättre än någon annan, mig veterligen, har sett och själv varit med under utvecklingen inom friidrotten. Först som världsstjärna på 800m med fantastiska 2.06.1 på 800m och 54.6 på 400m (då 1968 ett tag 10:a plats i världsstatistiken). Problemet vara bara att man på den tiden ansåg att det inte var fint som kvinna att hålla på med sådana aktiviteter eller att kvinnan inte skulle klara av så tuffa idrottsprestationer. Följaktligen fanns det inte längre än 800m för kvinnor i t.ex. OS förrän 1960 eller för den delen i EM. Elisabeth missade OS-kvalgränden till Mexiko City med en futtig tiondel på 800m. Sedan kom de längre sträckorna 10.000m och  3000m Hinder ännu senare.  Sedan dess har det successivt blivit mer rättvist rent könsmässigt på tävlingsgrenarna.

Elisabeth vill inte gärna vara med på bild men så här ser hon ut...

Elisabeth var redan i sin ungdom irriterad över orättvisorna både i världen och inte minst i lilla friidrottskretsen och skrev boken ”Kvinnan i startblocken” 1978. Aja baja Elisabeth så får man inte göra/skriva. Att kritisera makten, höjdarna inom förbundet och dess gubbar var absolut inte accepterat på den tiden men det sket väl Elisabeth helt riktigt i.

Elisabeth var också med under GKIK´s enormt framgångrika på 60-70-talet.  På stafett-SM kunde man läsa i resultatlistan under de bästa/värsta åren på t.ex.  4x100m 1.a plats GKIK lag 1, 2:a GKIK lag 2 och på 4x400m ännu bättre 1. GKIK lag 1, 2:a GKIK lag 2  4. GKIK lag 3. Trots att det inte så många tjejer som tränade totalt jämfört med i dag på den tiden var tiderna var otroligt mycket bättre än i Göteborg idag. Eller vad sägs om bl.a.  Elisabeth Östberg 100m – 12.1, 400m 54,6 800m 2.06,1, Karin Lundgren  11.8 – 53,5 – Ann Larsson, 52,40 – 2.04, - Elisabeth Randers, Ingela  Eriksson 53,9 och en hel drös tjejer  under eller runt 55s på 400m och/eller under 2.10 på 800m t.ex. Ann-Charlotte Radtke, Lena Fritzon (Moen), Marie Hedeberg, Katarina Jönnå, och allt detta utan att träna någon direkt teknik. TiiHii. Jämför det med Göteborgsstatistiken i år 2011 där Kristina Kilborn 16 år är bäst i hela Göteborg med  57.97.

På 1980-talet när de flesta klubbarna började ta emot kvinnor i deras klubbar har GKIK tappat mark successivt mot övriga klubbar och för numera en tynande tillvaro som elitklubb. Men på ungdomssidan är man fortfarande mycket stor/stark. Detta under ledning av bl.a. Elisabeth som är GKIK´s huvudtränare numera. Elisabeth prioriterar samtidigt med den idrottsliga utvecklingen kanske ännu mer den personliga utvecklingen för tjejerna som man kan ha med sig under resten av deras liv.

"Elisabeths tjejer" på utflyckt i sydafrika för bara någon dag sedan.

Elisabeth brinner verkligen för sina ungdomar i klubben och har en fantastisk förmåga att söka olika stipendium till läger utomlands. Nu senast, runt jul och nyår, till Sydafrika och Kapstaden var ett 20 GKIK-ungdomar mellan 18-21år med på resan mellan 15 dec 2011 – 3 jan 2012. Detta har betytt att kostnaden för de aktiva blivit 7000kr istället för drygt det dubbla. Det är ju inte första och förhoppningsvis inte sista gången Elisabeth fixar dessa helt fantastiska resor för ungdomarna i GKIK. Resor som blir minnen för livet. Tidigare år har Elisabeth haft med sig olika ungdomsgrupper till Mexiko, Cuba, San Diego i USA, Sydafrika en gång tidigare, Ghana, etc. För att få stipendiet måste man göra en motprestation och denna gången går det ut på att ha samarbeta med lokala skolor och friidrottskurser under lägervistelsen.

Elisabeth är en debattglad kvinna som har synpunkter på det mesta. Hon har ett stort hjärta för sina och andra klubbars ungdomar och en kvick hjärna med snabba repliker.